De senaste veckorna har bestått av en hel del vabbande. Vi som var förskonade hela hösten har tagit ut våra första vab-dagar nu i februari och mars, och en hel del har det blivit. Vi delar lika, självklarhet. Men det är inte jobbigt att vara hemma egentligen, ingen av oss bråkar för att få slippa. Klart man vill umgås med sin son, och när han är sjuk känns det nästan ännu viktigare. Efter besök på vårdcentralen konstaterades att Vincent antagligen hade öroninflammation, och att det var därför hans feber kom och gick. På uppföljningskollen dagen efter såg öronen bättre ut så han har sluppit penicillin och fått självläka istället. Och i måndags var han tillbaka på dagis! Och med besked. Fröknarna säger att han varit på strålande humör. Det känns riktigt bra, eftersom han var så ledsen och grinig senast han var där, men då var han antagligen inte helt frisk heller.

Vädret är ett kapitel för sig. Våren kom en dag, och försvann sedan lika fort. Vi har haft flera snöfall sedan dess, även om temperaturen oftare ligger på plussidan nu än på minus. Lite vår skulle vi behöva, sol och fågelsång, så att vi alla kan få bli lite piggare och friskare. Jag har varit förkyld i flera månader nu och tror en dos sol skulle göra mig gott. Och så vill vi ju ut och leka också. Det ska bli toppen när lekparkerna är snöfria och torra! Men jag gissar att det kommer en rätt lerig period däremellan.

Nya stövlar måste vi köpa åt Vimse, och nya vårskor. Under vintern har han vuxit ur det mesta. Tur att vinterkängorna var såpass stora när jag köpte dem i höstas, för nu är det inte mer en en halv cm kvar i tårna. De kommer räcka precis lagom den här vintern. Men jag tycker ju bara det är roligt att shoppa åt sonen, så jag ser fram emot att få prova vårskor. Borde passa på att skaffa ett par åt mig själv också.

Lite kort från helgen så. Vi har inte direkt varit ute på några äventyr på sistone, delvis eftersom Vincent inte varit kry. Här är i alla fall bildbevis på ett av Vincents stora intressen - bilar!

Ett annat är Aries, han kramar och pussar mer än gärna på henne. Hon är mindre glad och brukar stirra uppfordrande på oss vuxna så att vi kan ta bort den lille busen. Fast hon är lika bråkig själv så hon får nog stå ut med en del. På sista bilden är Vincent ett riktigt Villervalla-barn (klädmärket med huvudbutik i Haga i Göteborg), både jackan, mössan och vantarna är villervalla. Vårigt med gula och gröna färger tycker jag, och det känns skönt som avbrott från den bruna vinteroverallen och grå vintermössan. Just den här promenaden riktade vi stegen mot Josefin och Saga, som bjöd på chokladbollar (Jos) och glatt lekte med sin nya doktorväska (Saga). Samtidigt som Passion Play repade, lekte jag med barnen och blev både undersökt och undersökare. Och mums för chokladbollar!

Vincent hittade några halsband, armband och diadem som han snabbt tog på sig. Min söta lilla prinsessa! Jag tycker det är väldigt roligt att han gillar både bilar och halsband, det är precis som det ska vara.

Nu kommer det bli lite mer tårtbakande framöver, det ska bli roligt! Men man behöver en paus mellan varven. Och så ser jag väldigt mycket fram emot påsken, det ska bli supermysigt! Håller tummarna för sol och smältande snö...

/Emma

Vincent är fortfarande sjuk. Han hade feber i förra veckan, som försvann, men nu har den kommit tillbaka igen. Det känns ju inge kul såklart. Synd om lillkillen, och trist om vi ska behöva vara hemma med honom den här veckan också. Han blir så uttråkad av att gå hemma, även om det har gått väldigt bra idag (Pieter jobbade och jag var ledig och umgicks med Vinceprinsen hela dagen).

Det har iaf varit Svenska Skidspelen här i Falun i helgen. Världscupsavslutning för längdskidorna, och jättekul. Vi har inte tagit oss upp till Lugnet eftersom vi dels inte varit friska och dels inte riktigt orkat. Men det är kul att se lite lopp på tv ändå, och se exakt samma väder där som utanför fönstret eftersom det bara är någon kilometer upp till skidstadion. Vad vi i alla fall lyckades med var att gå ner till Stora Torget till invigningen. Vincent röjde runt i snöhögarna, åt snö (gapskrattandes eftersom vi försökte få honom att låta bli) och applåderade glatt när resten av den stora publiken gjorde det. Och vi fick en glimt av alla längd-OS-medaljörerna, däribland Sajott Kaja - eller Charlotte Kalla som vi över två år kallar henne. Det var lite kul.

Igår blev jag lite förundrad när Vincent fastnade i flera minuter med kulbanan. Han fick den (av mig) i 6-månaderspresent och den har liksom varit lite så där lagom intressant någon gång ibland ända sedan dess. En toppengrej egentligen eftersom den har så lång användningstid. Vincent har grejat med den med jämna mellanrum, men aldrig så intensivt som igår. Anledningen till att jag tyckte det var så häftigt är såklart att han mestadels är en vilding och sällan sitter så koncentrerad - om det inte står "läsa bok" på schemat är klart, för det älskar han. Innan kulbanegrejandet hade han iofs rivit ut allt från sängen och studsat runt där en bra stund, krupit in och ut från under ribborna, och stått på huvudet - så han behövde väl varva ner lite kanske. På bilderna provar han den fina aptröjan han fick av mormor häromdagen. Den är i stl 104 och alltså egentligen en bra bit för stor, men den satt ju bra ändå, var mest lite lång. Fast jag plockar undan den en stund ändå. Lillsyskonet har fått en likadan i stl 68 så jag gissar att vi kommer ha två fina apbarn lagom till hösten. =)



Finast i världen är han i alla fall, oavsett vad han sysslar med (förutom när han ligger på golvet och skriker och sparkar då...). En annan sak som varit lite fascinerande i helgen är vädret. Fredagen var molnig och regnig, lördagen bjöd på äkta vårkänslor med strålande sol - och cykeln fick komma ut på premiärtur - och idag söndag har vintern återvänt med snöyra precis hela dagen. Tvära kast minst sagt.

I lördags var det för övrigt premiär för min andra blogg - en tårtinriktad sådan under Pralins överinseende. Pralin är Dalarnas Tidningars helgbilaga som iom sitt 5-årsjubiléum fixat till sin hemsida till ett community. Där är vi bl a ca 30 nya bloggare som flyttat in. Det blir lite spännande att se hur jag klarar utmaningen, att tårtblogga känns inte som det allra lättaste. Men roligt, såklart! Adressen är blogg.dt.se/tarthumlan och så här ser sidan ut:



Imorgon ska jag till MVC igen. Kul nu när kollerna börjar komma lite tätare. Den här gången är det dessutom dags för andra glukosbelastningen. Det känns ju mindre nödvändigt egentligen, men tycker de att jag ska göra den så gör jag det. Anledningen är att utesluta graviditetsdiabetes. Barnmorskan tar ett blodprov för att kolla sockernivån innan (på fastande mage), sedan får man får dricka koncentrerad sockerlösning (bläää yuck) och sitta och göra ingenting i två timmar - för att sedan få ännu ett blodprov taget. Då syns det hur väl kroppen tar om hand allt sockret. Två gånger under graviditeten får man göra det (iaf här i Falun), så det blir min fjärde gång sammanlagt. Det roliga kommer efter glukosbelastningen, för då har jag vanligt MVC-besök och får lyssna på bebisens hjärta igen. Det kan man inte göra för många gånger.

Nu är det zooooova som gäller. Godnatt!
/Emma

Förra helgen var vi nere i Ulricehamn för att vara med på min kusin Jonatans (och hans Gabriellas) bröllop. Jag var lite fotoansvarig så jag fotograferade mycket. Har inte hunnit gå igenom och sortera alla bilder än, men här kommer några ur det mer personliga urvalet. Björnen vars tänder Vincent borstar bodde i vardagsrummet på pensionatet/vandrarhemmet där vi bodde (inrymt i en trevlig större lägenhet i centrala Ulricehamn)...

Efter lite blygare reaktion så var Vincent väldigt glad över att träffa morbror Emanuel, moster Nina och gammalmormor Maj-Britt igen! Och vi tyckte såklart också det var roligt att träffa dem, även om det blev lite som hastigast.

I Ulricehamn hittade jag en affär som sålde Villervalla-kläder och kunde inte motstå den här mössan till Vincent. Bamse-tröjan spontanköpte vi på Kupolen (tillsammans med en tjocktröja) när Vincent plötsligt blivit åksjuk och kräkts ner de flesta av tröjorna vi hade med. Det verkar som att vi kommer få dras med en liten åksjuk kille framöver. Hoppas bara det inte gäller tåg utan bara bil. Och när vi lunchade på IKEA på hemväg så shoppade vi ett iglo-tält till Vincent (fyndat för knappa 60 kr):



Hela veckan som varit har vi vabbat. Vincent var så frisk hela hösten att det känns lite som vi får ta igen det nu. Han har haft feber i veckan som hållt i sig men sjunkit för varje dag, och jag och Pieter har delat på vab-dagarna. Vincent snörvlar fortfarande men nu är febern borta iaf. Imorgon (tisdag) ska han till dagis igen, så vi håller tummarna för att det ska gå bra.

I lördags hämtade oma Marilou upp oss och vi tog en sväng till Harmsarvet i det fina vintervädret. Solen hann sjunka lite bakom träden men det var fint ändå, och Vincent var förtjust över de fina fåren och korna.


Vi blev lite nerkylda så det var trevligt att komma hem till oma och opa för hemlagad pizza-middag efteråt. Så här ser borrel (lite snacks och något drickbart före maten) ut för Vincent:



Jag tänkte avsluta med en liten magbild från häromdagen på dag 28+1, eller vecka 29 för att tala klarspråk. ...eller sjunde månaden för den som så vill. Magen växer på rätt bra nu, man undrar lite hur stor den har tänkt att bli egentligen. Nästan tre månader kvar. Jag känner bebisen röra sig i alla fall några gånger om dagen nu. Den är ingen vilding och inte igång så mycket som vissa bebisar verkar vara, men trots det så märker jag att den blir allt starkare. Jag kan känna en fot eller en rumpa sticka ut på sidan av magen, det är mysigt.



På lördag kommer jag plötsligt vara innehavare av två bloggar! Då lanseras nämligen Pralins (lokalblaskans helgbilaga) nya community för att fira att de funnits i fem år. En av nyheterna är att vi blir nästan 30 nya bloggare på deras sida. Min blogg heter Tårthumlan och där ska jag tårtblogga. Det blir intressant att se hur det går, och det är såklart en rolig utmaning.

Nu bubblar tevattnet. Pieter kom nyss hem från jobbet och brer sina vanliga kvällsmackor. Strax sovdags, och så blir det tidig dag imorgon med dagislämning. Håll tummarna nu för att Vincent håller sig tillräckligt frisk (och glad) för att klara av sin tredagars dagisvecka!

/Emma

Puh vilka veckor det har varit, och än är det inte slut. Verkligen fullt upp har jag för tillfället. Men det mesta är avklarat, och nu avslutas de ovanligt fulla veckorna med min kusins bröllop. Mycket trevligt! Vi bilar söderöver imorgon och sover borta två nätter. Jag ska fota bröllopet också, lite nervöst eftersom jag aldrig gjort något sådant förut, men roligt också.

Helgen som var var jag också borta. Jag och Therese körde till Stockholm för att hälsa på vår gamla kompis Anna som flyttat dit efter några år i Lund. Första gången för oss båda att vara utan våra barn två nätter på raken, och det gick över förväntan. Men nog blir man glad ända in i själen när mobiltelefonen ringer på kvällen och det i andra änden hörs ett försynt "gonatt..." Det var Vincent som (med pappas hjälp) ringde för att säga godnatt till sin lilla mamma, gulle. Helgen var riktigt trevlig och vi (varav två gravidisar) shoppade bara lite lätt, sedan fikade vi, åt gott och var på bio.

Nu tänkte jag fylla på med lite kort, jag har ju varit minst sagt frånvarande från bloggen de senaste veckorna. Klockan är lite väl mycket redan, som vanligt, och vi ska upp hyfsat tidigt imorgon för att ge oss iväg. Och inte har jag packat klart heller, så nu får jag lägga på en rem:

Första kortet är från Slätta när vi firade mormor Annettes födelsedag. Vincent fick hjälpa mormor att fixa tårtan, vilket han helt klart uppskattade - speciellt att äta av hallonen.



Det andra kortet är en illustration av Vincents stora passion just nu - Totoro (här är Totorolåten som Vincent går runt och sjunger på mest hela tiden: Totoro Song). Det är en japansk tecknad film från 1988 som Vincent totalt snöat in på. Fick han välja skulle han titta på den filmen varje sekund från morgon till kväll. Det verkar som vi råkar fostra ett tv-barn, ajdå. När våren kommer är det vi som ser till att ge oss ut i naturen lite mer. Här dansar Vincent Totoro-dansen, som Totoro och barnen dansar för att få nötter att gro. Totoro har ett paraply och dansar med, och ofta hämtar Vincent sitt eget paraply (vagnens parasoll) och dansar likadant:



Charmören hasar runt i sina holländska träskor. Det är på gränsen att han får i fötterna i dem nu, alldeles snart kommer de vara för små. Men fina ändå. =) Tröjan har Vimse fått av mormor och morfar från när de var på Gotland häromveckan.



Så här ser det ganska ofta ut hos oss, pappa Pieter diskar och Vincent hjälper till:



Förutom mitt vanliga jobb mixat med gravidkrämpor och förkylning så har jag även under februari hållt på med ett projekt tillsammans med Annette. Hon och några kollegor har skrivit en bok som jag layoutat. Jag tycker det är riktigt roligt att få göra sådana här saker, även om det kan bli lite körigt ibland. Dessutom har jag bakat ett par tårtor på sistone. Först ut var en tårta med önskemål om lego och kranbil. Så här blev resultatet, den första randiga tårtan jag gjort:


tårta nr. 25: åt en arbetskamrats son som fyllde 8 år

- chokladbotten
- ett lager hallonfärskosmousse
- ett lager grädde med krossad daim
- spacklad med chokladsmörkräm
- lock av mmf
- dekorationer av mmf, sp, svart ätbar penna


Nästa tårtprojekt var ett riktigt stort sådant, nämligen min första bröllopstårta. Ett stort åtagande, men det var ändå skönt att första bröllopstårtan var en relativt liten sådan. Jag väntar gärna med att baka till ett 100-personersbröllop, haha. Så här blev iaf skapelsen, utformad efter idéer tillsammans med bruden, och med tulpaner som även var temat i brudbuketten:


tårta nr. 26: bröllopstårta

två likadana lager:
- chokladbotten med extra choklad
- ett lager hallonfärskosmousse
- ett lager vit chokladmousse
- spacklad med chokladsmörkräm
- lock av mmf
- dekorationer av mmf, fp, sockerpärlor, pärlemorglitter


Nu dags för sängen, imorgon resdag.

Godnatt!
/Emma