HUS/HEMSonen och jag
Vi var lediga idag både jag och Pieter. Delade upp oss med varsit barn. Pieter tog med Claudia på stan, handlade mat och lagade. Jag fick ett par timmar tillsammans med min son, och det var full rulle kan jag lova. Vi drog till leklandet. Oftast såg jag ryggen av honom en 5-10 meter framför mig när han rände runt. Och så hittade han sig en kompis också, en liten tjej på fem år. De klättrade runt tillsammans och jag efter. Härligt!
Vincent har årskort, idag fick han det inplastat med foto och allt. Så här kommer han få springa av sig energi många gånger. Inte honom emot, det är ett som är säkert. När vi gick hemåt sa han "Vi kan gå till leklandet igen imorgon!"
Dessa barn dessa barn
Min lille astronaut...
Och en sådan bra-att-ha-storebrorsa han kan vara ibland. Som när Claudia var ledsen igår. Vincent satt och åt, men när han hörde hennes gråt så ställde han sig upp på sin stol och började sjunga och dansa för syrran sin. Och hon sken upp och la sig till med världens smajl. Ibland behövs man inte som mamma. Ibland är brorsan bättre lämpad. Härligt.
Claudias stjärnbody (från Molo) hittade jag för övrigt i en fyndlåda i barnklädesbutiken i Strömstad i somras. Stl 80 så den är i växa-i-stadiet fortfarande, men sitter redan rätt hyfsat.
Bara huset som saknas
Tja inspirationen är det inget fel på. Jag hittar både tapeter och tyger, funderar på barnrumsförvaring och färgteman till badrum. Vad som saknas? Ett hus så klart. Tills vidare trivs vi fint i vår hyreslägenhet, och jag fingrar på tyger. De här hittade jag (och fotade med mobilkameran) på Åhléns häromdagen:
Hemnet.se är regelbundet besökt. Väntar bara på rätt hus i rätt läge till rätt pris. Det får väl ta den tid det tar, bara det inte tar hur länge som helst. När vi väl hittar vårt så lär det bli en hel del hus i den här bloggen. Den som väntar på något gott...
Fyrbarnsmor för en stund
I fredags var vi barnvakter i ett par timmar åt Therese två små. Gick galant. Fast jag får väl ge äran åt barnen och inte ta åt mig så mycket själv. Lite spännande i alla fall.
Får väl ta igen det någon gång, eller vad säger du Therese? =)
En dotter, en mamma och en cowboy
Bara för att jag ska vara färdigbloggad inför helgen, så slänger jag in de här bilderna som jag tänkt fixa... (Om jag håller mitt ingen-dator-imorgon-löfte återstår att se.) Jag är fortsatt nyfiken på och fundersam över vem Claudia egentligen liknar. Alla tycker olika om våra barn, att den ena liknar en av oss och den andra en annan, eller precis tvärtom. Och att de är jättelika varandra eller att de är väldigt olika.
Min mamma tyckte inte att Claudia var lik mig alls på den förra jämförelsebilden jag la upp, så här kommer ett nytt försök. Jag lutar åt att dottern har mina kinder, lite av näsan och så hakan. Och så frisyren så klart. Det är roligt att hon har ett litet storkbett mellan ögonen precis som jag hade. Men vad är likt, vad tycker ni?
Jag fyndade lite kläder till halva reapriset på Åhléns häromdagen, bland annat en cowboytröja åt Vincent (för 40:- istället för 130:- ursprungligen). Han blev så glad när han fick på sig en att han genast rotade upp sin (tyvärr rätt trasiga) sheriffhatt och stolt utropade sig som Woody (cowboydockan i filmen "Toy story" - som han f ö bara sett en gång och inte ens gillar).
Claudia får vara med på ett hörn också, igen. Mest för att hon är söt. Och för att man kan ana en liten frisyr, kanske? De gulvitrandiga byxorna är Katvig och tröjan Esprit om någon undrar (båda ärvda av storebrorsan). Och Vincents byxor är också ett Åhlénsfynd.
Ännu ett "första gången" avprickat!
Ikväll var Pieter iväg och repade medan jag och barnen lekte slut på oss bland mängder av duplo och diverse utspridda bilar och bebisleksaker inne på Vincents rum. Medan storebror byggde biltorn, crashade garage och spelade upp scener ur "Bärgarns hejdlösa historier" för sig själv - fick Claudia syn på Aries vilket gav henne motivationen att dra sig hela vägen upp till stående mot Vincents säng. Det går undan när hon väl bestämt sig för att bemästra något. Återstår att se när krypgungandet blir till kryptag. Spänningen stiger.
27 januari alltså, noterar du det Aries? (som om katter skulle bry sig)
En sista grej innan jag stänger ner datorn för idag, för att förhoppningsvis ägna helgen helhjärtat åt annat än datorer - Kika in hos min finska favoritmammabloggare Eva! Hon har just fött en liten kille, tredje barnet i syskonskaran. Hög halt av nyfödingshormoner utlovas! www.kakkakaffe.com
På matfronten något nytt
Det är hög tid för Claudia att få testa plockmat. Hon äter redan 8-månadersburkar (vi kör ungefär hälften/hälften burkmat/hemlagat) med lite bitar i. Och hon käkar smörgåsrån för glatta livet. Men jag har liksom inte riktigt testat att ge henne riktiga bitar än - mackor och sånt. Fast igår fick hon svampomelett, fick plocka själv, och älskade det! Mindre kul att städa upp efter henne, men det får man ta.
Nu får vi nog ge henne sånt här lite oftare, mat i riktiga bitar. Om vi vågar. Läskigt när de små sätter i halsen även om de har bra hostreflexer. Vi testar mjuka saker till att börja med, börjar lite vackert.
Botten har hoppat ner
Igår sänkte vi botten i spjälsängen. Det var liksom dags...
Veckans outfits
Tänkte köra ett litet uppsamlingsheat med kläderna Claudia haft på sig i de senaste blogginläggen. Det är en riktig mix av nytt och ärvt, fått och köpt, sprillans och begagnat, dyrt och billigt, matchat och omatchat.
Det var det senaste på klädfronten. Klockan slog just elva slag, Pieter gick just och la sig, jag är ledig imorgon. Lite mer bloggande innan kudden? När jag ändå har farten uppe.
Vincent har inte förekommit lika mycket på sistone, men det har sina naturliga förklaringar:
1. När han är på dagis har man tid att fota
2. Han rör sig så mycket att han inte fastnar lika lätt på kort
3. Det händer inte lika mycket i utvecklingen hos honom
4. Ibland blir han besvärad av min kamera så jag riktar den inte lika ofta mot honom längre
5. Om vi ska prata kläder så växer han inte ur sina ens i närheten av lika fort
Det var det senaste på klädfronten. Klockan slog just elva slag, Pieter gick just och la sig, jag är ledig imorgon. Lite mer bloggande innan kudden? När jag ändå har farten uppe.
Sommardress och mammakänslor
Jag sorterade lite i barnens klädbyrå igår. Den är överfull, kan jag börja med att säga. Men det beror inte bara på att de har mycket kläder (okej, de har en del) utan också på att den fylls av inte bara lagom storlekar utan även lite för stora och lite för små. Dessutom en hel stor låda med kläder från när jag och Pieter var barn. Utrensning alltså, av för små kläder. En del åkte direkt i för-litet-lådan men några plagg blev kvar trots att de borde vara för små. Claudia var 72 cm lång sist hos BVC och storlek 74 sitter kanon på henne just nu. En del i 68 fungerar också fortfarande. Den här fina sommarsuiten har stl 62, men såg så stor ut att jag var tvungen att testa. Och visst, den sitter helbra! Alltså stannar den i byrålådan. Typiskt att det är så kallt just nu.
Sista bilden är rätt talande för Claudias mammakänslor just nu. Hon vill liksom gosa in sig i mig, helt och hållet. Lämnar jag rummet när hon ser på så blir det gallskrik och förtvivlat gråt. Ganska ofta. När jag kommer hem från jobbet så kan jag få ett soligt leende från henne först, men ofta förbyts det snabbt i grinigt gnäll. Inte jättekul. Mammig är väl termen.
Onsdagsmusik, torsdagsmusik
Igår spelades Fleetwood Macs "Rumors" i mina hörlurar när jag traskade till jobbet, och idag var det Elias and the Wizzkids "Just do it". Fleetwood Mac är gamla rockrävar, 70-tal men ändå lite tidlöst på något sätt. Skivan Rumors är en riktig klassiker, sedd som en av världens bästa någonsin. Nåja. Hittade ingen bra video, men här är en av de bästa låtarna:
Elias and the Wizzkids är lite av motsatsen. Elias Åkesson är från Falun, och jag lärde mig att gilla honom när han körde Elias one man band, enmansbandet med en stor resväska som bastrumma, på Falu folkmusikfestival. Wizzkids är ett av de här banden som man följt från att de var unga och som vilka lokala band som helst, som vänner. Mando Diao är ett annat av dem, såg dem t ex på ungdomsgården Valla i Falun för en massa år sedan, då var de bara några grabbar från Borlänge. Men nu gällde det Elias and the Wizzkids - rätt bra promenadtakt på deras låtar. De är glädje! T ex Mr Right Guy från nyaste skivan:
Nu jobbar jag inte förrän på tisdag igen, men om inte förr så blir det nog mer musik då. Strax lite mer barnbilder.
Elias and the Wizzkids är lite av motsatsen. Elias Åkesson är från Falun, och jag lärde mig att gilla honom när han körde Elias one man band, enmansbandet med en stor resväska som bastrumma, på Falu folkmusikfestival. Wizzkids är ett av de här banden som man följt från att de var unga och som vilka lokala band som helst, som vänner. Mando Diao är ett annat av dem, såg dem t ex på ungdomsgården Valla i Falun för en massa år sedan, då var de bara några grabbar från Borlänge. Men nu gällde det Elias and the Wizzkids - rätt bra promenadtakt på deras låtar. De är glädje! T ex Mr Right Guy från nyaste skivan:
Nu jobbar jag inte förrän på tisdag igen, men om inte förr så blir det nog mer musik då. Strax lite mer barnbilder.
Bildredigering
Jag har inte tid att redigera bilder som jag skulle vilja. Tycker det är väldigt roligt egentligen, att fixa med foton. Sitta i Photoshop och greja. Och jag har gjort det i rätt många år nu. Men jag hinner inte lägga ner någon vidare tid och tanke på det. Så det blir oftast snabbredigering och gamla invanda sätt att göra saker på. Saknar att kunna sitta och greja och lära mig mer, testa nytt.
En av de bloggar jag kikar in på ibland tillhör Linda, och jag är alltid imponerad av ögonen (oftast dottern Lunas) i hennes foton. Kika in du med: small feet - big adventure. Fick några tips av henne, hur hon gör och vad hon gillar, och jag testade lite snabbt nu på kvällen. Det blev så här:
Ja jag har en del att blogga om ikväll, så det är bäst att jag sätter fart. =) Inget viktigt egentligen, men jag har fotat en del (mina barn så klart) och så vill jag lägga upp lite musik. Just det, jag funderar på hur jag ska visa bilderna här på bloggen också. Jag brukar ha vit ram + skugga oftast. Här la jag skugga inåt istället. Gillar också när korten ligger rakt och bara som de är. Hm. Någon som tycker något?
Måndagsbjudning
Igår jobbade Pieter kväll så jag bjöd in Claudias två tjejpolare Signe och Molly med tillhörande mammor (hihi) på middag. Vincent blev stora grabben i sällskapet. Jag lagade en uppskattad kycklinggryta med potatis, broccoli och cocosmjölk. Nåja, Vincent smakade knappt. Men jag tror det var lite för livat för att han skulle få matro. Mat är inte helt lätt för honom. Småtjejerna däremot mumsade glatt i sig (sin mixade variant). Och vi morsor åt rätt glatt vi med.
Tack för middagssällskapet! Det var väldigt uppskattat kan jag lova. Det är inte helt lätt att ta sig igenom en hel kväll ensam med två små. Eller jo, ibland går det hur bra som helst. Fast andra gånger känns det snudd på ogenomförbart. Då är sällskap nästan en nödvändighet, eller i alla fall en stor hjälp. Dessutom hade vi rätt trevligt, så tack!
Jag bjuder gärna goda vänner på middag i utbyte mot kvällssällskap de gånger Pieter jobbar sent (eller repar med bandet) så det är bara att höra av er om ni är i stan och magen kurrar! =)
En till.
Måste bara, en till favoritlåt. Motoboy och Titiyo duellerar:
Nej det är inte jättemycket att göra på jobbet idag, dessutom behöver jag musik för att skynad på tiden lite. Snart hem till middag och barn. Får skynda mig att krama på dem de korta timmarna på kvällen. Sedan ska jag upp till dagis på utvecklingssamtal medan Pieter nattar.
Dagens låt...ar
Jobbdag idag, alltså musik! Musik i lurarna när jag går mot jobbet i morgonmörkret. Idag blev det the Shins. Lyssnade mycket på dem för ett år sedan när jag promenerade till jobbet och närmade mig höggravid. Kände för att plocka fram skivan igen.
Blev påmind om en annan favorit från förra våren, Bon Iver och den här videon (Det gör ju inget att den är till mig dessutom, "For Emma":
Vincent är mer intresserad av Bilar och för tillfället går Bärgarns hejdlösa historier varm på tv:n hemma: El Bärgador (YouTube)
Nu ska jag klicka igång lite Bruce Springsteen The E Street Shuffle på Spotify och jobba järnet. Jobbjobb!
Blev påmind om en annan favorit från förra våren, Bon Iver och den här videon (Det gör ju inget att den är till mig dessutom, "For Emma":
Vincent är mer intresserad av Bilar och för tillfället går Bärgarns hejdlösa historier varm på tv:n hemma: El Bärgador (YouTube)
Nu ska jag klicka igång lite Bruce Springsteen The E Street Shuffle på Spotify och jobba järnet. Jobbjobb!
De däringa barnen igen
Jag är visst lite ensidig för tillfället, i mitt fotande alltså. Det ser nästan alltid ut ungefär så här:
Jag ska försöka fota lite mindre "barn i hemmiljö" och istället ta med mig kameran när jag gör annat. Fast som alltid så är det mycket svårare att fota när man är borta. Kanske delvis eftersom många är så kameraskygga. Och så ska ju kameran med och upp ur sin tygkasse. Dessutom ska man ju lyckas rodda de två vildingarna samtidigt som kameran. Jaja. Vi får se om jag lyckas. =) Jag fotade i alla fall dagens smoothie, suuuupergod! En banan, två apelsiner, lite naturell yoghurt och så en bunt frysta jordgubbar. Mixat länge och väl. Smakar som flytande glass, fast godare!
Nu ska jag promenera till andra sidan stan. Jag och Linnea ska laga middag åt alla andra. Blir säkert väldigt trevligt, och gott. Söndagskväll! Ah.
För 30 år sedan...
Konstigt att man själv har varit så där liten, allt svårt att förstå. Fast lite lättare nu när man själv har barn ändå, på något sätt.
En namnsdag passerar förbi
Hade tänkt fira lite, kanske gå på café och äta semla. Fast det blev inte så mycket firande alls tyvärr. Som tur är är han så liten än att han inte riktigt vet vad en namnsdag är. Namnsdagsbarnet alltså, Vincent! Nu har klockan passerat tolv, men idag (dvs 22/1) hade han sin egen dag. Bästa sonen! Han blev i alla fall glad när jag sa "grattis på namnsdagen" och berättade att det var hans egna dag idag. Såg så där milt lycklig ut. Söta!
De stora bilderna är från idag, och den lilla från augusti - bara för att visa hur tröjan ser ut med hela trycket "Vincent by mom & dad". Han fick den i ettårspresent och den passar fortfarande, snart treåring som han är. Vissa kläder är det inte klokt hur länge han kunnat ha!
Ikväll har vi titta på Avatar! Jag fick filmen i julklapp av min pappa. Har inte sett den tidigare, men jag gillade den verkligen! Perfekt lördagsunderhållning! Och lustigt hur mycket miljöerna påminde om Roger Deans målningar. Han har målat en rad skivomslag, åt bl a Yes. Uppenbarligen är det fler än jag och Pieter som tänkt tanken. Kolla in det här:
http://io9.com/5426120/did-prog-rocks-greatest-artist-inspire-avatar-all-signs-point-to-yes/gallery/
Nej, sängen kallar. Imorgon är det söndag, ska försöka njuta ordentligt! Sedan börjar jobbveckan igen.
Amningsstopp!
Ja nu är det 1,5 dygn sedan jag ammade så nu är det nog läge att betrakta amningen som ett avslutat kapitel. Lite sorgligt men skönt. Skönt att slippa nattamma, och skönt att kunna vara borta från Claudia längre stunder. Men det känns ändå lite, att jag aldrig kommer amma henne mer, någonsin, att hon liksom inte är min lilla bebis längre.
Än så länge sover hon inte bättre på natten, och vi har gett upp och introducerat välling (även på natten alltså). Känns inte som en bra idé egentligen, eftersom det inte finns någon anledning för Claudia att äta över huvud taget på natten. Men får hon inget i magen så sover hon så korta stunder att man inte ens hinner somna innan hon vaknar igen. Alltså, natt-välling. Tills vidare. En gång per natt. Och snälla dotter, sen kan du väl sova?
Just det, BVC idag också. På nya Familjecentralen som rymmer allt möjligt barnvänligt, bland annat BVC och öppen förskola som har öppet alla vardagar. Kanon! Det ska testas någon dag. Och på eftermiddagen åkte Pieter till Säter för att spela med sitt band Red Light Shades i tävlingen Rockkarusellen. Samtidigt promenerade vi hem till Sam, Noah och Theo och lekte med alla bilar (Vincent är alltid smått andaktig när han kommer dit och får leka). Trevligt!
Väl hemma lagade jag grönsaksspäckad köttfärssås (åt oss alla tre!) medan barnen var snälla. Vincent kollade på nya favvofilmen - Bärgarns hejdlösa historier, och Claudia kravlade runt halva lägenheten. Sedan var klockan redan pyamas och välling och så i säng. Båda somnade bums. Det är så det ska vara när pappa är ur hemmet, så tack för det kära barn! Somna om kvällen är lite av er starka sida! Sova länge om morgonen är ni mindre bra på. Fast längre än till fyra (som de senaste två morgnarna) får ni allt ta och sova imorgon, därmed basta!
Nytt utseende på bloggen?
Jag funderar lite smått på att göra om utseendet på bloggen. Man ska ju uppdatera sig ibland. Någon som tycker något om saken?
Ni är förresten oftast runt 40-50 personer som är inne på min blogg varje dag. En alldeles lagom liten hög människor. Roligt att ni läser! Är det något ni saknar eller något ni gillar extra mycket? Jag tar gärna emot kritik av alla möjliga slag. Och tankar och tips.
Natti!
Lite gamla foton
Roligt det är att titta igenom gamla fotoalbum! Speciellt från när jag var i samma ålder som mina barn är nu. Kolla in kläder, barnvagnar, frisyrer, och mina unga föräldrar så klart. Här är lilla jag i vagnen:
Här är hela familjen fotade på Dalarnas Museum. Den där soffan finns kvar på museet, nästan så vi borde ta med kameran och en fotograf och göra en remake av den här bilden:
Min vän Anna sa förresten häromdagen att hon tyckte Claudia var lite lik min pappa Lasse. En rolig iaktagelse! Vad tycker ni? Så kan jag ju inte låta bli att lägga mig och min lillebror brevid Vincent och Claudia. Det skiljer lite mindre mellan mig och Emanuel, närmare bestämt 19 månader. Mellan Vimse och Claido skiljer det 26 månader. Är barnen lika mig, eller inte?
Måste slänga med de här korten också. Fixade till dem igår men hann aldrig lägga upp på bloggen. Jag har nämligen ett projekt, vi kan kalla det "gå och lägga mig". Hrm, jag är rätt dålig på det. Kvällsmänniska ända in i grunden. Jag kan sitta i mitt soffhörn hur många timmar som helst. Tv, dator, tidningar, böcker, kaffe, te, hembubblat vatten. Tiden rinner iväg och passerar ofta 23. - Vilket morgon-jaget inte är så lycklig över. Jag är extremt morgontrött i vanliga fall, och det blir knappast bättre av att gå och lägga sig sent + bli väckt med jämna mellanrum hela natten av en liten skrikbebis. Nåja, skulle ju egentligen bara visa dessa:
Vincent är väldigt förtjust i Pippi Långstrump, och hittar han en snodd så ber han mig ofta sätta upp hans hår i Pippi-tofsar. Vilket jag gladeligen gör för han blir så söt så. =) Claudia däremot får vänta på sina tofsar, men hon är lika söt ändå. När hon inte skriker. Vilket påminner mig om att jag måste stänga ner datorn. Klockan är bara nio än, tack och lov. Kanske hinner jag i säng till tio om jag skyndar mig. Tror ni på det? Någon däremot?
För en lyckad bild...
Natten till idag petade Claudia in sitt lilla finger i mitt öga, eller ja hon slog snarare, med all kraft. Kunde inte riktigt öppna ögat i morse. Aj! Som tur är känns det rätt bra nu. Tur att ögon är så bra på att läka sig själva.
Kaffe, en mysgrej
Jag vet inte om det är smaken, lukten eller själva grejen med det som är viktigast, jag vet bara att kaffe står för lugn. Kaffe är lika med fikarast. Kaffe är koppla av. Kaffe är träffas och ha det trevligt. Kaffe är sjunka ner i soffan när barnen har somnat. Kaffe är en inbjudan till goda vänner. Kaffe är att pusta ut. Kaffe är ett andningshål, ett avbrott, en stunds vila från allt ansträngande. Kaffe.
Därmed inte sagt att jag är någon form av militant kaffedrickare. För att vara ärlig så dricker jag oftare te. Men det sparar jag till ett annat inlägg. Kaffe, någon?
Det blir inte alltid som man tänkt
Idag kom Anna till stan, min äldsta vän. Vi hade en trevlig stund hemma hos mig och sedan tog vi med barnen och körde ut till Therese och hennes barn för att umgås, äta, leka och prata. Trodde jag. Vincent spydde så fort vi kom fram. Så jag fick snällt bylsa på barnen igen och vända hemåt. Nu var det troligtvis inte magsjuka utan åksjuka och trötthet i kombination. Vincent har en tendens att kräkas av båda de sakerna. Men ändå, ändrade planer.
Istället hämtade vi upp Annette som följde med hem och räddade kvällen (medan Pieter jobbade). Målning, middag och bad. Lugnt och trevligt, ändå. Så det blev ett par mormor och morfar-dagar nu eftersom vi sov över hos dem natten till idag. Jag är så glad att ni är nära!
Så, inget bloggande om gamla polare idag. Istället några kort från häromdagen. Jag har allt de finaste barnen i världen ändå, trots sömnproblem, spyor, gnälldagar, skrik, gråt och smällar. Tur det.
Jag blev visst lite melankolisk av den här dagen. Det är lite skönt ibland. Då lyssnar man på sån här trevlig musik (passar även ypperligt i hörlurarna om morgonen på rask halvtimmespromenad genom mörkt, nyvaket falun, på väg till jobbet):
Jag vet ännu inte hur morgondagen ser ut. Kanske att jag får till att luncha med mina vänner. Och att Lasse och Vincent umgås hemma, men att Claudia får följa med. Vincent på café är ingen dröm just nu. ;) Pieter jobbar igen. På kvällen steker vi blodpudding, söndagsmiddag à la Henning-Kooistra.
Claudia omslagstävlar!
Nu har årets omslagstävling hos tidningen ViFöräldrar satt igång igen, och i år är Claudia med och tävlar om att få bli omslagsbebbe. Förra året var det Vincent som tävlade bland den enorma mängden barn (i år är han för gammal). Chansen att vinna är så klart ungefär lika med noll, men det är ändå så svårt att låta bli att vara med. Du hjälper väl till och röstar på min lilla tös?! =) Klicka på bilden för att komma till röstsidan! (Där inne, under bilden till höger, finns en text som man klickar på för att rösta.)
En låt på hjärnan
Jobb innebär konstigt nog mer musik för mig. Hemma orkar jag ofta inte sätta på någon skiva eftersom det ständigt är ljud, barn som pratar, skriker, sjunger, äter, gnäller, skrattar, bankar, smäller och grejar med saker. Hjärnan orkar inte med mer ljud då. Men på jobbet gör musik att tiden går lite fortare. Jag kör Spotify (en gratis musiktjänst på nätet) för fullt. Men jag återkommer också till samma låt om och om igen på youtube - Nicos "These Days" sjungen av Pauline i tv häromveckan, i programmet På Spåret. Blir helt varm och lycklig av den:
Tillbaka till arbetet.
Kolla in Sofia laga mat!
Jag jobbar ikväll, till nio, men här i huset måste vi nog ändå slå på tv:n kl åtta och se vår kollega Sofia Jemthans laga mat. Hon är en sån där person som man inte kan låta bli att se lite upp till, och som samtidigt är schysst och trevlig, och uppenbarligen lagar rysligt god mat (som jag bara sett på bild men det räcker bra för att få det att vattnas i munnen). Riktigt nyfiken är jag på vad hon hittar på i rutan. Programmet heter Sveriges mästerkock (onsdagar 20.00 i 4:an). Sen blir det visst mer Sofiamat när hon ska vara med i Halv åtta hos mig också, 31 mars. Ujuj. Jag hejar på dig jag, Sofia!
Kolla in hennes blogg som handlar mycket om dottern men även hemmet och annat trevligt: Sofialiv. Och så hennes matblogg så klart: Sofias goda.
Så där, lite reklam för en vän. Nu åter till jobbet. (Började förresten dagen med 1,5 timme på gymmet, inte illa va?!)
Det är Mack!
Just ja, jag skulle ju visa upp Vincents julklappar från gammalmormor. Han blev väldigt glad för dem, lite lyrisk nästan, så stort tack! Det som syns suddigt längre bort är en glänsande motorcykel, och längst fram är en lastbil som transporterar små bilar. Genast fick den namnet "Mack" efter långtradaren från alla barns älsklingsfilm "Bilar" (Cars). Det brummas för fullt inne på Vincents rum mest hela dagarna. När han inte är på dagis alltså och tröttar ut sig (med andra bilar).
Idag har jag jobbat igen, första dagen efter föräldraledigheten. Det gick precis som förväntat - jag var lite stressad på vägen dit, som vanligt. Raska steg, skön promenad med Robyns Bodytalk i öronen. Glada miner hos alla arbetskamrater, och ganska förvirrat när jag skulle komma igång med jobbandet igen. Men det krävs bara att jag gör något en gång så hoppar minnet tillbaka igen. Snart är jag nog back on track. Imorgon jobbar jag 12-21 så kanske blir det lite sovmorgon om Pieter är schysst, sedan ska jag få till att träna innan lunch och jobb. Puh!
En dag på stan innan jobbet tar vid
Imorgon börjar jag jobba igen. 50% till att börja med för att gå upp till 75% i april. Det känns varken eller, eller både och. Varken tråkigt eller roligt. Eller jo, både lite roligt och lite tråkigt. Äh, det blir säkert väldans bra. I alla fall så innebär det högst sannolikt en minskning av aktiviteten här på bloggen, tyvärr. För när jag jobbar då sitter jag vid datorn hela dagen. Resultat: Jag har ingen lust att slå på datorn igen när jag kommer hem. Men vi får väl se, kommer ju knappast kunna hålla mig härifrån helt och hållet i alla fall.
Min sista "lediga" dag spenderade jag mestadels på stan. Vi bor i princip på stan så det är inte en så stor grej att traska ner. Pieter var också ledig idag så jag kunde gå själv på förmiddagen. Min något större (hrm) post-gravida kropp behövde lite nya kläder, framförallt byxor. Efter tre timmar var jag bra slut. Shoppa kläder är inte riktigt min grej, hu! Och det där med byxshoppandet liknade mest ett stort misslyckande, trots att jag kom hem med två par jeans. Ena paret sitter bra men är (fasansfullt nog) köpta på avdelningen för stooora rumpor. Och det andra paret byxor är... för små. Men så fina att jag var tvungen. De ska nämligen få fungera som motivation, ett delmål på väg neråt, mina "komma i"-byxor. Så de får vila i väntan på bättre tider.
Förutom byxorna så fick jag med mig en hel bunt tröjor av olika slag. Rätt fina och roliga faktiskt! Kan erkänna att min garderob hemma är i ett enormt behov av utrensning. Både för att det är så mycket jag inte använder (antingen inte riktigt gillar eller också inte riktigt kommer i), och för att jag är rätt trött på att inte ha någon stil. Det har liksom mest varit "det som passar och är bekvämt" som gällt de senaste åren. Inte direkt så man känner sig snygg då.
Jag skulle gärna få lite ork till att engagera mig i garderoben. Och pengar så klart, skulle vara mycket välbehövligt. Jaja, är en bit på väg nu iaf. Jag köpte faktiskt ingenting åt barnen idag! ...nästan. För det blev faktiskt ett par dojor åt Claudia som borde vara lagom till ettårsdagen ungefär. En av skobutikerna i stan ska stänga igen och har 70% rabatt, så istället för att betala närmare 500:- för dessa så gav jag 150:-, inte illa alls:
Jag skulle gärna få lite ork till att engagera mig i garderoben. Och pengar så klart, skulle vara mycket välbehövligt. Jaja, är en bit på väg nu iaf. Jag köpte faktiskt ingenting åt barnen idag! ...nästan. För det blev faktiskt ett par dojor åt Claudia som borde vara lagom till ettårsdagen ungefär. En av skobutikerna i stan ska stänga igen och har 70% rabatt, så istället för att betala närmare 500:- för dessa så gav jag 150:-, inte illa alls:
Nej nu har jag nog bloggat så det räcker och blir över för hela veckan, haha. Kudden väntar. Håll tummarna för att Claudia sover hyfsat i natt! Och justja, måste ju ställa klockan. Det blir första gången på över ett halvår. Gaah!
Mera jämförelser...
Det är ju bara så kul att kolla på gamla kort på Vincent när han är i samma ålder som Claudia. Ett par saker är tydliga nu vid 7 - 7,5 månads ålder. Vincent var mer av en klätterapa och han hade mer hår på huvudet.
Och takterna sitter i än. Så här långt hår har han faktiskt aldrig haft. Jag har klippt Vincent tre gånger med ungefär ett halvårs mellanrum - vid ett år, 1,5 och strax efter 2-årsdagen. Jag brukar klippa när håret blir så långt att det ser för ovårdat ut, och Vincent störs för mycket av lugg i ögonen. Men den här gången är håret mest bara fint. Så nu får det växa. Får se hur långt det hinner bli innan det ryker nästa gång. Så här såg det ut i maj, strax innan Claudia föddes:
Han är ju söt i allt såklart, men den här gången är jag nyfiken på att se hur han ser ut i ännu längre frilla. Justja, kom precis på ännu en skillnad. Det finns såklart massor, men vissa är mer synliga än andra. Vincent hade redan hunnit få fyra tänder vid det här laget. Claudia har inga. Tack och lov! Det är ganska aj att amma en bebis med tänder...
Musik är livet
En mysig stund hemma kan se ut som häromdagen. Pieter sitter med gitarren och skriver en låt, barnen är snällare än någonsin annars eftersom de gillar gitarrplinken så mycket. Och jag strosar runt och pysslar och känner mig allmänt glad och hemmakär.
Musiken är en stor del av livet, utan den så mycket jobbigare. Vilket får mig att inse att jag måste skaffa en mp3-spelare så att jag kan lyssna på min egen musik på gymmet. Dunkadunkalåtarna som skvalar i högtalarna är inte så peppande. Det skulle säkert hjälpa om jag hade min egen peppmusik i öronen. Skriver upp på min mentala önskelista. =)
Amning VS. välling
På tisdag börjar jag jobba igen. Halvtid till att börja med. Det innebär att Claudia måste klara sig utan mitt skafferi dagtid, dvs äta riktig mat istället för att ammas. Det går rätt bra. Jag har slutat amma på dagen sedan ett par veckor tillbaka. Ammar morgon, kväll och så 2-3 gånger på natten. Vi har introducerat välling också. De två första gångerna drack hon pyttelite, tredje dagen slank hela portionen (100 ml) ner. Idag ökade vi till en hel flaska (200 ml) och visst, inga problem!
Det är lite skillnad mot Vincent. Det tog ett bra tag innan han gillade välling, och det ända som fungerade - och som har fungerat sedan dess - var kall välling. Fortfarande dricker han den bara kall. Testar man något annat så ratas den. Som förälder tycker man ju att det känns så mysigt med den där varmljumna vällingen att avsluta dagen med, men barn gör som de vill och skiter i vad vi tycker. Claido gillar den i alla fall varm. Fast en grej det mesta - amning.
Det känns lite smått elakt (och lite sorgligt också) men det är nog snart färdigammat helt för den här unga damen. Hennes dåliga nattsömn med ständiga uppvaknanden måste få ett slut. Vi föräldrar behöver sova. Än har vi inte kraften att hitta på hur, men det kommer allt närmre. Snart sätter vi oss ner och bestämmer en handlingsplan. Snart kommer vi koka ihop en sovmetod som bara måste fungera. Och ganska troligt kommer den bland annat innehålla slutet för amningseran. Även om jag på många sätt gillar att amma så är jag också rätt less på det, så det är helt enkelt dags.
Snart.
Mormors gamla kläder
Annette (min mamma that is) har en hel låda sparad med gamla kläder, klänningar framförallt, från när hon var barn. Min mormor har sytt en hel del av dem. Än så länge har Claudia inte riktigt vuxit i så många, men en outfit har hon testat - två gånger. Första gången när hon var 1,5 månad. Det var i somras när vi hälsade på gammalmormor (min mormor that is) i Göteborg. Då drunknade lilltjejen nästan i dem, men söt var hon. Fattas bara annat.
Annette hade samma kläder på sig när hon var bebis. 1952 var året, så i 59 år har de legat nerpackade. Om inte jag hade dem på mig någon gång när jag var bebis, men jag kan inte minnas att jag sett några sådana bilder. Då var det ju 80-tal och velour och frotté för hela slanten. Nu känns kläderna nästan moderna, så gamla de är. Här är lilla Annette (troligtvis några månader äldre än Claudia på bilderna ovan - Vet du, mormor?):
Misstänker starkt att jag satt på Claudia klänningen bakochfram när jag ser det här fotot. Fast jag skyller allt på Annette. Hur som helst så är klänningen fin åt båda håll. Andra provningen på min dotter då? Det blev häromdagen, andra januari för att vara exakt. Dagen innan hon blev sju månader. Så här söt kan man vara då:
Jag må vara alldeles för okreativ (inkreativ? akreativ? dyskreativ?) på vissa plan, jämfört med vad jag vill vara alltså. Fast lite får jag i alla fall ut genom sådana här små projekt. Tur det.
Är det någon av er läsare som satt på era barn lite speciella ärvda kläder? Kanske era egna, eller någon förälders?
Dålig känsla
Idag, just nu, känner jag mig rätt värdelös faktiskt. Trött efter att ännu en gång lagt mig för sent och ännu en gång blivit väckt av minstingen flera gånger, och på det tvingats gå upp kl sex eftersom båda barnen är galet morgonpigga. Varför får man två små som slår upp sina blå och glatt skuttar upp långt innan solen visar sig... när man själv är definitionen av morgontrötthet?
Jag fick i oss alla frukost, men hade ingen ork till att leka. Lät barnen pyssla själva. Jag utslagen med ryggen mot sängen i barnrummet. Vill sova... Samtidigt vill jag orka, vill orka leka! Efter tre timmar la jag Claudia och hon somnade, sov i nästan 1,5 timme vilket är lääänge för en förmiddagssovning ála Claudisen. Jag borde ha ägnat tiden åt att leka med Vincent, utan störande lillasyster-moment. Men han ville se på film och jag satte på Shrek (hans val). La mig i soffan och startade datorn.
Och nu har jag sämsta känslan i kroppen. Hittade en blogg av en tjej som ritar varje dag, otroligt snyggt och så som jag skulle vilja kunna. Tänk om jag hade ritat, bara lite så där varje dag eller åtminstone en gång i veckan. Då hade jag kunnat bli bra! Nu är jag lika halvtaskig som för tio år sedan, för jag ritar aldrig längre. Eller om jag läste och skrev som förut, kanske kunde jag skriva den där romanen jag drömt om. Men jag skriver aldrig längre. Läser inte ens böcker som jag brukade.
Läste några bloggar av ett par tjejer som blivit supertaggade och gått ner i vikt, 30-40 kg. Tränat massor, ätit som man ska. Blivit motiverade, intresserade och snygga. Så som jag inte orkar/hinner/lyckas. Blev ännu lite deppigare.
Såg Vincent sitta med ögonen klistrade mot tv:n och kände mig som en kass mamma. Jag vill ju leka med min son! Men han vill se på tv, och jag låter honom och öppnar datorn. Jag måste få tillbaka orken på något sätt. Det här är inte roligt. Alls.
Jag vet vad jag borde göra, men lyckas inte. Mindre tv, mindre dator, tidigare kvällar, mer träning, nolltolerans på sötsaker, inget småätande, mindre portioner, bättre mat, mer eftertanke, och så någon rejäl metod för att få bebisen att sova om nätterna.
Hur ska jag orka? Motivation, hallå? Jag vill bara sova och äta godsaker, så kan man ju inte ha det.
PS. Nu är båda barnen vakna och tvn avstängd, så nu ska datorn bli svart också. Strax dax för lunch.
Skidor, Hellner och en liten tomte som kikar ut
Bästa tv-sporten om du frågar mig? Längdskidor! Utan konkurrens. Älskar det! Vinterstudion är min fasta punkt i vinter-tv-tillvaron. Skidskytte tilltalar mig också, fast utförsåkningen knappast. Bara jag kommer ihåg att slå på tv:n (förvirrad småbarnsmorsa som man är) så får barnen stå ut med lite sånt här:
Ni följer väl Tour de ski?! Spännande tävlingar imorgon och sista klättringen upp för slalombacken på söndag. Kalla och Hellner har bäddat för trevliga rysare. Jag gillar Marcus Hellner! Fast så brukar jag ju jämföra honom lite med min bror också, tycker verkligen de liknar varandra. Emanuel ska åka Vasaloppet för andra året i rad i år! Så lite skidande finns det här med.
Just det, så tänkte jag ju visa upp den här lilla donnan som gjorde förra natten till den värsta på länge. Hon kunde bara inte komma till ro. Låg och vred sig, gnällde, grät, grejade, vägrade sova... heeeela natten. Vet inte hur många timmars sömn vi fick, men de var lätträknade. I natt får hon allt ta och skärpa sig.
Nej den sången kan hon inte än, fast man kunde nästan tro det. Klappa händerna är hon däremot en riktig hejare på! Och hon flinar glatt när hon får till det. Kaninnallen och skallran i knät fick hon i julklapp från gammalmormor. Vi hade lite extrajul på trettondagsafton och öppnade julklappar på var sin sida landet. Så trevligt så! Vincent blev överförtjust när han öppnade sina paket. Ska se om jag lyckas fota hans klappar imorgon.
Vi ska förresten på husvisning igen, den 20:e. Tror inte så mycket på det här huset, men det ska bli kul ändå. Varje visning är ett litet steg närmre ett alldeles eget hus.
Sportys lekland
Det har öppnat ett lekland i stan, och igår drog jag med mig barnen plus Sandra och Molly för att kolla in stället. Vincent hoppade ivrigt så fort vi kom in, och tyckte det var toppenkul verkligen. Och vi hade trevligt! Fast samtidigt insåg jag att det inte är möjligt att gå dit själv med båda barnen, inte än i alla fall. Vincent är aningen för liten för att släppas lös i den gigantiska klätterställningen. Och Claudia kan man knappast släpa med sig där inne, än mindre lämna själv någonstans. Vuxensällskap är ett måste helt enkelt, än så länge.
I alla fall så var det roligt att se vad det var för ställe, och så har vi skaffat årskort åt Vincent så vi ska helt klart återvända! Jag insåg nu att jag aldrig fotade hela den stora ställningen, men kika in på Sportys hemsida så förstår ni lite mer vad jag snackar om!
När klockan närmade sig två var det tre riktigt trötta (men väldigt nöjda) barn som fick åka hem till sitt för att sova. Skönt det är att köra slut på dem på ett så här trevligt sätt.
2010 i bilder
Tvåtusentio har varit ett väldigt händelserikt år i världen med vulkanutbrott, terrorattentat, riksdagsval, oljeläckor, orkaner och jag vet inte allt. Men på hemmafronten har det varit bra mycket lugnare, om än lite smått omvälvande på samma gång. Vi har ju faktiskt satt ett liv till världen. Här kommer mitt år i bilder...
januari - äntligen fick vi en glimt av lillskrutten - en flicka!
februari - riktig vinter, och Vincent var inte överförtjust
mars - jag prickade 75% av graviditeten och började tårtblogga för Pralin
april - Vincent fyllde två år och jag bakade honom en Blixten-tårta
maj - familjeresa till Kolmården innan bebis, min mage var gigantisk
juni - Claudia Emma Louise föddes 3 juni på beräknat datum
juli - semester hos gammalmormor i Göteborg och sommarstugan i Bohuslän
augusti - jag fyllde 30 och vi var på två olika bröllop
september - 100-årsfest & välkomstceremoni (Claudia 0, jag 30, min pappa 70)
oktober - Claudias första smakis och Vincent blev 2,5 år 101010
november - tvåbarnsliv ojoj, härligt och slitsamt
december - Sinterklaas, jul, skidåkning och en halvårsdotter
Det var året. Vad fort det har gått, fast ändå inte. Jag ser verkligen fram emot nästa år och att uppleva det tillsammans med Pieter och våra barn. Vi har ett treårskalas och ett ettårskalas att se fram emot, och en Italienresa och troligtvis minst ett kompisbröllop, bland annat. Men först fortsättningen på en riktig kanonvinter, nu måste jag bara bli lite bättre på att ta mig ut och uppleva den. Men först som vanligt - sova.
Barnen gillar vatten
Så fort man nämner ordet "bada" så rusar Vincent in till badrummet och drar av sig alla kläder. Han hoppar i och låter badplastfiskarna fräsa runt i små båtar. Och när Claudia hamnar i vattnet så plaskar hon så det skvätter, lägger upp badleksaker på kanten och gurglar lyckligt. De gillar vatten, våra små.
Det där med att vinka, det gjorde Claudia ungefär i en dag. Hon var väldigt duktig på det också. Fast sedan slutade hon. Idag har hon underhållit med att klappa händerna istället. Nya färdigheter poppar upp och försvinner igen dagarna i ända. Ett helt nytt år ligger framför oss, oj vad vi kommer få uppleva!
ARKIV
