I måndags, på Nationaldagen 6:e juni, tog jag barnen med mig och promenerade upp till gruvan. Pieter fick lite fri tid att fixa med flytten. Vi gick en stund innan lunchtid på vinst och förlust. Jag tänkte att Claudia kunde sova i vagnen när hon behövde, och att vi fick leta på någonstans att luncha, Bagarstugan helst. Packade med vatten, bananer och nödburkmat åt den minsta.

Målet var framför allt veteranbilsutställningen på gruvområdet. För Vincents skull, min lille biltokige grabb. Och även jag som annars är totalt ointresserad av bilar kan verkligen uppskatta dem i den här stöpningen - gamla, vackra, blänkande. Tänk om bilar såg ut så idag, bara tänk!



Vincent drog runt bland bilarna, och jag efter. Det gick mycket lättare nu än förra sommaren - då skulle han peta, banka och klättra på alla bilar (inte så poppis hos ägarna). Nu tittade han med stora ögon, och drog från bil till bil för att ta in precis allt. Jag efter med vagnen.

Strax innan vi (dvs jag) kände oss klara med bilskådningen och redo för lunch somnade Claudia mycket lägligt. Det betydde att jag kunde parkera vagnen vid ett bord i skuggan bakom Bagarstugan, köpa varsin macka åt mig och Vincent, och mjölk åt honom och te åt mig. Och att vi hann fika en stund i hyfsad lugn och ro innan den lilla vaknade igen.

Då blev det värma barnmat, och till efterätt delade jag och Vincent på en bulle och en glass, och Claudia fick mumsa på en banan.



Sedan traskade vi hemåt igen, redan innan det egentliga nationaldagsfirandet drog igång vid gruvområdet som vi just lämnat. Vi struntade i tal och spelmän och folkmassa. Istället blev det en stund vid en lekplats och via affären för att hämta upp ett paket, innan vi återvände hem.

Ibland lyckas man ha trevligt på egen hand tillsammans med sina barn, det är värt så otroligt mycket.

PS. Bagarstugan hade förut andra ägare och var då ännu trevligare, fikat var galet gott. Numera driver de en blogg, också under namnet Bagarstugan, där det finns mängder av fikabrödsrecept. Kika dit nu på en gång!