Idag var det lite småkyligt här hemma i huset. Tyckte iofs inte Pieter som ändå gick i shorts och t-shirt och ställde dörrarna på vid gavel. Barnen råkade hur som haver bli matchade i osomrigt svart och rött.

Ställer man upp framdörren och ser den stora kuta ut så är det högst troligt att han snart drar fram sin numera nästintill urvuxna springcykel och tar några varv runt sandlådan.

Och ser man därefter den lilla krypa ut så vet man var man har henne inom några minuter - i förrådet på väg upp i antingen stora vagnen eller cykelkärran.


Hon ska bara upp numera, överallt. Blir fly förbannad om hon inte lyckas, vilket hon ändå oftast gör. Helt säkert känns det inte att låta henne klättra fritt, så jag följer henne ofta rätt tätt i hälarna. Fast nog låter vi henne bra mycket numera, hon håller för det mesta ett stadigt tag någonstans.

För övrigt är det nog dags att plocka fram och öva lite mer på Vincents stora "riktiga" cykel tror jag visst. Det känns som att de små hjulen på springcykeln snarare gör det vingligare för honom nu när han nästan vuxit ur den.