En sak har jag varit riktigt dålig på i år. Många har väl hört mitt klagande... Jag har inte lyckats ta mig ut i skidspåret en enda gång. Vintern är inte över än men den är klart på upphällningen.

Jag har inte längdskidandet i blodet, är inte uppväxt med det (men däremot med slalombackar). Köpte mina längdisar för några år sedan och kom ut i spåret då och då. Men sedan var jag gravid och gravid igen och jag har liksom inte hittat någon skidrutin. Kan ju ha en viss bromsande effekt att vi bor mitt i stan utan bil också.

Men det ska bli bättring på saken! Jag vill gärna vara en sådan som åker på skidturer med barnen, packar varm choklad och leverpastejmackor och spenderar en hel dag ute i Faluskogarnas tystnad påhejad av solstril och fågelkvitter. 

Inte mest därför utan mer för upplevelsens skull begav vi oss till skidstadion idag och Barnens Skidspel. Vincent (som bara stått på skidor enstaka gånger tidigare) skidade runt det kortaste spåret på 200 meter, stannade halvvägs för drickalagning (mjölk!) och fick en medalj om halsen när han gick i mål.