Pieter slank iväg för att lämna - ehum, hjälpa Sinterklaas lite med - ett par paket (vid holländska ambassaden), och jag och barnen höll till på kajen, tittade på en staty, åt lite russin och såg allt fler holländsktalande barnfamiljer ansluta. Pappan återvände, barnen började bli otåliga, men till slut blev klockan rätt tid och vi tyckte oss ana Zwarte Pietrar på Djurgårdsfärjan som närmade sig, och visst, där var de, glatt vinkandes! Denna förväntan i barnens ansikten, underbar att uppleva! Alla Zwarte Pietrarna hoppade i land och delade ut pepernoten till barnen, spexade och höll igång. Och Sinterklaas kom också i land och alla började tåga mot holländska ambassaden. Väl framme gick vi in och hängde av oss, upp ett par trappor till en festklädd sal där holländska kakor stod uppradade. Vi tuggade i oss och strax kom Zwarte Piet och Sinterklaas in i salen och drog igång kalaset. Våra barn mest tittade på, men många var med - tävlade och spelade och sjöng. När det närmade sig slutet delades barnen upp efter olikfärgade lappar som vi fått innan, och där en Zwarte Piet stod med en säck och ropade upp barnens namn för att ge dem varsin present. Därefter kunde de som ville gå och sätta sig i Sinterklaas knä, men som vanligt ville våra mest titta på håll. Lika bra så.