I förrgår köpte jag och Vincent en stor pumpa på hemväg från skolan, och jag karvade ut ett ansikte på barnens beställning. De fick rita lite på de små prydnadspumporna samtidigt, men det var svårt. Jag får hitta på någon annan typ av pennor eller färg nästa gång åt dem. Jag kunde ju inte låta bli att rita på den stora pumpan, med tisdagens pumpakurbitstecknande på Nordiska museet i Stockholm färskt i händer och huvud (mer om det senare hoppas jag - annars finns bilder på instagram på @mollybob.se).

Så igår var det dags för första halloweenkalaset för i år - ihop med Saga och Josefin hemma hos dem. Jag tog med mig en kladdkaka och Jos fixade maten - grön spagetti och fingerkorvar (och en massa tilltugg av både nyttigare och mindre nyttigt slag). Vincent var ovanligt kräsmagad och vägrade smaka på den vackra maten, och Claudia var inte bättre hon. Vi andra blundade och åt, mat god som någon. Barnen busade runt och så såg vi Wallace & Gromit och Varulvskaninen. Skön stämning i oktobermörkret, och barnen trivdes. Marius som fisken i vattnet. Vincent var ängsligast av alla och tyckte det var läskigt att cykla hem i mörkret.

Bilderna på Claudia längst ner är från idag, för hon var nämligen häxa två dagar på raken. Idag var det dags för födelsedagskalas med halloweentema hos en kompis, och dottern ville ha sina nya kläder på sig igen, och samma sminkning som igår. Nästan i alla fall. Kläderna är f ö från Kappahl som fått in riktigt mysiga höstplagg. Bra med kläder som fungerar både till utklädnad och till vardags (även Marius nya skelettpyjamas som han har under vampyrvästen hör till den kategorin).

I år blir det mer halloween än någonsin känns det som. Och jag som var skeptisk för några år sedan har börjat ta till mig det ordentligt. Det behövs verkligen lite kalasstämning så här när det börjar bli riktigt mörkt och kylan lägger sig allt mer. Och barnen älskar det.

 

 

I lördags drog vi upp till Stångtjärn med tre mål - ta vara på finvädret, fota barnen, och träffa vänner för att grilla korv. Väldigt kyligt men också väldigt vackert. När vi kom upp drog dimman över vattenytan. Det har varit tjock dimma i snart en vecka nu varje morgon, och den har legat kvar långt in på dagen. Det är fint, jag är himla förtjust i dimma jag. Här hade den just lättat, men några slöjor låg kvar över vattenytan och for in mot land.

För precis en vecka sedan körde jag till Stockholm med mina tre kiddos för att fira brorson Oskars 2-årsdag. Pieter var samtidigt i Holland med föräldrar och bror för att fira sin mormors 95-årsdag. Jag var inte helt peppad på tre timmar i en bil med barnen som har en fin förmåga att tokstoja så fort de hamnar i en bil tillsammans. Men vi fick låna mina föräldrars bil vilket gjorde att jag kunde sätta Marius stol fram, brevid mig. Det var nog lite av räddningen. Plus att jag hade packat massor av snacks av olika slag. Vi åkte kl nio prick, och åt väl ditt och datt halva vägen. Andra halvan sov Marius medan Vincent och Claudia och jag lyssnade på Lassemajas detektivbyrå i bilstereon. De ville inte stanna, minstingen sov, och jag körde på. Så 2,5 timme precis tog bilresan, och den gick så galant så jag trodde knappt det var sant. Ett enormt molntäcke låg hela tiden över oss, men långt bort i horisonten såg jag en strimma ljus, redan vid Sala. Och just som jag körde in i Stockholm så körde jag också under molnkanten och solen strålade med ens. 

Vi klev ur bilen och barnen fick sina ryggsäckar (packade med extrakläder och några leksaker), presenterna, och så promenerade vi bort till huset där de bor, Emanuel, Nina, Oskar och minsta lilla kusin Johannes som just blivit en månad gammal. Ninas föräldrar och bröder droppade in efter hand, och Annette kom med tåget från Göteborg. Så öppnades det paket, och åts mat och glasståg. Vi lekte, både inne och ute. Och Oskar var så fascinerad av sina nya grävskopor och allt vad det var. En riktig biltok.