HUS/HEMPåbörjar min önskelista...
Snart blir det ju Julafton och Sint Nikolaas och allt möjligt trevligt, så det är lika bra att kasta upp min önskelista! Den består i huvudsak av en sak...
En timme (eller tio) på Grand Spa&Sport skulle sitta väldigt fint. Jag kunde hänga där varje vecka, fast massage är något som är väldigt svårt att unna sig själv. Pengarna och tiden finns inte riktigt. Men ooo vad min rygg och mina axlar mår bra av det. Idag hittade jag en annan grej, en riktig gadget, som är galet rolig. Tänk bara, att dricka kaffe ur en sådan här:
Wow! Objektivmuggen (i några olika varianter, inkl en termos) finns hos Kaffebrus. Åt barnen då? Tja, lite sånt här skulle sitta fint:
Annars har jag inte hunnit börja tänka så mycket på julklappar än faktiskt. Trots att vi faktiskt firar Sinterklaas redan i början av december med Pieters familj (och sedan den vanliga julaftonen tillsammans med min). Bara en månad kvar alltså, iii! Klart dags att börja tänka lite mer intensivt, jag som alltid är lite väl sent ute nu för tiden. Det roligaste är ju att komma på riktigt geniala presenter åt folk... inte direkt lätt.
Nej men nu måste jag ju kasta mig på huvudkudden, hur blev klockan så här mycket?
Badbarn
Idag har vi haft en riktig familjedag. Pieter är ledig fredag-söndag, tre dagar i rad är nästan vad man behöver för att det ska kännas som helg på riktigt. Hinna uppskatta det ordentligt. Klockan tio promenerade vi ner till Dalarnas museum för att kika på Ekobazaren (fortsätter imorgon för den som bor i stan och är intresserad). Hem för mat och sov, och sedan traskade vi åt andra hållet, upp för backen mot Lugnet. Badtajm!
Vi hade en väldigt trevlig stund i vattnet, och båda barnen tyckte det var riktigt roligt. Vincent är van efter allt badande tillsammans med sin morfar, och Claudia verkade förtjust. Hon slocknade så fort vi packade ihop oss för att promenera hemåt igen. På kvällen blev det hemlagad fisksoppa (och broccolipuré för den minsta). Nu avslutar vi dagen med de sista avsnitten av Sopranos.
Tävlar lite
Tänkte tävla lite! Sandra och Molly är vänner till oss, så klart jag passar på att försöka vinna de här fina armbanden via Sandras blogg, kila dit och tävla du med!
Jag är alltså med och tävlar om två stycken armband från Love & be Proud hos Sandra - mamma till Molly.
Längden, bredden och sömnen
Idag är Pieter ledig. Jag vet inte om det har med saken att göra men två otroliga saker har inträffat idag, två sömnrelaterade saker: Vincent sov ända till nio i morse (!!!) och Claudia sov lunch i 2,5 timmar (!!!) = Wow! Imorgon är allt helt säkert som vanligt igen. Men vi ska faktiskt börja försöka få till Claudisens nattsömn. Vi var till BVC idag och passade på att fråga om vi kan börja styra hennes sömn, och det tyckte sköterskan. Claudia ska kunna klara sig utan att äta (eller på bara ett mål) under natten. Så strax startar projekt "Claudia sova hela natten". Hon har även blivit mätt igen på alla kanter, 68 cm lång och 7170 g tung. Hon fortsätter på sin långa bana.
Claudia har vuxit i sin aptröja! Medan hon fortfarande låg i magen så fick barnen likadana t-shirts med apor på från mormor och morfar. Jag tror de är shoppade på Gotland. Och medan mormor och morfar är på samma ö igen så passade jag på att matcha de små. De ställde (något motvilligt) upp och modellade lite för kameran. Nu ska jag iväg och träna! Känns riktigt segt, men nu blir det i alla fall tredje gången utan förkylning emellan, wohoo.
Claudia i gåstolen och Vincent spanar på bilar
Dags för lite film! Fortfarande kommer filmerna från min mobil och inte från filmkameran, eftersom det är mycket enklare att lägga över mobilfilmerna till datorn och vidare till nätet. Kvalitén är alltså rätt kass, men det är roligt med rörligt ändå. Här är Claudia i gåstolen, och lite Vincent på ett hörn:
Vincent är ju totalt och galet bilintresserad. Han kan de flesta bilmärken och börjar gå ner på nivån "Renault Megane" och "Fiat femhundra". Här spanar han på bilar från sitt fönster:
And a special treat for our dutch relatives - Vincent sings in dutch! Visan handlar om väderkvarnar, om någon undrar vad det är han egentligen pysslar med. =)
Bjursingar på besök
Idag var Therese och barnen på besök och jag bjöd på kaffe och mellis som vanligt. Alltid trevligt, och alltid full rulle med fyra barn.
Jag är ju svag för jämförelsebilder, så här kommer mina och Thereses. Jag hittade kort från när våra stora var i femmånadersåldern, och nu när småttingarna är i samma ålder så passade jag på att fota dem medan båda fortfarande var på snällhumör.
Mina bebisar är visst lite nyfikna av sig och vill gärna känna på sina polare, hihi. Några hårfagra bebisar är inte minstingarna, men söta ändå. Det är förresten inte svårt att se vilka som är syskon...
Nu kom Pieter tillbaka från sin kvällsvända på löpbandet. Jag ska nog göra mig lite te innan det är dags för kudden. Imorgon får vi mera bebisbesök!
Overall goes åkpåse?
Ja det är frågan, vad man ska kalla detta alltså. Claudia har fått flytta in i Vincents första vinteroverall men den är mer än aningen för stor. Det är minst en decimeter kvar i alla armar och ben. Det känns onödigt att lägga pengar på en ny mindre overall eftersom Claudia fortfarande bara ligger i sin vagn. Och hon växer väl i den... tids nog.
Största nackdelen är väl att det blir rätt bylsigt i vår smala syskonvagnsliggdel. Men någon månad eller ett par till ska hon väl få plats, även i vintermundering. Sedan får hon flytta in i sin sittdel (med liggläge). Fast då hamnar hon åkandes framåt vilket känns onödigt eftersom hon är så nöjd med att åka vagn och inte behöver den extra utsikten. What to do. Det är inte lätt att tänka rätt alla gånger.
Söndagsmiddag hos oma & opa
Det händer ofta att vi äter helgmiddag hemma hos någon av våra föräldrar. Väldigt trevligt att ha dem i stan! Vi promenerar oftast (fast bussen går nästan från dörr till dörr så den tar vi om det spöregnar). Genom trevliga Östanfors går vi, en alldeles lagom promenad på kanske en halvtimme. Igår var vi hos Pieters föräldrar. Vincent läste som vanligt "tomteboken" tillsammans med opa...
Lekhagen har åkt fram igen. Jag var lite skeptisk till den när Vincent var liten, men den är snarare mysig än instängande och jag har inget emot den längre. Både Claudia och Vincent verkade trivas i den (nåja, Vincent for mest i och ur) och aktivitetstavlan var poppis hos båda! Claudisen har börjat rotera en hel del, och det kommer bara säga vips så drar hon sig upp med hjälp av spjälorna. Det mesta verkar gå snabbare med andra barnet...
Problemet med disken
Jag är inte den mest effektiva hemmaföräldern i världen, för att säga det milt. Jag lyckas inte göra mycket samtidigt som jag är själv med båda barnen. Bäst går det när jag träffar folk, då lyckas jag packa på barnen och ta mig någonstans. Samtidigt hålls hemmet i hyfsat prydligt skick (iom att vi inte är hemma alltså). Är jag däremot hemma så går hela dagen utan att jag lyckas med mycket mer än att få i alla hjälpligt med mat och byta ett par blöjor. Framförallt går det nog ut över diskandet. Jag lyckas bara inte (/orkar bara inte). Som tur är kommer diskhjälten Pieter hem och tar tag i dagens röra efter jobbet, stackarn. Högt på vår önskelista: diskmaskin. En riktig en alltså, så att min mänskliga variant får lite avlastning.
Ibland får Claudisen titta på, väldigt intressant! Nåja, en stund i alla fall.
Den där månen igen
Idag satt den där på himlen igen när vi gick till dagis, den stora vita fina månen. Vincent såg den och började genast prata om sina månminnen... "Vem är det som åker raket till månen? Det är Wallace och Gromit! Vad hände med roboten?"
När jag och Claudia kom hem igen efter en lyckad lämning (Vincent gick in och satte sig vid bordet och började äta frukost - vilket han numera får, hör och häpna - och sa hejdå hur lätt som helst) så tog jag med stativet och teleobjektivet ut på gården för att i kylan fota den däringa månen. Det är så häftigt när man anar ytan och ser kratrar framträda. Det gör man tydligast när månen är halv, så då tänker jag ut med stativ och tele igen, om himlen håller sig så här klarblå vill säga.
Det är kallt nu, minusgrader och frostiga vägar om morgnarna, brrr. Sådana här dagar är jag ändå glad att vi traskar till dagis med vagn genom solskenet, istället för att halka runt inuti en bil. Nu ska vi bara lyckas ta oss ut en sväng på eftermiddagen också. Vincent har sovit och ätit lunch, Claudia fått broccolismakis och ny blöja. Jag har fått lunch. Återstår blöjbyte för Vincent och amning innan jag kan börja bylsa på barnen. Puh. Jag gissar att Pieter hinner hem från jobbet innan vi hunnit ut.
Syskonlika vid 4 månader
Dags att jämföra barnen igen, alltid lika roligt! Här kommer mina två gosnosar vid en ålder av 4-5 månader. Ibland är de väldigt lika. Jag ser ju mest skillnaderna och hur olika de är varandra, men när jag jämför kort så här så förstår jag att andra kan tycka de är väldigt lika... ibland.
Vid den här åldern hade Vincent tappat det mesta av håret han föddes med, men riktigt lika lite som Claudia hade han nog aldrig. Med tanke på vilka fina lockar Vinnepinnen hade när han fyllde ett så finns det hopp för Claudisens hårman också! I och för sig är hon nog mer som jag, och då lär det inte hinna bli så där väldigt mycket mer. Några gissningar, hur tror ni Claudia ser ut på sin ettårsdag?
Det ska bli så roligt att se hur hon ser ut på sin ettårsdag, och vilken personlighet hon utvecklar! När börjar hon gå? Kommer hon bli en pysslare eller kanske en klättrare som sin bror? Men det är långt kvar. Nästa mål är halvårsdagen, och jul! Hjälp vad fort det går.
En liten tupplur på maten
När Claudisen har ätit brukar hon ofta somna till en liten stund, kanske tio minuter eller så. Det är alldeles för mysigt att äta, och för varmt och gött i magen för att man ska lyckas hålla sömnen borta.
Ibland sover hon en längre stund, om hon är tillräckligt trött och jag lyckas vara smidig nog att glida bort från kuddhögen utan att hon störs för mycket. Lägga över henne i egen säng? Njae, det är dömt att misslyckas. Fast hon sover faktiskt där emellanåt. Har man lyckats hålla henne vaken en längre stund (2-3 timmar), om vi t ex haft besök, så kan det gå att lägga ner henne i spjälsängen, ge henne nappen och snutten och lämna henne. Och tada, hon somnar helt själv! De stunderna ligger högt upp på mamma-lycka-listan.
Syster och bror, liten och stor
Visst får man vara så där föräldramallig om sina egna barn? De är ju allt bra fina... "Claudia, när du blir stor, då blir du stor!"
Och så tänkte jag visa upp förra helgens två tårtor. Jag har bloggat om dem på min tårtblogg redan (kolla in den här för att läsa lite mer om tårtorna: Tårthumlan) Det blev lite nattjobb som vanligt, det är nästan ofrånkomligt. Dagarna liksom bara försvinner iväg i amning, handling, matlagning och blöjbyten. En del mys och lite skratt däremellan, och rätt mycket lek med bilar. Nåja, tårtor var det ja:
Undrar om jag lyckas stänga av datorn innan klockan passerar elva för en gångs skull... Jag har tio minuter på mig. Godnatt!
Hösten är allt bra fin
Idag blir det ett kort inlägg bara för att säga att jag (trots att man måste börja bylta på barnen en massa vantar och annat joxigt) verkligen verkligen tycker om hösten! Speciellt när solen skiner.
Tack Sandra!
Måste bara slänga iväg ett litet bloggtack till min bebis- och bloggarkompis Sandra Li (som jag träffat via gravidvattenyogan). Tack för den här coola racerföraroverallen som Vincent fick, den är störtfin och sååå passande även om den fortfarande är lite stor i passformen:
Claudisen har också fått en liten grej, en napp som hon ska testa och utvärdera. Jag gissar att jag får hjälpa henne lite. Sandra är buzzador vilket innebär att man får hem prylar eller produkter som man ska provköra tillsammans med sina vänner. Här har hon skrivit om buzzador-uppdraget med Bambino-napparna: Buzzador-bambino och kika in på Sandras blogg, den är väldans trevlig: Surrovich. Justja, så här ser min testpanel ut:
Nu mååååååste jag hoppa i säng. Jag har bloggat om en av helgens två tårtor på tårtbloggen tills vidare, men jag ska lägga in dem här också. Fast inte idag. Godnatt!
Gåstolen har flyttat upp
Igår hämtade Pieter upp gåstolen ur förrådet. Vincent ärvde den av Saga (som jag tror ärvt den av sin kusin Ninja), och nu är det Claudias tur att ta över. Hon kan knappast traska runt i den än, fast hon sitter rätt bra och verkar fascinerad av alla knappar och färger. Häftigt att få igång en melodi, och vilken utsikt man får! Vincent blev också väldigt förtjust och han sitter än så länge i den mer än vad lillsyrran gör... "Jag ska åka med min caaab!"
Igår var vi på öppna förskolan igen, ett trevligt torsdagsnöje som varar två timmar på eftermiddagen. Just igår var det ovanligt många vi känner där, jättekul fast jag kände mig ännu mer småbarnsförälderförvirrad än vanligt. Claudias polare Molly var där, och Sam som blivit en riktig kompis till Vincent - de har verkligen funnit varandra. Så kul att se! Och så träffade vi Oskar och hans mamma - som bor i Australien i vanliga fall. Allesammans ska vi se till att träffa "på tu man hand" i nästa vecka så jag lyckas mammaprata lite mer koncentrerat.
Det här veckoslutet är fullt av tårtfejande. Två beställningar har jag under produktion, en chokladig boktårta och en åt en liten prinsessa. Full rulle!
Bebisdejt och liten bulla
En väldigt trevlig grej med att ha barn och vara föräldraledig är att man får möjlighet att träffa söta bebisar och trevliga mammor. Idag hade vi besök av Theres och lilla Signe som är född dagen innan Claudia. Vi var på BB samtidigt, och nu har våra tjejer hunnit bli fyra månader och lite till. Både småttingarna och min goskille Vincent skötte sig ypperligt. Man vet aldrig med barn, men idag var en bra dag. Vi lyckades både prata och dricka kaffe, katching!
Signe fick testa Bumbon och verkade gilla den. Fast mest gillade hon nog sin tygdingelgrej. =) Claudisen har för övrig hunnit med en hel rad (spyrelaterade) klädbyten idag. När andra outfiten åkte i tvättkorgen så tog jag tillfället i akt att prova en body som bara legat i lådan fram tills idag. Den har nämligen storleken 74 och har varit alldeles för stor. Fast med barnklädstorlekarnas variation i tanken så grävde jag fram bodyn och trädde den över Claudias huvud. Visst var en aningen stor fortfarande, men den fungerade!
Så äntligen kommer den fram i ljuset - en superfin body överöst med kanelbullar, present till Claudisen från min äldsta kompis Anna. Vincent, kvicktänkt som han är, utbrast genast när han såg lillsyrran: "En liten bulla!" och började knåda den lilla bullmagen med ett "Rulla rulla liten bulla... ". Därefter fortsatte han med en bebislek som mormor brukar göra: "Spring efter vatten, spring efter vatten, ööös iiiii, ööös iiii..." Och jag min lyckost hade redan kameran i handen. Fast visst hade jag mer än gärna haft det här ögonblicket sparat med ljud och allt.
101010! En 2,5-åring och lite kläder
Idag är ju det mycket spektakulära datumet 101010. Tänk vad man borde ha gjort idag - fött barn, gift sig, köpt hus. Inget av det har vi lyckats med, men vi kan ändå fira! Vincent fyller nämligen 2,5 år precis just idag. Och vi firade faktiskt lite, med ett paket! Jag och Vincent var i leksaksaffären häromdagen och Vincent blev stormförtjust i en fin bil (vad annars?). Jag såg chansen att öva lite på att inte köpa. Berättade alltså för den mycket bestämda lilla kille som marcherade iväg med bilen under armen muttrandes "Jag vill ha den här hemma!!!" - att vi inte skulle köpa, men att han fick önska sig den. Så kanske han skulle få den i ett paket när han fyllde tvåochetthalft. Han gick motvilligt (och med russinmuta) med på att släppa ifrån sig bilen. Och idag fanns den i ett paket, helt magiskt! "Ja ååååh!" utbrast Vincent när han slet upp pappret. Inte nog med att han fick paket av oss/mig, han fick även ett finfint sådan igår hos mormor och morfar - Bilar-duplo! Gissa om han blev lycklig när han först hittade ett paket i leksakshyllan hemma hos dem, och när han sedan såg vad det innehöll.
Claudia får hjälpa till att modella en av bilarna. =) Jag behöver nog knappt säga att vi haft en riktigt lycklig Vinnepinne här hemma idag. Jag vill förresten visa upp lite nya kläder! Claudia har fått ett par uppsättningar - först från oma och opa som semestrat/vandrat i Italien nyligen, ett par mjuka Italienstiliga vita brallor och en vinröd topp, kommer passa perfekt när julen närmar sig! Och så en tunn mjuk kofta och ett par söta bruna minimanchesterbyxor från mormor. De är nog lagom precis nu, så det blir till att prova på dottern snarast. Ska bli roligt! Imorgon kanske?!
Imorgon är Pieter ledig, och jag ska försöka pricka av så många punkter jag bara kan på min att-göra-lista. Blir nog datorförbud för min del alltså. Får se hur bra jag lyckas med det. Lite tårtbakande ska jag också hinna med, dags att göra lite bottnar inför veckans uppdrag.
Nu sover snart alla i familjen, inklusive jag. Godnatt!
Mamma vs. katt
Ja alltså, jag och Aries för ett evighetskrig. Jag trodde att det kunde bli knepigt med amningen för att Vincent kanske skulle bli svartsjuk och känna sig utanför. Inga problem där. Istället är det Aries som bara inte ger sig. Så fort jag ger minsta antydan till att sätta mig i mitt soffhörn (där jag nästan alltid ammar) så kommer hon smygandes. Klättrar upp i fönstret brevid mig och börjar dryga sig - jama och välta ner allt hon kan hitta. Jag har en blomspruta med vatten som vapen. Sprutar på henne när hon sätter första tassen i fönstret, varpå hon jamar och traskar iväg. Sitter en stund och slickar sig torr och återvänder sedan. Gång på gång på gång. Hon ger sig ALDRIG. ...inte jag heller...
Och här är den lilla tröttsnuttan som inte vet alls vad för ståhej och splittringar i familjen hon orsakar. Mamma vs. katt, ojoj. På tal om dagens outfit (kläderna hon hade på sig idag alltså - dvs på bilden ovan) - Storleken på barnkläder är en helt egen historia. Claudia mätte för ett par veckor sedan 65 cm på höjden. Hon är av medelvikt. Ändå har hon ovanstående matchning, en något för trång body i stl 68 och ett par väldigt välsittande byxor i stl 56. Vad säger ni om den saken?
(Och för den intresserade: Bodyn är Name It, byxorna PoP, strumpor Villervalla, dregglis Pippi, favvosnutte från Teddykompaniet.)
En trött dag med gott slut
Jag är så otroligt trött. Hann bara med ett tränande möte med den personliga tränaren och vad händer nästa morgon? Halskänningar och total trötthet. Det kan väl inte vara sant att jag inte får vara frisk över huvud taget på hela hösten? Hur ska jag någonsin komma i någon typ av form om jag inte ens får börja bygga upp mitt immunförsvar och min kondition? Hemmadagarna med barn går alltså i trötthetens tecken. Fast ofta slutar de rätt trevligt.
Som igår t ex. Runt fyratiden promenerade vi iväg, jag och barnen, med destination Slätta (Pieter jobbade kväll). Molnen skingrades och solen fick träden att lysa som guld i sin höstskrud. I den friska höstkylan traskade vi utefter Faluån, och mötte upp med mina föräldrar (och deras två övernattande gäster) när vi närmade oss Kålgårn. Väl där stannade vi till och matade änder. Vid det laget hade mitt kamerabatteri redan gett upp (man kan inte minnas laddningen varje gång), men det var mysigt, och Vincent lärde sig skilja på pojk- och flickänder. Vi fortsatte hela varvet runt sjön och var ganska kylbitna när vi väl kom fram och fick i oss en smarrig helgmiddag på stek och hasselbackspotatis.
Claudia invigde sin rödvitrandiga klänning som jag och Annette hittade i en bryggbod i Grebbestad i somras. I raggsockar blev hon en riktig liten tomtenissa.
Läsa tidningen
Claudia älskar tidningar. Så fort hon får dagens DN inom synhåll sprattlar hon vilt och viftar med armarna för att få tag på den. När hon når den så känner hon, intensivt. Hon krafsar och knycklar och smakar. Vilken storartad uppfinning. Och vilken lycka att få upptäcka den med alla sinnen.
Idag hann jag fota lite lite höst (rätt vacker sådan) innan batteriet i kameran dog. Fast det hinner jag inte visa upp nu. Imorgon kanske! Godnatt!
Jag vill sova!
Hur ofta händer det? - att sonen kommer hem från dagis, glad men trött, tittar på mig och säger bestämt: "Mamma, jag vill sooova!" Ingen tvekan om att han får som han vill. Lunchen kan man alltid ta någon annan gång. Det var igår. Idag frågade Pieter om Vincent ville ha lunch, och den lille svarade: "Ja, men först vill jag sova!" Han börjar få koll på vad han vill, och tänk att han faktiskt VILL sova ibland. Otroligt.
Nu ska Claudisen få lite morot, eller ja - först blöjbyte om man ska gå efter lukten. Sedan väcker jag Vincent och klär på båda barnen för en promenad mot mormor och morfar. Ska lämna tillbaka filmen vi såg igår på hyrstället - Yes, jag och Linnea hyrde film (hennes födelsedag till ära), urmodigt och helmysigt! Tim Burtons Alice i Underlandet såg vi, rätt bra, fin! Kanske att jag promenerar till klädbytardagarna vid Elsborgskyrkan innan vi går mot föräldrarna, eller nja... det är ju en rätt rejäl omväg. Vi får se. Oj vad det skrikgnälls bakom mig nu, bäst att ägna minstingen lite uppmärksamhet.
Vincent i replokalen
Idag börjar mitt hälsosamma liv om igen! Tredje försöket, tredje gången gillt?! Mina förkylningar fick mig att helt tappa motivationen ett tag, men nu är jag tillbaka. Varför börja på en torsdag? Jo, idag har jag haft första mötet med en personlig tränare på MåBättre! Och imorgon kommer Linnea och hjälper mig styra upp maten. Vi ska sortera köksskåp och planera måltider.
Annars har vi inte gjort så mycket idag. Jag och barnen följde Pieter till repet med Red Light Shades. Vincent ville hänga ett tag i replokalen och siktade in sig på "pianot", så han fick vara med och jamma lite. Tobbe - du har konkurrens! =) På vägen passerade vi (som man ofta gör) Egnellska huset. Det som brunnit två gånger och som numera enbart är en fasad. Allt innanför är rivet och efter arkeologiska undersökningar så är en ny byggnad på väg upp, innanför fasaden.
Jag fotade med mobilkameran, och filmade en liten snutt. Vincent var så söt och fokuserad, han gick verkligen in för pianoklinkandet. Framtida musiker? Mycket troligt!
Vackerbarn
Det är nu jag verkligen borde sova. Och om jag inte sover skulle jag behöva fixa något viktigt - betala räkningar eller så. Istället fastnar jag i soffan i världens minst ergonomiska ställning, framåtlutad över laptopen, bläddrandes bland fina bilder. Måste lägga upp dessa två på min lilla tjej, från häromdagen när hon somnade efter maten...
Gäääääsp vad sömnig man blir, god natt!
Lappar och Blixten McQueen
Sonen min har aldrig haft någon snutte, hans grej är lappar - tvättrådslappar. Om han är ledsen eller trött så vill han ha en napp och en lapp för att komma till ro. Ikeas lappar är klart bäst - många och långa. Så här klipps inga lappar bort, tvärtemot får vi sy på nya lappar när favoritgosedjurens blir allt för utslitna.
Ett stort intresse hos grabben är annars film. Vi försöker att inte låta honom se för mycket på tv, men lite lagom är ändå okej. Och eftersom han tycker det är så kul så är det en rätt bra barnvakt om man behöver laga mat eller han är grinig och man bara inte orkar med. Vi introducerar nya filmer lite då och då för att själva få variation, men några favoriter återkommer. En av de stora är filmen "Bilar" (av Pixar/Disney). Det är lustigt, det är något speciellt med den där filmen och barn. Även om en och annan unge inte gillar den så verkar andelen som älskar den vara överväldigande. Det märker man om inte annat på utbudet av Bilar-merchandise - kläder, leksaker, prylar - i affärerna.
Så här upplever man tydligen filmen allra bäst, enligt Vinnepinnen. Eller sittandes på golvet alldeles nedanför tv:n. Man försöker få honom till soffan, men bilarna är som magneter. Bärgarn, Doc Hudson, Sally, Ramone, Blixten McQueen... En liten killes stora idoler.
Äta, hålla hand och sitta
Claudia är klart intresserad av allt som har med mat att göra. Hoppas verkligen det fortsätter på den vägen! Vincent har alltid varit skeptisk mot mat, eller snarare så har han inte haft tid att äta. Det finns ju så mycket annat roligt att pyssla med, och att sitta stilla är ju jääättetråkigt. Hur som helst, vi har beställt en stillasittande storätare den här gången! Vad tror ni, slår vår önskning in?
Finns det något mysigare?:
Hon sitter inte än, men med lite kuddar till stöd så blir utsikten så mycket roligare! Söttjejen.
En kär ägodel
Jag tänkte visa upp en grej som jag blir lite smått lycklig av varje gång jag hittar den i en låda. Ibland får den stå uppe i en hylla eller sitta på en vägg, men sedan packas den undan igen. Den har liksom ingen självklar plats. Den är knappast vacker, men den är full av känslor...
Jag är fjorton år igen och älskar fotboll. Väggen är tapetserad med Dahlin, Brolin, Thern, Schwartz, Henke Larsson med dreads... Det är fotbolls-VM i USA, tokvarmt och galet stort! Det perfekta mästerskapet, varje match är en thriller, semifinalen oj oj oj, bronsmatchen oj oj oj oj oj. I början av VM:et faxade jag en lycka-till-hälsning till laget. Gissa min lycka när ett brev dimper ner i brevlådan adresserat till mig, och när jag i brevet hittar denna:
Ser ni hur lyckan lyser i mina fjortonåringsögon? Känner ni glädjen ända ner i magen? Tänk va, vad en bit papper med lite tusch på kan göra... (och ja, det är riktiga autografer allesammans, inget tryckt, allt alldeles på riktigt).
Rena fönster och femtio öre
Jo det var dags...
Bara ett fönster klart hittills, Vincents, resten får vänta på lediga stunder i veckorna som kommer. Tills vidare firar jag ett efterlängtat försvinnande. Hur länge har man inte stört sig på den här lilla pengen? Fr o m 1 oktober ska vi slippa den, hipp hipp hurra:
Nu traskar jag till mataffären med mina nyvakna barn, utan att riskera att få fler femtioöringar i fickan. Adjöss!
Smakisar för både barn och fåglar
Claudia är så redo för smakportioner som man bara kan bli. Hon sover fortfarande max 3 timmar i sträck om nätterna, hon är väldigt intresserad av oss när vi äter och tycker det är helskoj att se mat åka in i våra munnar. Dessutom tuggar och dregglar hon massor och smaskar glatt på sina fingrar (pek + lång är favoritkombon). Helt enligt regelboken för hur en smakisredo bebis ska bete sig.
Så - jag planerade att ge henne första portionen igår. Men vad gör tösen? Somnar redan kl fem och sover till kvällsmålet kl åtta och somnar om. Inte för att det hjälpte nattsömnen något vidare, men så tidigt har hon aldrig somnat för kvällen. Fick igen det imorse, men det är en annan historia. Kort sagt missade hon potatisupplevelsen. Men idag tog hon igen det med besked. Vilken succé!
Hon tuggade i sig en hel majskrok på öppna förskolan häromdagen, så jag var inte förvånad över att det gick så bra med potatis. Claudia smaskade och grimaserade och hjälpte ivrigt till med händerna. Det var så poppis att hon fick en till smakportion lite senare på dagen. Dessutom körde vi grötsmakis innan kvällsamningen. Också mums enligt Claudia! Nu sover hon sött i sin säng och jag hoppas att hon kanske kan sova liiite längre än vanligt. Hoppas på att gröten skapade extra mättnadskänsla i den lilla bebismagen. Vi får väl se.
Japps, då har vi två ätande barn i familjen, och två ansikten och fyra händer att tvätta efter varje mål. Det firade Vincent med att själv gå och tvätta sina händer i badrummet efter middagen. Tack kära son! Och tandborstningen är inte omöjlig längre, och blöjbyterna går galant. Hm, två blöjbarn ja. Får se när Vincent är redo för att bli blöjfri, inte riktigt än vad det verkar. Vi tar det lugnt.
Imorgon blir Claudia fyra månader, och hon är stark och stadig redan. Att stå är en smal sak för den här tjejen:
Hon vill stå mest hela tiden, men det får hon inte. Nåja. Claudia är inte den enda som är hungrig. Vincent fick en talgboll av Annette och Lasse att sätta upp på balkongen för att kanske locka hit lite småfåglar. Och visst dök de upp! En blåmes har jag sett, och en skata skikade förbi som hastigast, annars är det bara talgoxar som äter och äter och äter. Hungriga? Japps!
Visst fanns det väl ändå fler olika sorters fåglar när man var liten, eller? Nåja, talgoxar är söta. Och Vincent älskar fåglar (liksom Aries, som synes), ett intresse som upprätthålls med hjälp av den här boken, som finns hemma hos mormor och morfar:
Till bilder och text om en massa fåglar så får man också lyssna till hur de låter. Enormt spännande för en liten fågelskådande tvååring!
Nej nu tror jag det får bli lite Sopranos, och så ska jag försöka att inte sitta med datorn i knät. Vi börjar närma oss slutet så man kanske ska hålla ögonen på tv:n. Ska bara säga hejdå till Lasse som varit här på middag, och koka mig lite mer mjölk till tredje koppen latte.
Månpoesi
Det har varit riktigt fina höstdagar hela veckan. Förutom en dimmig morgon (också mysigt), så har vi om morgnarna promenerat mot dagis under en klar och höstkylig himmel. Solen har kämpat sig uppåt snett framför oss, och snett bakom oss - högt på himlen - har en vit måne vandrat. I tisdags (28/9) berättade Vincent för mig:
"Mamma, där ser vi månen! Den ser allstede ut som ett tuggummi. Man kan tugga på den!"
Idag är det oktober, hjälp vad fort hösten går. Njöt i alla fall lite av den under en promenad runt Tisken idag. Jag gick med barnvagn med sovande Claudia, Vincent cyklade på sin röda springcykel, och Pieter joggade åt motsatt håll dubbla varv. Det är förresten en väldigt fin och binär dag idag, 100101. Noterat!
ARKIV
