HUS/HEMGott nytt år 2014!
Tack för ett fint 2013! För mig har det varit fyllt av min roliga konstkurs, och med mycket gravidtrötthet mest hela året. Ikväll avslutar vi som vanligt med mulligatawny soup - samma som Grevinnan och betjänten äter. I år blir ett riktigt lugnt nyårsfirande med bara vår lilla familj. Skönt det.
Gott nytt år 2014! Det kan nog bli ett riktigt utomordentligt fint år kan jag tänka.
Decemberresan - del två
Sent på söndag kväll, första december och första advent, slumrade jag och min son på tåget från Stockholm till Göteborg. Det blev taxi hem till gammalmormor där sängarna stod bäddade och vi slocknade snabbt. Nästa dag promenerade vi tre - jag, Vincent och mormor/gammalmormor - bort till hennes bänk där flexbussen plockade upp oss och lämnade av oss på stan. Vi började med att titta i NK:s speciella julskyltfönster, och promenerade sedan till Kronhusbodarna. Där tittade vi in i den ljuvliga chokladboden och sedan åt vi lunch på caféet. Vi gjorde samma tur för två år sedan, just vi tre, roligt att göra det igen. (Klicka här för blogginlägget från förra resan!)
På eftermiddagen (efter fika och vila) åkte vi med färdtjänst hem till min kusin Tobias och hans familj. Vi blev bjudna på middag, och Vincent lekte riktigt fint med sin 1,5-åriga syssling.
Nästa dag tog vi en riktigt lugn förmiddag hemma, och på eftermiddagen åkte jag och Vincent spårvagn en bra bit för att hälsa på vänner. Jag har en hel bunt bekanta som jag lärde känna via ett forum när jag väntade Vincent och när han var bebis, och vi har fortsatt att hålla kontakten. Oftast när jag är i Göteborg så ser jag till att träffa åtminstone några av dem. De två grabbarna vi träffade den här gången har vi inte sett på länge, men de fungerade ändå bra ihop. Efter lek, fika och prat åkte jag och Vincent vidare, vi hoppade på en buss, bytte till en annan buss och klev av på en hållplats där Vincents kusin Filip mötte upp. Vi promenerade hem till dem och hade en riktigt trevlig kväll med middag och lek och prat och julkalendern på tv som avslutning innan vi fick skjuts tillbaka in till stan.
Nästa förmiddag hade mormor/gammalmormor tid hos läkare och medan hon var där bakade jag och Vincent pepparkakor. Han ville det så gärna, så vi handlade ingredienser dagen innan så det bara var att sätta igång.
Nästa dag tog vi en riktigt lugn förmiddag hemma, och på eftermiddagen åkte jag och Vincent spårvagn en bra bit för att hälsa på vänner. Jag har en hel bunt bekanta som jag lärde känna via ett forum när jag väntade Vincent och när han var bebis, och vi har fortsatt att hålla kontakten. Oftast när jag är i Göteborg så ser jag till att träffa åtminstone några av dem. De två grabbarna vi träffade den här gången har vi inte sett på länge, men de fungerade ändå bra ihop. Efter lek, fika och prat åkte jag och Vincent vidare, vi hoppade på en buss, bytte till en annan buss och klev av på en hållplats där Vincents kusin Filip mötte upp. Vi promenerade hem till dem och hade en riktigt trevlig kväll med middag och lek och prat och julkalendern på tv som avslutning innan vi fick skjuts tillbaka in till stan.
Nästa förmiddag hade mormor/gammalmormor tid hos läkare och medan hon var där bakade jag och Vincent pepparkakor. Han ville det så gärna, så vi handlade ingredienser dagen innan så det bara var att sätta igång.
Det var även Vincents idé att göra hjärtan att hänga upp i fönstret, och när gammalmormor klev innanför dörren igen så doftade det ljuvligt av nybakta pepparkakor, som alltid bakade på min gammalmormor Daisys recept.
Klockan tre öppnade äntligen det Vincent längtat mest efter - Liseberg! Gammalmormor åkte spårvagn med oss och följde med genom parken. Vincent lekte lyckligt i det stora kaninhuset - dit återkom han flera gånger under kvällen - och vi vinkade hejdå till gammalmormor (som åkte färdtjänst hem från lilla entrén) innan vi åkte Vincents gamla favorit - Sagoslottet. Där fick vi också se smeder arbeta, kollade på riddarrustningar, och pratade med en medeltidskung. Jag och min femåring stannade nästan till stängning, jag tror klockan var halv nio när vi trötta släpade oss mot spårvagnen. Då hade vi hunnit med en hel del. Vincent fick åka det han ville, och vi delade på churros, varmt Lappländskt tunnbröd med smör (två gånger för att det var så gott), varmkorv, och smakade på brända mandlar och polkakarameller där de stod och tillverkade dem. Vi njöt av stämningen, kikade in hos tomtenissarna, och när det klara vädret plötsligt byttes mot en hagelskur (i december!) provade vi masker i en av butikerna för att sedan göra en vända i spegelsalen är Vincent fnissandes krockade in i glasväggarna i labyrinten.
Klockan tre öppnade äntligen det Vincent längtat mest efter - Liseberg! Gammalmormor åkte spårvagn med oss och följde med genom parken. Vincent lekte lyckligt i det stora kaninhuset - dit återkom han flera gånger under kvällen - och vi vinkade hejdå till gammalmormor (som åkte färdtjänst hem från lilla entrén) innan vi åkte Vincents gamla favorit - Sagoslottet. Där fick vi också se smeder arbeta, kollade på riddarrustningar, och pratade med en medeltidskung. Jag och min femåring stannade nästan till stängning, jag tror klockan var halv nio när vi trötta släpade oss mot spårvagnen. Då hade vi hunnit med en hel del. Vincent fick åka det han ville, och vi delade på churros, varmt Lappländskt tunnbröd med smör (två gånger för att det var så gott), varmkorv, och smakade på brända mandlar och polkakarameller där de stod och tillverkade dem. Vi njöt av stämningen, kikade in hos tomtenissarna, och när det klara vädret plötsligt byttes mot en hagelskur (i december!) provade vi masker i en av butikerna för att sedan göra en vända i spegelsalen är Vincent fnissandes krockade in i glasväggarna i labyrinten.
När vi väl traskade mot utgången hade både Vincent och jag rejält ont i ben och fötter, och det var en urtrött Vims som släpade sig till spårvagnen och nästan somnade på den innan vi klev av och fick gå den sista biten tillbaka. Vi somnade trötta och glada, och vaknade tidigt nästa morgon. På schemat: tågresan hem.
Vi klev av tåget i ett Falun som fått ordentligt med snö under dagen. Morfar Lasse - som hämtade oss - berättade att han bytt från sandaler till vinterkängor samma morgon. Och så var vi hemma igen, jag och sonen.
En månad kvar...
Idag är det den 28:e december. Det betyder exakt en månad kvar till beräknad bebis. Dags att börja gissa, vem är det vi väntar på? Hjälp oss klura!
- Vilken dag föds bebbe (beräknad 28 januari alltså)?
- Vikt och längd?
- Rödhårig eller inte?
- Pojke eller flicka?
- Vilken dag föds bebbe (beräknad 28 januari alltså)?
- Vikt och längd?
- Rödhårig eller inte?
- Pojke eller flicka?
Lite gissningshjälp: Vincent föddes tre dagar före beräknad dag, 4620g, 52 cm, rödhårig. Claudia föddes precis på beräknad dag, 4340g, 51 cm, blond.
Och kom gärna med massor av namnförslag också för vi har lite svårt att komma överrens den här gången. Det får inte börja på V, C eller K, men gärna på A, F eller S.
Jul!
Som vi brukar så flyttade vi över till mina föräldrar dan före dopparedan, dvs vi promenerade en gata ner. Pieter jobbade, men vi andra pyssalde med de sista förberedelserna - lite röjande, lite bakande, matlagande, och så klädde vi granen - dvs barnen klädde granen. Den blev livad. Och så var jag på mvc-kontroll, det är varannan vecka nu. En månad kvar till beräknad bebis.
Pieter anslöt innan middagen, och vi somnade sött i gästrummet. Nästa morgon kom Annette intassandes med tomteluva, ljuslykta och milda julpinglor. En trappa ner var det dukat med levande ljus och sandbakelser. Julafton äntligen!
En jul med det sämsta vädret någonsin (grått, grönt, vått) blir man glad över att se ett vitt pudertäcka på marken julaftons morgon. Det smälte visserligen bort under dagen, men det höjde humöret en aning. Sedan var det bara att hålla sig inne och tanka julstämning. Vi tittade på sista avsnittet av julkalendern (Barna Hedenhös uppfinner julen!), förberedde maten, Pieter var en sväng till jobbet för att spela för patienterna, kom tillbaka, och vi tolv dansade vi till bords och högg in på godaste julbordet. Efter maten cyklade Pieter iväg för kvällsjobb medan vi andra lekte / fixade / slumrade i väntan på Kalles jul.
Pieter anslöt innan middagen, och vi somnade sött i gästrummet. Nästa morgon kom Annette intassandes med tomteluva, ljuslykta och milda julpinglor. En trappa ner var det dukat med levande ljus och sandbakelser. Julafton äntligen!
En jul med det sämsta vädret någonsin (grått, grönt, vått) blir man glad över att se ett vitt pudertäcka på marken julaftons morgon. Det smälte visserligen bort under dagen, men det höjde humöret en aning. Sedan var det bara att hålla sig inne och tanka julstämning. Vi tittade på sista avsnittet av julkalendern (Barna Hedenhös uppfinner julen!), förberedde maten, Pieter var en sväng till jobbet för att spela för patienterna, kom tillbaka, och vi tolv dansade vi till bords och högg in på godaste julbordet. Efter maten cyklade Pieter iväg för kvällsjobb medan vi andra lekte / fixade / slumrade i väntan på Kalles jul.
Efter Kalle började vi vänta på tomten. Vincent var redan övertygad om att det skulle vara morfar (eller möjligtvis mormor - han minns hur det brukar vara) och höll noga koll på vart morfar tog vägen. När tomten väl kom med lykta i handen genom trädgården vågade Claudia knappt titta, och sedan gömde hon sig under bordet. Men när han kom in och hon kände igen morfar så kröp hon fram igen. Båda barnen var ändå så där avvaktande förtjusta som de brukar. Nog var det morfar, eller? Han hade visserligen pipigare röst och smalare glasögon. Kanske var det - som morfar påstod senare - hans kompis Nils som varit här. Barnen är fortfarande inte säkra. Vi öppnade julklappar och hade det bra, pausade för Karl-Bertil på tv, och fortsatte sedan. Vi firade utan Emanuel som för första gången var hos Nina (och lilla Oskar) hos hennes släkt i Småland. Och Pieter jobbade Julafton för första gången. Så vi kunde ta allt i ett ovanligt lugnt tempo, skönt. Och roligt. Barnen lekte med Claudias älv-playmo mest hela kvällen, och även med annat de packade upp.
Vi nattade barnen strax innan Pieter kom tillbaka vid halv tio-tioden, och då dukades det fram nattamacka med lite utvalda delar från julbordet. Pieter fick sina julklappar, och vi andra fick ett par som vi sparat. Sedan var den julaftonen över.
Nästa morgon jobbade Pieter tidigt igen medan jag och barnen hade en lugn förmiddag och lekte med julklapparna. På eftermiddagen hämtades vi upp av fadern och promenerade upp till oma och opa där fabbe Frank och faster Karro redan fanns. Först vankades det julfika med omas äppelkaka, och sedan juldagsmiddag med kalkon. Och så vår lilla semesters sista övernattning.
På annandagsmorgonen åt vi finfrukost tillsammans innan vi skildes åt. Vår lilla familj gick förbi affären och postade julklappar till gammalmormor, och sedan förbi mormor och morfar för att hämta upp våra klappar (och äta lunch på smarriga rester), innan vi gick hem och barnen äntligen kunde börja leka ordentligt med allt nytt. Nu är barnen och jag lediga några veckor. 9 januari börjar min konstkurs igen, och jag har tänkt försöka gå halvtid på den i vår. Med bebis. Vi får väl se hur bra det går, men jag tänker i alla fall försöka.
God jul, god fortsättning, och snart gott nytt år! Det kommer bli ett utomordentligt fint år kan jag lova.
God jul, god fortsättning, och snart gott nytt år! Det kommer bli ett utomordentligt fint år kan jag lova.
Julgranen och julstämningen
Jag har inte riktigt hunnit med julen i tid i år. Stjärnorna kom upp sist av alla i vårt område, och dessutom regnade snön bort. Det är en grönare och gråare jul än någonsin i Falun. Ett vädermässigt kasst år som i år kräver desto mer julstämning inne, så det var kämpigt att inte ens ha ett städat hem halvvägs in i december. Men det har tagit sig ordentligt på sistone. Vi har röjt och städat och fixat med julklappar och julgodis. Och i tisdags köpte vi gran och satte upp den direkt och klädde. Nu är stämningen nästan på topp här hemma, precis i tid.
Nästa år får jag nog fnysa lite mindre åt alla som börjar julpynta redan tidigt i november, och köra all in tidigt istället så jag hinner njuta ordentligt. December går ju faktiskt lite väl fort. Men än har det inte varit julafton, än är årets mysigaste dag framför oss!
Nästa år får jag nog fnysa lite mindre åt alla som börjar julpynta redan tidigt i november, och köra all in tidigt istället så jag hinner njuta ordentligt. December går ju faktiskt lite väl fort. Men än har det inte varit julafton, än är årets mysigaste dag framför oss!
Projekt Pepparkakshus
Igår bakade jag och barnen pepparkakshus. Dvs vi kavlade allihop, och jag skar ut delar efter mallar jag klippt till i förväg, sedan bakade vi dem. Och så tryckte vi ut en massa små pepparkaksgubbar av degen som blev över. På eftermiddagen satte jag och Vincent ihop huset, och idag var det dags att utsmycka. Jag kristyrade det mesta och barnen tryckte dit godisar. Blev ett rätt mysigt lite småfult, enkelt pepparkakshus, ungefär så där som de ska vara. Jag limmade gelatinblad på insidan av fönstren, och satte in ett led-värmeljus som flackar där inne, så nu står det och är mysigt på en liten byrå i vardagsrummet.
Tröjorna på översta bilderna - Claudias med snögubbar och Vincents med fantasidjur - fick de i jullovspresent igår när lovet startade. De fick även varsin lysande granlampa från Ikea som jag fyndade på reastarten. De lyser mysigt och kommer fungera även resten av året eftersom de är stilrena och inte nödvändigtvis ser ut som granar.
Idag har jag handlat och slagit in de sista julklapparna, gravat lax för första gången, och kokat ännu en omgång kola. Klockan tickar på snabbt, nu är det bäst jag får lite sömn. Som vanligt. Jag märker att kroppen inte orkar på samma sätt och att jag inte har någon buffert, jag blir urtrött när jag gjort för mycket och sovit för lite. Tur att jag har jullov nu så förhoppningsvis får jag sova lite mer, även om Pieter jobbar mest hela lovet.
Decemberresan - del ett
Första veckan i december stod en dubbelresa på schemat - först hela familjen till Stockholm med en övernattning på vandrarhemmet på Skeppsholmen, och sedan några dagar för mig och Vincent i Göteborg hos gammalmormor.
Målet i Stockholm var att se (holländska) Sinterklaas och Zwarte Piet anlända till Slussen, för att sedan haka på till Holländska ambassaden och lite festligheter där. Vi reste på lördagen 30/11 mitt på dagen och kom fram till Stockholm lagom för en tidig middag på Jensens Böfhus. Vi hade fått rabattkuponger dit av mina föräldrar, och efter lite köande fick vi ett bord vid fönstret. Länge sedan vi var på restaurang ihop med barnen, och det gick ovanligt bra tack vare pysselböckerna och kritorna som ingår i konceptet. Plus varsin flygande ballong - som sedan följde med barnen på hela resan, om än allt mer urblåsta. Efter maten tog vi bussen bort till vandrarhemmet, hittade vårt rum - högst upp med utsikt mot Gamla stan - och somnade sött.
Målet i Stockholm var att se (holländska) Sinterklaas och Zwarte Piet anlända till Slussen, för att sedan haka på till Holländska ambassaden och lite festligheter där. Vi reste på lördagen 30/11 mitt på dagen och kom fram till Stockholm lagom för en tidig middag på Jensens Böfhus. Vi hade fått rabattkuponger dit av mina föräldrar, och efter lite köande fick vi ett bord vid fönstret. Länge sedan vi var på restaurang ihop med barnen, och det gick ovanligt bra tack vare pysselböckerna och kritorna som ingår i konceptet. Plus varsin flygande ballong - som sedan följde med barnen på hela resan, om än allt mer urblåsta. Efter maten tog vi bussen bort till vandrarhemmet, hittade vårt rum - högst upp med utsikt mot Gamla stan - och somnade sött.
Vi började söndagen med frukost på vandrarhemmet. Vincent tyckte det var för högljutt och undrade varför folk skrek så mycket. Lustigt med den icke-existerande självinsikten om hur det brukar låta när han och Claudia drar igång. Vi packade i alla fall ihop oss (satte plåster på mina ömmande hälar som traskade i nyinköpta vinterskor), och promenderade iväg i morgonsolen under klarblå himmel. Vi hade gott om tid på oss att strosa runt vattnet till andra sidan. Gick in i Gamla stan en sväng och tittade i ännu inte skyltsöndagsöppnade skyltfönster, och kom till slut fram till Slussen.
Pieter slank iväg för att lämna - ehum, hjälpa Sinterklaas lite med - ett par paket (vid holländska ambassaden), och jag och barnen höll till på kajen, tittade på en staty, åt lite russin och såg allt fler holländsktalande barnfamiljer ansluta. Pappan återvände, barnen började bli otåliga, men till slut blev klockan rätt tid och vi tyckte oss ana Zwarte Pietrar på Djurgårdsfärjan som närmade sig, och visst, där var de, glatt vinkandes! Denna förväntan i barnens ansikten, underbar att uppleva! Alla Zwarte Pietrarna hoppade i land och delade ut pepernoten till barnen, spexade och höll igång. Och Sinterklaas kom också i land och alla började tåga mot holländska ambassaden. Väl framme gick vi in och hängde av oss, upp ett par trappor till en festklädd sal där holländska kakor stod uppradade. Vi tuggade i oss och strax kom Zwarte Piet och Sinterklaas in i salen och drog igång kalaset. Våra barn mest tittade på, men många var med - tävlade och spelade och sjöng. När det närmade sig slutet delades barnen upp efter olikfärgade lappar som vi fått innan, och där en Zwarte Piet stod med en säck och ropade upp barnens namn för att ge dem varsin present. Därefter kunde de som ville gå och sätta sig i Sinterklaas knä, men som vanligt ville våra mest titta på håll. Lika bra så.
När festen på ambassaden var slut fick alla barnen varsin godispåse med sig hem (med typiskt holländskt innehåll så klart), och vi promenderade hela Drottninggatan bort (med en allt mer klagande Claudia, som trots allt klarade sig rätt bra i Stockholm utan vagn) för att hoppa på en buss ut mot Tekniska muséet. Dit vi också hade gratisbiljetter. Trevligt det är att kunna utnyttja sådant och spara några slantar. Jag blev inte så där väldigt förtjust i muséet måste jag säga, men barnen gillade vissa delar. Pieter och Vincent gick även på en 4D-film (där det skvätte vatten och stolarna rörde sig bl a) om vulkaner, tror Vincent tyckte den var spännande. När vi gjort muséet fram till stängningstid var det buss till Centralen som gällde. Vi slog oss ner vid ett bort och åt hamburgermiddag innan vi hämtade ut den stora resväskan (som bott i ett skåp i ett dygn) och gick till vår perrong. Jag och Vincent gick på tåget medan Pieter och Claudia stannade utanför och vinkade av oss. Deras tåg gick en halvtimme senare - mot Falun. Och jag och sonen gav oss av på nya äventyr - mot Göteborg!
Lussebarn
Glad lucia! Eller vad man säger. Några dagar sent. Det har verkligen gått i ett de senaste veckorna, och vi ligger efter med det mesta. Julstöket bland annat. I torsdags var det i alla fall luciafirande på dagis, ute för första gången. Inte alls lika mysigt, och så fick man inte fota heller. Lite trist. Men då var Vincent i alla fall tärna, och Claudia var lucia med trollspö (= stjärngossestjärna). På själva luciadagen i fredags gick vi och lussade mormor och morfar, för det ville både mormor och Vincent. Då var Vims stjärngosse och Claudia lucia med händerna vid hakan som det tydligen ska vara. De smög in hos mormor och morfar och tassade upp för trappan, nynnandes luciasången, väldigt söta.
Det här var också de sista korten jag lyckades ta med mitt fina fasta 50-objektiv. Mitt vanliga 17-85 är redan trasigt sedan länge tillbaka, och jag har snålat och inte skickat det på lagning. Och nu har jag lyckats få mitt andra objektiv att också strula, troligtvis för att jag bonkade i väggen med det i veckan. Inte kul alls, precis i tid för julafton och bebis och allt... Så nu har jag beställt ett nytt 17-85 och klurar som bäst på om jag ska köpa ett nytt 50 också eller försöka skicka det på lagning (vilket kostar runt tusenlappen bara för att få kollat vad som ska göras, och sedan ytterligare pengar om de kan laga det). Utan kamera känner jag mig lite lätt handikappad. Liksom.
Det här var också de sista korten jag lyckades ta med mitt fina fasta 50-objektiv. Mitt vanliga 17-85 är redan trasigt sedan länge tillbaka, och jag har snålat och inte skickat det på lagning. Och nu har jag lyckats få mitt andra objektiv att också strula, troligtvis för att jag bonkade i väggen med det i veckan. Inte kul alls, precis i tid för julafton och bebis och allt... Så nu har jag beställt ett nytt 17-85 och klurar som bäst på om jag ska köpa ett nytt 50 också eller försöka skicka det på lagning (vilket kostar runt tusenlappen bara för att få kollat vad som ska göras, och sedan ytterligare pengar om de kan laga det). Utan kamera känner jag mig lite lätt handikappad. Liksom.
ARKIV
