Här följer en bunt sommarminnen från de sista dagarna i Bohuslän...


Jag brukar beskära fruktträden när jag är ner, jag och Annette hjälps åt med att tänka ut vilka grenar som bör bort och hur mycket av dem. Det är roligt! Och nu har Herman (plommonträdet alltså) blivit så stor att han går att klättra i. Jag minns när vi köpte och planterade honom. Han är lite lustig, ibland har han inga plommon alls och vissa år (som nu senast) har han huuuur mycket plommon som helst, lite för mycket t o m. Dessutom brukar de bli mogna ungefär strax efter att vi åkt hem igen. Vincent ville så klart också testa klätterträdet. 


Den här dagen har jag visst bara middagsbilder från, måste betyda att vi hade en alldeles utomordentligt avslappnad och behaglig dag. Kanske var vi in till Strömstad med tanke på den färska fiskfärsen, who knows. Det var hur som helst sista kvällen i sommarstugan för nästa dag var det avresa hemåt medelst tåg.


Den här gången kände jag mer än någonsin att jag verkligen inte var redo att åka hem. Jag ville bara stanna. Jag behövde mer. Och så skulle det dröja ett helt år till nästa besök...

Tur att det hunnit bli mars nu och att det bara är tre månader lite drygt tills det är dags igen. Och den här gången tänker jag stanna med min lilla familj dubbelt så länge som vanligt, så det så.