Ikväll jobbar jag till underbara U2. Det var längesedan jag satte på en skiva med dem, men nu kände jag plötsligt så mycket för att lyssna på dem. Deras låtskatt är stooor, känslan i deras musik så gladledset fin.



Jag köpte min första U2-skiva när jag gick på gymnasiet och fortfarande letade med ljus och lykta efter bra musik. Jag kände ingen som var musikfreak, hade inte så mycket att gå på. Joshua Tree var en av de skivor jag stötte på och köpte då och en av de allra första som jag fortfarande tycker är riktigt bra.

Mitt musikliv började framförallt efter gymnasiet och utvecklades massor efter att jag blev tillsammans med Pieter år 2000. Jag köpte skivor, många skivor. Hittade stickspår inom olika genrar. Upplevde 70-talets storhet. Gav mig in på hårdrock och sedan synt och elektronika. Gick på konserter och besökte några festivaler. Pratade musik med människor. Vilket universom som öppnade sig!

Jag lyssnar på mycket olika typ av musik. Har väldigt svårt att förstå människor som bara lyssnar på radio. Lika svårt att förstå dem som fastnar i en genre. Jag behöver allt! Olika sinnesstämningar kräver olika typer av musik. Så är det bara.

Det är lite sant i mitt fall att småbarnsåren dövar musiklyssnandet. Ofta orkar jag inte sätta på musik, är trött ändå av allt ljud. Men när jag väl gör det så ångrar jag mig aldrig. Jag hoppas jag kan gå på Peace&Love i sommar och återuppliva den där känslan av musik som går rakt igenom kroppen. Om ryggen håller.