Igår började det, ett nytt läsår, slut på sommarlovet, och ännu ett skolbarn i familjen. Vincent började tvåan, Claudia började förskoleklass, och Marius började sitt andra år på dagis. Jag var med Claudia hela dagen. Hon tyckte inte jag behövde, men det kändes ändå bra att sitta lite i utkanten och finnas om hon behövde det, och även se hur hennes dag såg ut. Det gick kanonfint, och hon har bästisen Wilma på stolen brevid. Samtidigt rörde hon sig både själv och med nya klasskompisar. Hon är inte blyg på det traditionellt blyga sättet, liksom. Men jag förväntar mig att svårigheter kommer dyka upp, och hon kommer få det jobbigt vissa stunder. När barn frågar henne varför hon inte pratar. När hon vill säga något, fråga något, när hon undrar eller när hon kan ett svar, men inte kan få ut det. Tur hon har den fröken hon har, som jobbat i två år med en annan tjej med selektiv mutism. Det känns tryggt mitt i otryggheten. Men Claudia tar det än så länge med ro, hon ska liksom börja skolan, så är det bara. Idag har jag lämnat henne själv där för första gången. Får se om hon vill berätta om dagen efteråt eller helst inte, som storebror.