Pop hjärta Finsta

Eller Po.P likes Finsta som de själva skriver. Imorgon - 31 oktober - släpper Polarn o Pyret sin kollektion i samarbete med streetkonstnären Finsta. Vet inte vad jag tycker riktigt än, men det här mönstret ser rätt kul ut i alla fall:

Den här typen av samarbeten med utomstående designers och unika specialkollektioner är verkligen en trend bland barnkläder just nu (vuxenkläder har jag noll koll på). När Pop släppte sin jubiléumskollektion förra hösten var jag förbi redan första dagen och shoppade lite. Där var livat kan jag säga. Plaggen bara flög iväg och Facebookgrupperna var smått galna. Återstår att se om den här specialkollektionen blir lika poppis.

Vinterland

Idag vaknade vi till snö, massor av snö. Barnen var som vanligt lite milt nyfikna men ganska avmätt halvintresserade. Vet inte om jag ska tycka det är trist eller skönt att de inte blir galet uppspelta och vill tumla runt i snön. Till dagis tog jag mina två eskimåer i cykelkärran...


...men vidare till jobbet gick det värre. Vinden tog i och snön yrde så det kändes som grus som slungades i mina ögon. Inget dubbdäck hade jag heller, så det blev till att traska större biten. Dags att fixa dubbarna nu, och hoppas på mindra yra imorgon. Det ska visst ta bort det här, jag som totalogillar slask. Blä.

Tokfia

Hon är allt ett riktigt litet barn nu och ingen bebis längre. Hon har humor, hon kan skämta, leka och toka sig och bubblar ur sig nya meningar, åsikter och färdigheter dagligen. Det är så roligt att ha en tvåochetthalvtåring hemma (trots vredesutbrotten).


Claudia, tokstolle nummer två.

Vackert i Östanfors

Det var hyfsat vackert i morse igen. Om man säger så. Minus 3-4 grader och ångande morgonsoligt vid Östanfors. Lite så där så man vill stå och andas helt stilla bara liiite till.


Halv tre tar jag helg, fast nu har det hunnit mulna på och det faller små minisnöflingor från himlen. Hade önskat mig soligt på vägen tillbaka till dagis också. Note to self: Ta fram barnens vinterkläder bums! Och köp något åt de fastfrysta cykelväxlarna, det är jobbigt att cykla på bara ettan.

På cykel en kylig höstmorgon


I måndags var det så här otroligt vackert i Falun på min cykeltur till jobbet. Riktigt låg sol och frost i gräset. Temperaturen orkade knappt över nollan. Ett småilsket morgonhumör förbyttes till en betydligt trevligare känsla. Jag fotade med mobilen och har använt den nynedladdade appen camera+ för att redigera. 

Skriva

Dottern har börjat skriva. Eller ja... Det ser ut som på pappret här närmast kameran, ungefär som text. Gullunge. Det här är fotat igår när jag hämtade barnen från mormorbarnvakten efter jobbet och Claudia sa att hon skrev "Abecebe abecebe abecebe..."


Inte långt efter brorsan i finmotoriken, den lilla.

Göra egna lampskärmar

Jag skulle vilja göra en egen lampskärm, eller kanske flera - till barnens rum. Det finns så dåligt me fina och fantasieggande lampor till en vettig penning. Ska man ha något snyggt så kostar det lätt många tusenlappar. Men jag känner då inspirationen flöda av alla de här härliga hemmagjorda lamporna (klicka på bilderna för att komma till deras ursprungliga sidor)...

 


 
 


 


 


 


 


 


 


 


 


 


 


 


 


 


 


 


 


Bara att bestämma mig för en nu då. Och hitta tiden. Bara var det ja.
 

Pyssel med virkade dukar

Jag ser allt oftare olika varianter på pyssel med gamla virkade dukar. Jag tycker det mesta blir väldigt fint och ville testa själv. Den lilla vita duken hittade jag på Myrorna i förra veckan, precis vad jag var ute efter. Och den gröna hade jag sedan innan just med någonting sådant här i tanken. Resultaten blev en snöflinga och en skål...


Både flingan och skålen är doppade i florsockerlösning - 3 dl florsocker blandat med 6 msk vatten var en lagom sats för dessa två ihop. Skålen la jag över en uppochnervänd glasskål klädd med plastfolie, och flingan fick helt enkelt ligga plant och jag drog ut den för att den skulle bli fin i formen. Två dygn behövde de torka sedan var de hårda. 


Jag vet inte om jag tycker skålen är så där väldans fin egentligen, men väldigt rolig att göra, att det fungerar! Snöflingan kommer få sällskap av fler inför jul, jag måste bara jaga rätt på fler dukar på loppisar. Och nästa gång får barnen vara med och kladda.

Helg på instagram

Nej där blev det ju inget bloggat alls i helgen nej. Det var helt enkelt fullt upp. Roligt! Och extratid på kvällar har använts till att skriva jobbansökan. Men nu kör vi en instagramhelg, för fota med mobilen som alltid är med kan jag ju inte riktigt låta bli:


Det var de fina dagarna. Mer om bl a virkdukspysslen kommer senare!

Claudia 11/10


Barn utan boll

Mina två är inga blivanda Zlatans direkt. Framförallt Vincent har aldrig riktigt ägnat bollar något intresse. Claudia aaaningen mer så henne kan man kicka lite med i några minuter. Men på det stora hela händer det en massa annat än just bollspel när vi plockar fram bollar och klubbor och mål. Bollarna blir bomber eller gosedjur, klubborna blir skjutare eller vandringsstavar, och målet blir fängelse eller säng eller klätterställning eller...


Fantasifulla är de helt klart, bara inga bolltrollare.

När jag blir stor...

Hur vet man om man brinner för något, och måste man ha brunnit för det alltid eller kan man börja brinna?! Vad är ett genuint intresse? Kan man skaffa sig och bygga upp nya intressen, kan man snöa in på nya saker och bli ett med dem? Hur mycket måste man brinna för att vara bra på något?


Jag jobbar 2,5 vecka till på mitt soon to be gamla jobb. Är mitt inne i funderingar om vad jag ska bli när jag blir stor. Alltså vad jag verkligen VILL jobba med. Många tankar, känslor och annat att fundera över. Stora val och beslut som ska fattas. Roligt och svårt och allt däremellan. Bland annat tankarna ovan, som är smått avgörande för den väg jag funderar mest på just nu. Där är också en stor bit hur mycket jag är beredd att satsa och hur mycket jag är beredd att offra.

Städdag, baddag och fina tröjor

Höststädning i samfälligheten idag. Jag gillar det - att alla är ute och pysslar tillsammans. Sen att våra pensionärer till grannar är ute flera timmar innan utsatt starttid, och att de dessutom fuskstädat i några dagar redan - det får man ta. Vi hann i alla fall med ett lass med löv, barnen och jag (Pieter jobbade), innan grannarna kom ut med sina kaffebrickor fulla av bullar och mjuka kakor. Och en skottkärra till bort till trädgårdsfallscontainern innan det bjöds på grillad korv för hela området uppe på den lilla grusplanen.


Sedan åkte vi med Lasse (pappa/morfar) för att bada på Lugnet. ...trodde vi, men där var stängt pga tävlingar. Så för att inte barnen skulle bryta ihop körde vi till Borlänge och lyxade till det med äventyrsbad på Aqua Nova. Skönt och roligt och trevligt det är att bada, och barnen älskar det.


Känns som jag borde rapportera helgen, men jag kan samtidigt inte skriva om allt jag gör för då får jag bara en ännu större känsla av att jag borde skriva om ännu mer. Som om ju mer jag skriver desto mer måste jag också skriva. Om någon hänger med i resonemanget. 

Jag har i alla fall hunnit med att plantera ett par bärbuskar tillsammans med barnen i torsdags efter jobbet. På fredagen gjorde jag och kidsen stan medan Pieter städade hemmet. Kvällen och natten var jag på urkul jobbfest, sov halva lördagen. Sedan gick Pieter till jobbet (han var ledig tors-fre och har jobbat lör-sön) och jag och barnen (det var visst dom och jag i helgen) lekte med Vimses kompis Josef i några timmar och var hos mina föräldrar på kvällen och åt middag. Ja typ så. Bra helg igen liksom. Attans som vanligt bara att man ska behöva jobba imorgon. Fast å andra sidan har jag bara två veckor kvar på jobbet. Vilket å trejde sidan också är lite drygt, framförallt ekonomiskt. Jäjä. <------ Och om jag inte skriver så här så minns jag ju inte. Vart tar minnet vägen utan fotografier och ord? Jag är så kluven.

Jag fotade lite med mobilen (som vanligt ja) i fredags när vi var ner på stan och barnen hade sina nya härliga tröjor som de fått av mormor sin. Lovely lovely. Från Polarn och Pyret! Jag har dreglad över dem länge redan, äntligen finns de i huset! Och för att barnklädesnörda mig lite... Här har Claudia mössa från Mini Rodini, vantar Villervalla, Klänning Blingo (under den en röd tröja från Ebbe som inte syns). Vims mössa är från Geggamoja, byxor Me&I.


Klätteraporna mina. Vilken höst det är nu. Jag skulle vilja ut och fota oss hela familjen om det blir läge innan snön kommer och innan alla färger blivit bruna. Så att jag också kan fastna på bild. Får se om det hinns med och vem som ska stå bakom kameran. Jag önskar mig Emelie, min kollega. Hon är grym.

Fina pyjamasar på fina barn

Ett plagg som slits mer än egentligen något annat här hemma är pyjamasbyxor. Pyjamasar används klart mer än andra plagg - per plagg. ;) Claudia kan knappt ärva några pyjamasar av Vincent och därför är det också något som behöver införskaffas med jämna mellanrum. Jag förälskade mig i Hatley efter att ha sett andra barn i dem, så till slut fick det bli en beställning från england eftersom inga svenska webshoppar verkar sälja detta kanadensiska märke. Hur som helst, här är barnen i sina nya fina och ljuvligt mjuka och goa Hatley-pyjamasar...


Hatley finns t ex hos Juicy Tots och Little Sunflowers.

Mustascher mustascher mustascher

Värst vilken mustaschhysteri det verkar råda just nu då. De poppar upp överallt på alla möjliga människor och prylar, kolla bara...


Kakform, coctailpinnar, glasögonhållare och poster från Familyroom.se
Tröja med Poirot-mustasch från Blingo.se
Klubba och dubbelring från Missjuniversum.se
Great Moustaches Mug från Philosophersguild.com 
Hattmuggar och glas med guldmustasch från Peteribruegger.com

Österlen till Malmö till Göteborg och så hem

Hemresan från Skåne till Dalarna tog några dagar den med. Först körde vi bort till Malmö och passade på att stanna till vid några slott på vägen. Vi hade någon form av slottsbehov både jag och Pieter och de blev tillräckligt uppfyllda av de här snabbstoppen vid Marsvinsholm och Svaneholm. Nästa snabbturistmål var Turning torso som ingen av oss sett på nära håll. Imponerande tyckte vi och Vincent (Claudia var nog inte så impad)! Vi spanade ut mot Öresundsbron och lånade ovanligt trevliga offentliga toaletter samt konstaterade att Sommarlov måste spelas in någonstans i Turning Torso-distriktet - innan vi kryssade in bilen till centrum för att slå oss ner på Stortorget och packa upp våra lantismackor på varsin parkbänk. Mycket trevligt i solen. Och sedan for vi norrut.


In i bilen med oss igen och mooooot Göteboooorg! Lasse tog tåget ner från sommarstugan och mötte oss för att ta med sig bilen tillbaka. Vår familj landade hos mormor/gammalmormor för ett par nätters vistelse.

Det var skönt att landa hos mormor efter allt bilåkande, och vi blev bjudna på mat och tog det lugnt där i några timmar innan läggdags. Nästa dags väderutsikter var regniga och vi funderade på hur vi bäst kunde spendera den. Jag mindes Sjöfartsmuséet från när jag själv var barn. Visste inte hur kul det var men att de i alla fall hade ett akvarium och lite båtmodeller. Vi slog till och hoppade på spårvagnen bort till Stigbergstorget. Muséet visade sig ha utvecklats rejält sedan jag senast var där och det var riktigt roligt och trevligt och väldigt barnvänligt. Kanon! Det droppade också in allt mer folk som också de ville ha inneaktiviteter i skydd av regnet. Regnet som för övrigt inte började hälla ner förrän vi kommit in till muséet - och när vi kom ut igen så var ösandet över. Tur man har ibland. Vi åt lunch där också, allt var slut utom ett par rätter men det var gott ändå.

Det fick så klart bli en liten sväng in på Bengans skivaffär också när vi ändå var i krokarna, for old times sake. Och sedan drog vi vidare till Liseberg! Jippi! Vincent ääälskar Liseberg, och då gör ju jag det också. Eller ja, det gör jag ändå. Och det trots att jag inte gillar att åka saker snabbare än Slänggungan. Vi stämde träff med gammalmormor vid en bänk innanför entrén och hon var med oss en stund i början som hon brukar. Så trevligt så! Vi började med att åka farfars bilar. Perfekt för en två- och en fyraåring (med en mamma och en gammalmormor som passagerare) och nostalgiskt eftersom den karusellen funnits både när jag var liten och när min mamma var liten.

Vincent har tjatat om att få smaka sockervadd rätt länge, och nu blev det läge. Resultat: han tyckte inte om det. Haha. Det var visst för kladdigt. Claudia var inte heller så förtjust (och inte Pieter heller, så jag fick käka så mycket jag kunde). Popcorn var desto mer poppis. Och så fick Vincent åka den lilla bergochdalbanan tillsammans med Pieter. Första gången! Jag tror han gillade det, han tycker om att åka saker. Och Pieter verkade tycka den var riktigt kul dessutom. Jag åkte sagoslottet med båda barnen, och vi åkte det nya stora hjulet (som tidigare stått i hamnen) hela familjen. Sista turen blev den nya båtturen där jag och Vincent hjältes åt att styra en färga och fick varsit skepparkörkort efteråt (ur en automat som fotade oss och allt). 

En lång dag var det, fylld av roligt och trevligt. Och ett bra avslut på vår tre veckor långa semester. Nu återstod bara den sista resdagen hem.

Och där slutar vår sommarsemester 2012. Ett par dagars ledigt fick vi innan det bara var att återgå till våra jobb igen. Man skulle allt vilja ha tre-fyra veckor till för att bara vara.



Mina fyra musikaler - men mest Jesus Christ Superstar

Jag har varit på fyra musikaler i mitt liv. Första gav ett starkt intryck - Lés Miserables i London, uppe på balkongen längst fram med knäna tryckta mot kanten. Tillsammans med familjen och det var i mitten/slutet på 90-talet. Min första musikal var en häftig upplevelse som fortfarande lever kvar. Jag har skivan med musiken och lyssnar på den med jämna mellanrum. Svårt att hitta något klipp från när vi var där, men här är en trailer från 2010:


Nästa var Lejonkungen, också den i London. Vi såg den när mina föräldrar, bror, mormor och morfar var för att hälsa på mig medan jag jobbade ett halvår (i Wargrave nära Reading), så 1999 var året. Det var också en stor upplevelse, men framförallt för scenografin eller snarare kostymernas skull. Titta bara:



Några år senare blev vi bjudna av Emanuel och Nina på musikalen Kiss me Kate på Göteborgsoperan (2005-2006 gick den, så då någon gång). Definitivt en som inte kan ha gjort något stort intryck, för jag hade helt glömt bort den tills besöket där poppade upp i huvudet nu i helgen. Jag var tvungen att googla för att hitta vad den hette t o m. Tja, den var väl inte jättebra helt enkelt. Men jag minns att vi hade trevligt, hur vi strosade utanför operan i natten och det kändes högtidligt, och att Emanuel och Nina fixat påsar med mackor, godis och dricka åt oss. Minnet från den kvällen förblir helt enkelt sällskapet och situationen mer än föreställningen.


Och så nu i lördags äntligen dags för min stora favoritmusikal - Jesus Christ Superstar. Rockmusikalen från 1970 där original-Jesus roll sjöngs av Deep Purple-sångaren Ian Gillan. Vi har skivan hemma och den går varm. Jag har även sett de två filmer som gjorts av musikalen (tror vi äger den ena bara), och så har vi dessutom den svenska versionen på skiva från Malmö-uppsättningen 2008 (där Ola Salo gjorde en nyöversättning). Ja alltså, jag älskar musiken. Den bär fram det känslofyllda dramat som är den här musikalen, och jag satt där i min stol och bara njöt. De dryga två timmarna flög förbi alldeles för snabbt...



Jag vill se den igen! Hej Tomten! ;) Fast den går väl kanske inte till våren fortfarande. Hur som helst, det är allt bra ljuvligt att kunna musiken så bra, det liksom höjer upplevelsen rätt många grader. Nu snöar jag in lite här, men jag var tvungen att samla ihop lite länkar om den här 2012 års uppsättning på Göta Lejon - som är en fortsättning på Malmö-uppsättningen men rätt så omgjord vad jag förstår. Ny scenografi, ny kostym och en lite annan vinkling och känsla. Först en radda pressbilder och sedan länkar till diverse intervjuer mm...


Pressbilder från Göta Lejon, fotade av Peter Knutson

Jag vet inte om jag kan recensera den objektivt direkt, jag tyckte precis allt var bra. Ola Salo så klart i titelrollen, som en ömtålig och utsatt och i grunden väldigt vanlig människa. En som hamnat i strålkastarljuset och som slits mellan sitt kall, sitt öde och sina mänskliga behov. Och Patrik Martinsson i den egentliga huvudrollen som Judas, som är en utböling i gänget och på många sätt den som ser allting lite klarare. Den som ifrågasätter och samtidigt den som står Jesus allra närmast på flera sätt. Otroligt bra, trovärdig och känslofylld och den som levererade de största sångnumren.

Roligt också att se Morgan Alling som Herodes och Faluskådisen Janne Åström som Herodes. Jag hade gärna sett Fred Johanson också, men han delar sin roll som Pontius Pilatus med en annan skådis, eftersom han även spelar i Evita (i Malmö tror jag den går). Han gjorde iaf Herodes i en av de internationella filmatiseringarna av musikalen så han är lite intern-JCS-kändis så där. Jag satt och kikade ner till musikerna ibland, även om man bara skymtade dem under scenkanten. Kul med ett rockband där under golvet, bra var de också. Ah ja, vad säger man, fem av fem! =))

Länksamlingen då...

Om föreställningen på Göta Lejons hemsida
Göta Lejon på Facebook
Jesus Christ Superstar från Göta Lejon på Youtube
  
Intervju med Ola Salo (Nöjesguiden)
Intervju med Ola Salo (Kyrkans tidning)
Intervju med Ola Salo (Nummer.se)
Intervju med Ola Salo (Nöjesbladet)
 
Intervju med Patrik Martinsson (Judas)
Intervju med Anna-Maria Hallgarn och Anette Friberg Belander

Tidningsrecension (Aftonbladet)
Bloggrecension (Robert Haglund)

Ritat ett hjärta


Födelsedagsöverraskningsresa till Stockholm med musikal och vänner och sol och mat

Igår steg vi upp tidigt med väskorna färdigpackade. Min mamma kom för att passa barnen och började göra iordning frukost åt dem, medan jag och Pieter tog ryggorna på och cyklade genom ett kyligt (strax under nollstrecket) och morgonsoligt Falun till tågstationen. Glada och förväntansfulla. Mötte Emil där och vi flinade tillsammans när vi väntade på att Tobbe och Lena skulle dyka upp. Några minuter innan avfärd kom de traskandes med stora leenden.

Tobbe hade fyllt år dagen innan och fått ett kort i present av sin fru - där det stod att han skulle vara redo för avfärd 07.00 kommande morgon. Propert klädd. Fullt ovetandes vad som väntade kastades han in i lördagen. Kul att se hans min när vi stod där vid Stockholmståget, och ungefär så fortsatte dagen, för honom ovetandes om vad som skulle hända härnäst, och med nya vänner som dök upp med jämna mellanrum. Här kommer dagen i bilder:


Det där var i morse ja. Tobbe och Lena sov på hotell och vi hos bror min, men nu är vi hemma igen. Det var en riktigt fin dag vi hade, lugn och god och trevlig och rolig och åh vilken musikal! Riktigt kul att göra en sådan här grej tillsammans med vänner. Grattis Tobbe, igen! Undrar just hur jag ska lyckas överträffa detta till Pieters 30-årsdag i maj...

Vad man gör i Sågmyra en fredag

Idag körde jag, barnen och Annette ut till Sågmyra utanför stan. Första stopp var en liten lokal brevid Calimero där de sålde ut fotostudioprylar (de lägger ner den delen av verksamheten), men även om det var en del fina grejer så var de dyra för att vara begagnade. Köpte några fotoramar billigt iaf.

Vi var in till Calimero en sväng, barnen fastnade i barnhörnan och jag och Annette tog oss varsin vända igenom alla fina barnkläder och prylar men köpte inget. Gick in på Scoretts outlet för att kika på fodrade stövlar men tyckte de var dyra och trista. Sedan in i den stora lokalen till Lager 157. Vilka ytor för barnen att springa på, och de utnyttjade det till fullo.


Jag hade fullt sjå där ett tag på jeansavdelningen medan Annette provade byxor. Barnen sprang hit och dit och gömde sig för mig, kröp in i skåp (där de säkert inte fick vara - försök förresten hitta båda barnen på jeansbilden ovan) och var nästan omöjliga att dra med vidare. Men det gick när vi var två vuxna, och vi kom till barnavdelningen där jag fick köpt det jag skulle - varsin uppsättning fleecekläder att ha på dagis, och så några fleecebuffar i olika färger.

Sedan lunchade vi i den extremt avskalade industriflirtande cafédelen. Och kidsen röjde runt ännu mer, sprang runt runt. Claudia lekte någon form av kurra gömma där hon ställde sig någonstans, höll händerna för ögonen och sa högt "Ett tå te fyja fem nu tommej ja!!!" Vincent å sin sida lekte ett spel som finns i min telefon där en grabb springer på tågspår och ska samla pengar och svänga undan för tåg. Fast Vincent kan inte spela det spelet utan gubben springer alltid rätt in i första tåget. ...vilket också var vad Vincent lekte. Han sprang fort fort runt och krockade in i någon vägg här och där. Haha, dessa ungar. Vi lät dem rusa bort rätt mycket energi där medan vi tog varsin extra kopp te.

Här ser ni förresten barnens nya lättfodrade höstskor som jag köpte härom dagen (hos DinSko). Mycket välbehövligt för de har i princip bara stövlar just nu - och sandaler. Claudia har leggings och tröja från PompDeLux och klänning från Katvig. Vincent har byxor från Mini Rodini och tröja från Blingo. Knapparna matchade skosnörena perfekt, rolig tillfällighet (tycker en sån som jag).

Barnen leker Bulten med Bilibo (filmat)

Dags för rörliga bilder igen tycker jag. Som vanligt är det en snutt filmad med mobilen - sånt vi filmar med videokameran är lite för meckigt att lägga upp här. Det här är iaf härom dagen när barnen lekte roboten Bulten från barnprogrammet Daidalos labyrint. Och så lite kattor på ett hörn också.



En hel del dalmål här, och så Vincents renoverade rum (som fortfarande saknar matta och nytt överkast och lite kuddar och hyllor och sånt där som jag tjatar om). Förresten är den en riktig kanonleksak - den här gula Bilibon! Den fungerar verkligen precis som den är tänkt - som någonting som bara fantasin sätter gränser för. Den är karusell, bilgarage, kulle, huvud och hjälm av alla möjliga varianter, korg, docksäng, pulka... you name it. Finns bland annat hos ABC Leksaker (där jag köpte vår för ett par år sedan).

Spanar på Ferm living

Ferm living... Jag återkommer hela tiden till dem, hajar till över deras snygga tapeter, grafiska mönster och söta barnprylar. Om vi ska snacka julklappar så önskar jag mig precis vad som helst ur deras katalog (klicka här för pdf-versionen).


En rådjurslampa till Claudias rum till exempel, skulle sitta alldeles finfint.

Grattis på kanelbulledagen!

...eller hur man säger. Glad kanelbullens dag! Kanske. Eller... Smaskens på er allihop! Så här såg det ut för två år sedan...



Och så här såg det ut idag när jag och kollegorna tog oss ner för trappan till konditoriet som ligger i samma hus och införskaffade oss varsin liten bulla.



Och inte för att frestas eller så ;) men till ikväll har jag tagit fram en påse med några av de chokladfyllda bullarna jag bakade i helgen. Jag och barnen ska allt fira lite när katten är borta (han jobbar ikväll).


Ska de va så ska de va.
 

Inspiration som får huvudet att explodera

... ja av typ... avund eller liksom ouppnåelighet. Eller så är det bara en enda lång färgsprakande radda bilder att njuta av, av ett hem. Jag hittade en blogg och fastnade. Titta in hos AprillAprill...


Bilden är lånad från bloggen, klicka in och titta igenom alltihop. Det här är verkligen mitt i prick på inredningstrenden som råder just nu. Vitt i basen men ändå fyllt av färgklickar, gamla möbler - gärna 50- och 60-tal mixat med vitmålat och nytt. Lite ärvt, lite grafiskt, plåtlampor i klara färger, lapptäcken, retrotapeter på utvalda platser och tavlor samlade i snygga konstellationer, egenihoppysslade mjukisdjur och helst egna tavlor också. Stringhyllor, industriella influenser, gamla fruktlådor, speciella detaljer och udda inslag. Kreativiteten flödar utan dess like. Det är så man ska ha det på 2010-talet. Helt enkelt.

Mera Me&I

Idag släpps fler höstnyheter från Me&I, den s k "bloggers collection" med plagg framtagna i samarbete med diverse kända bloggare (läs mer här). Jag var tveksam först men tycker flera av plaggen växer på mig. Favoriterna är strumpbyxorna med ett brunt ben och ett cerise. Jag gillar den långa grå cardiganklänningen och så är bebisplaggen ursöta. Men jag har ju ingen bebis längre så.


Kollektionen innehåller några fler plagg också som jag inte är så förtjust i, men kika in på Me&I:s hemsida så finns alla där.

Österlen 5-9 juli 2012 - del 3

Mera Österlen! Det var inte många dagar vi var där, men intensiva (och trevliga!) och jag fotade mycket. Bäst att jobba klart fotorapporterandet så jag kan lägga sommaren till handlingarna innan snön kommer.

Här börjar vår sista hela dag med frukost på Backåkra vandrarhem. En dag som vi spenderade alldeles i närheten - först några timmar på den dimmiga stranden i Sandhammaren (vi glömde solskyddsdräkterna konstigt nog, men innebadkläderna var med), och sedan ett långt fikabesök med lek, bok och vila på Backagårdens växthuscafé, nästan granne med vandrarhemmet. ...som ju var helt kanonbra beläget mitt emellan allt. Rekommenderas helt klart!


Det var så lustigt väder nere i Skåne när vi var där, fuktigt hela tiden - varmt vissa dagar, kyligare andra, och så lite regn (framförallt Kiviks-dagen). Väldigt ovant för oss mitt-landingar. Förmiddagen på stranden var härlig. Den var väl inplanerad efter Yr.no-appen (tack igen för den!). Jag badade inte, det var lite för blåsigt och lite för mycket tång i strandkanten för min smak. Men resten av familjen hoppade i. Eller Vincent vadade nog bara lite, men hoppade desto mer i sandbankerna. Vi hade matsäckslunch med oss och vi blev väldigt sandiga. Skönt att riktigt ill-slappa så där. Och mot slutet klarnade dimman upp och vi började se båtar åka förbi längre ut.

När vi kände oss färdiga med solen och sanden så körde vi till Backagårdens växthuscafé som jag blivit tipsad om. Det var lite för varmt för att sitta inne i det stora fina växthuset och fika - även om de gick runt och spolade golven så det var inte allt för tryckande. Men vi valde utomhus liksom de flesta andra av gästerna. Där fanns också leksaker och roliga udda gungor (min favorit var den lilla tvåpersoners-parkbänken upphängd i gungrep).


Vi hittade en skuggig berså, drack många påtårar och hade det bra. Pieter hade en bok med sig som vanligt (Första Wallander, Ystadsnärheten till ära). Och jag hade svårt att välja vilken av alla godsaker jag skulle smaska på. Som vanligt. Barnen ville inte gå därifrån, men till slut behövde vi tillbaka till vandrarhemmet. Äta middag och packa ihop våra grejer inför morgondagens hemfärd. Och så tillbringade vi lite mer tid på innegården och jag och barnen (mest Vincent) undersökte smaker och lukter i det lilla kryddlandet.



Vackra barn man har alltså. Söta när de sover.


Imorgon drar vi vidare.

Pojken och katten

Min Vims smygfotad (fast fullt medveten om det och även medspelande) genom en gul pall. "Mamma klicka så där..." "klick" "...AAAH!!!"


Katten också då, den lilla. Fast hon växer så det knakar. Blir allt djärvare mot Aries. Det är intressant att följa de två tillsammans. Ingen vänskap än men olika typer av intresse för varandra. Fortsättning följer.

Det är lustigt. Hon är lik Aries på många sätt, till sättet alltså. Hon är lika social och vill vara med. Ligger i soffan hos oss när vi ser på tv, sitter på lagom avstånd inne på badrummet om barnen plaskar runt i badet, ligger vid våra fötter i sängen när vi läser saga. Kommer springandes när vi (och gäster) kommer hem, och vill gärna leka och tugga lite på oss oftaofta. Allt det där är egenskaper som Aries också har. Den största skillnaden vi märkt hittills är att Fiona är lite mindre arg, inte lika butter. Och så låter hon inte lika högt heller. Jo när hon spinner - det är något som båda våra katter är bra på. Och de låter på alla möjliga sätt båda två, men Aries klår de flesta kattor i röststyrka. Där har lillkatts ljusa jamande lite att ta igen.

I mormors gamla klänningar

När min mormor var här gick vi igenom lite gamla klänningar - hon jag och Annette. Klänningar som mormor sytt till min mamma när hon var liten på femtiotalet. Jag har kikat på dem tidigare och Claudia har haft ett par på sig när hon var bebis. Den här gången tog jag med de jag tycker är fina och tror är lagom åt Claudia just nu. Två av dem har jag hunnit prova, och en tre-fyra till finns kvar för en annan dag. 



Claudia tyckte det var roligt, hon ville snurra i sina klänningar, och ville inte ta den första av sig men blev ändå glad när hon fick den andra på sig.

Fina eller hur?!

Österlen 5-9 juli 2012 - del 2

Dags för fortsättning på sommarens lilla Österlensemester. Vår andra morgon vagnade vi upp till en dag vi visste skulle bli regnig. Yr.no som app i mobilen är rätt bra att ha. Vi satsade på att köra så långt norrut vi ville komma just här - nämligen till Kivik och äppelmusteriet. Inget regn än när vi anlände så vi började med en tur genom det lilla muséet och vidare ut i trädgården. Det var härligt friskt i luften och även om det började droppa från himlen så var det riktigt fint där ute bland äppelträden. Barnen sprang runt, läste på skyltar och jagade varandra mellan träden, och vi efter. Jag hade gärna stannat längre om vi inte känt oss inschasade av regnet. Köpte med oss lite juicer hem och sedan körde vi vidare.

Först in till hamnen i Kivik där vi satte oss under ett stort träd vid stranden och åt vår matsäckslunch i nästan-skydd från regnet. Sedan vidare till Kivik art centre - en utomhuskonstutställning med stora konstverk placerade efter en liten gångrunda. Vi var väl påpälsade med regnjackor och paraplyer, men var bra dyblöta när vi hunnit runt. Det var ändå häftigt på något sätt. Nästan ensamma var vi så klart, havsutsikten var bara dimma men vi njöt desto mer av våra bullar i det lilla caféet. Ljuset i skogen var nästan magiskt, och det var en upplevelse att treva sig upp i mörkret i det regnvåta betongtornet (först Pieter och Vincent och sedan jag eftersom man inte fick gå fler åt gången - en vakt stod där nere och dirigerade) och komma upp i ljuset. Därifrån ska man visst ha utsikt över Ulf Lundells gård, men den såg vi nog inte. Desto fler trädtoppar och ännu mer dimma.

Claudia var trött och fick åka bärsele större delen av promenaden runt den hällregnande konstrundan. Vincent gick även om han blev rätt grinig på slutet, kan man förstå för han var också genomvåt. Vi träffade i alla fall på en bonde som lät Vims åka med en liten bit på en stor fyrhjuling. Och när vi kom tillbaka till bondgården där rundan började så hälsade vi på tuppen och hönorna och kikade in i ladugården till korna. Sedan var det allt bra skönt att sätta sig i en torr bil.

På nedåtvägen körde vi in i Simrishamn där vi hann kika in i den gamla kyrkan och köpa jordgubbar på torget just innan torgstånden plockades ned. Sedan körde vi ut på fälten, kryssade oss med mobil-gps-ens hjälp på småvägar fram till Glimmingehus. Riktigt häftigt att se den gamla medeltidsborgen torna upp sig, och jag hade så gärna gått in och sett mer från insidan. Men just den här dagen höll finklädda människor på att samlas till någon typ av gille. Så vi fick inte gå in. Men strosade runt lite på borggården i alla fall, innan vi drog vidare.

Körde ut till kusten igen till den lilla byn Skillinge. Där handlade Pieter och Claudia mat i en affär vi noterat på uppvägen, medan jag och Vincent strosade iväg genom byn. Helt otroligt söta små hus och gångvägar. Vims hittade en klätterställning och var glad ända tills han halkade på regnvåta kullerstenar och bröt ihop så där som trötta fyraåringar kan göra ibland (ganska ofta). Till slut fick samlade han sig och vi lekte en stund bland gamla kanoner ute vid havet innan vi åter vände mot vandrarhemmet.

Det var en blöt och händelserik dag, gott att få i sig middag och sedan somna i våra sköna sängar.

Jag minns inte om det var just den här natten, men jag tror det - som brandlarmet plötsligt gick. Mitt i natten. Vi blev jätterädda så klart, tog varsitt barn i famnen och sprang ut i korridoren och vidare ut på vandrarhemmets gård tillsammans med resten av gästerna. Efter en stund kom en av personalen och berättade att det var fukten i luften som utlöst brandlarmet. Ingen eld alltså. Så fuktigt var det de här dagarna i Österlen.