Vincent är fortfarande sjuk. Han hade feber i förra veckan, som försvann, men nu har den kommit tillbaka igen. Det känns ju inge kul såklart. Synd om lillkillen, och trist om vi ska behöva vara hemma med honom den här veckan också. Han blir så uttråkad av att gå hemma, även om det har gått väldigt bra idag (Pieter jobbade och jag var ledig och umgicks med Vinceprinsen hela dagen).

Det har iaf varit Svenska Skidspelen här i Falun i helgen. Världscupsavslutning för längdskidorna, och jättekul. Vi har inte tagit oss upp till Lugnet eftersom vi dels inte varit friska och dels inte riktigt orkat. Men det är kul att se lite lopp på tv ändå, och se exakt samma väder där som utanför fönstret eftersom det bara är någon kilometer upp till skidstadion. Vad vi i alla fall lyckades med var att gå ner till Stora Torget till invigningen. Vincent röjde runt i snöhögarna, åt snö (gapskrattandes eftersom vi försökte få honom att låta bli) och applåderade glatt när resten av den stora publiken gjorde det. Och vi fick en glimt av alla längd-OS-medaljörerna, däribland Sajott Kaja - eller Charlotte Kalla som vi över två år kallar henne. Det var lite kul.

Igår blev jag lite förundrad när Vincent fastnade i flera minuter med kulbanan. Han fick den (av mig) i 6-månaderspresent och den har liksom varit lite så där lagom intressant någon gång ibland ända sedan dess. En toppengrej egentligen eftersom den har så lång användningstid. Vincent har grejat med den med jämna mellanrum, men aldrig så intensivt som igår. Anledningen till att jag tyckte det var så häftigt är såklart att han mestadels är en vilding och sällan sitter så koncentrerad - om det inte står "läsa bok" på schemat är klart, för det älskar han. Innan kulbanegrejandet hade han iofs rivit ut allt från sängen och studsat runt där en bra stund, krupit in och ut från under ribborna, och stått på huvudet - så han behövde väl varva ner lite kanske. På bilderna provar han den fina aptröjan han fick av mormor häromdagen. Den är i stl 104 och alltså egentligen en bra bit för stor, men den satt ju bra ändå, var mest lite lång. Fast jag plockar undan den en stund ändå. Lillsyskonet har fått en likadan i stl 68 så jag gissar att vi kommer ha två fina apbarn lagom till hösten. =)



Finast i världen är han i alla fall, oavsett vad han sysslar med (förutom när han ligger på golvet och skriker och sparkar då...). En annan sak som varit lite fascinerande i helgen är vädret. Fredagen var molnig och regnig, lördagen bjöd på äkta vårkänslor med strålande sol - och cykeln fick komma ut på premiärtur - och idag söndag har vintern återvänt med snöyra precis hela dagen. Tvära kast minst sagt.

I lördags var det för övrigt premiär för min andra blogg - en tårtinriktad sådan under Pralins överinseende. Pralin är Dalarnas Tidningars helgbilaga som iom sitt 5-årsjubiléum fixat till sin hemsida till ett community. Där är vi bl a ca 30 nya bloggare som flyttat in. Det blir lite spännande att se hur jag klarar utmaningen, att tårtblogga känns inte som det allra lättaste. Men roligt, såklart! Adressen är blogg.dt.se/tarthumlan och så här ser sidan ut:



Imorgon ska jag till MVC igen. Kul nu när kollerna börjar komma lite tätare. Den här gången är det dessutom dags för andra glukosbelastningen. Det känns ju mindre nödvändigt egentligen, men tycker de att jag ska göra den så gör jag det. Anledningen är att utesluta graviditetsdiabetes. Barnmorskan tar ett blodprov för att kolla sockernivån innan (på fastande mage), sedan får man får dricka koncentrerad sockerlösning (bläää yuck) och sitta och göra ingenting i två timmar - för att sedan få ännu ett blodprov taget. Då syns det hur väl kroppen tar om hand allt sockret. Två gånger under graviditeten får man göra det (iaf här i Falun), så det blir min fjärde gång sammanlagt. Det roliga kommer efter glukosbelastningen, för då har jag vanligt MVC-besök och får lyssna på bebisens hjärta igen. Det kan man inte göra för många gånger.

Nu är det zooooova som gäller. Godnatt!
/Emma