Dimma och dagisbarn

Med början igår går barnen på sommardagis. Tre veckor kommer de vara på ett helt nytt ställe med helt nya fröknar och helt nya kompisar. Men efter andra dagens lämning känns det klart bättre än jag befarade. Personalen är engagerad, barngruppen liten (tror det är elva barn till tre förskollärare) och Vincent och Claudia har anpassat sig finfint till att börja med. Skönt.

Idag var det dessa två färgglada kiddos som jag tryckte ner i cykelkärran och släpade efter mig till andra sidan stan upp för alla backarna:


Och så fick jag uppleva en av fördelarna med att de går på samma avdelning, vilket de inte gör i vanliga fall. Jag kunde säga hej då till dem tillsammans. Och när Claudia smågnällde lite över att jag skulle ge mig av ("Ja ta osså då ti jobbet mä dej!") och jag föreslog henne att kika om favoritdockan från igår (som hon helst hade tagit med hem över natten) låg och sov fortfarande... då tog Vincent henne i handen och följde med. Och hej-då-andet gick plättlätt.

Solen sken när jag kom ut igen och cyklade ner för backen till jobbet. På vägen till dagis hade vi dimma som gjorde luften lite kylig men som var så fin att jag var tvungen att langa upp mobilkameran och föreviga ett spindelnät...


När de tre veckornas sommardagis är till ända så kommer nästa flytt. Efter ett mellanspel på två dagar på sitt gamla vanliga dagis (som säkert blir lite uppslitande men samtidigt bra att de får säga hejdå till alla) så flyttar de till ytterligare ett, deras nya, mycket närmre där vi bor. Det blir förvirrade veckor för småskruttarna ett tag, men till slut ska det nog bli bra. Det är en sån tur att de har varandra igenom det här, det är bra.

kommentarer

namn:
spara mig

mejl:


blogg:


kommentar:

trackback
RSS 2.0