Det är inte helt lätt att vara tre år och se sitt hem monteras ner och fraktas bort. Det är så bra att Vincent fått röra sig mellan "gamla hemmet" och "nya hemmet" i ett par veckor nu, och vänja sig lite innan den stora flytten. Han anammade sitt nya rum som sitt eget så fort vi visade det för honom, men han har ändå svårt att gå med på att vi inte ska ha kvar vårt gamla hem. Idag (eller om det var igår) sa han t ex "Jag tycker huset är fult!". Ibland gillar han det massor, men hela det här med att bryta upp från det invanda och välkända är inte riktigt hans grej. Det blir han och jag som får det jobbigast helt enkelt. Fast fint ändå. =)


Vincents rum i lägenheten igår.

av: Lotta

Spännande och skrämmande med flytt, jag förstår dig precis. Till midsommar är det precis 1 år sedan vi flyttade. J hade det jättesvårt de 2 fösta veckorna, hon ville titt som tätt "åka hem". Nu kommer hon inte ihåg att vi har bott någon annanstans, mer än det vi berättar.



Lycka till, det här kommer att bli toppen! :-)

av: Emma H

Tack! Ja det kommer bli helt kanonbra med huset, och är redan. Det känns på ett sätt bara roligt att det är så mycket vi vill göra med huset, men att det samtidigt går att bo i det utan problem. Då kan vi ta oss an nya projekt när tiden och orken (och pengarna) finns efterhand. Och ungarna bor snabbt in sig, de gillar det redan.

av: Sigrid

Sixten skulle nog inte ha några som helst problem med att flytta tror jag! Han är ju uppväxt från dag 5 med att åka mellan olika "hemma" vår lägenhet i Norrköping-mammas hus-O's föräldrars hus-sommarstugan, ofta åkte vi till karlstad 2 gånger i månaden när vi bodde i Norrköping :) I flytten till Karlstad brydde han sig inte alls! Svante däremot reste ju bara sådär mycket sitt första halvår så han kanske kommer reagera mer när vi så småningom flyttar till hus! Och Sixten kanske skulle reagera nu, man vet aldrig. Det är ju inte konstigt att det är omvälvande för Vincent att hela hans trygghet skiftas och det är jättebra att han kunnat vänja sig under tiden :)