Namnlappar i hundratal går åt om man som jag inte gillar att skriva kluddiga namn i alla barnens kläder. När Vincent började dagis köpte jag stryka-på-lappar som jag gillade då. Men när jag testade samma igen inför Claudias dagisstart så bara åkte de av. Så nu har jag köpt hem nya namnlappar återigen men den här gången med taggits.

Jag har haft en stoooor att-namna-låda ståendes full med kläder i väntan på bättre tider. Äntligen inträffade de tiderna eftersom jag har vabbat en rosselhostig Vincent idag (och dessutom själv varit ännu krassligare än i helgen). Så när Claudia middagssov passade jag och Vincent på...


Att en sådan vardags-måste-göra-syssla kan bli en så trevlig mamma-son-pyssel-stund. Mycket välbehövligt på flera sätt.