Med Kolmården i backspegeln

Bättre förr än senare kommer här en liten uppdatering från vår Kolmårdenresa, med en hel radda bilder. Jag kan ju inte redigera dem (börjar jag bli tjatig?) speciellt mycket, så de får ta den plats de tar.

Tidigt på morgonen den andra maj packade vi in oss i (den lånade) bilen och körde söderöver. Vi var lite oroliga över om Vincent skulle bli åksjuk, eftersom han blev det på vår senaste längre bilresa, men oron blev inte besannad. Puh! Resan gick väldigt bra, Vincent sov mycket och när han inte gjorde det var han nöjd. Förutom sista halvtimmen-timmen. Då tyckte han det räckte med bilresande. Det förstår jag, jag var själv rätt mör.

Vi kom fram och checkade in på Vildmarkshotellet, och styrde sedan stegen upp för den långa branta backen som ledde in i parken. Vincent fick välja vilket håll vi skulle börja åt - tigrarna eller aporna. Han valde aporna. =) Vi hade tur och hamnade mitt i matningen av både chimpanser och gorillor. Häftigt att se alla chimpanser (hur många som helst!) som stojade runt, skrek och sprang och hade sig när skötarna kastade in mat åt dem. De höll till på en liten ö, "önen" som Vincent sa (alltså "ön"). Han använder sig verkligen av grammatik, sonen. Även om det inte blir korrekt alla gånger så är det imponerande hur mycket han böjer ord.

Efter aporna såg vi elefanter och surikater, sedan noshörningar, hjortar, zebror och kameler...











Vincent sprang runt och stojade värre än vanligt, uppspelt av allt runtomkring, djuren och solen och folket och allt. Han var på väg inanför stängslen ett antal gånger, buskillen, innan vi fick stopp på honom. Eller ja, Pieter fick ränna runt mest. Jag hade tillräckligt att göra med att ta mig själv runt. Kanonväder hade vi i alla fall. Dagen innan vi åkte ösregnade det hela dagen, men vi hade strålande sol och klarblå himmel utan ett enda moln. Riktigt fint vårväder (jackan och mössan visar att det inte var sommartemperaturer än). Dessutom alldels lagom med folk, dvs inte alls så många besökare. Kolmården öppnade för sommarsäsongen dagen innan. Ibland har man helt enkelt flyt med sin semester.

När vi satt i den stora lekparken (dvs jag satt och vilade medan Vincent och Pieter rände runt) fick jag sms från Therese om att hennes lille William var född. Han var beräknad bara två dagar innan Vincents lillsyskon, men bestämde sig för att (precis som storasyster) kika ut en månad för tidigt. Häftig och rolig nyhet! Och jag kan väl säga att jag var glad att det inte var min bebis som kikat ut och orsakat förvirring i vår planering.

En av höjdpunkterna för Vincent var besöket i Bamses värd. Han var lyrisk där han sprang runt bland husen, de små backarna och alla figurer. Han fick åka (sin allra första) karusell, små Bamse-kaffekoppar efter väldigt övertygande tjat, och mamsen åkte snällt med. Och så kom plötsligt Bamse och Lilleskutt gående. Vincent var väldigt modig och kramades med de båda. Det var underbart att se honom, så fascinerad och lite rädd men ändå modig och med stooora ögon. Vi har på film när han kramas med lilleskutt, det är något av det gulligaste jag varit med om. Min fina älskade son!



Vi såg massor av djur och mot slutet var Vincent riktigt trött, och mig ska vi inte tala om. Jag gick tio meter på fem minuter ungefär, stapplade fram. Och vi skulle ta oss igenom precis hela parken för att komma till hotellet. På vägen passerade vi björnungarna som släpptes ut kvart i fem för att undvika allt för mycket stojiga besökare, och tigrarna som låg och softade på ett tak.





Äntligen framme på hotellet vilade vi fötterna en stund och njöt av den otroliga utsikten, innan vi styrde stegen mot restaurangen för att få i oss lite mat. Med mätta magar plockade vi sedan ihop våra badgrejer och gick iväg mot hotellets badavdelning - som var helt otroligt fint! Två våningar med bassänger, varma (bubbel-)pooler, utepol, vattenfall, plaskdamm, och en fors med små broar över. Och bara vi och en till barnfamilj var där. Kanon! Vi somnade glada och utslagna den kvällen.

Nästa dag började vi med frukostbuffé på hotellet, för att sedan köra iväg med bilen mot safariparken. Vi var där när de öppnade och fick en häftig tur bland älgar, björnar, giraffer, lejon och en hel del andra djur. Häftigt att vara bara några meter ifrån lejonen, med bara bilfönstret emellan! Och girafferna var mina favoriter, som strosade över vägen och gick framför oss och runt om och spanade.







Efter safariparken gick vi en sväng på Terrariet och kollade in sköldpaddor och små apor (som kröp och hoppade runt fritt i rummet), papegojor och krokodiler, fiskar och hajar. Sedan promenerade vi rakt igenom Kolmården igen för att komma till sälarna och säluppvisningen med "söjövasejerna" (=sjörövartjejerna på Vincentspråk). Solen värmde och det var härligt att sitta och titta på mysiga sälar som visade upp sig, och dessutom ha utsikt över havet bortanför.





Vincent var trött, både efter 1,5 intensiva dagar, och eftersom klockan hunnit bli rätt mycket, så innan delfinshowen fick han sova en halvtimme i vagnen medan vi lite äldre tog en fikapaus med glass och kaffe. Sedan: delfiner! Jisses vilka häftiga djur! Det märks hur roligt de verkar ha, och det är minst sagt imponerande att se hur de hoppar tiotalet meter rakt upp i luften, simmar på rygg, hoppar och snurrar, låter delfinskötarna surfa på sina ryggar och allt vad konster de visade upp.



Jag lyckas inte skriva om allt vi upplevde här, men efter en sväng i djurens bondgård (bland små söta grisar och små getter som Vincent allt tyckte var lite läskiga när de kom för nära, så packade vi in oss i bilen igen och körde hemåt. Vi stannade bara för att tanka och sedan för middag på en pub i Västerås. Solen följde oss fortfarande, och började så sakteliga gå ner. Vi kom hem ganska sent, glada och uppfyllda av vårt lilla äventyr. Dagen efter regnade det igen, men vad gjorde det?

/Emma

kommentarer

namn:
spara mig

mejl:


blogg:


kommentar:

trackback
RSS 2.0