HUS/HEMIngen skiva säker
Pieter jobbar så gott han kan för att bygga murar mot cd-skivorna. De är nämligen det roligaste Claudia vet, men hon är inte direkt snäll mot dem. Fast hur pappsen än försöker så finns det alltid ett kryphål någonstans.
Ha ha, jag hittade dem allt. Försök inte!
Ha ha, jag hittade dem allt. Försök inte!
Dejt med Molly på familjecentralen
Häromdagen lämnade jag och Claudia grabbarna hemma för att möta upp med Molly och Sandra på nya familjecentralen och öppna förskolan där. Jag har bara kikat in tidigare i samband med BVC-besök och första hjälpen-kurs, men nu gjorde vi öppnis på allvar. Helt kanon är det att kommunen äntligen har en egen öppen förskola (med förskollärare anställda och ingen kyrka inblandad) som dessutom är öppen varje dag. Heja Falun!
Solen strålade och coolingen Molly visade upp sina fina glajjor. Hon verkade trivas i dem. =) Även änderna verkade njuta av det solglittrande vattnet som blir allt större medan isen snabbt smälter undan. Jag tänker ignorera det ihärdiga snöfallet som bäddade in Falun i snö idag (för den smälte ändå bort under eftermiddagen) och hoppas på lite riktig vår.
Claudia var trött efter en för kort lunchlur men det märktes att hon tyckte det var roligt att komma dit. Lyckas vi ta oss dit fler gånger kommer hon säkert känna sig än mer hemma. Då får Vincent följa med också. Det finns både byggrum och målarrum - bland annat, kanon ju.
Så fort vi var på väg hemåt igen så slocknade Claudisen i vagnen. Hon har lite återhämtande att göra efter senaste sjukorna. Nu känner jag mig äntligen så gott som frisk också (från senaste förkylningen) och Pieter verkar också rätt kry. Barnen snorar en del, men inte mer än så. Kan vi få vara friska nu, tack?! Resten av året skulle sitta fint.
Solen strålade och coolingen Molly visade upp sina fina glajjor. Hon verkade trivas i dem. =) Även änderna verkade njuta av det solglittrande vattnet som blir allt större medan isen snabbt smälter undan. Jag tänker ignorera det ihärdiga snöfallet som bäddade in Falun i snö idag (för den smälte ändå bort under eftermiddagen) och hoppas på lite riktig vår.
Claudia var trött efter en för kort lunchlur men det märktes att hon tyckte det var roligt att komma dit. Lyckas vi ta oss dit fler gånger kommer hon säkert känna sig än mer hemma. Då får Vincent följa med också. Det finns både byggrum och målarrum - bland annat, kanon ju.
Så fort vi var på väg hemåt igen så slocknade Claudisen i vagnen. Hon har lite återhämtande att göra efter senaste sjukorna. Nu känner jag mig äntligen så gott som frisk också (från senaste förkylningen) och Pieter verkar också rätt kry. Barnen snorar en del, men inte mer än så. Kan vi få vara friska nu, tack?! Resten av året skulle sitta fint.
Det här är vi
Här får du lite koll på mig och de mina.
Emma är alltså jag. Jag är född och uppvuxen i Falun. Återvände hit efter ett par utsvävningar till England (& den charmiga byn Wargrave) och Göteborg. Käresta till min holländskättade Pieter sedan elva år tillbaka (sambo sedan fem). Nu ska vi flytta till vårt tredje gemensamma hem - dags för hus!
Jag jobbar som grafisk formgivare genom mitt egna företag Molly bild&bokstav - Mollybob.se. Har pluggat lite av varje, tagit ut examen med mediekommunikation som sammanhängande kitt. Önskar mig en veckas skrivarkurs på trevlig plats.
Emma är alltså jag. Jag är född och uppvuxen i Falun. Återvände hit efter ett par utsvävningar till England (& den charmiga byn Wargrave) och Göteborg. Käresta till min holländskättade Pieter sedan elva år tillbaka (sambo sedan fem). Nu ska vi flytta till vårt tredje gemensamma hem - dags för hus!
Jag jobbar som grafisk formgivare genom mitt egna företag Molly bild&bokstav - Mollybob.se. Har pluggat lite av varje, tagit ut examen med mediekommunikation som sammanhängande kitt. Önskar mig en veckas skrivarkurs på trevlig plats.
När jag är kreativ utsmyckar jag tårtor, jobbar på namntavlor eller andra grafiska projekt, fotograferar (oftast barnen), knåpar med min nya hobby - att sy barnkläder, eller hittar på något nytt, som att rita dinosaurier med mina nyinköpta lyxtuschpennor. Det kommer bli en del inredningssurr framöver när vi fått vårt lilla radhus.
Jag har varit gravid två gånger. Det är så häftigt!
I april 2008 blev vi tre när vår förstföding Vincent anlände. En liten rödhårig buse som visade upp en fin punkfrilla redan på BB. Min gos och min vilding - han är en riktig klätterapa som tidigt var högt och överallt. Biltokig, pratsam, älskar böcker och kräver ofta att få se på film. Vi är mitt inne i frågvisa åldern - "Men... varför då då?". Vincent är riktigt intresserad av bokstäver just nu. Och så är det mycket "ja snaaart" och "nej mamma, gööör inte så!". Bestämda åsikter och tvära kast. Och en hel del skratt. Vackra buse.
Juni 2010 innebar en lillasyster, Claudia med den något mer sparsamma frisyren (hon brås på mamma sin). Hon verkar vara den där lugna pysseltjejen som vi beställde, är haj på att pincettgreppa och gillar att passa in ringar på pinnar. Claudia tycker om när det händer saker och att vara bland folk, men det ska vara med en trygg mamma- eller pappafamn nära. Roligast av allt är storebror, även om det protesteras ljudligt när han är för hårdhänt.
Jag lider av en konstant sömnbrist som delvis beror på Claudias halvtaskiga sovvanor - som visserligen förbättrats till nästan godkända på sistone - och att jag är en utpräglad kvällsmänniska. Vilket även innebär att jag är morgontrött så in i bänken. Lägger mig alldeles för sent alldeles för ofta. Tur jag har en snäll sambo som ger mig sovmorgnar ibland så att jag kan ladda upp igen. Hur en så morgontrött mamma kan få två så morgonpigga barn är ett mysterium (morgon inträffar runt kl sex här i huset, inte sällan tidigare).
Det här med syskon är så häftigt, och det kommer bara bli roligare att se de två små tillsammans. Vilken glädje (och nytta) de har av varandra. Och så är det ju kul att jämföra också, utseende och personlighet. Kan inte låta bli att gilla det. Det är inget lätt jobb att vara flerbarnsförälder när barnen är små, men det ger så mycket tillbaka. Svårt att kalla det något annat än en livsstil.
Vi har ytterligare en familjemedlem. En som inte står så högt i kurs hos mig vissa stunder - som värst har hon varit när jag ammat, då är hon en utstuderad retsticka å det grövsta. Men hon är fin och har en stark personlighet. Aries, vår katt. Med huvudet högt, en vildkatts jamande och krav på uppmärksamhet på hennes villkor. Hon är av rasen bengal. Eller bengalning som jag brukar säga. Oftast går hon under namnen Aries Kanaries eller Asis. Kan tillägga att jag egentligen är mer av en hundmänniska (hade finaste cairnterriertjejen Brolin i fjorton år), men har inte tiden och orken för att äga hund just nu.
Det här är vi. Och jag borde gå och lägga mig som vanligt.
Jag har varit gravid två gånger. Det är så häftigt!
I april 2008 blev vi tre när vår förstföding Vincent anlände. En liten rödhårig buse som visade upp en fin punkfrilla redan på BB. Min gos och min vilding - han är en riktig klätterapa som tidigt var högt och överallt. Biltokig, pratsam, älskar böcker och kräver ofta att få se på film. Vi är mitt inne i frågvisa åldern - "Men... varför då då?". Vincent är riktigt intresserad av bokstäver just nu. Och så är det mycket "ja snaaart" och "nej mamma, gööör inte så!". Bestämda åsikter och tvära kast. Och en hel del skratt. Vackra buse.
Juni 2010 innebar en lillasyster, Claudia med den något mer sparsamma frisyren (hon brås på mamma sin). Hon verkar vara den där lugna pysseltjejen som vi beställde, är haj på att pincettgreppa och gillar att passa in ringar på pinnar. Claudia tycker om när det händer saker och att vara bland folk, men det ska vara med en trygg mamma- eller pappafamn nära. Roligast av allt är storebror, även om det protesteras ljudligt när han är för hårdhänt.
Jag lider av en konstant sömnbrist som delvis beror på Claudias halvtaskiga sovvanor - som visserligen förbättrats till nästan godkända på sistone - och att jag är en utpräglad kvällsmänniska. Vilket även innebär att jag är morgontrött så in i bänken. Lägger mig alldeles för sent alldeles för ofta. Tur jag har en snäll sambo som ger mig sovmorgnar ibland så att jag kan ladda upp igen. Hur en så morgontrött mamma kan få två så morgonpigga barn är ett mysterium (morgon inträffar runt kl sex här i huset, inte sällan tidigare).
Det här med syskon är så häftigt, och det kommer bara bli roligare att se de två små tillsammans. Vilken glädje (och nytta) de har av varandra. Och så är det ju kul att jämföra också, utseende och personlighet. Kan inte låta bli att gilla det. Det är inget lätt jobb att vara flerbarnsförälder när barnen är små, men det ger så mycket tillbaka. Svårt att kalla det något annat än en livsstil.
Vi har ytterligare en familjemedlem. En som inte står så högt i kurs hos mig vissa stunder - som värst har hon varit när jag ammat, då är hon en utstuderad retsticka å det grövsta. Men hon är fin och har en stark personlighet. Aries, vår katt. Med huvudet högt, en vildkatts jamande och krav på uppmärksamhet på hennes villkor. Hon är av rasen bengal. Eller bengalning som jag brukar säga. Oftast går hon under namnen Aries Kanaries eller Asis. Kan tillägga att jag egentligen är mer av en hundmänniska (hade finaste cairnterriertjejen Brolin i fjorton år), men har inte tiden och orken för att äga hund just nu.
Det här är vi. Och jag borde gå och lägga mig som vanligt.
Gaddad!
I förrgår hittade jag två små tänder som brutit igenom tandköttet fram nere, hennes två första. 26 mars - nio månader, tre veckor & två dagar gammal. Bara bra att de väntat ett tag med att visa sig, men nu blir det roligt att se hur de kommer påverka utseendet.
Storlekarna på kläderna hon har på sig idag är lite lustiga: Body (NameIt) i stl 74, klänning (H&M) i stl 56, strumpbyxor (Polarn&Pyret) i stl 62/68.
I morse var hon förresten för söt, lilla tööösen (som Vincent säger). Pieter och Vincent vinkade till henne och ropade "hejhej" när hon var hos mig i rummet brevid, och Claudia vinkade genast tillbaka med ett glatt "hejhej!"
Storlekarna på kläderna hon har på sig idag är lite lustiga: Body (NameIt) i stl 74, klänning (H&M) i stl 56, strumpbyxor (Polarn&Pyret) i stl 62/68.
I morse var hon förresten för söt, lilla tööösen (som Vincent säger). Pieter och Vincent vinkade till henne och ropade "hejhej" när hon var hos mig i rummet brevid, och Claudia vinkade genast tillbaka med ett glatt "hejhej!"
En cykelvagn i stallet
Numera ingår en cykelvagn i vår vagnpark. Köpte den bättre begagnad av vår vän Josefin vars dotter Saga hunnit bli 4,5 år och cyklar för egen maskin. Den är precis vad vi behöver nu när våren kommer, kanon! Igår körde vi premiärturen med båda barnen till middag hos oma och opa på andra sidan staden.
Barnen verkar trivas för på vägen hem igår kväll somnade båda där bak i kärran medan vi cyklade genom ett nedsläckt Falun. Vi lyckades något opassligt tajma Earth Hour. Gott syfte och rätt mysigt om man sitter hemma, men inte så praktiskt när man är ute på glashala cykelbanor som inte syns.
Barnen verkar trivas för på vägen hem igår kväll somnade båda där bak i kärran medan vi cyklade genom ett nedsläckt Falun. Vi lyckades något opassligt tajma Earth Hour. Gott syfte och rätt mysigt om man sitter hemma, men inte så praktiskt när man är ute på glashala cykelbanor som inte syns.
Dagens och förrgårdagens
Två varianter på samma klädtema, med min egenhändigt ihopknåpade body (oj vad stolt man kan vara) och jeans - hänglsebyxor vs. kjol:
Jag har inte hunnit hänga vid datorn alls idag, och nu ska jag gå och lägga mig hyfsat tidigt för en gångs skull. Var ändå tvungen att kolla igenom de senaste dagarnas foton (medan vi såg de sista avsnitten av Solsidan) och fixa till ett par åt bloggen.
Jag har inte hunnit hänga vid datorn alls idag, och nu ska jag gå och lägga mig hyfsat tidigt för en gångs skull. Var ändå tvungen att kolla igenom de senaste dagarnas foton (medan vi såg de sista avsnitten av Solsidan) och fixa till ett par åt bloggen.
Stockholmsshoppat
Först bara: Bloggen kommer nog ändra bakgrund lite då och då nu i början, tills jag har bestämt mig. Alla åsikter mottages tacksamt!
Så shoppingen då. Under långhelgen i Stockholm spenderade vi väldigt lite tid i affärer, desto mer på muséer. Trots det kom vi hem med en hel del nytt. Jag handlade några presenter åt både Vincent och Claudia som de ska få på sina födelsedagar. Pieter köpte Solsidan på DVD och ett par Rocky-seriealbum (Martin Kellerman har f ö vernissage på galleri Se här i Falun idag!). Förutom presenterna (som så klart är hemliga) blev det även detta:
Kläder åt Claudia - ett par vråldyra (nåja) sommarhängslebyxor från underbara klädmärket Aya Naya, som jag hittade när vi var och fikade på Baby Revolution, och så Pippiklänningen (på halva-priset-rea) från Junibacken. Vincent fick två små minigosedjur, aka gå-ut-från-Junibacken-mutor som fått sova i hans säng sedan dess. Åt mig blev det ett par fina små plåtburkar från BLAFRE, också de inhandlade på Junibacken. Får se vad jag ska lägga i dem, sygrejer kanske.
Så shoppingen då. Under långhelgen i Stockholm spenderade vi väldigt lite tid i affärer, desto mer på muséer. Trots det kom vi hem med en hel del nytt. Jag handlade några presenter åt både Vincent och Claudia som de ska få på sina födelsedagar. Pieter köpte Solsidan på DVD och ett par Rocky-seriealbum (Martin Kellerman har f ö vernissage på galleri Se här i Falun idag!). Förutom presenterna (som så klart är hemliga) blev det även detta:
Kläder åt Claudia - ett par vråldyra (nåja) sommarhängslebyxor från underbara klädmärket Aya Naya, som jag hittade när vi var och fikade på Baby Revolution, och så Pippiklänningen (på halva-priset-rea) från Junibacken. Vincent fick två små minigosedjur, aka gå-ut-från-Junibacken-mutor som fått sova i hans säng sedan dess. Åt mig blev det ett par fina små plåtburkar från BLAFRE, också de inhandlade på Junibacken. Får se vad jag ska lägga i dem, sygrejer kanske.
Bloggens bakgrund
Jag är osäker på vilken bakgrund jag ska ha här på bloggen. Lyckas inte göra någon som är riktigt perfekt. Först testade jag att skala ner den som jag la upp först så att den inte tog över lika mycket, men den kändes ändå lite för uppmärksamhetskrävande. Nu testar jag med en randig variant. Den blir rätt kraftig men kanske tar mindre från innehållet. Någon som tycker något om saken? Hur fungerar den som är nu?
Sifferlek
Vincent gillar bokstäver och siffror. Han frågar ofta vad olika ord börjar på, och han kan hela alfabetet. Att sätta ihop bokstäverna till ord är för avancerat än så länge, men han har rätt nyligen börjat härma hur vi låter när vi läser ut ord, om jag säger t ex "Vincent stavas Ve I En Ce E En Te... Viiiinceeeeent". På liknande sätt kan han peka på en skylt och säga "Där står det Hiii Iiiii Ssss" om han tror att det står "hiss". Fast det är bara påhittade ord än så länge. Men intresset går inte att ta fel på. Det är roligt.
Siffrorna upp till tio kan han utan problem. Han kan räkna längre också, men hoppar lite hit och dit. Och han kan inte se än att 1 och 5 är femton. Idag hittade han en måttstock som han vred till på olika sätt och fick till siffror och bokstäver: "Titta mamma, en fyra!!!"
Siffrorna upp till tio kan han utan problem. Han kan räkna längre också, men hoppar lite hit och dit. Och han kan inte se än att 1 och 5 är femton. Idag hittade han en måttstock som han vred till på olika sätt och fick till siffror och bokstäver: "Titta mamma, en fyra!!!"
Vi överanstränger oss inte för att han ska lära sig, men försöker att uppmuntra så mycket vi kan när han själv visar intresse. Uppmuntrar leken. Och vi har alltid läst mycket med honom, och det är en av få saker som han verkligen kan varva ner med. Han har länge gillat att lyssna till rätt långa sagor.
Det är svårare med Claudia, för det blir liksom inte att man sitter med bara henne och läser/tittar i böcker. Men hon gillar böcker - att bläddra i och tugga på. Den nivån känns fullt tillräcklig än så länge. Hoppas bara att hon också kan få del av sagoläsningen snart. Jag tror det är en bra grej.
Vincents morfar har övat höger och vänster med barnbarnet. Det blev jag lite impad av när sonen plötsligt kunde, inte klockrent men rätt bra ändå. Och Pieter har övat vägmärken med honom när de traskat till dagis. Han kan "Herr Gåman", huvudvägled och lite andra. Fast roligast är alla triangelformade skyltar - de kallar Vincent för "Pink Floyd" och det har han kommit på alldeles själv. Efter att ha sett det här albumet så klart:
Känner du inte igen dig?
Nu lägger jag upp nya utseendet på bloggen! Om du inte ser den eller det ser konstigt ut så uppdatera sidan genom antingen uppdatera-symbolen i din webbläsare (sitter oftast högt uppe till vänster om adressfältet) eller tyck på knappen F5.
Det kommer fungera lite dåligt här ett tag för det är rätt mycket länkar jag måste koppla om och så där, men ha tålamod med mig. Inläggen ska iaf gå att läsa som vanligt.
Hej då gamla utseendet...
Hej hej nya!
Jag har fixat en hel del med strukturen och grejat med småsaker som jag stört mig på tidigare. Dessutom kändes det som att det var dags för ett lite gladare och rikare ram. Jag känner mig rätt nöjd med resultatet, men jag tar väldigt gärna emot alla kommentarer - positiva, negativa, kritik av olika slag. Jag är ingen webbdesigner utan har mina idéer vad gäller utseendet och googlar tills jag hittar lösningen. Därför kan det nog dyka upp fel här och där, men jag försöker lösa sånt efter hand.
Nej nu ska jag fixa lite länkningar, bäst att sätta fart. På tv:n: Så ska det låta, sedan Skavlan. I koppen: te.
Just det, en sak till. Jag har fixat så att det automatiskt dyker upp en signatur efter mina inlägg. Det har jag inte haft tidigare, utan jag har klistrat in en bild med mitt namn under varje inlägg. Det innebär att alla gamla inlägg fr o m nu kommer ha två signaturer. Tänkte ju inte jag på, men det får ni ta. =)
Det kommer fungera lite dåligt här ett tag för det är rätt mycket länkar jag måste koppla om och så där, men ha tålamod med mig. Inläggen ska iaf gå att läsa som vanligt.
Hej då gamla utseendet...
Hej hej nya!
Jag har fixat en hel del med strukturen och grejat med småsaker som jag stört mig på tidigare. Dessutom kändes det som att det var dags för ett lite gladare och rikare ram. Jag känner mig rätt nöjd med resultatet, men jag tar väldigt gärna emot alla kommentarer - positiva, negativa, kritik av olika slag. Jag är ingen webbdesigner utan har mina idéer vad gäller utseendet och googlar tills jag hittar lösningen. Därför kan det nog dyka upp fel här och där, men jag försöker lösa sånt efter hand.
Nej nu ska jag fixa lite länkningar, bäst att sätta fart. På tv:n: Så ska det låta, sedan Skavlan. I koppen: te.
Just det, en sak till. Jag har fixat så att det automatiskt dyker upp en signatur efter mina inlägg. Det har jag inte haft tidigare, utan jag har klistrat in en bild med mitt namn under varje inlägg. Det innebär att alla gamla inlägg fr o m nu kommer ha två signaturer. Tänkte ju inte jag på, men det får ni ta. =)
Frillan
...är rätt lajbans nu. Claudias snygga tofs. Hon sover mest hela dagarna (sjuk som hon är) men när hon är vaken är hon inte bara grinig, utan emellanåt riktigt sprallig. Och med den här Stig-Helmer-frisyren är det svårt att inte charmas.
Är ni beredda för ny design på bloggen annars? Det kommer ta ett tag innan den är fullt fungerande, så det är inte helt friktionsfritt. Men vill ni ha den nu eller vänta? =) Jag kommer säkert vilja pilla mer med den, men grundstrukturen och -utseendet är iaf fixat.
Är ni beredda för ny design på bloggen annars? Det kommer ta ett tag innan den är fullt fungerande, så det är inte helt friktionsfritt. Men vill ni ha den nu eller vänta? =) Jag kommer säkert vilja pilla mer med den, men grundstrukturen och -utseendet är iaf fixat.
Kategorifix
Förbereder för att byta till nya designen. Just nu grejar jag med kategorier, vilket innebär att många av de som finns här i vänsterspalten inte leder någon vart för tillfället. Det kommer bli en hel del pyssel med att få in allt på rätt plats när jag väl flyttar in designen. Får göra det någon gång när jag har rätt mycket sammanhängande tid. När nu det kan tänkas inträffa.
Sjukliga husägare
Vi mår inge vidare alls här hemma. Vincent är frisk, skönt det. Men Claudia har någon form av magsjuka, och lägg till det rejält hostande, snor och rätt hög feber. Pieter är också uschlig, och jag med. Någon riktigt utmattande korsning av magsjuka och influensa har vi. Vi känner oss däckade, världen snurrar. Pieter huttrar och min hals vill aldrig sluta göra ont.
Trots det så har vi lyckats köpa oss ett hus idag. Klockan två var vi med när en besiktningsman kollade in huset. Träffade även husägaren/-säljaren då + en granne till henne som både jag och Pieter känner lite sedan tidigare. Båda tyckte det var väldigt roligt att just vi ska flytta in i huset. Klockan halv sex träffades vi hos mäklaren för att skriva på kontraktet. Så, nu är det klart. Vi är husägare.
(Claudia har äntligen vuxit i den här underbara bodysuiten från Mala som jag fyndade i höstas via ett Facebookerbjudande hos Småtting.se . Strumporna är från IdaT och köpta när Vincent var liten i barnbutiken Tre äpplen hög som fanns i Borlänge då.)
Jag deppar lite över huset vi inte får - det vi kanske skulle bygga. Igår ringde jag och tackade nej till tomten (Hej då 1:27!). Men jag måste få sakna det lite, sedan kommer det kännas finfint att få flytta in i vårt lilla hus. Jag ser verkligen fram emot att shoppa tapeter och leta kakel till badrummet. Att flytta in våra grejer, och att inreda varsin mysig koja åt barnen i de små kattvindarna. Och så trädgårdspyssla lite, bland annat plantera ut de här små perennerna som vi fick av mina föräldrar i husköpargåva:
Pieter gick och la sig redan vid åttatiden, och jag dricker te och tittar på Antikrundan och Lyxfällan. Ska snart däcka jag med. Hoppas barnen sover bra och länge. Och hoppas vi är friskare allihop imorgon så att vi kan fira tillsammans och dessutom börja fixa allt som ska fixas. Lite vår skulle dessutom sitta fint, tack.
Trots det så har vi lyckats köpa oss ett hus idag. Klockan två var vi med när en besiktningsman kollade in huset. Träffade även husägaren/-säljaren då + en granne till henne som både jag och Pieter känner lite sedan tidigare. Båda tyckte det var väldigt roligt att just vi ska flytta in i huset. Klockan halv sex träffades vi hos mäklaren för att skriva på kontraktet. Så, nu är det klart. Vi är husägare.
(Claudia har äntligen vuxit i den här underbara bodysuiten från Mala som jag fyndade i höstas via ett Facebookerbjudande hos Småtting.se . Strumporna är från IdaT och köpta när Vincent var liten i barnbutiken Tre äpplen hög som fanns i Borlänge då.)
Jag deppar lite över huset vi inte får - det vi kanske skulle bygga. Igår ringde jag och tackade nej till tomten (Hej då 1:27!). Men jag måste få sakna det lite, sedan kommer det kännas finfint att få flytta in i vårt lilla hus. Jag ser verkligen fram emot att shoppa tapeter och leta kakel till badrummet. Att flytta in våra grejer, och att inreda varsin mysig koja åt barnen i de små kattvindarna. Och så trädgårdspyssla lite, bland annat plantera ut de här små perennerna som vi fick av mina föräldrar i husköpargåva:
Pieter gick och la sig redan vid åttatiden, och jag dricker te och tittar på Antikrundan och Lyxfällan. Ska snart däcka jag med. Hoppas barnen sover bra och länge. Och hoppas vi är friskare allihop imorgon så att vi kan fira tillsammans och dessutom börja fixa allt som ska fixas. Lite vår skulle dessutom sitta fint, tack.
Stockholmshelgen
Jag tänkte inte skriva så mycket om Stockholm. Tänkte visa istället. Fast känner jag mig själv rätt så blir det väl rätt många ord ändå. Så här kommer vår helg:
Vi har alltså spenderat fyra dagar på resande fot, bodde hemma hos min bror med fästmö (kul att se deras nya lägenhet!) och ägnade oss mest åt att gå på muséer. I fredags kom vi fram vid lunchtid, åkte tunnelbana fram och tillbaka (lämnade av vår packning) och tog spårvagnen ut till Djurgården för att hinna med en timme på Junibacken innan de stängde. Vi var så sena att vi blev insläppta gratis (!) och slängde av oss alla ytterkläder i en stor hög för att hinna med sista Sagotåget fyra minuter senare.
Jag har aldrig varit till Junibacken tidigare, men det ska helt klart bli fler besök! Nu är Vincent äntligen alldeles perfekt i ålder för det stället. Middagen blev thailändsk hämtmat från thaikiosken nära Emanuels och Ninas hem, vilken höjdare! Det är något annat än att ha en korvmoj runt hörnet det. Eller en halvdassig pizzeria, som vi har.
Nästa dag började vi på Wasamuséet, riktigt häftigt! Det var år och dar sedan jag var där, så det var nästan som att uppleva det för första gången. Vincent tyckte det var kul men var lite otålig och hungrig. Lunch i museirestaurangen och sedan mötte vi upp med August, Emanuel och Nina för att göra Musikmuséet - också ett kanonställe att uppleva tillsammans med barn! Där fanns mängder av instrument och annat musik- och ljudrelaterat att plinka på och uppleva.
Efter en sväng på stora leksaksaffären i gallerian mittemot NK så tunnelbanade vi oss hem till lägenheten där värdparet bjöd på smarrig middag frampå kvällskvisten. Nästa dag delade vi på oss - jag och barnen drog iväg för att träffa ett par vänner med barn på nyöppnade barnbutik/caféet Baby Revolution, medan Pieter mötte upp med August på Livrustkammaren. Det var riktigt roligt att se hur de tre större barnen fann varandra och stojade runt tillsammans.
Familjen sammanstrålade senare på Mongolian Barbeque nära T-centralen där också Lasse (aka morfarn) anslöt och så firade vi brodern (Emanuel alltså) några dagar i förväg med god mat och lite paket. Lasse och Emanuel drog sedan iväg till Cirkus för konsert med Woody Allen och hans jazzband. Vi hem och i säng.
Sista dagen i kungliga hufvudstaden blev det inget armémuséum eftersom de har stängt måndagar, men väl en promenix genom Gamla stan till Fotografiska på södersidan. Väl framme började vi med restaurangen där vi trivdes helfint. Goda matiga mackor, panoramavy över Stockholm, och stora ytor för Vincent att springa av sig lite energi på. Bjöd på fint fototillfälle, passande för muséet. Utställningarna spenderade vi mindre tid med, och jag var tyvärr inte så imponerad. Fast så missade vi också hela entréplan eftersom där pågick omhängning.
Vincent spandandes ut från restaurangfönstren: "Titta där är stoomboot! Och där kommer nya Wasaskeppet! Det ska åka ner under vattnet, och sedan ska det bärgas, och så tar de in det i det där muséet."
På väg ut bröt Vincent ihop. Inte alls konstigt. Han som brukar sova en sisådär två timmar mitt på dagen varje dag - har fått hålla sig vaken under hela helgen. Det skulle inte fungera att lägga 3-4 timmar på att åka till bostaden, lägga barn, göra ingenting, väcka barn, åka iväg igen. Men han har varit så duktig så.
Vi tog vägen förbi stans största bokhandel på väg till Pizza Hut där vi delade på en familjepizza innan vi hoppade på tåget mot Falun.
Och under hela dagen pågick budgivning på kedjehuset (som jag envisas med att kalla radhus, vilket det egentligen inte är eftersom det är fristående) Inte förrän i samma stund som jag skulle plocka upp den sovande Vincent och bära honom av tåget i vår hemstad ringde mäklaren för sista gången och berättade att vi låg högst, att vi vunnit.
Vilken helg! Men som vanligt alltid skönt att vara hemma igen.
Vi har alltså spenderat fyra dagar på resande fot, bodde hemma hos min bror med fästmö (kul att se deras nya lägenhet!) och ägnade oss mest åt att gå på muséer. I fredags kom vi fram vid lunchtid, åkte tunnelbana fram och tillbaka (lämnade av vår packning) och tog spårvagnen ut till Djurgården för att hinna med en timme på Junibacken innan de stängde. Vi var så sena att vi blev insläppta gratis (!) och slängde av oss alla ytterkläder i en stor hög för att hinna med sista Sagotåget fyra minuter senare.
Jag har aldrig varit till Junibacken tidigare, men det ska helt klart bli fler besök! Nu är Vincent äntligen alldeles perfekt i ålder för det stället. Middagen blev thailändsk hämtmat från thaikiosken nära Emanuels och Ninas hem, vilken höjdare! Det är något annat än att ha en korvmoj runt hörnet det. Eller en halvdassig pizzeria, som vi har.
Nästa dag började vi på Wasamuséet, riktigt häftigt! Det var år och dar sedan jag var där, så det var nästan som att uppleva det för första gången. Vincent tyckte det var kul men var lite otålig och hungrig. Lunch i museirestaurangen och sedan mötte vi upp med August, Emanuel och Nina för att göra Musikmuséet - också ett kanonställe att uppleva tillsammans med barn! Där fanns mängder av instrument och annat musik- och ljudrelaterat att plinka på och uppleva.
Efter en sväng på stora leksaksaffären i gallerian mittemot NK så tunnelbanade vi oss hem till lägenheten där värdparet bjöd på smarrig middag frampå kvällskvisten. Nästa dag delade vi på oss - jag och barnen drog iväg för att träffa ett par vänner med barn på nyöppnade barnbutik/caféet Baby Revolution, medan Pieter mötte upp med August på Livrustkammaren. Det var riktigt roligt att se hur de tre större barnen fann varandra och stojade runt tillsammans.
Familjen sammanstrålade senare på Mongolian Barbeque nära T-centralen där också Lasse (aka morfarn) anslöt och så firade vi brodern (Emanuel alltså) några dagar i förväg med god mat och lite paket. Lasse och Emanuel drog sedan iväg till Cirkus för konsert med Woody Allen och hans jazzband. Vi hem och i säng.
Sista dagen i kungliga hufvudstaden blev det inget armémuséum eftersom de har stängt måndagar, men väl en promenix genom Gamla stan till Fotografiska på södersidan. Väl framme började vi med restaurangen där vi trivdes helfint. Goda matiga mackor, panoramavy över Stockholm, och stora ytor för Vincent att springa av sig lite energi på. Bjöd på fint fototillfälle, passande för muséet. Utställningarna spenderade vi mindre tid med, och jag var tyvärr inte så imponerad. Fast så missade vi också hela entréplan eftersom där pågick omhängning.
Vincent spandandes ut från restaurangfönstren: "Titta där är stoomboot! Och där kommer nya Wasaskeppet! Det ska åka ner under vattnet, och sedan ska det bärgas, och så tar de in det i det där muséet."
På väg ut bröt Vincent ihop. Inte alls konstigt. Han som brukar sova en sisådär två timmar mitt på dagen varje dag - har fått hålla sig vaken under hela helgen. Det skulle inte fungera att lägga 3-4 timmar på att åka till bostaden, lägga barn, göra ingenting, väcka barn, åka iväg igen. Men han har varit så duktig så.
Vi tog vägen förbi stans största bokhandel på väg till Pizza Hut där vi delade på en familjepizza innan vi hoppade på tåget mot Falun.
Och under hela dagen pågick budgivning på kedjehuset (som jag envisas med att kalla radhus, vilket det egentligen inte är eftersom det är fristående) Inte förrän i samma stund som jag skulle plocka upp den sovande Vincent och bära honom av tåget i vår hemstad ringde mäklaren för sista gången och berättade att vi låg högst, att vi vunnit.
Vilken helg! Men som vanligt alltid skönt att vara hemma igen.
Över hundra!
Jag håller på att fixa med en hel drös Stockholmsbilder, och nu närmar sig klockan det där obehagliga tolvslaget igen. Obehagligt eftersom det innebär att jag kommer få för lite sömn. ...igen. Så jag får nog faktiskt ge upp det här nu och fortsätta imorgon.
Min blogg är ju inte så stor direkt, och jag har inget mål att få många besökare. Fast ändå kan jag inte låta bli att bli glad när besöksantalet ökar. Undrar varför egentligen. Jag är väl som de flesta, en smula exibitionist (eller hur det ordet nu stavas - jag har aldrig skrivit det förr vad jag kan minnas). Pieter tycker nog mest det är lite drygt att alla redan vet det mesta av vad som händer oss redan innan han hunnit prata med någon. Så kan det gå. =)
Jag kikade just in på min besöksstatistik och har för första gången haft över hundra unika besökare på en dag. Kan ju vara de spännande hustiderna vi lever i. Roligt i alla fall, ni är så välkomna.
Vi ska skriva kontrakt på torsdag på radhuset! Först träffar vi en besiktningsman som går igenom huset och senare på dagen blir det träff hos mäklaren för att sätta våra kråkor på pappret Lite nervigt att inte ha något kontrakt, vad som helst kan ju hända innan vi är där. Fast det ska väl mycket till om det här inte ska gå igenom.
Godnatt!
Min blogg är ju inte så stor direkt, och jag har inget mål att få många besökare. Fast ändå kan jag inte låta bli att bli glad när besöksantalet ökar. Undrar varför egentligen. Jag är väl som de flesta, en smula exibitionist (eller hur det ordet nu stavas - jag har aldrig skrivit det förr vad jag kan minnas). Pieter tycker nog mest det är lite drygt att alla redan vet det mesta av vad som händer oss redan innan han hunnit prata med någon. Så kan det gå. =)
Jag kikade just in på min besöksstatistik och har för första gången haft över hundra unika besökare på en dag. Kan ju vara de spännande hustiderna vi lever i. Roligt i alla fall, ni är så välkomna.
Vi ska skriva kontrakt på torsdag på radhuset! Först träffar vi en besiktningsman som går igenom huset och senare på dagen blir det träff hos mäklaren för att sätta våra kråkor på pappret Lite nervigt att inte ha något kontrakt, vad som helst kan ju hända innan vi är där. Fast det ska väl mycket till om det här inte ska gå igenom.
Godnatt!
Försvunna kort & duktig på trä-på-pinne
Jag fotade lite idag på kvällen. Raderade en del kort ur kameran för att få plats med nya. Tänkte inte riktigt på vad jag gjorde och trodde att korten var sparade i datorn redan. Plötsligt hejdade jag mig just som jag skulle radera det här kortet (här nedan), och insåg - hemska tanke - att jag kanske inte alls hade sparat korten jag just raderat. Fick det bekräftat när jag öppnade datorn. Visserligen var det inga viktiga kort, fast rätt fina - på Claudia som pysslade, trädde ringar på en pinne och så där. Ett tjugotal kort borta, bara så där.
Tur att jag stoppade mig så att de fyra sista korten i serien sparades. Men tänk vad man kan sörja några kort, några inte ens så speciella. Jag känner mig helt deppig.
Claudia är i alla fall riktigt haj på den här leken, hon verkar tycka det är roligt, trär på ringen, drar av den igen, trär på, drar av. Ibland svajar pinnen iväg och Claudia hamnar i otakt. Om det krävs för många försök med bara misslyckanden blir hon sur, men hon verkar ha hyfsat tålamod i alla fall. Något som Vincent aldrig haft. Kanske vi får vår pysselbebis till slut?!
Måste försöka tänka på något annat än försvunna kort. Jag har just lagt över Stockholmskorten så nu tänker jag gå igenom dem och hoppas hitta några guldkorn. Jag måste förresten lägga över kort från mobilen också för jag fotade en del med den. Och sen måste jag spara allt på backup-hårddisken så att inte hela månader försvinner. Hu.
Tur att jag stoppade mig så att de fyra sista korten i serien sparades. Men tänk vad man kan sörja några kort, några inte ens så speciella. Jag känner mig helt deppig.
Claudia är i alla fall riktigt haj på den här leken, hon verkar tycka det är roligt, trär på ringen, drar av den igen, trär på, drar av. Ibland svajar pinnen iväg och Claudia hamnar i otakt. Om det krävs för många försök med bara misslyckanden blir hon sur, men hon verkar ha hyfsat tålamod i alla fall. Något som Vincent aldrig haft. Kanske vi får vår pysselbebis till slut?!
Måste försöka tänka på något annat än försvunna kort. Jag har just lagt över Stockholmskorten så nu tänker jag gå igenom dem och hoppas hitta några guldkorn. Jag måste förresten lägga över kort från mobilen också för jag fotade en del med den. Och sen måste jag spara allt på backup-hårddisken så att inte hela månader försvinner. Hu.
Och vinnaren är...
Efter att först ha väntat en hel helg - må vara en mycket trevlig helg i Stockholm (rapport kommer!) - så har vi spenderat precis hela dagen i budgivning. Från niotiden i morse och fram till samma stund som vi klev av tåget i Falun nu på kvällen, när klockan närmade sig åtta.
Med den där tomten i bakhuvudet, men med ett vettigt och bra mycket lättare alternativ inom sikte. Båda känns rätt fast på olika sätt. Nu vet vi, och det känns riktigt bra. Välkomna att hälsa på oss i sommar, i det här huset:
Klart att det känns lite sorgligt att släppa vår tomt, men det ska bli riktigt roligt att ha ett helt hus om bara några månader, ett helt perfekt litet fint hus att inreda och njuta av. Grilla i trädgården i sommar, flytta in Claudia i ett eget rum, låta Vincent cykla runt runt på sin springcykel precis utanför dörren. Riktigt roligt. Riktigt riktigt roligt.
Gaaaah, iiii, aaaaah!!!
Gaaaah, iiii, aaaaah!!!
Mata mera
Väger upp allt hus- och politikprat med hjälp av hjälpredan Brorsan som matar Syrran med brödbitar. En av hennes favoriträtter för övrigt. Hälften av brödet behöll storebror för sig själv, som lön för mödan.
Sen blir det raka vägen i säng för Morsan.
Bara att fortsätta vänta dårå
Budgivningen har skjutits på till måndag. Ytterligare en potentiell köpare vill kika på radhuset i helgen, och säljaren vill låta dem. Alltså tvingas vi vänta.
Måndag är också absolut sista dagen för oss att säga ja eller nej till tomten. Vänteläge.
Måndag är också absolut sista dagen för oss att säga ja eller nej till tomten. Vänteläge.
Spänningen stiger
Tack för era kommentarer om vår husjakt och läget vi befinner oss i just nu! Alla åsikter och erfarenheter och glada tillrop är så välkomna så.
Idag är dagen för budgivning på radhuset. Troligtvis sätter det igång efter lunch. Mäklaren ska höra av sig. Jag är fortfarande välsigt splittrad mellan de två alternativen, det finns så mycket fördelar och nackdelar med båda. Mest fördelar, med båda. Vi har (så gott som) bestämt oss för vilken summa vi ska gå upp till under budgivningen. Stiger det mer så släpper vi radhuset. Då startar den stora byggkarusellen.
Det är lite som att befinna sig i stormens öga. Så var det igår och känslan fortsätter. Det är nollställt i mitt huvud just nu, eftersom jag inte har ett tydligt objekt att fokusera på. Jag brukar tänka mig in i hus vi är och kikar på. Flyttar in i tanken, möblerar och känner in områden. Nu är läget ett annat, jag vet inte hur någonting kommer vara i slutet av dagen. Vi är nervösa.
Japan och kärnkraften
Det här med katastrofen i Japan och situationen på kärnkraftverken. Så oerhört obehagligt och skrämmande. Läget förvärras för varje dag, får vi en härdsmälta kan det få helt oöverblickbara följder. Det är sådant här som inte får hända, men som ändå händer med jämna mellanrum. Om lite drygt en månad är det 25 år sedan Tjernobylolyckan inträffade (26 april 1986). Och om ett par veckor "firar" Harrisburgolyckan 32 år (28 mars 1979). Det är svårt att låta bli att dra upp kära Tage Danielsson till ytan igen:
För det har varit en nedslående positiv inställning till kärnkraft i Sverige på sistone. Människor i allmähet förstår uppenbarligen inte vidden av vad som kan hända när något går riktigt fel. Hur "ren" man än tror att kärnkraften är (vilket den så klart inte är oavsett, tänk uranbrytning, kärnavfall osv...) så är det så katastrofalt idiotiskt att bygga vidare på något som utgör de risker som kärnkraften gör.
Situationen i Japan är inte rolig att följa. Kanske att det här blir något av en ögonöppnare för alla de som glömt eller missat Tjernobyl. För övrigt måste situationen som råder nu slå upp såren hos många japaner, minnen från landets historia, bomberna över Hiroshima och Nagasaki.
Mobilrapport om husläget
Vi ska bjuda på radhuset imorgon. Tomten väntar på resultatet. Vi kikade iaf på den igår em, så fin så...
Rösta på mig!
Hejsan!
Du röstar väl på mig så att jag får bli omslagsbebis åt tidningen ViFöräldrar! Jag skulle bli sååå glad... säger mamma. Klicka på bilden så kommer du till omröstningen. Snor & puss /Claudia
Du röstar väl på mig så att jag får bli omslagsbebis åt tidningen ViFöräldrar! Jag skulle bli sååå glad... säger mamma. Klicka på bilden så kommer du till omröstningen. Snor & puss /Claudia
Det ryker om vår husjakt!
Hjälp! Man kan utan att överdriva påstå att det just nu är hett läge i vår husjakt. Vi är mitt inne i stormens öga, tankar, känslor och kalkyler snurrar runt, men nu är det bråttom, det brinner i knutarna. Plötsligt står vi med oändliga möjligheter - nerskalat till två.
Historik: Vi har gått på husvisningar i snart två års tid, letat men inte jätteintensivt. Framförallt är det jag som drivit på för att jag vill ha den där ytan, gräsmattan och sammanhanget i ett bostadsområde bland andra barnfamiljer - inom en tidsram på några år, innan barnen blir allt för stora. Vincent börjar få vänner nu och det blir tuffare för honom att byta dagis ju längre vi väntar. Claudia ska skolas in till hösten.
Tomtansökan: Huspriserna är höga just nu, speciellt i Falun. Trycket på husvisningarna är enormt. Senast var det femtio spekulanter på en visning och huset ökade över en halv miljon på budgivning (som vi inte deltog i). Enter: ett plötsligt väldigt vettigt alternativ: Bygga eget på en av tomterna i Slättaskogen. Helt oslagbart läge. Ett hus till vettigt pris med oinredd övervåning fungerar med vår budget. Alternativen på köpehus är få, så vi skickade in en ansökan om tomt.
Idag fick vi veta att vi fått en tomt! Hjälp. Iiiii. Hihi!!! Vi fick vårt sjunde val av 33, en riktigt bra tomt vad det verkar. Vi ska bestämma oss inom en vecka...
Jag har redan kalkylerat och räknat och pratat med alla möjliga människor, fått ihop en så fullständig kalkyl som bara är möjligt. Huset vi vill bygga OM vi bygger är Smålandsvillans Villa Västervik, 94,5 kvm med inredningsbar övervåning på 60 kvm. Kan vara inflyttningsklart i slutet av oktober...
Att bygga hus är att kasta sig ut i en okänd ocean. Vi har tänkt och pratat och räknat. Men det är svårt att tänka sig in i processen riktigt på riktigt. Och så har vi lite olika mycket entusiasm inför mängden jobb det innebär, jag vill jobba, Pieter inte lika mycket. Men vi var enade i beslutet att skicka in ansökan.
Så dyker alternativet upp: Igår var vi på husvisning. I ett hus på gatan ovanför mitt barndomshem där mina föräldrar fortfarande bor. Det var ett väldigt lagom hus, huset "Hus" liksom. Miniminivån för vad vi behöver, men också alldeles tillräckligt. Inte spännande men bra ändå. Minimal tomt men med skogspartier tio meter längre bort. Rätt gulligt. Och bara fyra personer på visning! Det är en stor skillnad från antalet spekulanter på andra hus vi kikat på. Om vi kan hålla priset nere så är det här en bra affär, ett vettigt hus.
Ett stort problem: Jag har så svårt att tänka mig att bo precis där jag är uppvuxen. Har alltid kännt att jag absolut inte kan flytta "hem". Jag har det där stora behovet av att se nytt, för sinnesrons skull. För att inte kreativiteten ska slå i botten. Har ofta kännt en drivkraft bortåt, och tänkte aldrig att jag skulle vara kvar i Falun ens. Samtidigt tycker jag om både Falun och Slätta - bilfritt område, nära natur, dagis, skola, mataffär, alla våra föräldrar, gångavstånd till stan. Inte många fel där inte. Om det inte vore för mina känslor.
Men jag vet inte. Kanske kommer det räcka med att jag bor på en annan gata i ett annat hus. Kanske kommer det bara vara mysigt att barnen kan springa över till mormor och morfar. Kanske kommer inredandet av det lilla radhuset räcka för att stilla mitt inrednings- och trädgårdspysslarbehov. Kanske. Jag kan ju erkänna att tanken på en egen trädgård (hur liten den än må vara) redan till sommaren känns rätt lockande.
Här är vi nu. Budgivning på radhuset i övermorgon (med anmälan senast imorgon). En vecka tills tomtpapprena ska skrivas under. Vi har mycket att prata om, jag och Pieter.
Hjälp (eller ohjälp) i tankearbetet:
- Månadskostnaderna blir väldigt lika för båda husen med nuvarande ränteläge.
- Kostnaderna ökar mer för nybygget än för radhuset när räntorna stiger, eftersom lånet blir större.
- Nybygget har bättre & billigare uppvärmningssystem, medan radhuset har direktel från 70-talet.
- Radhuset kan vi flytta in i direkt utan så mycket jobb, och njuta av redan i sommar.
- Nybygget dröjer minst ett halvår, och kräver mycket jobb med byggövervakning, trädgård, fasadmålning, småbyggen osv, både jobbigt och roligt.
- Radhuset är lagom för oss nu, men kan kännas begränsande i längden.
- Nybygget har möjligheter och där kan vi växa på alla sätt men ändå bli kvar i samma område.
osv...
Nu är jag helt slut i huvudet. Ska försöka att inte tänka på det här en stund. I eftermiddag promenerar vi iväg till tomtområdet och ser om vi kan brotta oss igenom snön och få syn på vår tomt. Och känna in området. Sedan strosar vi neråt genom Slätta och passerar huset vi kanske ska bjuda på.
Ikväll blir det överläggning hemma. Vi behöver alla lycka till vi kan få, för det här är inte lätt! Mycket känslor inblandade. Och beslutar vi oss för att bjuda på radhuset så vill vi ha än mer tumhållning och hoppas att ingen av de andra spekulanterna är intresserade. För vi kan inte gå upp mycket vad gäller priset där, då är det inte vettigt längre.
Till råga på allt kan det finnas fler sätt att göra det här på... Möjligen en gyllene medelväg...
Historik: Vi har gått på husvisningar i snart två års tid, letat men inte jätteintensivt. Framförallt är det jag som drivit på för att jag vill ha den där ytan, gräsmattan och sammanhanget i ett bostadsområde bland andra barnfamiljer - inom en tidsram på några år, innan barnen blir allt för stora. Vincent börjar få vänner nu och det blir tuffare för honom att byta dagis ju längre vi väntar. Claudia ska skolas in till hösten.
Tomtansökan: Huspriserna är höga just nu, speciellt i Falun. Trycket på husvisningarna är enormt. Senast var det femtio spekulanter på en visning och huset ökade över en halv miljon på budgivning (som vi inte deltog i). Enter: ett plötsligt väldigt vettigt alternativ: Bygga eget på en av tomterna i Slättaskogen. Helt oslagbart läge. Ett hus till vettigt pris med oinredd övervåning fungerar med vår budget. Alternativen på köpehus är få, så vi skickade in en ansökan om tomt.
Idag fick vi veta att vi fått en tomt! Hjälp. Iiiii. Hihi!!! Vi fick vårt sjunde val av 33, en riktigt bra tomt vad det verkar. Vi ska bestämma oss inom en vecka...
Jag har redan kalkylerat och räknat och pratat med alla möjliga människor, fått ihop en så fullständig kalkyl som bara är möjligt. Huset vi vill bygga OM vi bygger är Smålandsvillans Villa Västervik, 94,5 kvm med inredningsbar övervåning på 60 kvm. Kan vara inflyttningsklart i slutet av oktober...
Att bygga hus är att kasta sig ut i en okänd ocean. Vi har tänkt och pratat och räknat. Men det är svårt att tänka sig in i processen riktigt på riktigt. Och så har vi lite olika mycket entusiasm inför mängden jobb det innebär, jag vill jobba, Pieter inte lika mycket. Men vi var enade i beslutet att skicka in ansökan.
Så dyker alternativet upp: Igår var vi på husvisning. I ett hus på gatan ovanför mitt barndomshem där mina föräldrar fortfarande bor. Det var ett väldigt lagom hus, huset "Hus" liksom. Miniminivån för vad vi behöver, men också alldeles tillräckligt. Inte spännande men bra ändå. Minimal tomt men med skogspartier tio meter längre bort. Rätt gulligt. Och bara fyra personer på visning! Det är en stor skillnad från antalet spekulanter på andra hus vi kikat på. Om vi kan hålla priset nere så är det här en bra affär, ett vettigt hus.
Ett stort problem: Jag har så svårt att tänka mig att bo precis där jag är uppvuxen. Har alltid kännt att jag absolut inte kan flytta "hem". Jag har det där stora behovet av att se nytt, för sinnesrons skull. För att inte kreativiteten ska slå i botten. Har ofta kännt en drivkraft bortåt, och tänkte aldrig att jag skulle vara kvar i Falun ens. Samtidigt tycker jag om både Falun och Slätta - bilfritt område, nära natur, dagis, skola, mataffär, alla våra föräldrar, gångavstånd till stan. Inte många fel där inte. Om det inte vore för mina känslor.
Men jag vet inte. Kanske kommer det räcka med att jag bor på en annan gata i ett annat hus. Kanske kommer det bara vara mysigt att barnen kan springa över till mormor och morfar. Kanske kommer inredandet av det lilla radhuset räcka för att stilla mitt inrednings- och trädgårdspysslarbehov. Kanske. Jag kan ju erkänna att tanken på en egen trädgård (hur liten den än må vara) redan till sommaren känns rätt lockande.
Här är vi nu. Budgivning på radhuset i övermorgon (med anmälan senast imorgon). En vecka tills tomtpapprena ska skrivas under. Vi har mycket att prata om, jag och Pieter.
Hjälp (eller ohjälp) i tankearbetet:
- Månadskostnaderna blir väldigt lika för båda husen med nuvarande ränteläge.
- Kostnaderna ökar mer för nybygget än för radhuset när räntorna stiger, eftersom lånet blir större.
- Nybygget har bättre & billigare uppvärmningssystem, medan radhuset har direktel från 70-talet.
- Radhuset kan vi flytta in i direkt utan så mycket jobb, och njuta av redan i sommar.
- Nybygget dröjer minst ett halvår, och kräver mycket jobb med byggövervakning, trädgård, fasadmålning, småbyggen osv, både jobbigt och roligt.
- Radhuset är lagom för oss nu, men kan kännas begränsande i längden.
- Nybygget har möjligheter och där kan vi växa på alla sätt men ändå bli kvar i samma område.
osv...
Nu är jag helt slut i huvudet. Ska försöka att inte tänka på det här en stund. I eftermiddag promenerar vi iväg till tomtområdet och ser om vi kan brotta oss igenom snön och få syn på vår tomt. Och känna in området. Sedan strosar vi neråt genom Slätta och passerar huset vi kanske ska bjuda på.
Ikväll blir det överläggning hemma. Vi behöver alla lycka till vi kan få, för det här är inte lätt! Mycket känslor inblandade. Och beslutar vi oss för att bjuda på radhuset så vill vi ha än mer tumhållning och hoppas att ingen av de andra spekulanterna är intresserade. För vi kan inte gå upp mycket vad gäller priset där, då är det inte vettigt längre.
Till råga på allt kan det finnas fler sätt att göra det här på... Möjligen en gyllene medelväg...
Smygkik på nya designen
Det här är vad jag pysslar med om kvällarna...
Det tar tid, massor av tid, för jag pillar med minsta lilla ord, grafiska element och mellanrum. Men det är så roligt när det blir bra! Nu har ni ett hum om hur det kommer se ut här framöver, om jag blir klar någon gång. Är man något av en perfektionist så ger man sig inte riktigt.
Senare idag ska jag berätta om allt spännande som pågår just nu med vårt husletande. Det är minst sagt läskigt, väldigt roligt och otroligt svårt på samma gång. Inte har vi mycket tid heller. Men mer om det senare.
Det tar tid, massor av tid, för jag pillar med minsta lilla ord, grafiska element och mellanrum. Men det är så roligt när det blir bra! Nu har ni ett hum om hur det kommer se ut här framöver, om jag blir klar någon gång. Är man något av en perfektionist så ger man sig inte riktigt.
Senare idag ska jag berätta om allt spännande som pågår just nu med vårt husletande. Det är minst sagt läskigt, väldigt roligt och otroligt svårt på samma gång. Inte har vi mycket tid heller. Men mer om det senare.
Barnens skidspel
En sak har jag varit riktigt dålig på i år. Många har väl hört mitt klagande... Jag har inte lyckats ta mig ut i skidspåret en enda gång. Vintern är inte över än men den är klart på upphällningen.
Jag har inte längdskidandet i blodet, är inte uppväxt med det (men däremot med slalombackar). Köpte mina längdisar för några år sedan och kom ut i spåret då och då. Men sedan var jag gravid och gravid igen och jag har liksom inte hittat någon skidrutin. Kan ju ha en viss bromsande effekt att vi bor mitt i stan utan bil också.
Men det ska bli bättring på saken! Jag vill gärna vara en sådan som åker på skidturer med barnen, packar varm choklad och leverpastejmackor och spenderar en hel dag ute i Faluskogarnas tystnad påhejad av solstril och fågelkvitter.
Inte mest därför utan mer för upplevelsens skull begav vi oss till skidstadion idag och Barnens Skidspel. Vincent (som bara stått på skidor enstaka gånger tidigare) skidade runt det kortaste spåret på 200 meter, stannade halvvägs för drickalagning (mjölk!) och fick en medalj om halsen när han gick i mål.
Väl i mål letade han först reda på Saga och sedan blev det jakt efter Bubo. En kvarleva efter skid-VM i Falun 1993. Då var jag 13 år och hejade fram Torgny Mogren till segern i femmilen. Om fyra år är det VM här igen. Vincent kommer vara sju och Claudia fem, tänk va!
Jag har inte längdskidandet i blodet, är inte uppväxt med det (men däremot med slalombackar). Köpte mina längdisar för några år sedan och kom ut i spåret då och då. Men sedan var jag gravid och gravid igen och jag har liksom inte hittat någon skidrutin. Kan ju ha en viss bromsande effekt att vi bor mitt i stan utan bil också.
Men det ska bli bättring på saken! Jag vill gärna vara en sådan som åker på skidturer med barnen, packar varm choklad och leverpastejmackor och spenderar en hel dag ute i Faluskogarnas tystnad påhejad av solstril och fågelkvitter.
Inte mest därför utan mer för upplevelsens skull begav vi oss till skidstadion idag och Barnens Skidspel. Vincent (som bara stått på skidor enstaka gånger tidigare) skidade runt det kortaste spåret på 200 meter, stannade halvvägs för drickalagning (mjölk!) och fick en medalj om halsen när han gick i mål.
Väl i mål letade han först reda på Saga och sedan blev det jakt efter Bubo. En kvarleva efter skid-VM i Falun 1993. Då var jag 13 år och hejade fram Torgny Mogren till segern i femmilen. Om fyra år är det VM här igen. Vincent kommer vara sju och Claudia fem, tänk va!
Bloggfix + Hjälpreda på egna villkor
Det är lite lätt bloggtorka här just nu, men det beror bara på att jag snor de datorstunder jag kan få till att fixa med min nya blogglayout. Det tar en evig tid, men är riktigt roligt. Jag kan ju inte webbdesign men några google-klick bort finns all hjälp man vill ha. Jag söker t ex på "utseende på arkiv i bloggen" eller "flikar i header" och hittar genast hjälp hos snälla webbkunniga bloggare.
Jag gillar hur bloggen ser ut nu, men dels vill jag hitta på något nytt, dels är barnen äldre (dvs bilderna börjar kännas gamla), och sedan finns det en hel del vad gäller strukturen som jag vill fixa till.
Vincent pysslar gärna med Claudia, matar henne, sätter på henne hattar, lägger filtar över henne ("Hon ska vara inne i kojan!", ger henne nappar och annat (enligt honom) bebisvänligt, sitter i hennes knä... Ofta betyder det skrik och gråt från lillasyster eftersom hon troligtvis vill något helt annat. Men ibland blir det ett riktigt fint samarbete. Som här när Vincent matade Claudia med små minigurkbitar. Sådana stunder är vardagsguld.
Grodor till sommaren
Jag har köpt ett sommarlinne på rea åt Vincent som jag fick hämta ut på ICA idag. Grodor från Me&I, från en gammal kollektion. Gillar starkt!
Det snöade idag så sommaren är långt borta. För min skull får det gärna vara vinter några veckor till, bara så att det hinner vara Barnens skidspel (i helgen) och Svenska Skidspelen, och så den där skidturen jag hoppas lyckas med. Fast sedan vill jag ha vår vår vår. Jag är evinnerligt trött på allt snorande och alla lager kläder som ska på och av alla ungar hela tiden.
Pieter är och repar ikväll. Imorgon spelar han med Red Light Shades i Leksand. För mig innebär det en lååång dag imorgon ensam med barnen (eftersom P dessutom jobbar från tidiga morgonen). Men det kanske blir leklandet med vänner.
Nej nu ska jag natta barn. Välling är uppdrucken och ena barnet pyamasklätt. Återstår det andra + tandborstning + sagoläsning och godnatt.
Håll alla tummar nu!
Igår kväll satt vi och rangordnade de 33 tomterna. Min pappa var med som diskussionsstöd, väldigt trevligt. Pirrigt roligt. Och idag har Pieter postat den, ansökan om en tomt i Slättaskogen. Oddsen talar inte till vår fördel med vår plats 496 i den kommunala tomtkön (av ca 550 som står där idag), men i någon vecka kan i alla fall hoppet leva. Sedan delas tomterna ut. Har vi någon chans?
Kanske att man ska bosätta sig här alltså:
(bild lånad från kommunens hemsida www.falun.se)
Jag har för övrigt insett att jag måste skapa mig en hus&hem-kategori här på bloggen. Fast jag har ingen ordning alls på mina kategorier, så jag ska försöka göra om och göra rätt bara jag får tid.
Kollar på marksten och kalkylerar
I dagarna ska ansökan om en tomt i Slättaskogen vara inlämnad. Jag jagar priser för att kunna göra en så fullständig kostnadskalkyl (vad gäller att bygga hus) som bara är möjligt. Och så hamnar jag på saker som hur mycket en gång från vägen till ytterdörren kostar och försvinner iväg i en värld av marksten och fiberdukar och fogsand och stenmjöl.
Jag kikar på marksten från Boke (även hos Bygghemma.se) och Benders. Funderar på hur man bygger ett enkelt och billigt förråd, och kikar på friggebodar. Hittar massa matnyttiga instruktioner hos Byggbeskrivningar.se (bland annat till en bod), läser diskussioner om storleken på garageuppfart hos Byggahus.se (som verkar vara en allmänt kanonbra sida, laddar ner monteringsanvisningar för friggebodsstomme (att tjänstgöra som förråd) från Byggmax.
Hittade dessutom ett väldigt trevligt verktyg: Beräkningshjälp för vinklar, ytor och volymer hos XLbygg Falu Trävaru (Spånex).
Ikväll ska jag räkna ihop allt och se vad det hela verkar landa på. Och så måste vi bestämma oss för OM vi ska lämna in ansökan (jag vill), för den är bindande. Dessutom måste vi isåfall rangordna tomterna. De är 33 till antalet. Krävs eftertanke.
För övrigt har jag kommit fram till att en gång till huset troligtvis landar på en sisådär 2.500:- På ett (stort) ungefär. Inte mycket pengar, men när det gäller husbygge måste man VERKLIGEN tänka enligt "många bäckar små...".
Bada bada
Idag följde jag och Claudia med på Vincents och morfars badtur. Vi gillar't!
Perfekt söndagsnöje! Så här på en måndag, eftersom min arbetsvecka börjar först imorgon.
Morgontrött vs. morgonpigg
Jag är inte direkt i form på morgonen. Brukar säga att jag inte vaknar förrän framemot lunch, och det är nästan sant. På morgonen vill jag sova. Snooze är en av världens bästa uppfinningar. Tänk att bli väckt och inse det underbara faktum att man får somna om. Ljuvligt! Typiskt då att jag fått två av världens mest morgonpigga barn. Och skulle den ena mot förmodan sova längre än till sex så kan man ge sig den på att den andra slår upp sina blå med ett pling och kräver uppgång.
I morse hade klockan knappt hunnit passera fyra när första barnet vaknade. De turades om i en timme innan båda tajmade in samtidigt och jag var tvungen att gå upp. Min tur idag eftersom Pieter tog barnen igår morse. Hu! Det var ingen glad mamma de hade i morse. De fick varsin vällingflaska men inte många glada ord. Inte ens Bolilompa (som Vincent säger det) hade börjat än. Då är det illa.
Hej då små minikläder!
De flesta kläder i storlek 50 - 68 är numera nerpackade i en flyttkartong och förpassade till förrådet. I väntan på bättre tider.
Vilket typ av återseende det blir återstår att se. Jag håller ju mina tummar för en liten kusin inom inte allt för många år att låna ut kläder till. Men det går inte undan precis för brorbebisverkstaden. Fast jag har sagt att jag ska försöka låta bli att tjata så nu är det bäst jag slutar.
Oj då, nu hotar Pieter med att det är min tur att gå upp med barnen imorgon. Bäst att hoppa i säng ögona böj.
Istället för kalas
Vi skulle ha tagit en tur till Lindesberg idag, för ett treårskalas. Fast magsjuka satte stopp för det, både hos födelsedagsbarnet och hos oss. Den här vintern är verkligen en enda lång räcka av olika sjukdomar. Nästan så man önskade sig lite vår... Hur som helst, vi tog oss i kragen och fick en trevlig dag hos mina föräldrar istället.
Vincent ville bli sminkad till katt i morse. Så jag lydde. Det var en småfrusen katt jag tog med mig på promenad genom en solig men blåsig stad. Vi skulle möta upp med Annette för att mata änder, men de enda änder vi såg var fyra på flykt. Kanske hade de blåst bort, allihop.
Trätågbanan är en favorit, hos båda barnen. Den ena river sönder och öppnar och stänger broar mycket intresserad. Den andra kör runt runt med tågen, allt vildare och högljuddare.
Vi gick inte hemåt förrän vi hunnit både fika och luncha och leka med tåg och sova och se på tremil och läsa sagor och kolla på flygplan och byta ett antal blöjor och prata hus. Vincent fick låna ett par gamla stavar från när jag var liten så att han kunde göra som morfar och gå stavgång på hemvägen. Han hann ända till parkeringen innan han tröttnade. Inte den mest uthålliga grabben i världen.
Och Pieter fick kurera sig hemma under tiden, och röja undan min och barnens morgonröra. Jag var för övrigt uppe strax efter fem i morse. Om någon kände för att tycka lite synd om mig. Kanske kan jag slumra mig till en liten sovmorgon imorgon, om Pieter är tillräckligt på benen för att gå upp med de ohemult morgonpigga barnen. Skulle ju sitta rätt fint.
Det får bli kalasfirande en annan vecka istället. Vincents (så gott som) egenhändigt utvalda present väntar på dig, Anton!
Dagens utstyrsel 5/3
Jag är inte rädd för rosa, framförallt inte när jag hittar en tröja med Nijntje. Kaninen är mer känd som Miffy, men vi kör på den holländska varianten. Och i Holland är det Nijntje som är stor, huvudpersonen framför uttjatade Hello Kitty. Tröjan köpte jag åt Vincent i julas. Jeansen har han haft i ett år ungefär, fast de har legat i att-laga-lådan i minst ett halvår. Äntligen sydde jag på ett par knälappar häromdagen, inte en dag för tidigt.
Inte världens snyggaste lagning direkt. Jag gillar verkligen tyget, men borde tänkt mig för med sömmarna innan jag började. Fast ska det bli gjort är det bara att satsa och köra.
Vad barnen får utstå
De är rätt vana, mina barn. Vid att bli fotade alltså. Men varför är kameraremmen så oerhört frestande rolig? Känner mig inte direkt som en fågelskådare i det perfekta gömstället när jag tar fram kameran. Jag är byte.
Jag fotar med en Canon 50D, oftast med ett fast 50-objektiv. Jag ska lägga upp lite mer info om min utrustning (kamera, symaskin, tårtprylar mm, hehe) när jag får till den nya bloggdesignen. Har inte hunnit fixa nå vidare med den än, men det kommer. Det är så mycket jag vill ändra bara, och jag kan inte webbdesign så jag måste lära mig medan jag håller på. Men det blir säkert kanonbra när det väl blir.
Niomånadersbarn
Jag kan ju inte låta bli en liten jämförelse, så här runt niomånadersstrecket. En Claudia först och sedan en hel radda med Vincent från när han var lika gammal.
Den största skillnaden mellan våra två niomånaders är nog att Vincent redan var en hejare på att klättra. upp på lådor och soffor och vart han nu ville ta sig. Han hade rätt många tänder också (Claudia har som sagt noll), och så frillan då.
När hon kryper
Jag har försökt filma Claudia flera gånger när hon kryper, men hon börjar bara störtgnälla så fort jag tar fram filmkameran, eller så kastar hon sig ner och ålar istället. Men en liten snutt fick jag iaf med mobilen igår. Så här ser det ut (och brorsan är så klart med på ett hörn också):
3/3 = nio
Grattis på lika-länge-ute-som-inne-dagen fina gnälliga matvägrande underbara dotter!
maten: Det där med matvägran är inte helt sant, för Claudia älskar fortfarande välling, gröt, mackor och frukt. Men "riktig mat" är blä. De har riktiga holländska mackgener de här barnen. Claudia gillar att plocka små mackbitar med fingrarna och övar verkligen på någon som börjar likna pincettgrepp allt mer.
rörligheten: I tisdags kväll började Claudia krypa "på riktigt". Hon har dragit sig fram i magstil rätt länge redan, och tagit enstaka krypsteg, men det är först nu som hon faktiskt tagit fler än 2-3 krypsteg på raken. Flera gånger dessutom. Fortfarande ålar hon mest, men krypandet verkar faktiskt ha lossnat. Hon drar sig upp till stående hela tiden och överallt och har trevande börjat ta sig vidare, fortfarande stappligt. Sätta sig ner själv är lite läskigt.
sömnen: Sömnen är aningen bättre än den varit alltid tidigare. Har vi tur så kan hon (med några nappinpetningar) sova till femtiden innan hon ska över i vår säng. Vi har slutat att ge henne välling på natten igen och det fungerar, hon kan sova vidare mellan oss i någon timme eller två. Men så fort någon pratar eller en väckarklocka ringer så är hon klarvaken. Imorse t ex vaknade Vincent fem och då gjorde Claudia det också. Därmed även morsan och farsan.
gnället: Hon är fortfarande gnällig och klängig. Pieter tycker det har blivit bättre, men jag vet inte. Kanske att hon är grinigare när jag är med, hon vill bara sitta i mitt knä och inte stilla heller.
håret & tänderna: Tja, hårstrålängden börjar väl närma sig något som kan bli en frisyr i framtiden. Inga tänder i sikte än. Vi har ingen brådska.
storleken: Det får vi se imorgon, då blir det väga och mäta på BVC. Nio månader, wow.
Jag ska på Mammabloggalan!
Härligt nördigt och riktigt riktigt roligt! 7 maj arrangeras en gala för mammabloggare i Solna. Häromdagen bestämde vi oss - jag, Sandra och Theres: YES, vi åker! Lämnar män och barn hemma och ger oss av på ett litet lyxigt mammaäventyr bara vi.
Vi blev nog lite smått lyriska alla tre, för när var man senast iväg från allt vad blöjbyten, ständiga nattuppvaknanden och snoriga näsor heter för ett dygn? Gjorde något för bara mig? Problemen som återstår känns inte så där väldigt betungande - Vad ska jag ha på mig? Och frisyren då? Hur många jag nästan-känner kommer till galan? Vilken tid ska vi åka hemifrån för att hinna ta det riiiiktigt lugnt och verkligen njuta av allt? Hur många timmar hinner man ligga i poolen? Klicka på bilden för att komma till bloggalans websida:
Och här hittar du Mammabloggalans facebooksida!
Claudia började förresten krypa lite mer igår kväll, och har fortsatt idag. Jag gick till jobbet vid lunchtid, men innan det hann hon krypa flera små kortare sträckor. Kanske dags att uppgradra magdraget till äkta krypstil nu då, vi får se.
Dessutom pratade jag just på teflonen med Pieter (kära sambon that is) som berättade att Claudia hittat en dvd-skiva som varit försvunnen hur länge som helst. Vi har inte hittat den hur vi än letat, storstädat, flyttat på allt och kliat oss i våra skallar. Men lilltjejen grävde fram den ur cd-hyllan idag, instoppad i en annan skivas plastficka. Se där, något positivt med skiv-utrivar-åldern. Trevligt.
Vi blev nog lite smått lyriska alla tre, för när var man senast iväg från allt vad blöjbyten, ständiga nattuppvaknanden och snoriga näsor heter för ett dygn? Gjorde något för bara mig? Problemen som återstår känns inte så där väldigt betungande - Vad ska jag ha på mig? Och frisyren då? Hur många jag nästan-känner kommer till galan? Vilken tid ska vi åka hemifrån för att hinna ta det riiiiktigt lugnt och verkligen njuta av allt? Hur många timmar hinner man ligga i poolen? Klicka på bilden för att komma till bloggalans websida:
Och här hittar du Mammabloggalans facebooksida!
Claudia började förresten krypa lite mer igår kväll, och har fortsatt idag. Jag gick till jobbet vid lunchtid, men innan det hann hon krypa flera små kortare sträckor. Kanske dags att uppgradra magdraget till äkta krypstil nu då, vi får se.
Dessutom pratade jag just på teflonen med Pieter (kära sambon that is) som berättade att Claudia hittat en dvd-skiva som varit försvunnen hur länge som helst. Vi har inte hittat den hur vi än letat, storstädat, flyttat på allt och kliat oss i våra skallar. Men lilltjejen grävde fram den ur cd-hyllan idag, instoppad i en annan skivas plastficka. Se där, något positivt med skiv-utrivar-åldern. Trevligt.
Störningar hos Blogg.se
Det är visst lite problem hos Blogg.se (där min blogg ligger) idag. Min blogg ser ok ut nu tror jag, fast senaste bilden verkar ha försvunnit, jag lägger upp den igen när jag kommer hem ikväll. Hoppas inget annat är borta.
Vilket gör mig påmind om att jag måste fixa att spara min blogg på något sätt, så inte allt bara försvinner någon dag. Ska försöka avsätta lite tid till att beställa min blogg som tidning på papper hos WeBlogstore. Verkar helt kanon, om det nu blir snyggt. Men det känns som ett roligt sätt att spara allting på.
Vilket gör mig påmind om att jag måste fixa att spara min blogg på något sätt, så inte allt bara försvinner någon dag. Ska försöka avsätta lite tid till att beställa min blogg som tidning på papper hos WeBlogstore. Verkar helt kanon, om det nu blir snyggt. Men det känns som ett roligt sätt att spara allting på.
Mera sytt
Strax kilar jag iväg till jobbet, men först byxorna som jag gjorde det sista på nu på morgonen. Muddar i benen sydde jag i. Oj vad nöjd jag blev, det är roligt när det blir rätt bra utan att jag har slitit mitt hår en enda gång. Här kommer velourballongbyxor modell större (98/104 ungefär), med ficka bak:
ARKIV
