Så blev han gift, lillebror min, på en brygga vid havet, vid hennes föräldrars sommarstuga. Bland kära släktingar och nära vänner. Och solen strålade hela långa dagen, ikapp med allas leenden - störst av dem alla var Emanuels. Finare dag kunde de inte få, brudparet.


Jag hade ett sjå att ensam hålla koll på båda barnen under ceremonin eftersom alla mina närmsta var inblandade i den - min bror var brudgum, sambo marskalk och musiker, far vigselförrättare och mor läste dikt. Vincent gjorde några lovar runt omkring, ner till vattnet och t o m en sväng ut på bryggan där han la sig på mage och kikade ner i vattnet till allas andedragande (på ett av korten här ovan ligger han i sanden och solar lite). Till det en smågrinig och lite blyg Claudia som bara ville sitta knä.

Så kameran blev inte så flitigt använd, för jag ville ju uppleva också, vara där, närvarande i stunden. Och vilken fin stund det var. Jag satt med Claudia i knät och Vincent oftast brevid mig, medan alla andra stod runtomkring och följde vigselakten på nära håll. Nu är jag toknyfiken på att se de officiella bröllopsbilderna, de innan vigseln som vår halvsyster tog, och de på familj och släkt och under vigselakten som ett par studiekompisar var ansvariga för.