Solig hösthelg med två barn

I helgen har solen strålat från klarblå himmel, riktigt så där otroligt fint höstväder. Träden håller på att bli gula men hinner bli ännu finare innan de ramlar av. Förutom när det kommer till vår Lönn utanför huset. Den brukar vara först med höstfärger, och först att tappa alla löv. Så just nu illnjuter vi för trädet är så otroligt fint.

Pieter jobbade både lördag och söndag, och Vincent sov över hos oma och opa från lördag till söndag, så jag har haft en del tid med bara Claudia och Marius. Skönt var det att kunna öppna dörren och flytta ut både teckningar och mellis. Och Marius som tidigare varit lite rädd för springcykeln - den har varit för hög - blev plötsligt oerhört förtjust och cyklade (nåja, traskade mycket långsamt) flera varv runt sandlådan. Heja Marre!


Söndag mitt på dagen hämtade vi upp Vincent och oma och åkte upp till Stångtjärn för att promenera runt. Som vi konstaterade ihop med de bekanta vi mötte där uppe - man lär passa på. 

Marius stora plåster i pannan förresten - Han ramlade och dunkade huvudet i en vass sten på dagis i fredags, så jag fick hämta honom och åka till vårdcentralen där de tejpade ihop såret. Så nu ska han gå så här i tre veckor. Han är jätteduktig och petar knappt på plåstret, bara pekar lite ibland när han vill prata om det med sitt vanliga "däääe!" F ö ett myket användbart ord som han kan ändra i oändlighet för att passa just det han vill kommentera eller fråga eller protestera mot eller visa eller bekymrat påpeka. Han har inte många ord än, men han är ändå väldigt talför och uppmärksam på sitt eget språkliga sätt. 

Blodmåne

Igår kväll nämnde Pieter​ i förbifarten att månen skulle vara röd frampå tidiga morgonkvisten. Vid tre - halv fyra vaknade Marius och vägrade somna om. Jag gick upp för att byta blöja och kikade samtidigt ut genom badrumsfönstret. Såg att det var en månförmörkelse som höll på att hända, en fjärdedelsskärva återstod och den minskade snabbt. Lämnade Marius hos Pieter och gick ut. Där stod andra grannar och spanade mot himlen. Skärvan blev allt mindre och månen allt rödare. Till slut var den helt i skugga och helt röd. Jag lyckades inte fota den förrän jag bestämde mig för att ändå plocka fram stativet, for in och skruvade upp det, och då fångades den röda månen i kameran. Så att jag kunde visa barnen på morgonen (ja Marius hade redan fascinerat tittat på den i natt). Häftig grej! Och helt stjärnklart hade vi också.

 
Wow!

Claudia, simskolan och modigboken

Så glad och lättad över att min grymma lilla tjej klarade av simskolan som började idag. 💕 och så bra också. I januari var hon stel som en pinne, så vi sköt på starten till nu. Men idag var hon med på de flesta övningarna. Hon t o m ställde sig upp och sträckte armarna i vädret när de ropade upp henne - helt själv. Glädjen i något så litet. Och tack och lov att bästisen fick börja i samma grupp, det betyder så mycket för min tösabit. ❤️


Claudia och Vincent har simskolegrupper som börjar nästan samtidigt, så de var i varsin del av mellanpoolen. Perfekt. Vincent var också himla duktig, och speciellt med tanke på att kompisen han gått å simningen med innan har hamnat i en annan grupp nu, så han känner ingen.


Efter badet var det obligatorisk klipp- och statyklättring. Som Vincent alltid brukat, och nu är lillasyster med på simskoletraditionerna. Mysigt.



De hade cirkusföreställning och tvingade mig att filma. :)) Våghalsiga balansakter, clownkonster och trolleri. Sedan åkte vi hem och åt en ovanligt sen restmiddag innan de fick hoppa i säng med bara en lite kort saga.

Jo vi hann börja på Claudias modigbok Idag också. En loggbok över modiga och bra saker C gör varje dag - ett av tipsen vi fått från vår logoped.


Och för att återknyta till vårt senaste bup-möte (C är aldrig med på dem), så ritade Claudia sig själv också. <3 


Vi jobbar mycket med att stärka henne nu, och hjälpa henne bygga bilden av sig själv.