Igår morse promenerade jag med barnen bort till deras mormor och morfar. De hade packade ryggsäckar med på sin lilla minisemester med övernattning. Anledningen var den stora renoveringen av Vincents rum. Vi drog igång med slipning och spackling och målning. Lite skönt att allt det tråkiga kommer först, för ju längre in i jobbet man kommer desto roligare - när man ser resultaten växa fram. Jag har längtat efter att få göra iordning barnens rum och framför allt Vincents beige trista. Planerat och tänkt och funderat. Äntligen!



Vi höll på till en bra bit efter midnatt. Sov en stund och sedan var det bara att sätta igång igen. Vi fick förresten middag hos mina föräldrar både lördag och söndag vilket var väldans trevligt och gott, sparade oss tid och så fick vi träffa barnen lite i alla fall. Hur som helst. Söndagen började jag med mera målning medan Pieter åkte och köpte lister (och skjutsade Claudia och morfar till badet på samma gång).



Roligt att riva bort golvpappen och dammsuga så man kan börja ställa saker på sina rätta platser. De två tapetrullarna jag lite snålt beställd i hopp om att de skulle räcka - ja de räckte inte. Så nu slutar den blåvitrutiga kökshanddukstapeten mitt på en vägg. Men en till rulle ska beställas på måndag så kör vi tapetsering av det sista så fort det bara går. 

Vi ska skaffa en ny säng åt Vincent, en Hemnes bäddsoffa som vi köper av en bekant. Hon väntar dock på en annan säng hon beställt som måste dyka upp innan vi kan hämta vår, så än så länge får den gamla sängen stå kvar. Jag slängde på vårt överkast eftersom jag inte hittat något åt Vims än. Lite fina prylar som legat och väntat på att få komma upp fick äntligen sina platser i det nya rummet. Och så var det det där med monstertänderna...



Vi hann plocka in lite mer saker innan läggdags, sätta up några talvor och någon hylla. Färdigt är det inte, men roligt. Före- och efterbilder dyker upp någon gång längre fram när vi har tapetserat, fått hem sängen, köpt matta, och fått ordning på förvaringen lite mer. Ska lägga upp lite möbelomvandlingsbilder också förresten, det kommer nog rätt snart. Glad jag är, och vad skönt att äntligen få det här gjort. Nu kommer i alla fall jag trivas där inne mycket bättre, och säkerligen barnen också. Jag måste ju säga att det blev som jag tänkt mig. Så mycket färggladare och fräschare och mer inspirerande. Och då är det inte ens klart än. Yey!