En trött dag med gott slut

Jag är så otroligt trött. Hann bara med ett tränande möte med den personliga tränaren och vad händer nästa morgon? Halskänningar och total trötthet. Det kan väl inte vara sant att jag inte får vara frisk över huvud taget på hela hösten? Hur ska jag någonsin komma i någon typ av form om jag inte ens får börja bygga upp mitt immunförsvar och min kondition? Hemmadagarna med barn går alltså i trötthetens tecken. Fast ofta slutar de rätt trevligt.

Som igår t ex. Runt fyratiden promenerade vi iväg, jag och barnen, med destination Slätta (Pieter jobbade kväll). Molnen skingrades och solen fick träden att lysa som guld i sin höstskrud. I den friska höstkylan traskade vi utefter Faluån, och mötte upp med mina föräldrar (och deras två övernattande gäster) när vi närmade oss Kålgårn. Väl där stannade vi till och matade änder. Vid det laget hade mitt kamerabatteri redan gett upp (man kan inte minnas laddningen varje gång), men det var mysigt, och Vincent lärde sig skilja på pojk- och flickänder. Vi fortsatte hela varvet runt sjön och var ganska kylbitna när vi väl kom fram och fick i oss en smarrig helgmiddag på stek och hasselbackspotatis.

Claudia invigde sin rödvitrandiga klänning som jag och Annette hittade i en bryggbod i Grebbestad i somras. I raggsockar blev hon en riktig liten tomtenissa.

kommentarer

namn:
spara mig

mejl:


blogg:


kommentar:

trackback
RSS 2.0