HUS/HEMHandtagsskydd, vaggbäddning och en ny hylla
Det må vara bra segt att gå hemma och vänta så här (två dagar kvar till bf, damdidam), och jag är så trött och otymplig att jag knappt lyckas fixa med något heller. Men för varje dag blir en liten punkt til avklarad, så på sätt och vis är det ändå bra att bebisen dröjer.
Bland småsaker som fixats på sistone hör t ex att Pieter satte upp en hylla i vardagsrummet härom dagen. Den har stått och väntat på att bli uppsatt i säkert ett halvår, så äntligen.
Bland småsaker som fixats på sistone hör t ex att Pieter satte upp en hylla i vardagsrummet härom dagen. Den har stått och väntat på att bli uppsatt i säkert ett halvår, så äntligen.
Igår lyckades jag med två saker jag tänkt göra länge. Den första var att jag och Claudia bäddade vaggan. Liten och rolig sak, men ändå har det dröjt tills precis på sluttampen. Täcket har mystiskt försvunnit - vi har letat överallt - så nu får den fina filten från Polarn o Pyret utgöra täcke istället.
Skötbordet tänkte vi ut när vi väntade Vincent. Vi köpte en lagerbokhylla som Pieter snickrade om och målade vit. Och så sydde vi tunna vita draperier för att dölja förvaringen under. När Pieter bar upp skötbordet från förrådet i veckan så var draperierna så slitna och gulnade att de inte alls kändes roliga, så jag sydde nya av ett tyg jag hade hemma. Genast blev det ett helt nytt skötbord! Pieter föreslog att jag skulle sy en liten dörr in till kattlådan under, så vi slipper se den (annars hade draperiet fått sluta ovanför lådan), så det gjorde jag och det blev riktigt bra.
Jo förresten, medan jag satt i tv-soffan lagade jag även två par byxor och ett litet flagghänge att ha på barnvagnen. Tror det varit trasigt ända sedan innan Claudia föddes. Nu har den trasiga flaggan fått nya band och känns som ny.
Tro nu bara inte att jag har någon som helst ork att tala om. Jag har t o m slutat åka till skolan för kroppen pallar inte. Men många bäckar små... Lyckas jag fixa en grej under loppet av några dagar så får jag vara nöjd. Och bebis får som vanligt gärna komma ungefär nu.
Skötbordet tänkte vi ut när vi väntade Vincent. Vi köpte en lagerbokhylla som Pieter snickrade om och målade vit. Och så sydde vi tunna vita draperier för att dölja förvaringen under. När Pieter bar upp skötbordet från förrådet i veckan så var draperierna så slitna och gulnade att de inte alls kändes roliga, så jag sydde nya av ett tyg jag hade hemma. Genast blev det ett helt nytt skötbord! Pieter föreslog att jag skulle sy en liten dörr in till kattlådan under, så vi slipper se den (annars hade draperiet fått sluta ovanför lådan), så det gjorde jag och det blev riktigt bra.
Det sista jag lyckades med igår var att sy skydd till handtagen på den nya vagnen. Min fina Kronan Duo/S. Den har nämligen en typ av skumgummiliknande handtag som katterna älskar att riva i - Aries rev sönder handtaget på vår första sittvagn. Så när jag kom på den här idén och nu dessutom lyckats genomföra den känns det riktigt bra! Tanken är att man sätter på skydden när vagnen står inne, men det är ju så klart möjligt att ha dem på hela tiden också om man vill det.
Jo förresten, medan jag satt i tv-soffan lagade jag även två par byxor och ett litet flagghänge att ha på barnvagnen. Tror det varit trasigt ända sedan innan Claudia föddes. Nu har den trasiga flaggan fått nya band och känns som ny.
Tro nu bara inte att jag har någon som helst ork att tala om. Jag har t o m slutat åka till skolan för kroppen pallar inte. Men många bäckar små... Lyckas jag fixa en grej under loppet av några dagar så får jag vara nöjd. Och bebis får som vanligt gärna komma ungefär nu.
Longtooth of Chima på kalas
Idag har jag skickat iväg lejonet Longthooth från Chima-världen på kalas till en kompis.
Inte lätt att få till den sminkningen, speciellt på den här busen som inte har lust att sitta så där jättestilla. Jo han är ihärdig, men det rycker liksom i kroppen på honom, han bara måste sjunga lite, titta på vad Claudia gör, fnissa lite. Han blev nöjd i alla fall, med sina lysande ögon.
Jag tycker inte jag lyckades så bra med ögonen som ska synas när han blundar, jag får öva mer. Det är kul att kunna sminka barnen i alla fall. Det är en enorm skillnad nu när jag har riktig ansiktsfärg gentemot sådana där värdelösa kritor från leksaksaffären. Synd att konstnärsbutiken (Aqua i Borlänge) inte fick barnprylar att gå runt för nu har de inte kvar den här färgen - Snazaroo heter den, helt toppen! Jag har iaf hittat den på nätet på ansiktsfärg.se så när min färg är slut blir det en beställning.
Inte lätt att få till den sminkningen, speciellt på den här busen som inte har lust att sitta så där jättestilla. Jo han är ihärdig, men det rycker liksom i kroppen på honom, han bara måste sjunga lite, titta på vad Claudia gör, fnissa lite. Han blev nöjd i alla fall, med sina lysande ögon.
Jag tycker inte jag lyckades så bra med ögonen som ska synas när han blundar, jag får öva mer. Det är kul att kunna sminka barnen i alla fall. Det är en enorm skillnad nu när jag har riktig ansiktsfärg gentemot sådana där värdelösa kritor från leksaksaffären. Synd att konstnärsbutiken (Aqua i Borlänge) inte fick barnprylar att gå runt för nu har de inte kvar den här färgen - Snazaroo heter den, helt toppen! Jag har iaf hittat den på nätet på ansiktsfärg.se så när min färg är slut blir det en beställning.
Feber, skridskor och ansiktsmålning
Vi har långhelg här hemma. Både Pieter och Claudia har varit och är sjuka och hemma från dagis och jobb. Och jag går inte till skolan för nu orkar inte kroppen längre. Vincent är den som är pigg och far runt och är arg på Claudia för att hon inte vill leka med honom. Clauds har slumrat på soffan större delen av både gårdagen och idag, med nästan 40 graders feber. Pieter och Vincent aktiverar sig mer, ser till att handla och laga mat åt oss, och idag åkte de skridskor på vår närmsta lilla grusplan som några grannar spolat. Det var otroligt fint ute idag så jag ringde över en liten stunds barnvakt i form av en mormor som kunde sitta med Claudia medan jag gick bort och kikade lite på skridskoåkarna. Tolv minusgrader och rätt ljuvligt vinterväder som jag mest avnjuter inifrån min soffhörna annars.
På eftermiddagen lät sig Claudia till slut lockas upp ur soffan och satt upp för första gången idag, för att få nagellack! En färg på varje nagel, och Vincent hade likadant. Jag gick dessutom med på att sminka dem efter en stunds bedjande från sonen. Han hade mycket specifika instruktioner på hur han ville se ut och jag följde dem till punkt och pricka. Så här ser man ut när man är finsminkad enligt Vimses huvud. Det är ju uppenbart vem av sötbarnen ovan som inte är kry, hennes ögon verkligen utstrålar febermatthet. Men hon ville ha samma sminkning som bror så det fick hon. Nu leker barnen på övervåningen, äntligen om du frågar Vincent. Han har väntat hela dagen på att lillasyster ska orka leka med honom. Skönt att hon är relativt pigg en stund så här på eftermiddagen i alla fall, och så hoppas jag att imorgon är en friskare dag för hennes del. Det känns ju lite jobbigt om vi ska åka in och föda barn när hon är så dålig. Inte för att bebisen har gjort sig påmind än, men man vet ju aldrig.
Sju dagar till bebis, eller?
Nu är det precis en vecka till beräknad bebbe. Fast den får gärna komma lite tidigare tycker jag, men den som lever får se. Så vi går väl runt här i vårt ingenmansland ett tag till och väntar.
Idag är både Pieter och Claudia hemma med feber och förkylning (Claudia fick bli hemhemtad strax efter lunch), och jag är hemma eftersom kroppen måste vila. Så bara storebror är på dagis. Eftersom Pieter har jobbledigt måndag och torsdag, och jag tänkt vara hemma på fredag, så är det bara två dagisdagar den här veckan och då kan han lika gärna få vara där så vi tre sjuklingar slash preggosar kan ta det lite lugnt. Får hoppas alla piggar på sig snabbt, vi ska ju trots allt orka med en bebis i familjen väldigt snart.
Idag är både Pieter och Claudia hemma med feber och förkylning (Claudia fick bli hemhemtad strax efter lunch), och jag är hemma eftersom kroppen måste vila. Så bara storebror är på dagis. Eftersom Pieter har jobbledigt måndag och torsdag, och jag tänkt vara hemma på fredag, så är det bara två dagisdagar den här veckan och då kan han lika gärna få vara där så vi tre sjuklingar slash preggosar kan ta det lite lugnt. Får hoppas alla piggar på sig snabbt, vi ska ju trots allt orka med en bebis i familjen väldigt snart.
Kusin i stan
I helgen har Emanuel, Nina och Oskar varit på besök. Första gången brorsonen hälsar på här i stan, och det var jättekul. Han har blivit så stor sedan sist, skrattar och viftar och håller på. Nästa gång vi ses har Oskar fått ännu en kusin, en som troligtvis är halva hans storlek ungefär. Det ser vi fram emot.
Igår var vi hos mina föräldrar hela dagen. Fikade, pratade, lekte och åt middag. Annette och Lasse var iväg några timmar för att teckna kroki. Och Pieter och Vincent var iväg en sväng på eftermiddagen för att gå på Vincents första lektion på simskolan! (Mer om det framöver tänker jag.)
Idag kom alla hem till oss först en stund efter frukost, pratade och fikade lite mera. Och vid lunchtid åkte min och Emanuels familjer hem till våra vänner Tobbe och Lena och deras två barn. Vi lagade lunch (inte jag då, jag satt mest i soffan och jäste) och hade det bra. Mycket trevligt helg kan vi sammanfatta.
Och just det, apropå Vincents Avicii-tatuering (som Pieter ritade på Vimses arm, och även Claudia ville ha och fick en): Våra barn är tydligen riktiga Avicii-fans. Eller Aoichi som Claudia säger.
Idag kom alla hem till oss först en stund efter frukost, pratade och fikade lite mera. Och vid lunchtid åkte min och Emanuels familjer hem till våra vänner Tobbe och Lena och deras två barn. Vi lagade lunch (inte jag då, jag satt mest i soffan och jäste) och hade det bra. Mycket trevligt helg kan vi sammanfatta.
Och just det, apropå Vincents Avicii-tatuering (som Pieter ritade på Vimses arm, och även Claudia ville ha och fick en): Våra barn är tydligen riktiga Avicii-fans. Eller Aoichi som Claudia säger.
Måla med mage
I höst har jag varit dålig på att visa upp vad jag gjort på konstkursen. Har hela tiden haft som plan att lägga upp bilder här på bloggen - jag fotar en hel del med mobilen - men det har inte riktigt blivit av. Den här målningen har jag i alla fall jobbat på måndag, tisdag den här veckan (den påbörjades redan innan julledigheten), och ska nog fortsättas på lite till imorgon (idag har jag ju tagit vilodag, och gör likadant på fredag).
Egentligen har vi kroki både den här veckan och nästa, men jag är lite trött på det. Väldigt nyttigt att nöta naken-människa-teckning, men jag är inte där så mycket och vill så gärna måla. Jag går ju dessutom andra året nu, och då är man mer fri till egna utsvävningar. Ska försöka teckna lite kroki imorgon förmiddag i alla fall, innan jag återvänder till duken.
Egentligen har vi kroki både den här veckan och nästa, men jag är lite trött på det. Väldigt nyttigt att nöta naken-människa-teckning, men jag är inte där så mycket och vill så gärna måla. Jag går ju dessutom andra året nu, och då är man mer fri till egna utsvävningar. Ska försöka teckna lite kroki imorgon förmiddag i alla fall, innan jag återvänder till duken.
Lejontröja och Geggamojabyxor
Det blev lite shoppat på mellandagsrean, fast bara kläder, och bara åt barnen. Bland annat den här lejontröjan från Småfolk och rosa byxorna från Geggamoja åt Vincent. Claudia har gamla Polarn o Pyret-kläder på sig, sista versen på de strumpbyxorna som synes så de ligger i för smått-lådan nu.
Barnen fick bland annat en del playmo i julklapp, väldigt uppskattat! Claudias älvsagoland och Vincents drakriddarborg (de hade önskat sig just dem) har det lekts flitigt med, ihop med förra julens ponnystall och agentkvarter (eller "agentkvarterium" som barnen kallar det).
Barnen fick bland annat en del playmo i julklapp, väldigt uppskattat! Claudias älvsagoland och Vincents drakriddarborg (de hade önskat sig just dem) har det lekts flitigt med, ihop med förra julens ponnystall och agentkvarter (eller "agentkvarterium" som barnen kallar det).
De här fotade jag 8:e januari, sista dagen på jullovet för min och barnens del. Nu är jag tillbaka på min kära konstkurs, fast på halvfart (och föräldraledig halvtid), och kidsen går på dagis. Och Pieter jobbelijobbar så klart. Allt är som vanligt igen. Förutom att vi går och väntar på lillsyskonet som kan komma när som helst nu. Två veckor till beräknat datum och jag är stor som ett hus och tung som en lastbil. Spännande tider.
Snööö och kyla, hej vintern!
Äntligen snö och minusgrader! Man har ju undrat lite var vi bor egentligen, det kanske inte alls är Dalarna, snarare Göteborgstrakten eller ännu längre söderut... för hu vilket vintervänder vi haft. Eller inte haft snarare. Bara plusgrader och regn. Äntligen kom snön härom dagen! Visserligen är mina ungar rätt lustiga som blir jätteglada över snöfallet men ändå skriker "neeeej!!!" på frågan om vi ska ut och leka i den. Men när de väl är ute är de ändå rätt glada. Bygger drakborgar, skottar racerbanor, och gör om pulkorna till husgungor. Äntligen snö, och det ska bli kallt och soligt i veckan. Måtte vädret hålla i sig nu!
Lövåsen & Grövelsjön augusti 2013
I slutet av augusti åkte vi till fjällen ihop med Pieters föräldrar. Bodde i stugan i Lövåsen precis som vi gjort ett par gånger tidigare, och precis som Pieter gjort ofta när han växte upp. Redan på väg norrut var det dags för vår första vandring. Vi svängde in till Fulufjällets nationalpark för att göra vandringen till Njupeskär - Sveriges högsta vattenfall (125 meter totalt, varav 93 meter stuprätt fall). Vandringen gick genom mysig gammal skog utefter forsande bäckar, bland blåbärsris och knotiga tallar. Två km dit och ungefär lika långt på tillbakavägen (på andra sidan ravinen). Vincent visade upp sina fjällvandrartakter och njöt i spurttempo av att vara ute i naturen. Det är så trevligt att se honom orka och trivas så bra när han fortfarande ibland kan bryta ihop över att inte orka några ynka meter hemma i stan.
Efter vandringen åkte vi vidare mot stugan i Lövåsen nära Grövelsjön. Vi insåg att vi hade glömt Vincents favoritgosedjur - elefanten Ellie, och kom fram till att den bästa trösten i det här fallet (han blev jätteledsen precis som väntat) var en muta i form av ett nytt djur från mataffären i Idre. Men väl inne var det lego han ville ha och lät sig tröstas av. Och eftersom lillasyster bara är tre år och inte kunde gå med på att vara utan när brorsan fick något, så lät vi oss övertalas att hon också skulle få välja en grej - det blev en liten våningsäng med två små dockor i - som fick namnen Idra och Lövåsa.
Efter första middagen och första natten i stugan (eller snarare stugorna eftersom Marilou och Jan-Dirk sov i lilla stugan) drog vi på oss vandringskläderna och promenerade rätt upp på fjället. Målet var den lilla badsjön (modiga oma badade, vi andra nöjde oss med att bada fötterna, brrr). Ca tre km upp och lika långt tillbaka. Vincent gick glatt som vanligt medan Claudia omväxlande gick och omväxlande åkte på Pieters rygg.
Nästa dag stannade barnen med opa medan jag, Pieter och Marilou körde bort till Grövelsjön och vandrade upp till Jakobshöjden. Först brant uppför en slalombacke, sedan genom knotig fjällbjörksskog, och så upp på kalfjället bland stenar och renar. Högst upp hade vi utsikt helva varvet runt.
Efter första middagen och första natten i stugan (eller snarare stugorna eftersom Marilou och Jan-Dirk sov i lilla stugan) drog vi på oss vandringskläderna och promenerade rätt upp på fjället. Målet var den lilla badsjön (modiga oma badade, vi andra nöjde oss med att bada fötterna, brrr). Ca tre km upp och lika långt tillbaka. Vincent gick glatt som vanligt medan Claudia omväxlande gick och omväxlande åkte på Pieters rygg.
Nästa dag stannade barnen med opa medan jag, Pieter och Marilou körde bort till Grövelsjön och vandrade upp till Jakobshöjden. Först brant uppför en slalombacke, sedan genom knotig fjällbjörksskog, och så upp på kalfjället bland stenar och renar. Högst upp hade vi utsikt helva varvet runt.
På kvällen fick jag och Pieter middag på Grövelsjöns fjällstation bara vi två med tillhörande barnpassning av oma och opa. Mysigt och gott.
Och nästa dag var det dags att packa ihop oss och städa stugan. Medan Pieters föräldrar körde hemåt så åkte vi bort till Grövelsjön för att njuta en sista förmiddag av den ljuvliga vädret som vi haft hela långhelgen. Strålande sol och allt varmare hade vi det. Vi promenerade Linnéstigen upp tills vi kom till norska gränsen där vi åt matsäck innan vi vände neråt igen.
Och nästa dag var det dags att packa ihop oss och städa stugan. Medan Pieters föräldrar körde hemåt så åkte vi bort till Grövelsjön för att njuta en sista förmiddag av den ljuvliga vädret som vi haft hela långhelgen. Strålande sol och allt varmare hade vi det. Vi promenerade Linnéstigen upp tills vi kom till norska gränsen där vi åt matsäck innan vi vände neråt igen.
Barnen som tjatat om kallla källor hela veckan blev lyckliga av att få dricka direkt från fjällbäcken. Och den avslutande stenkastningen i sjön var en perfekt avslutning på fina dagar. Hej då fjällen, vi ses igen!
Sex års julkort
Bara för att jag tycker det är så roligt med tillbakablickar, här kommer de senaste sex årens julkort, med start 2008 - första året vi hade ett barn att sätta tomteluva på, och därmed också första året vi skickade ordentliga julkort på posten.
90% gravid
Nu testar jag att blogga från mobilen!
90%?! Okej för att det känns som att jag varit gravid (dvs trött, grinig och tjock) ett helt år redan, men hur gick det här till?! Jag hinner inte riktigt med. Fast det känns roligt, även om det är tungt nu. Önskar bara att vi hann fota familjen och magen. Den här gravven är helt klart mindre fokuserad och dokumenterad än de andra.
Edit: Det fungerade inte jättebra med mobilbloggande, jag kunde inte lägga upp bilden i rätt storlek (den blev beskuren, jag har rättat till nu) bland annat. Det kommer nog inte bli en vana.
ARKIV
