Jag var med när Vincent fotades till sitt pass. Han kunde verkligen inte sitta still, den lilla busungen. Men det gick. Då, för två år sedan, kunde man fortfarande fixa pass i Falun. Numera måste man åka till grannstaden, skandal. Hur som helst, jag jobbade när Claudia fotades, men enligt Pieter så var hon som gjord för att bli fotograferad för pass. Den aningen mer stillsamma av våra barn.

Fast jag vet egentligen inte om det är sant längre. Hon har kommit igång rejält på sistone med allt högre och våghalsigare klätterapafasoner. Okej att hon inte går än, men allt annat gör hon, och det snabbt.

Har jag berättat att tand nr. 3 har brutit igenom? Det gjorde den härom dagen. Höger uppe fram. Och den brevid kommer kika fram vilken dag som helst. Så snart går det ännu lite bättre att gnaga på saker och ting.