HUS/HEMHej då 2010!
Jag läser en del bloggar lite så där sporadiskt, och trenden är tydlig - det är summeringsdags. Blev sugen själv på att gå igenom året och välja ut en bild per månad. Men det blir inte idag, kanske imorgon. Vår hårddisk kraschade i maj. Visserligen har en del kort räddats från början på året, men de är fortfarande inte sorterade. Måste koppla in datorn inne i sovrummet(/kontoret) och just nu slumrar Claudia där, lätt försjunken i skör nattsömn. Men hej då tänker jag ändå säga, hej då fina år, hej då 2010!
Det har varit ett hemmaår, ett år med fullt fokus på familjen. Jag har varit gravid och fött barn, och lärt känna en ny liten människa. Och min lilla bebis, min Vincent, har blivit storebror, en liten stor.
Jag är rätt så mammamosig i huvudet, har nog varit det hela året. Amningsdimma. Och den som tycker att jag ältar mina barn alldeles för mycket har troligtvis rätt. Men så får det vara med bebis hemma. Och ännu mer med bebis plus storasyskon. Det är en ekvation som är både häftig och slitig att få ihop. Och även om jag sliter mitt hår många gånger över dem så tycker jag det är helt underbart, att vi har två fina älskade vackra barn. Och glädjen de ger oss och varandra. Syskon alltså, grejen.
Nyårslöfte då? Jag kör på med mitt gamla vanliga - träna mer och äta nyttigare. Tillsammans med halva Sveriges befolkning skulle jag tro. Vi ses på andra sidan Tennyson! Nyårsraketerna har börjat smälla av utanför huset. Sju minuter kvar. Gott nytt år!
Suck och pust...
Han är på henne hela hela tiden. När hon väl sitter och leker nöjt för sig själv så ska han krama henne, knuffa henne, rulla över henne från rygg till mage eller tvärtom, ta saker från henne, kasta saker på henne. Det är ett ständigt passande. Inte nog med att båda barnen är krävande på sina egna sätt, tillsammans blir det mest bara värre just nu. Man blir ganska trött. Hoppas det vänder snart.
Hemma
Idag har vi gjort inte så mycket alls. Lite skönt det med.
Godnatt.
Mera julafton!
På julaftonsförmiddagen bylsade vi på oss och gav oss ut i det kalla, gnistrande vita vintervädret och promenerade - som vi brukar - över till Pieters föräldrar. En lagom promenix på tio minuter eller så. Där bjöds på julkaffe med appeltaart (godaste äppelkakan!) tillsammans med oma och opa. Och så den där renen som sjunger "Rudolph the red nosed raindeer..." och viftar med hornen.
Väl tillbaka hos mina föräldrar hjälpte jag till med det sista inför julbordet (jag brukar göra brysselkål med hasselnötssmör och rödkålssallad) och klockan ett var det dags. Jullunch! Godaste julmaten av alla, den har vi. Min favorit är nog långkålen. Andra måsten är våra hemgjorda potatisbullar, god stark senap (t ex LissEllas grova osötade) till julskinkan, egna julkorven som Lasse och Emanuel alltid gör, brysselkål med hasselnötssmör, hemgjorda köttbullar, julmust och så sockerdricka, bland annat.
Sockerdricka smakar farmor och farfar för mig. Det brukade vi alltid bli bjudna på hemma hos dem. De gick bort när jag fortfarande gick på högstadiet, så minnet är gammalt. Kanske därför det är så stark. Potatisbullarna kommer också från min farmor. När hon var liten tyckte hon inte om något på julbordet så hennes mamma frågade om det inte var någonting hon gillade. Potatisbullar, önskade lilla Ingrid, och det fick hon. Nu mumsar hennes barnbarnsbarn Vincent glatt i sig dem. Långkålen och julkorven är också från farmor och farfar, och finporslinet som bara kommer fram till jul.
Det är roligt, medan jullunchen till stor del bygger vidare på traditioner från min pappas sida så är julfrukosten tradition från min mammas. Det bästa av båda världarna! Sen är ju det här rätt så obligatoriskt på julafton:
Nåja, förkylda behöver ju föräldrarna inte vara, fast det var de rätt så rejält i år. Nästa år får det vara friska föräldrar. =) Efter julbordet flöt julafton på som den brukar - Kalle klockan tre (då sover/slumrar de flesta), julgodis fram, vänta på tomten - som kom lufsandes genom snön med fackla och säck och delade ut några paket innan han skyndade vidare, öppna paket, äta godsaker, dricka julmust och te, Karl-Bertil Jonsson klockan sju, mera paket. Och däremellan matningar, blöjbyten, nattning, leka.
På kvällen bytte vi boende, promenerade igen till oma och opa för att sova där och vakna upp till julfrukost på juldagen. En lugn och skön dag med lite skidåkning för Vincents del, och juldagsmiddag på kvällen tillsammans med Pieters bror med flickvän.
På kvällen traskade vi hemåt igen, till våra egna sängar, efter en julmysig minisemester på andra sidan stan. Det var den julen, nu väntar ett helt nytt år. Morgondagen är sista dagen på ett riktigt fint år.
Julaftons morgon
Vi har skapat oss rätt trevliga jultraditioner sedan vi bildade familj. Natten till julafton sover vi alltid över hos mina föräldrar. Dagen innan går vi dit på förmiddagen och så ägnar vi dagen åt julpyssel - klä gran, göra julgodis, städa det sista, förbereda julmat. Vi brukar försöka få till att lacka julklappar på kvällen också, men det lyckas/hinner vi med kanske vartannat år. Inte i år. Sedan somnar vi fyllda av julstämning.
På julaftonsmorgonen tassade mormor in till oss med en fladdrande lykta, och fick med sig Vincent i tomteluva för att tassa vidare och väcka morfar och morbror Emanuel (min bror, that is). Med tindrande... eh, sömndruckna ögon masade vi oss ner för trappan och bänkade oss för julfrukost bland levande ljus, tindrande julgran, gott te, traditionella sandbakelser, och så några morgonpaket, som vanligt levererade av julbocken. Mys! Det enda vi saknade var gammalmormor, men du får komma och fira jul med oss nästa år istället! Och så kommer de här små gullungarna och hälsar på dig om några månader:
Vår början på julaftonen är så skön, så mysig i morgonmörkret och bästa starten på dagen. Fortsättning följer... =)
Frostbiten
Vinter är allt bra vackert, när snön ligger så där fluffig och fjunig, träden är vita och solen får allt att gnistra. Den där dagen-före-dopparedagen när jag knuffade den gröna syskonvagnen framför mig genom stan, förbi faluröda stugor - då var det en sådan där otrolig vinterdag. Jag var helt enkelt tvungen att stanna till och hala upp kameran.
Vincent hoppade självmant ut i snön. Tyckte det var kämpigt att ta sig upp igen, tappade Ellie, blev rasande argledsen och började gallskrika - väckte Claudia som halvsovandes skrek för full hals. Där fick jag för att jag tog upp kameran. Efter tio minuters promenad lugnade de ner sig igen. Hu vad stressnivån ökar av barnaskrik. Särskilt när två skriker samtidigt, och när de två råkar vara ens egna. Nåja, på bilderna ser i alla fall verkligheten ytterst harmonisk ut.
Catching up
Ja det här med jul, det lämnar inte mycket tid över åt bloggen. Det är lite dubbelt för bloggandet är ju som dagboksanteckningar. På ett sätt. Och när det är jul händer det en massa trevligt som man vill skriva om. Fast så hinner man inte för att man har fullt upp med att mysa, äta, öppna klappar och träffa släkt och vänner. Det är lite tråkigt, fast skönt också. Att ha fullt upp med att ha trevligt.
Lite catching up nu då. Några dagar innan julafton hade vi besök av Elin och hennes döttrar Isabelle och Josefine som är ungefär i mina barns åldrar. Vincent och Isabelle fann varandra nästan direkt och röjde glatt runt på caféet - sprang runt med små pallar på huvudena och satte sig högt upp på varsin stol och sjöng "Här kommer Pippi Långstrump" tillsammans. Så gulligt så! Vi sågs senast för drygt ett år sedan och då fanns inte våra småttingar än. Kul att träffas igen, det händer så mycket på ett år!
Som vanligt nästan omöjligt att få med alla barnen på samma bild. Det är tillräckligt svårt med två, och fyra är knappt värt att ens försöka med. =) Nu måste jag bara visa upp Vincent från den 22:a december. Han ville ha den här tröjan på sig, så då fick han det:
Claudias tröja, för den som undrar. Sitter ju perfekt! Ja förutom ärmlängden då, och glipan vid magen. Såg annars rätt mysigt ut. Vincent leker för övrigt robot med "robotfoten" som jag byggt ihop av bitar av lekmattan, allt enligt sonens instruktioner.
God Jul!
Ujujuj vad det går i ett nu. Och jag måste faktiskt sova, verkligenverkligen. Men jag lovar att blogguppdatera om julen när jag får en lite lugnare stund (om jag nu får det) någon dag framöver. Tills vidare, så här vackert var det när jag och barnen promenerade genom stan dan före julafton i det gnistrande vita vackra vintervädret:
En extra hälsning till min mormor som blev hemma i Göteborg över julen istället för att komma till oss. Vi saknade dig verkligen på julafton! Men hoppas du fick en tillräckligt mysig dag ändå. Och så ser vi till att träffas snart! Stora kramar från mig och från dina barnbarnsbarn!
En söndag i december
Hade inte tänkt blogga idag, men kunde inte låta bli. Jag måste lägga upp några kort från dagen. Har varit en rätt händelserik söndag, och jag har till och med glömt bort att det är advent idag. Är det fjärde redan? Galet vad fort december går. I alla fall, dagen bjöd på ordentlig krypställningsträning från Claudias sida. Vi har varit på Lugnet och badat med morfar Lasse, morbror Emanuel och (bonus)moster Nina. Pieter har jobbat, ingen rast ingen ro. På eftermiddagen promenerade vi genom det snöigt vackra Falun hem till Pieters föräldrar för att äta julmiddag tillsammans med mina + nämnda bror och svägerska. Mycket trevligt! Och oj vilken skjuts julstämningen fick!
Har ni förresten hört att Falun slagit rekord i år med flest antal minusdygn på raken under förvintern?! Vi har inte haft en enda dag över nollstrecket sedan 17:e november! Det har inte hänt på 150 år! Jag är förundrad och smått lycklig över att slippa den eviga slasken. Ingen stor beundrare av slask. Tänk att snön har legat kvar ända sedan den föll första gången den här vintern, otroligt!
Nej bingen var det ju. Imorgon får vi bebispolare på julfika i form av Molly och Signe med mammor, mera trevligt! Och på kvällen blir det först julkorvsmiddag hos mina föräldrar och sedan bio och Harry Potter tillsammans med Nina! Hm, bäst att sova. So much to do, so little time.
en lugn stund?
Vad gör man för att hinna med något annat en liten stund? Det här är ett bra (om än ganska blött) tips:
Bodyn som Claudia haft på sig idag är jag barnsligt förtjust i. Den är från Lindex och innehåller en hel sagovärld, komplett med ugglor, igelkottar och snöklädda berg. Och så gillar jag färgerna också. Byxorna är från Name It, Vincents aptröja från Snoffs, och hans byxor från Katvig. Silverskallran som Claudia har på bilderna här nedan fick Vincent av barnens gammelfarmor (overgrootoma) när hon var på besök sommaren -08. Helt klart en av Claudias favvoleksaker!
Nu skriker Claudia igen. Hon är hopplös om kvällarna. Somnar bra vid halv åtta -åttatiden men skriker med jämna mellanrum, ibland flera gånger i timmen. Framförallt runt elvasnåret (fast idag t ex är klockan bara tio). Ofta är det lätt att söva om henne, sätta i nappen och stoppa om lite, men nästan lika ofta är det riktigt kämpigt. Jag ger lätt upp och sliter mitt hår medan Pieter tar sig an uppdraget något tålmodigare. Snart lär vi nästan börja med någon "metod" (sätter det inom citationstecken eftersom det har blivit ett så hypat uttryck de senaste åren). Vet bara inte vilken.
Hon vinkade!
Lite då och då har jag och Vincent övat på att vinka med Claudia. Vi har sagt "Kan du vinka, Claudia?" och vinkat till henne (Vincent har glatt hakat på mina planer). Och ibland har det sett ut som hon försökt härma. Idag var det tydligt att hon lärt sig! Claudia var hos mig, Pieter några meter bort och vinkade glatt till henne. Hon for direkt upp med armen i vädret och vinkade så där riktigt ordentligt handledsvink! Och hon gjorde det fler gånger när vi testade, både när vi frågade "kan du vinka?" och när vi helt tyst vinkade till henne. Så, idag 16:e noterar vi "kan vinka" i intresseboken. Stora framsteg här hemma, hihi.
Claudia har haft en lite motvillig mage den senaste månaden. Varit förstoppad vid ett par tillfällen, och vid senaste BVC-besöket fick vi råden att ge mycket vatten till maten + ge henne laktulos (som ska hålla magen i trim). Det verkar ha fungerat för nu fungerar då magen som den ska. Skönt det eftersom jag börjar jobba (50%) om mindre än en månad. Då måste hon kunna klara sig på annat än bara amma. I alla fall, vi fick även en ny BVC-tid rätt snart för att kolla upp att allt fungerade, bara två veckor senare. Och det var idag. Så Claido har varit på vägning och mätning idag igen. Hon har ätit upp sig rätt bra nu när magen fungerar som den ska, 440 g på två veckor = inte illa!
Liten lucia
Kom just på att jag ju inte visat upp min allra sötaste lilla lucia! Bäst att passa på att låta honom vara det, Vincent alltså, medan han fortfarande är så liten att han inte tar till sig av några grabbfasoner. Om några år kommer det i bästa fall vara stjärngosse som gäller, men mer troligt står valet mellan pepparkaka och tomte. Så, i år fick han vara lucia, min lilla kille, och en stolt sådan! Visserligen vågade han inte stå där framme bland resten av barnen (mild social fobi hos den grabben), men han satt på första raden i mitt knä och sjöng så vackert så.
Och Claudia satt fascinerat och tittade på spektaklet. Tänk att nästa år ska hon också vara med! Om hon får vill säga. I år var inte yngsta avdelningen (som just i år består av enbart ettåringar eftersom de är så väldigt många) med på luciafirandet. Förskolegrupperna är helt enkelt så stora nu att alla barn med föräldrar (max två vuxna per barn) inte får plats i det stora rummet. Tråkigt. Hoppas båda mina sötnosar får vara med och lussa nästa år, det är ju bara sååå gulligt med alla små lucior på dagis.
Leverans från Me&I
För ett litet tag sedan var jag på Me&I-party, och häromdagen kom paketet med kläderna hem. Me&I är ett klädmärke som mest säljer via homepartyn. Jag har länge velat gå på ett, tycker nämligen att deras kläder är väldigt mysiga. Så när en tjej från min gamla föräldragrupp bjöd in så tackade jag så klart ja. Sen är det ju svårt att inte köpa något. Det har blivit en del klädinköp på sistone, framförallt åt Claudia (Vincent växer ju så sällan ur sina kläder numera). Det får bli en shoppingfri månad i januari tror jag. Tänkte iaf visa upp vad paketet innehöll (samma kläder är på flera kort, ifall det ser förvirrande ut)...
Alla kläder är i stl 74/80 och vissa är väl stora fortfarande, bara bra. De rosa "yogapants"-byxorna är helt underbara, de kommer bli välanvända. Förutom Claudias kläder så köpte jag även ett par svarta velourbyxor med fickor åt Vincent (dessa: "velourpants with pockets") som är väldigt mysiga.
I början av året, kanske sista helgen i januari eller så - funderar jag på att hålla i ett eget Me&I-party. Bjuda hit säljaren och mina vänner som har barn. Känner du dig träffad så boka in det i kalendern! ;) Det är inget köptvång, och jag fixar fika. Så får man spana in och känna på den nya kollektionen som de släpper i januari.
Vi har för övrigt ett par velourhängslebrallor som jag tycker väldigt mycket om, som är Me&I. Jag köpte dem på Tradera när Vincent var i den ålder Claudia är nu, alltså halvåret ungefär. Här är dem på mina halvårsbarn (först Vimse och sedan Claudisen, fast det ser ni ju på håret om inte annat):
De är sååå mysiga! Det blev visst bara klädprat idag... =) Nu sitter jag och tittar på Grand Designs igen, ett av mina favvoprogram. Och sedan blir det Location Location Location, ett annat av dem. Nian är en trevlig kanal.
Tvillingstäder
Falun och Borlänge, Dalarnas två största städer. Industristaden och tjänstemannastaden. shoppingmeckat och strosarcentrum. Så totalt olika, men ändå med så mycket gemensamt. Utbytet är totalt, med bara arton små kilometer emellan. Bor man i den ena staden så bor man lite även i den andra. Det råder en väldigt kännbar hatkärlek mellan de två städerna och mellan oss som bor här. Vi tycker om varandra på samma sätt som kivande syskon. Idag tog vi bussen över till Faluns bror Borlänge för att hälsa på Pieters bror Frank. Jag passade på att fota det bitande gnistrande vackra vintervädret.
Det är Falun på de översta bilderna och vid landskapsbilden sitter vi på bussen, därefter följer lite Borlänge.
Familjeväggen
Äntligen är familjeväggen så gott som klar! Mitt lilla projekt med att välja ut och framkalla kort på hela familjen, sätta in dem i de ramar vi hade hemma som bara legat på hög och samlat damm hittills, och så upp på väggen på tavellister eftersom väggarna är totalt benhårda att borra i. Färre skruvar och större möjlighet till förändring på det viset. Fram till nu har det inte suttit ett enda foto på Claudia på våra väggar, och bara bebisbilder på Vincent. Men nu är det ändring på den saken. Blev riktigt trevligt:
Nya kort är uppsatta lite här och där i lägenheten dessutom, men flest här vid tv:n, på vad som får tjänstgöra som familjevägg. När vi skaffar hus någon gång så har jag en vision om ett myller av foton i trappen i en massa udda och vackra ramar, som en enda stor tavla.
Dagens outfits och kaoset däromkring
I brist på intressanta händelser att rapportera om så slår jag till med en "dagens outfit". Fast sanning å säga hade båda två pyamas på sig fram till lunch ungefär. Så stor var min ork i morse. Men i några timmar på eftermiddagn så fick de iaf se ut så här:
Det är ju supergulligt med kort där syskon tittar på varandra och ser lyckligt glada och harmoniska ut. Fast egentligen ser det ju ut så här:
Hon tar sig framåt allt mer målmedvetet, Claudia, och övar på sin armhävarstil. Den är hysat effektiv! Rumpan åker upp i vädret emellanåt också, med knäna under sig. Undrar just hur lång tid det tar innan ålandet övergår i krypstil. Vincent började krypa när vi var och badade. Han var i magläge i babypoolen på Lugnet och tyckte väl det var lite otäckt att åla framåt med magen i vattnet, så han började helt enkelt krypa. Jag får väl ta med Claudia till badhuset om krypandet dröjer. =)
Hon är verkligen en liten sjukling för tillfället. Visserligen glad emellanåt, men också kinkig, och oj vad hon hostar, stackarn. Och snorar. Och är så där bebisynklig. Så här såg hon ut nu på kvällen... Jag var tvungen att visa två sätt att fota på. Jag gillar att hitta vinklar där ansiktet (eller vad man nu väljer) hamnar i fokus och kroppen liksom försvinner bort i ofokuserat blurr. Kort skärpedjup är grejen! Och så att hitta rätt vinkel. Fast kläderna syns ju inte så bra, så vill man köra en "dagens outfit" (eller som här "kvällens outfit") så är det rakt framifrån som gäller. Jag fotar med mitt fasta 50-objektiv, är galet förtjust i det. Vad gillar ni bäst?
Nu verkar Nobelbanketten vara på väg att ta slut, så då är det sovdags. Trevlig tillställning det där, så lugn och behaglig. Precis som längdskidor. Imorgon är det Vinterstudion igen, och både längd och skidskytte. Trevlig tv!
Lång dags färd mot natt (och lite jul)
Idag har varit en überlång dag... ensam med två små. Pieter jobbade från tidigt (han går hemifrån strax innan halv sju) och åkte sedan direkt till Borlänge för soundcheck inför kvällens spelning med Red Light Shades. Ingen pappa hemma på hela dagen alltså. Nu till klagosången... Jag håller på att bli riktigt rejält förkyld, har feberfrossapirr i hela kroppen nu på kvällen, ont i nacke och rygg, tröttare än tröttast och med igentäppt näsa, suddiga ögon och lockförsedda öron. Med det i grunden så har det inte varit lätt att umgås med dessa två:
Storbarnet som är på sin lillasyster heeela tiden, och inte är det milt eller, han går mig verkligen på nerverna för tillfället, hyperaktiv är bara förnamnet. Och lillbarnet som fortsätter att inte sova långa stunder på natten (inte på dagen heller för den delen), och dessutom snorar hon och spyr och har börjat hosta riktigt rossligt ända ner i lungorna. Inte så konstigt att hon är kinkig. Inte så konstigt att jag är kinkig heller. Ovanpå allt har jag fått byta typ tio illaluktande blöjor idag, vet inte vad mina två ögonstenar pratat ihop sig om. Puh!
En liten ljuspunkt idag i alla fall, och den kommer i bilder. Julavslutning på öppna förskolan = en hel bunt små tindrande tomtar och pepparkakor...
Den lilla Claudia-polarn aka "pepparkakan" är sötnöten Molly. Av en slump så var de ypperligt matchade, småtjejerna. Vincent fick jag ett utbrott på innan vi kom iväg eftersom han vägrade att jag tog av hans blöta, smutsiga orange tröja för att sätta på en något juligare och mycket finare och renare grå. Sammanbrott från både hans och min sida. Vi är inte riktigt på topp här i familjen.
Nu sitter jag och väntar på Pieter som är på väg hem. Ska höra lite hur spelningen gick innan jag trillar i säng. Jag ser inte fram emot tidig morgon imorgon igen, men i helgen får jag i alla fall ha Pieter hemma. Då hoppas jag få låna slagborren från bovärden så att vi kan sätta upp några tavellister och få upp alla nya familjefoton. Och söndag blir lite försmak på lucia, som sedan firas på dagis på måndag. Hu, då blir det tidigt. Nej men det ska jag inte tänka på nu, "helg helg helg" ska jag fokusera på. Nu: mer te!
Hemma med två = vardagskaos
Dags för den lilla skönhetssömn jag hinner med. Godnatt!
Husdrömmar
Det är inte bara jag som tycker det är roligt att bläddra i huskataloger...
Drömma är rätt kul. =)
Vintervarm dotter
Häromdagen plingade brevbäraren på med ett paket åt Claudia. Det var hennes halvårspresent från mormor och morfar som anlände - en kanonfin vinteroverall. Hon har växlat mellan Vincents gamla - för stora - fleeceoverall och diverse kombinationer av tjocka tröjor, och så den vita jackan från när jag var liten som nästan är för trång. Nu äntligen har hon en tjock, varm, vind- och vattentät overall. Fin är den också. Enda nackdelen är att den saknar inbyggda fötter och händer, vilket innebär lite mer meck vid påklädning. Men det gör inte så mycket.
Märket är Name It, för den som undrar. Overallen är verkligen tjock och mysig, så nu slipper vi fler funderingar på om minstingen är tillräckligt varmt klädd när termometern står på minus femton. Bara händerna som kan behöva något varmare än vad vi har. Det kan uppenbarligen inte ha varit någon dundervinter för två år sedan när Vincent var i den här åldern. Overallen har en väldigt smart knäppning i halsen också, dubbel på ett bra sätt. Ingen risk för varken strypning eller iskyla. Får se om jag kan fota kläderna i sitt rätta element också (snö alltså). Jag borde verkligen bli bättre på att leka ute med barnen, inte min starka sida.
Sinterklaas
I söndags var det femte december, alltså Sint Nikolaas - Sinterklaas. Morgonen spenderade jag och Annette (=min mamma) på den superba julmarknaden vid Falu gruva. Resten av dagen ägnades åt Pieters sida av familjen, och Sinterklaasfirande. Jag började med ett långt hett bad för att tina upp från det vintervackra och kyliga marknadsbesöket, medan barnen sov lunch. Strax dök Pieters bror Frank med flickvän Karro upp och sedan plingade det på dörren, någon kastade in pepernoten och vi kilade till dörren. Ingen där, men något hade lämnad flera säckar fulla med paket. Kvällen kunde börja!
Paketöppning varvades med glögg och gevulde spekulaas och musik och pepernoten och surpriser - i år i form av dikter (ett måste på sinterklaas) och paketjakt runt i huset. När barnen blir större kommer nog surpriserna bli mer avancerade gissar jag, och mer fantasifulla. Det ska bli roligt!
När pakethögen tagit slut åt vi en god middag tillsammans innan alla åkte hem till sitt. Lite mättare och lite gladare. =) Igår (måndag) skruvade vi ihop Claudias största present - en triptrap! Så nu har barnen varsin, super! Vincents gamla orange båge och sits passade fint till Claudias svarta stol. Så nu kan hon också sitta med vid bordet när vi äter. Det var helt klart på tiden.
Ikväll har jag har invigt min fina nya bakbunke (gjort brownies med vit choklad och pepparkaksdeg... blir nog farligt gott skulle jag tro). Vincent har lekt med lera han fick, och bläddrat många gånger i sin bok med konstiga bilar. Pieter har studerat sina nya böcker, och så har vi kollat lite på min Rolling Stones-film.
Här hemma är det annars rätt förkylt, på alla håll. Lite kämpigt när det bara fortsätter, men det är väl inte så mycket annat att vänta med ett dagisbarn i familjen. Nu är det bäst att jag försöker stänga ner så att jag kommer i säng i hyfsad tid. Måste upp tidigt imorgon eftersom Pieter jobbar. Slitigt för en sån som mig som gillar sovmorgnar mer än allt. Gääääsp...
Traditioner
Idag är det 5:e december, vilket är lika med Sinterklaas-firande! Pieter och barnen tar sig till oma och opa redan på förmiddagen (alldeles strax) medan jag och Annette först går en vända på julmarknaden vid Falu Gruva. Första gången utan barn sedan Vincent föddes. Det är visserligen lite mysigt att gå med barnen också, men man kan ju variera sig. Och att få strosa utan någon som hela tiden pockar på ens uppmärksamhet ska bli behagligt. Det är dessutom perfekt väder för en traditionell, mysig och otingeltanglig julmarknad - massor av snö och minus åtta grader. På eftermiddagen och kvällen blir det Sinterklaas för hela slanten. Rapport kommer! =)
Tills vidare, lite kort från häromdagen när jag och barnen sov över hos Annette och Lasse. Vincent övade inför lucia och gjorde luciatåg tillsammans med mormor, och Claudia hittade en myyyycket intressant leksak - min dators mobila bredbands-dong. Det blev bra gymnastik av det habegäret.
Nu håller Pieter på att klä på Vincent och Claudia har somnat i mitt knä efter påfyllnads-amningen, så nu är det dags att stänga ner datorn för idag. Medan ni väntar, här kommer lite kattbus:
Nu ska jag bylsa på den sovande Claudian sin overall och hoppas på att hon inte vaknar. Hon behöver sin skönhetssömn, unga damen.
Tapetfrossa och en BVC-parentes
Igår blev ju Claudisen sex månader och eftersom vi var på halvårskollen på BVC så tidigt (två veckor sedan) så ville jag gärna kolla längd och vikt på självaste dagen. Alltså extrakoll. Vikarien mätte Claudia till en centimeter kortare än sist, drog väl inte lika mycket i flickebarnet. Äh, jag räknar med 70 cm. Och vikten landade på 7960g, så nästintill åtta kg. Och med ett huvud på 43 cm.
Granne med BVC ligger Bergnils, stans färgmecka. Jag var tvungen att kika in en sväng efter BVC-besöket, och fastnade vid tapeterna. Vad mycket fint jag hittade! Aldrig har jag fastnat så för så många tapeter som jag gjorde igår. Nu är det bara det där huset som saknas för att jag verkligen ska få förlora mig i den här världen...
Inte allt på en gång, men tänk att få gå loss på egna väggar! Vilka känslor man kan skapa i ett hem, stämningar, miljöer. Det är den lilla inredningsarkitekten i mig som blir smått lyrisk av det här. Jag kanske borde släppa fram henne lite oftare.
På vår balkong
Även om vi bor mitt i stan, omringade av bilvägar, så är vissa bitar av utsikten riktigt vacker. Speciellt vinterdagar som den här...
Vi har fixat lite fågelmat också, så att Vincent (och vi andra) kan få talgoxar och blåmesar att spana på. Och en och annan skata. Vad ska man göra för att locka lite mer spännande fåglar? Vad äter sidensvansar, gulsparvar och havsörnar? Till exempel.
Claudia fyller halvår!
För sex månader sedan låg jag på BB, mitt i juniruschen i en extrasäng vid fönstret. Utan draperier och utan sänglampa, men med en liten nyfödd dotter brevid mig. I en säng på hjul, lugn och skrynklig och alldeles ny.
Det händer massor i ett barns liv det första halvåret. Från nyföding till en viljestark och charmig hel liten person. Jag ser verkligen fram emot det kommande halvåret, ska bli så roligt att se vem hon är då, Claudia, som redan är så mycket...
Och att se syskonen utvecklas tillsammans, strida och leka och skrika och skratta. Just nu är Vincent inne i en rätt påfrestande fas när han ska testa det mesta, framförallt sin mammas tålamod och sin systers hållbarhet. Det är tröttsamt. Men andra stunder ser man verkligen varför det är så värt det allting, med syskon. När de skrattar åt varandra, när Vincent absolut vill att Claudia ska vara med överallt, när Claudis inte kan slita blicken från sin storebror, fascinerat studerar honom, när han studsar upp och ner och hon skriker av glädje. Och mer sammanvävda kommer de bli, för inget är som en syster eller bror.
ARKIV
