Härom veckan drog vi till fjälls igen. Det har blivit en tradition vi inte gärna avviker från om höstarna. Men i år blev det inte Lövåsen/Grövelsjön som vi brukar, utan Lofsdalen. Och ihop med vänner. Kul att testa något nytt! Vi hade trevliga dagar. Skön fjälluft, och rätt upp i hösten kom vi. Från ett rätt grönt Falun till ett helt gulorange Lofsdalen. Solen som strålat nästan oavbrutet veckorna innan, den bestämde sig för att gömma sig just våra två fjällvandrardagar. Första dagen gick vi i tjock dimma. Det var rätt mysigt, och riktigt fint, även om vi inte såg minsta skymt av någon utsikt (tydligen kan man se ända till Norge i vanliga fall). Andra dagen lite mindre dimma men fortfarande inte klart. Fast riktigt skönt vandrarväder. Och barnen, de knatade på. Förutom lite gnäll här och där kunde vi traska på, ca 5,5 km första dagen, och 8,5 km den andra. Det är alltid imponerande hur de kan gå långa sträckor på ett sätt de aldrig gör hemma, bara för att de är ute i naturen och har en stig att följa. Vi såg vacker fjällnatur, och stugan vi bodde i var perfekt. Barnen älskade sovloftet och bubbelbadet. Vi njöt av ett rejält middagsbord som rymde oss alla tio, en stor soffa, många rum, fina badrum och en bastu som eldades på varje kväll. Och barnen hade varandra, välmatchade som de är i åldrar och antal.