För precis en vecka sedan, förra onsdagen, gick jag omkring med lite småvärkar hela dagen. Jag var inte en säker på att det var det det var, bara att det kändes mer än de vanliga sammandragningarna. Annette kom förbi och fixade god lunch åt mig och och henne som vi åt på balkongen i solen, innan vi åkte upp till dagis tillsammans och hämtade Vincent.

Jag småpackade lite i BB-väskan under dagen, bara ifall att, och laddade kamerabatteriet. På kvällen la vi oss vid halv tio och då blev värkarna regelbundna, med 10-15 min emellan. Låg kvar i två timmar men kunde inte sova, sedan satte jag mig i soffan med datorn i knät och klockade värkar, 4-7 min emellan nu och kändes allt mer.

När klockan var tre hade jag hunnit väcka Pieter, förvarna förlossningen, ta ett bad och ringa in mina föräldrar till barnvakter åt den sovande Vincent. Annette körde upp oss till nya tillfälliga förlossningen och vi tog hissen upp. Fem och en halv timme senare, med hjälp av bad, TENS, lustgas och värmekuddar, föddes vår lilla tjej. 08.38 var klockan när Claudia kom till världen precis på beräknat datum. En mycket punktlig liten bebis. 4340 g tung och 51 cm lång, lite mindre en storebror alltså.

Claudia 8 minuter gammal...


Det var väldigt fullt på förlossningsavdelningen så vi var själva mycket, men det var mest skönt. Vi hade bra hjälp när vi väl behövde det. Fick vänta länge på fikabrickan efteråt, men då hade vi den lilla tjejen hos oss så tiden gick fort.

Claudia 1 timme gammal, hos pappa...


Claudia 2 timmar gammal, hos mamma...


Även på BB var det fullt, eller snarare överfullt. Vi fick en extraplats mitt i ett rum som annars rymmer tre sängar. Vi fick varken draperi att dra för, något riktigt bord, hyllor eller skåp, lampa eller larmknapp. Men det kändes inte särskilt jobbigt ändå. Jag var pigg och trivdes rätt bra där i mitten, och så är man väl lite mer rutinerad när det är andra barnet och tar det mer som det kommer. På morgonen kom det kort till avdelningen, från gammalmormor! Det var väldigt trevligt att få lite firande till BB, eftersom ingen fick hälsa på (det är besöksförbud efter svininfluensan).

Jag är glad att vi fick en riktig BB-upplevelse förra gången. Nu ville kändes det bra att stanna ett dygn, men sedan ville jag hem. Allt var bra med Claudia också, hon åt bra och var frisk och pigg. Pieter och Vincent kom och hämtade mig och lillasyster på fredag eftermiddag. Vi möttes i korridoren utanför BB. På grund av besöksförbudet fick de inte komma in till sängen, vilket var lite tråkigt - att Vincent inte fick komma in hela vägen, se lillasyster ligga i sin plastbytta till säng och hämta hem oss ända från rummet. Men korridoren fungerade bra det med. Vincent var så glad och nyfiken och upprymd. Klappade försiktigt på sin syster, konstaterade att hon hade ögon, öron, kinder, panna... precis som han. Pekade på henne och på sig. Och så skulle han hjälpa till att bära bilbarnstolen. Sötaste storebror i hela världen!

Vincent hämtar hem sin syster från BB...


På kvällen kom alla mor- och farföräldrar, och Emanuel som chansat och åkt till Falun ifall vi skulle hinna hem innan han måste tillbaka till Stockholm. Vi åt tårta och drack kaffe, åt holländska muisjes (rosa för flicka), drack alkoholfri champagne, rökte cigarr (herrarna bara) och firade ordentligt. Både Vincent och Claudia fick en hel hög med presenter. Det känns hur bra som helst att ha så omtänksamma och glada och intresserade föräldrar som jag och Pieter har. Våra barn har det bra!

Blommor från oma & opa och från gammalmormor...


Nu har det snart gått en vecka sedan hon föddes, lilla Claudia. Och vi håller som bäst på att lära känna varandra och anpassa oss till den nya vardagen.