HUS/HEMAstrid Lindgrens värld - del 1
I söndags packade vi in oss i två bilar - vår familj och mina föräldrar - och körde åt sydöst, med riktning Vimmerby och Astrid Lindgrens värld. Tre nätter var bokade i campingstugor utanför parken. Det var lite nervigt ett tag innan eftersom Vincent haft vattkoppor men hunnit friskna till, och vi kikade på de andra barnen för att se om det var på gång där. Men inga prickar (och fortfarande inga nu när vi är tillbaka), så det blev resa. Tack och lov. Kanonfina och roliga dagar har vi haft! Soliga dessutom, denna kyliga regniga försommar.
Först kommer lite från vägen ner. Vi rastade rätt mycket, bland annat i Askersund och Borensberg. Såg till att göra det till en trevlig resdag, och inte bar sträckköra.
När vi kom fram checkade vi in, kikade in i våra stugor, och körde sedan in till Vimmerby för att äta pizzeriamiddag och leka på torget. Sedan var det nästan omöjligt att få barnen i säng. Ingen av dem ville sova, inte ens Marius som bara sovit 45 minuter i bilen - han som vanligtvis sover två gånger om dagen och sammanlagt ca tre timmar. Men klockan hann bli runt tio innan de äntligen somnade, trion.
Klockan halv åtta nästa morgon stod vi allihop och väntade på att bli insläppta till frukosten. Vi köpte frukost den här första morgonen, men fixade egen till andra dagen. Gott med hotellaktig frukost, och dessutom fick vi komma in i parken 1,5 timme innan den egentliga öppningen. Härligt att rusa ut i solen, barnen for iväg mot gunghästflocken, vattenleken, hinderbanan och alla skärmar med hål för huvudena så att man kan bli vilken karaktär man vill. Vi gick styltor och Marius klättrade högt på stegarna. Claudia hoppade käpphäst, vi gick i gärdesgårdslabyrinten och lekte runt. Inte-nudda-mark-banan blev en av Vincents stora favoriter på ALV. Sedan passerade vi Nils Karlsson Pysslings hus, och vidare till Karlsson på taket med trappor, tak och rutchkanor att springa runt på och åka nedför.
Den lilla lilla staden (som jag tror är Vimmerby som det såg ut när Astrid växte upp) är en av mina favoriter. Där strosade vi igenom vid flera tillfällen. Barnen tycker också det är kul med allt smått, och det är roligt att se hur Marius uppskattar så mycket trots att han är så liten.
Kling och Klang kom förbicyklandes många gånger under våra två dagar, här var första glimten vi fick av dem. Tutandes på cykelhornet, och glatt hejandes. Vi följde dem mot Villa Villerkulla. Men de korten dyker upp en annan dag (för nu måste jag sova, godnatt!).
Fortsättning följer...
Först kommer lite från vägen ner. Vi rastade rätt mycket, bland annat i Askersund och Borensberg. Såg till att göra det till en trevlig resdag, och inte bar sträckköra.
När vi kom fram checkade vi in, kikade in i våra stugor, och körde sedan in till Vimmerby för att äta pizzeriamiddag och leka på torget. Sedan var det nästan omöjligt att få barnen i säng. Ingen av dem ville sova, inte ens Marius som bara sovit 45 minuter i bilen - han som vanligtvis sover två gånger om dagen och sammanlagt ca tre timmar. Men klockan hann bli runt tio innan de äntligen somnade, trion.
Klockan halv åtta nästa morgon stod vi allihop och väntade på att bli insläppta till frukosten. Vi köpte frukost den här första morgonen, men fixade egen till andra dagen. Gott med hotellaktig frukost, och dessutom fick vi komma in i parken 1,5 timme innan den egentliga öppningen. Härligt att rusa ut i solen, barnen for iväg mot gunghästflocken, vattenleken, hinderbanan och alla skärmar med hål för huvudena så att man kan bli vilken karaktär man vill. Vi gick styltor och Marius klättrade högt på stegarna. Claudia hoppade käpphäst, vi gick i gärdesgårdslabyrinten och lekte runt. Inte-nudda-mark-banan blev en av Vincents stora favoriter på ALV. Sedan passerade vi Nils Karlsson Pysslings hus, och vidare till Karlsson på taket med trappor, tak och rutchkanor att springa runt på och åka nedför.
Den lilla lilla staden (som jag tror är Vimmerby som det såg ut när Astrid växte upp) är en av mina favoriter. Där strosade vi igenom vid flera tillfällen. Barnen tycker också det är kul med allt smått, och det är roligt att se hur Marius uppskattar så mycket trots att han är så liten.
Kling och Klang kom förbicyklandes många gånger under våra två dagar, här var första glimten vi fick av dem. Tutandes på cykelhornet, och glatt hejandes. Vi följde dem mot Villa Villerkulla. Men de korten dyker upp en annan dag (för nu måste jag sova, godnatt!).
Fortsättning följer...
kommentarer
trackback
ARKIV
