Aries, vår katt, har varit försvunnen i två dygn. Nu ligger hon i mitt knä och spinner medan jag skriver. Jag tror jag tycker om henne en bra bit mer efter de här två dagarnas oro. Jag har insett att drygskåpet betyder en hel del för den här familjen ändå. Många katter är borta längre än så, men inte vår, speciellt inte när det är regnigt och kallt. Aldrig. Jobbigt har det varit, riktigt jobbigt.


Det var i tisdags, Vincents födelsedag, som Aries följde med Pieter och barnen upp till affären på förmiddagen. Hon följde inte med hem utan dröjde sig kvar. Sedan såg vi henne inte mer den dagen. Inget halsband hade hon heller för det femte halsbandet hade hon alldeles nyligen tappat.

En bekant hörde av sig och hade sett Aries jama utanför skolan och matsalen, det var sista ögonvittnet. Instängd i skolan kanske, tänkte vi, och hoppades hon skulle dyka upp nästa morgon när de låste upp. Vi fick gå och lägga oss utan en katt i huset. Värre kändes det på morgon när hon fortfarande inte var tillbaka, och hela dagen gick och ingen katt. Jag mejlade polisen och Animalen (katthemmet här i stan). 

Kvällen var jättejobbig, och nästa morgon kändes nästan outhärdlig. Två dygn borta. Ovissheten. Överkörd? Stulen? Så kom ett mejl från Animalen. Någon hade hört av sig med de här raderna:

"Vi är ett par som igår hittade en bengalkatt utomhus, vet ej om den är skadad eller så men den jamar och skriker nästan hela tiden. Vi vet inte vad vi ska göra så snälla kontakta oss..." och så ett mobilnummer och två förnamn.

En stor lättnad, det där bara måste vara vår pratkvarn till katt! Ingen annan bengal kan väl ha sprungit bort sig samtidigt?! Jag ringde och ringde och skickade sms men fick inte tag på de som hittat henne. Sökte efter folk med de förnamnen som bodde i närheten av oss. Ringde några men det var inte rätt. Hörde med Animalen om de hade fler kontaktuppgifter men inget. Fick snällt vänta.

Så passerade Pieters mamma vårt hus för att lämna ett kort och där var katten! Där var Aries! Upphittarna måste ha släppt ut henne igen. Tack och lov. För vem tar med sig en katt hem? En katt hittar hem själv, även en som är ovanligt pratsam. Jag fick samtalet om att hon var hemma samtidigt som jag hämtade upp barnen på dagis, och vi cyklade hem och blev välkomnade av ett välkänt jamande.

Och nu har jag en varm katt i knät igen som sovit sig igenom hela eftermiddagen i Vincents säng. Och för oss, ett enda stort Puh! Och så vill jag gärna veta vad som egentligen hände. Har sms:at upphittaren igen men inget svar. Skäms de? Tog de henne med någon baktanke men släppte henne igen när de märkte hur jobbig hon var? De visste uppenbarligen att det var en bengal de fått tag på. Får se om jag får några svar. Hur som helst. Hon är hemma. Och vi har bunkrat upp med ett lager katthalsband.