För ett och ett halvt år sedan började vi på familjegymnastik i min gamla skolgympasal (läs om det här). Det kändes toppen för Vincent älskade att springa runt och att klättra, hoppa och hänga bland redskapen. Men så fort det kom till momenten tillsammans med de andra barnen och föräldrarna (leka olika djur och fordon, springa runt i ring osv) så totalvägrade han. Och jag insåg att det inte fungerade och vi hoppade av.

I lördags var det dags för ett nytt försök. Vincent har blivit så mycket mer framåt sedan sist, och jag vill hitta en aktivitet att göra tillsammans med honom - bara jag och min Vims - och där han dessutom får utlopp för sin energi. Och det började bra, men slutade precis som för 1,5 år sedan. Han klängde fast i mitt knä och vägrade delta efter att redskapsgympadelen var slut. Och när jag frågade honom så sa han att han inte ville gå på gympa några fler gånger. Så jag gissar att det inte blir något mer för oss. Attans.


Jag önskar att det gick att gå till en gymnastikhall och bara vara där bland redskapen utan att behöva vara med i någon grupp. Kanska samla ihop lite vänner med barn och leka i ett par timmar bland ringar och barrar och bommar och plintar och mattor och ribbstolar. Det önskar jag.