Idag tappade han den, första tanden. Lös sedan snart två veckor tillbaka. Läskigt och gråtframkallande knäsittarbehövande några gånger sedan lösheten upptäcktes, men det verkar ha gått bra idag. "Det var inte läskigt!" var hans kommentar efter dagishemkomsten. Och nu har han en cool glugg, enligt honom själv. Tidig tandtappare unge herr Vims, de flesta barn börjar tappa mjölktänderna i 5-6-årsåldern. Fast å andra sidan är han bara några månader ifrån fem. Stor grabb. Och ni i närmsta familjen - gör inte för stor grej av det här, uppmärksamma men inga jättereaktioner! Han tycker som sagt inte att det är bara jättekul.


Tanden skulle till tandfén så vi stoppade den i en liten ask under huvudkudden, och skrev för säkerhets skull ett litet brev till tandfén (Vincents idé) som jag lovade posta. Så att hon vet om att han tappat en tand. Imorgon ligger en guldtia i den där asken, och tanden är i säkert förvar i min Vincent-spara-låda.