När vi besökte Gamla Stabergs julmarknad så var det i alla fall idylliskt vinterfint. Barnen var däremot ytterst motvilliga. Vi hann äta (kolbullar och varmkorv), sedan tröttnade de. Svårt att göra saker med den här barnaskaran. Marius är fortfarande i en tacksam ålder, han var lättast att ha med. Bäst för honom var när han fick klappa en av hästarna (som f ö inget av de stora barnen ville rida på) på nosen. Sitta på den lite snabbt fick han också. Vi strosade lite, köpte nybakt tunnbröd, sedan frös vi hem.

Oktober blev november. Vardagen trampar på. Veckor helger. Stressiga vardagsmornar, massor av dimma och gula löv som blev grått och mörkt. Vi har haft mycket sol, men november kom med regnstänk. Jag har jobbat mest med företaget, lite på dagis. Föräldralediga fredagar och jag är trött. Marius är rolig. Han är så klok nu, och så envis. Tycker han är lika stor som syskonen. Claudia pratar för fullt hemma igen, det är otroligt skönt. Hon är sitt vanliga envisa flamsiga sjungande jag här hemma. Inte med någon annan, men nu är hoppet mycket större igen. Hon är djupt inne i princessperioden, älskar allt rosa, lila, gulligt och fint. Vincent växlar mellan så väldigt klok och eftertänksam, och spralligt barnslig. Han läser jättebra, läxorna han börjat få hem är för lätta för hans smak. Han älskar minecraft. Jag vill få mer egentid med honom. Med alla barnen, men Vincent känns allra viktigast. Vi får ett helt annat samtal när det bara är han och jag. Och jag har tid och ork för honom. Det vill jag ha.



Idag (14/11) sa Marius "momo" (mormor), tror det var första gången. Vi hade just försökt få honom att säga pappa (det har hänt enstaka gånger bara) när Annette plingade på dörren och jag ha "nu kommer mormor" varpå Marius sprang mot trappen och ropade "momo!" Och ett till första, i morse kissade Marius på pottan för första gången. Han vill sätta sig lite då och då, oftast på toan men ibland på pottan. Har inte gjort något än, men idag lyckades han. Roligt att han börjat öva av egen vilja. Idag har också Sinterklaas kommit med ångbåten till Holland, vilket vi såg på tv. Och vi har satt första skon för året. Och igår var det sprängattentat i Paris och det är flyktingkatastrofer i världen, och allt sånt är hemskt, men jag vill bara fokusera på det som är nära. Familjen, barnen, tecknandet, livet. Snart kommer nog snön.

 

Skön liten naturstund uppe vid tjärnen med vännerna. Välbehövligt.

Det blev ett mycket trevligt avslappnat firande. Och Vincent och Claudia fick ge sina noga utvalda presenter även till minsta kusin Johannes. Efter att ha gjort lite extra matsäcksmackor och te så var det dags att köra hemåt igen. Nu med Annette i bilen, tack och lov, för det skymde redan. Vi åt mackor och det utlovade lördagsgodiset, och det dröjde inte så länge förrän alla barnen hade somnat, och vi vuxna kunde småprata tills jag körde fram till huset och fick hjälpa barnen i säng, en och en. Bilkörningen gick galant igen. Jag som lätt blir trött när jag kör bil hade inga problem alls. En lång dag, men bra.

 

 

Så nu är man ett år äldre igen då. Tur det dröjer länge till nästa gång.

 

Idag var vädret så här ljuvligt somrigt äntligen, utan att vara fööör varmt. Vi tog bilen upp till Stångtjärn och tog med oss lunchen. Trodde att det skulle vara smockat med folk - första soliga lördagen den här sommaren. Men det var bara några till som tagit sig dit, även om fler droppade in efter hand. Hinkar fram och barnen direkt ner till vattnet och ut på bryggan. 



Barnen var modiga och alla doppade sig mer eller mindre i det kyliga vattnet. Marius traskade runt till knähöjd ungefär, och Claudia kom i till magen, medan Vincent doppade hela huvudet ett par gånger. Han som inte ens ville åka dit, och absolut inte skulle bada. Han skrattade och doppade sig gång på gång. Lovely. Sedan var det gott med lunch och lugnet på filten i solen på grässtranden. Aah!

 

Kvällen innan föllsedan så slog vi in paket och dukade fint. Tårtan kom färdig från Ica Maxi - måttot för födelsedagarna är "så enkelt som möjligt" vad tårta beträffar. Specialtårtorna sparas till barnkalasen. Hur som helst, det blev mycket rosa i år. Älskar ungen rosa så ska hon väl få vad hon vill ha. På morgonen hoppade vi upp klockan sex (nåja, mitt hoppande var väl i tröttaste laget). Vincent kom in viskandes och tyckte vi skulle skynda på med firandet innan Claudia vaknade. Så vi gick ner, tände ljusen på tårtan, och gick sjungandes upp för trappan. Claudia hävdar att hon låtsades sova då, så det får vi väl tro på. Hon var väldigt glad när vi kom in med tårtan, och förväntansfull när hon gled ner för trappan till köket. 

Efter paketöppning och frukost- och tårt-ätning som fick ta sin lilla tid så var det dags att cykla mot skola och dagis. Claudia hade fått välja om hon ville dit eller inte, men hon ville, för att bli firad av sina kompisar. Tror hon fick en kul dag. När vi kom dit skulle barnen just ut på gården med flaggor och dricka för att heja på de äldsta dagisbarnen i Slättaloppet. På eftermiddagen firade de Claudia. Hon fick sitta på en speciell stol, och de åt frukttårta, och hon fick välja ett födelsedagskort.

Medan barnen var på dolan/skolis passade jag på att sätta upp två extra presentöverraskningar på Claudias rum - det lilla skåpet som jag tapetserat till ett dockskåp, och så en prylhylla för lego (och annat smått). Glad dotter när hon kom hem igen till väntande överraskning.

Klockan tre var det dags att knata upp till Vincents skola för vernissage. Allt barnen tillverkat under året var utställt. Annette och Marilou följde med, och det var kul att strosa runt på skolan. Vi fikade lite också hos femmorna. Klart man ska stötta barnen. Snart kommer det vara våra barn som säljer fika för någon klassresa eller så. 

Hem igen och fixa lite, och vid femtiden dök far- och morföräldrarna upp med presenter, blommor och gratulationer. Till middag hade Claudia önskat falukorv och makaroner med champinjonsås (f ö den enda såsen hon äter), så det fick det bli. Med körsbärstomater och gurkstavar. Till efterrätt tårta och kolakakor. Och mer paket. Till födelsedagsbarnets stora glädje. Hon fick många fina saker som hon blev jätteglad för, tack för allt firande! Nu leks det i massor med allt nytt.

 

Torsdag och fredag för två veckor sedan spenderade jag på kurs i Stockholm, om selektiv mutism. Anordnad av logopeder och mest sådana där, men vår specialpedagog var också med. Och så träffade jag några till föräldrar som också har barn med sm. Det kändes riktigt bra, och jag fick mycket nyttigt med mig. Bodde hos Emanuel, Nina och Oskar så då fick jag träffat dem lite också. 

Sedan fyllde Pieter år, och hans dag var något varmare och soligare än de flesta övriga majdagarna i år. Medan han jobbade så sålde vi på loppis här i Slätta, och köpte lite också. När Pieter kom hem hade vi just lyckats skruva ihop utesoffan som mina föräldrar gav halva och jag och barnen halva. Fixade den med ballonger och klädde barnen kalasiga. Sedan gick vi upp och åt middag hos Pieters föräldrar.

Jag var med Vincent i skolan en dag. Har velat följa med medan han fortfarande går i förskoleklass. Kul att hänga med honom och se hur hans dagar är upplagda. Och så har jag brist på bara-Vincent-tid. Måste hänga mer med honom.



Vi har varit på tjuv- och poliskalas hos Molly som fyllde fem år. Det har regnat regnat och varit kallt så kallt. Marius älskar ute oavsett, och det är lite skönt att kunna släppa ut barnen utanför huset en sväng även i ösregn. Vincent klippte bitar av sitt eget hår för att få till sitt ninjapyssel. Ingen bra grej att klippa sitt hår (speciellt för en som verkligen vill spara till långt), men roligt ändå. Och så har vi haft små fina stunder med familjen, även om vardagspusslet är rätt svårpusslat emellanåt. 

 

 

Barnen gillade nog bullarna och kakorna allra mest, men de verkade trivas över lag. Vi såg ystra kor kila ut i hagen, rulla sig i höhögar, göra glädjeskutt, och stångas lite lagom vänligt med varandra. Vi kikade på kalvar i olika åldrar som man kom riktigt nära, och just som vi traskade tillbaka mot bilen så somnade Marius och sov den lilla bilresan mot nästa mål, och fortsatte sova någon timme till i vagnen.

Vi körde den lilla biten till Svedens hästgård - där Claudia normalt går på ridskola på måndagar - för att vara med på Svedendagen. Vi hann fram till ridhuset just som den sista hästen presenterades. Tror vi missade någon uppvisning där, men det gjorde inte så mycket. Vi satte oss utanför och fikade lite mer och köpte varmkorv. Såg hästar galoppera fram och tillbaka i hagen nedanför. Sedan blev det barnridning och Vincent ville rida och såg så glad ut på hästen. Claudia ville inte däremot, eftersom inte jag ledde hästen. 

Tidigare i veckan har jag - förutom att vara riktigt dunderförkyld - varit på 30-årsfest hos en vän med utgång (det var länge sedan sist), och haft besök av Sandra, Molly och Milla. Jag tillbringade en eftermiddag och kväll, medan Pieter jobbade, själv med tre kids på City Gross (utan regnskursblöt kundvagn) och middag på Sibylla (utan bälte och haklapp). Modigt eller korkat, det är frågan. Och så har jag pimpat bilen med rosa ryggstödsfickor åt de två stora barnen, och en mycket efterlängtad spegel så att jag kan se Marius i baksätet. En sådan har jag önskat mig sedan Vincent föddes för sju år sedan. Vi har ju lånat bilar fram tills nu i år, och inte haft riktiga incitament att köpa attiraljer eller koppla bort framsäteskrockkudde (för att kunna ha bebis i framsäte). Så det här känns skönt. Förbereder för sommarens längre bilresor.

Nu är helgen slut och det är jobbdags igen. Jag är fortfarande lite för förkyld, men inte tillräckligt för att avstå ännu fler jobbdagar, så imorgon blir det dags att vara dagisfröken igen. Hej måndag!

 

Typisk sak som man sällan hinner med - en riktig familjeutflykt. Vi ska också försöka få till att få egentid med de två stora barnen, både jag och Pieter. Värdefullt att hinna med att umgås med bara ett av barnen.

 

 

Glad påsk från soliga kyliga Falun!

 

Idag påskade barnen ihop med två kompisar (klasskompisar till Vincent), och jag och Marius följde med. Kyligt väder just nu, minusgrader på nätterna, och på dagarna orkar graderna knappt över fem plus. Men en del sol har vi haft i några dagar nu, trots att prognoserna sagt moln och nederbörd. Vi har fått en del snö i omgångar den senaste veckan, men det har smält bort rätt snabbt. Bara lite små högar och isfläckar kvar på platser dit solen inte kommer. 



Nu är det påsk, den härliga tidigvåriga, goda, färgglada högtiden. Vi gillar't. Dessutom är vi lediga ihop rätt mycket för en gångs skull, oerhört välbehövligt. 

 

Bilderna längst ner tog olika fotografer utplacerade vid spåret. Roligt att ha kort på när jag skidar, inget jag kan ta själv ju. Har inte bestämt om jag ska betala för att få dem på riktigt, kanske det är värt. Hur som helst, samtidigt som jag körde tre mil så gjorde damerna detsamma på VM hemma i Falun. Rätt kul. 

Mina skidor var väldigt bakhala första milen (trots att de varit inlämnade på professionell vallning), så jag fick mest staka, men det gick hyfsat bra. I Hökberg (äntligen en tredjedel avklarad!) lämnade jag in dem i vallaboden - efter blåbärssoppan och diverse annan dryck - och sedan gick det bättre. Fast jag var redan rätt mör. I Eldris efter två mil gjorde det ont lite här och där i kroppen, som om träningsvärken redan hoppat på alla muskler. Men bara sista knappa milen kvar (supergott med all dricka, märks att man behöver den!), och jag tog mig i mål på 4 timmar och 3 min. Jag hade räknat med mellan 4,5 och 5 timmar (utan någon vidare aning), så det kändes som en bra tid. Och jag orkade köra på mest hela tiden, också roligt, trots att jag var dåligt tränad. Stakade på bra på upploppet och kom i mål och fick medalj. Sedan det jobbigaste på hela loppet - att orka ta sig runt med alla grejer mellan väskupphämtning och genom Mora bort till bilen, med värkande kropp. Skönt att äntligen få sätta sig i bilen och fikapausa en stund innan jag for hemåt igen.

Nu är jag lite sugen på att anmäla mig till Tjejvasan 2016.

 

 

Och vad spännande det blev, och silver till Stina Nilsson! Såå kul!!! Innan vi tog bussen hem så hängde vi lite i Vattenfalls tält/hus. Där kunde man värma/torka sina skor en stund, rita, och ta kort på sig så det såg ut som att man hoppade backhoppning. Sånt gillar man. Bjällror fick vi också.

Nu hoppas jag på fler svenska medaljer, så tar jag nog med mig kidsen ner till stan på medaljceremoni någon kväll isåfall. Imorgon kväll kanske vi kikar på lite backhoppning, för det ville Vincent väldigt gärna. Och på lördag ska jag gå själv på skiathlon, kommer bli jätteskönt, haha.