En sak är säker, syrran gillar bollar mer än brorsan gjorde i samma ålder. Kanske blir hon en sportis, det lär vi märka. Hon får gärna spela fotboll för mig, en sport jag verkligen gillar. Jag är inget sportfreak. Jag är en sådan som kollar på OS och tycker längdskidor är nästan det roligaste som finns att se på tv (jo, på allvar!). Men bortsett från det följer jag inte mycket. Men jag hoppas att mina barn kommer idrotta, trots inte allt för sportande föräldrar.


Det är väl bara att uppmuntra det här intresset helt enkelt.

I förmiddags tog jag ledigt från jobbet en stund för att följa med Sandra till Grand Spa&Sport. Där fick vi våra naglar pysslade med av ett par elever. Vi var testkaniner alltså. Det var kul och ovant. Och hjälp vad röda naglar inte är min stil. Liksom fel men roligt ändå.


Så just nu går jag runt så här. De som ser mig får nog passa på för jag tvivlar på att jag kommer måla dem röda någon mer gång. Fast jag ska försöka börja måla dem med stärkande ofärgat lack så kanske de slutar gå av hela tiden. Blabla.

Det var trevligt med lite mammalyx som avbrott från vardagen. Måste verkligen se till att boka in den där massagen som jag fick i julklapp också. Den skulle jag verkligen verkligen behöva.

Igår sydde jag en velourmössa åt Claudia. Jag undrar verkligen hur det blir när mössäsongen kommer igång för oj vad den här tjejen inte gillar att ha saker på huvudet. Cykelhjälmen går visserligen bra så det är väl en vanesak. Hon var hur som helst inte glad över att agera mössmodell idag.

För jag sydde henne en mössa igår kväll. Den sitter väldigt precist på så om jag syr fler i velour så måste jag göra dem lite större. Men den sitter helt ok. Testade att sy på en applikation också. Halva hjärtat blev fint, andra halvan inte lika. Men det får duga.


Klurar som bäst på vad det blir för mössa nästa gång.

I helgen träffade vi vänner som vi inte ser så ofta. De bor nämligen på andra sidan jorden i vanliga fall. Men nu är de här och vi ska se till att ses några gånger medan vi har chansen. Fick träffa nytillskottet Alexa för första gången, nio veckor gammal. Jag säger väl standardfrasen: Har mina barn verkligen varit så där små?


Pojkarna var så där pojkiga och enades i sitt stora bilintresse. Som tur är är Claudia lika bilintresserad så hon väger upp det hela lite. Det var roligt att se Oskar följa med Vincent upp på rummet och hur de fann varandra i leken.

Ett par dagar senare fick grabbarna följa med sin morfar respektive farfar på cirkus. Det är genom dem vi känner varandra. Roligt att barnen fick ge sig av på ett eget litet gemensamt äventyr. På torsdag ska de få leka igen.

Vad hon var lik sig men ändå så olik, Claudia sju månader...

Nu är hon dubbelt så gammal och har som sitt största intresse att placera rätt sko på rätt fot. Nåde den som inte tar emot den sko hon kommer med. Och det händer sällan att man får fel sko av den här lilla ordningspolisen.

Det är skönt att ha fått ett barn som visar någon form av intresse för det här med påklädning. Vincent kunde inte bry sig mindre. Han kan gå till toaletten, dra ner byxor och kalsonger, och när han är klar på toa så strosar han runt med byxorna runt anklarna. Varför liksom?! Totalt ointresse. Claudia å andra sidan försöker åtminstone. Det hejar vi på allt vi kan.

Lägger ut min H&M-kik nu för den låg bara och "skräpade" bland mina sparade bloggbilder. =) Kan avslöja att jag faktiskt har beställt några av de här plaggen + lite vintermössor och några vantar åt Vincent. Får väl visa upp när de dimper ner i brevlådan.

Det blev visst en till klädvisning hemma hos Sandra. Redan inbokat är Me&I-visning söndag 11:e september, men redan nu på söndag kommer en Blingo-säljare och visar kläder. Jag vet inte vad jag tycker om deras kläder, vissa är ursnygga annat är rätt tråkigt. Fast så är det väl med de flesta märken. Blir kul att klämma på dem live iaf. 

Kikade på kollektionen på nätet och det här fastnade jag mest för:

Det var faktiskt inte alls så svårt. Och gick på ett kick. Blir säkert fler. =)

Nu har jag scannat in mina föräldrars gamla broschyr över vårt område. De bor ju (och jag är uppvuxen) gatan nedanför oss. Kul att kunna få sånt här, med planritningar och funderingar och sånt kring området från innan det byggdes.


Charmigt med sjuttiotal. Och jag måste ju säga att det här är rätt kul det med, min pappas gamla kalkyl över vad huset skulle kosta, då (klicka på bilden & förstora):

I fiskaffären i hamnen i Strömstad säljer de inte bara färsk fisk, räkor, humrar och andra havsdelikatesser. De säljer också konstverk gjorda av drivved. Alla är unika. Varje sommar står jag där inne i affären och tittar på dem långa stunder. Alla är fantasieggande och fina i varje liten sliten detalj.

Mina föräldrar äger ett sedan några år tillbaka, det sitter på väggen i deras vardagsrum. Numera gör jag det också, för snälla föräldrarna gav mig ett konstverk i födelsedagspresent. Nu kan jag få den där saltstänkta västkustkänslan när jag vill, bara genom att kika ut i hallen.


Jag tycker det är helt underbart fint! Som solitär på en liten väggsnutt i mitt hem. I all sin annorlundahet. Bohuslän i mitt hjärta. (Och byrån i bakgrunden ska städas, men det är där allting hamnar för det är ett av få ställen som barnen inte kommer åt.)

Idag har Vincent lärt sig cykla! När jag kom hem från jobbet så hade vi en stund innan maten var klar och då frågade jag om Vincent ville cykla på sin stora blå cykel (i motsats till hans lilla röda springcykel) och det ville han. Så jag höll i honom och sa åt honom att trampa och vips cyklade han iväg. Balansen har han med sig från springcykeln (som är en helt kanonbra uppfinning!)



Vi var på gården utanför oss och den lutar lite svagt. I uppförslutet gick det inte men nerför hur lätt som helst. Han svängde runt och bromsade t om. Svårare var att komma upp på cykeln själv, alltså ta första tramptaget. Tror vi ska öva lite mer innan barmarkssäsongen är över. Han är för stor för den lilla röda så efter vintern kommer det vara den här som gäller bara. Då är det bra om han lärt känna den lite redan nu.



Jag har känt i några dagar att jag vill se om han kan cykla, det har liksom hängt i luften. Hur han "suuusar ner för backen" (som han säger själv) med sin springcykel och håller balansen trots att den har blivit för liten, de små hjulen vinglar och hans knän är uppemot magen för att de inte ska släpa i backen. Det var helt enkelt dags att ta fram den "riktiga" nu.



Vincent är 3 år och 4 månader. Ganska tidigt att lära sig cykla, men jag skyller det verkligen på springcykeln. Jag tror att många barn i kan cykla riktigt bra tidigt tack vare springcyklarnas ankomst (de kanske har funnits länge men jag har märkt en stooor ökning av dem sedan Vincent fick sin på sin tvåårsdag). Desto svårare om de bara cyklat på trehjulingar och med stödhjul innan. Det är så klart inget självändamål i att cykla tidigt, fast jag kan inte låta bli att tycka det är roligt. Så länge barnet gillar det. Och det gör han. Och eftersom han ändå vuxit ur springcykeln så är det här nästa steg.

Har en ganska händelselös film på Claudia också, bara för att hon ska få vara med på ett hörn. Så, jag ger er Claudia i sandlådan:



Sedan blev det ombyte och tvättning av barnen, min mamma kom, vi åt middag (korv och rotmos), Pieter och min pappa åkte iväg mot Säterdalen för country jam session, jag och Annette lekte med barnen, sedan nattade vi dem (jag Vimse och Annette Claudis), och så satte vi oss i soffan med en kanna te och pratade. Trevlig kväll.

Bara för att jag tycker det är roligt så kommer nästa butik här. De häringa jeansen måste jag nästan traska ner och köpa åt Vincent. Han sliter ut sina i en farlig fart. Han hade liknande från Kappahl för något år sedan och de var jättefina. Ser likadana ut i knän och fötter, men så gillar jag fickorna på dessa också. Och färgerna.


Jeansklännigen är ju nästan också ett måste. Så otroligt fin! Men nu har Claudia redan en klänning i jeanstyg (om än en helt annan modell) så jag kanske får hålla fingrarna i styr den här gången. Den stickade overallen längst ner finns bara i nyföddstorlekar, men hade jag haft en liten en så hade den fått mysa i grått nu till hösten.

Kolla också in Sandras höstfavoriter från Kappahl.

Han är en pappadyrkare just nu, Vincent. Det tycker varken pappan eller mamman är jättekul. Desto lyckligare blir mamman de stunder hon får den där snabba kramen, det lyckliga skrattet eller den halvsovande mysstunden på morgonen innan vi riktigt vaknat. Det känns som att jag inte riktigt får tillräckligt med Vincent nu. Vill ha mer, så jag ska försöka få till lite fler egentidstunder bara han och jag. Vi behöver det allihop.

Igår när jag kom hem från jobbet var vädret så där harmoniskt som det är ibland. Alldeles lugnt och ljummet och soligt och... harmoniskt. Medan Pieter lagade middag rotade jag fram gatkritorna som jag köpte för rätt många år sedan när jag jobbade på leksaksaffär. Fick med mig barnen ut och hittade en plätt på asfalten där solen sken. Där satte vi oss med våra kritor och ritade.

Jag och mina barn, helt i nuet, tillsammans i stunden. Utan skrik, tjat och måsten. Det var så mysigt. Inte förrän barnen tröttnat och börjat ränna runt bad jag Pieter ta med sig kameran ut så jag fick fota lite, fota för att minnas ögonblicket.


Vincent ritade degmjöl i min hand. Först ritade han sin egen hand alldeles vit, mjölig, och sedan min. När Claudia tröttnat på att rita började hon leka med kritburken, sedan sparkade hon på den som en fotboll medan Vincent sprang runt med en vanlig fotboll. Och så smakade hon också så klart, på kritorna.

Jag har tänkt försöka mig på att sy en omlottklänning ur den gamla fina syboken som jag ärvt av min mamma. En bekant till mig har sytt en hel radda ur den boken på sistone och de ser så trevliga ut. =) I förrgår kväll när jag lagt mig i sängen kunde jag knappt somna, var bara så sugen på att sätta mig vid symaskinen istället. För då bestämde jag att det ska bli en omlottklänning av rådjurstyget, och att jag ska sy ett par byxor/leggings till med långa muddar i samma tyg.

Igår kväll fanns inte tiden till att sy en hel klänning så jag började med byxorna. Ritade ett rätt hastigt mönster själv genom att kolla på och rita av ett par av Claudias byxor som jag ville efterlikna på ett ungefär. Så här blev resultatet:


Vad kul det är att man kan sy ett helt klädesplagg på en liten kväll! Jag vill sy meeer! Ska se om jag lyckas tyda mönstret till klänningen nu då, och så är jag nyfiken på hur den kommer matcha byxorna men det blir nog finfint. Dessutom vill jag testa att sy en mössa. Hade planer på det redan i våras men sedan kom liksom sommaren emellan. Men jag hittade ett bra mönster med beskrivning idag så när som helst blir det nog mössömnad.

Halvholländare är han i alla fall, min rödhårige son. Här sjunger han en bit av Eric Saades Popular. INTE mitt val av musik, urk. Men på dagis är det en stor hit, tydligen. Och han är ju bra söt när han sjunger. Vincent alltså:



Och så ett klipp från Italienresan när samme son sjunger We will rock you, en annan av hans favoriter. Min mobil dog f ö någon av de första dagarna eftersom jag glömt laddaren hemma. Vad vilsen man känner sig utan sin telefon. Fast lite fri också.



Om någon undrar vad han egentligen sjunger i så är det en fingermikrofon (enligt egen utsago). Enligt oss föräldrar snarare benämd "liten konstig plastsak som Vincent hittade vid poolen och absolut ville ta med sig hem". Kan den bidra till hans mer kreativa sidor så, okej då.

Har jag sagt att Vincent är blöjfri dagtid?! Han klarade hela Italienresan, bara med undantag av dagen jag och Pieter var i Milano och barnen var med oma och opa. Svårt med andra vuxna när det är så nytt för honom. Förutom det, inte en olycka sedan ett par dagar innan resan. Nattblöjan får han behålla ett tag, men wohoo vad vi är glada och stolta och allt det där. Heja Vinnepinnen!


En liten önskan är väl att Claudia blir blöjfri lite tidigare. Kanske att vi får börja öva med henne snart. Hon har ju i alla fall en storebror att se upp till, det borde hjälpa.

Nu är den klar! Vincents mysdress i gepardfuskpäls. Jag sydde klart igår kväll och provade på sonen idag. Den sitter kanonbra! Nöjd är jag. Jag har använt Stoff&Stils mönster på onepiece/mysdress men ändrat lite - lagt till muddar (gillar muddar!) och sytt i ett hjärtmönstrat foder i huvan. Den har sina skavanker på rätt många ställen så klart, men inget som stör på håll. Söt han blev, min gepardgrabb:


Det svåraste var att få till något typ av mjukt slut på dragkedjan upptill. Det fanns inte med på ritningen och jag har inte gjort något sådant förut, men jag kände att det kanske var lite hårt att få en dragkedja direkt mot hakan. Det blev små tygbitar som inte är jättefina men som fungerar.

Nu ska jag ut till min familj och fira lite extra födelsedag med grillat i regnet. Mums.

Om några veckor blir det Me&I-klädvisning igen, den här gången hemma hos min kompis Sandra. Kollade in den nya höstkollektionen som släpptes nyligen och åh, de här plaggen är helt klart favoriter:

Får se om några blir inhandlade, och vilket/vilka isåfall. Måste fundera lite mer, och klämma på dem live också så klart. Jag tycker homepartyn brukar vara lite halvjobbiga, men när det gäller barnkläder är det bara kul. Konstigt nog. ;)

Kikar bara till datorn lite som hastigast, för nu ska jag återgå till att sy klart denna...


Med en kopp kaffe till hälften utblandad med varm mjölk vid min sida. Och med mantrat "jag behöver ingen kaka till" malandes i huvudet. Sex kilo upp sedan när jag vägde som minst i våras är inte riktigt okej, trots fem veckors semester. Nyttiga livet har återvänt.

Okej, här kommer massor av bilder. Blir ingen längre utläggning om vad vi hittade på, men det var iaf helfint. Lite kyligt att landa i Sverige efter att ha ätit frukost ute i solen i bara linne varenda dag.





Puh, nu kan jag äntligen sova. Haha. Sen insåg jag att jag fortfarande har en hel del Bohuslän-bilder som jag vill visa upp. Det får bli en annan dags projekt. Det kliar i fingrarna för att få sy klart gepard-mysdressen åt Vincent som jag började på precis innan Italienresan. Kanske ska låta datorn stå imorgon kväll och sy lite istället.

Hej! Nu har vi kommit till Sverige igen efter en dryg vecka vid Lago Maggiore i Italien. De senaste inläggen var automatinställda, för jag har varit helt avskärmad från allt vad datorer och internet heter, skönt. Men nu är jag tillbaka igen. Så här ljuvligt har vi haft det, med runt 30 grader och sol varenda dag:


Nu ska vi packa upp och komma iordning, och avprogrammera oss från det goda restaurang-varenda-måltid-frosseriet. Mums vad mycket godsaker det har blivit. Och ett par kilon på magen. Och en (för mig) hyfsad solbränna, trots faktor 50 på solskyddskrämen.

I helgen hade vi besök från Holland genom en av Pieters kusiner och hennes pojkvän. Även svärföräldrarna och svågern med flickvän hälsade på och vi åt god middag tillsammans. Barnen fick en riktigt fin bok om Sinterklaas som vi ska läsa mycket i vinter. Och även om Claudia mest skrek (hon är inne i en skrikfas igen, eller fortfarande, eller hur det nu är) så var det kul. 

Här är jag i ett par korta jeanshängslebyxor. Året är 1981 och jag är elva månader gammal. Jag började gå när jag var tio månader, och jag var rätt knubbig. På mina barn passar byxorna också, om än några månader senare. Vincent är en klart spinkigare typ än jag var, och Claudia ligger väl någonstans mittemellan.

I morse blev jag sjungen för, fick öppna paket och äta tårta. Jag gillar att fylla år. Fast gillar inte längre det där med att bli äldre, men det gör väl ingen som passerat 30-strecket? 31 nu alltså. Nytt år igen. Känner mig som 27, så jag stannar nog vid det. =)


Det är rätt trevligt med Facebook, kanske framförallt när man fyller år. Aldrig har man väl fått så många gratulationer som nu. Grattis mig!

Stenplattorna vi har på framsidan av huset är inte speciellt sköna att gå på barfota. Än mindre att krypa på kan jag tänka, stackars knän. Jag är uppvuxen med likadana. Gissa om jag är bra sugen på att ta ett spett och rycka upp dem allihop?! Men allt trädgårdsfix får vänta. Först ska vi bo in oss och känna efter och se trädgården förändras och allt det där.

Men jag är ju inte förvånad över att Claudia satsar på den här stilen:


Fast lite undrar man ju varför hon inte bara tar gräsvägen ut ur trädgården.

Jag har ganska nyss gjort en stooor beställning tyger med lite av varje. Det var knappt att jag fick hem paketet från affären - på cykeln. Jag som är ovan vid att sy vill gärna prova på olika material, och vill ha lite av varje hemma. Alltså fick mitt tyglager fyllas på så mycket att jag nog klarar mig i ett par år. =))

Några av tygerna har jag planer för, andra inte. Vi får se vad det blir framöver helt enkelt. På första bilden är alla tyger jag beställt från Stoff&Stil och på undre bilden är tre tyger från Znok design. Helt underbart fina! De har jag inte bestämt vad de ska bli än, men efter att ha kollat in dem många gånger redan så var jag tvungen att beställa hem några metrar. Framförallt rådjurstyget är jag lite förälskad i.


Skrev vilken sorts tyg allt är, för er sykunniga och för att jag själv ska komma ihåg. En hög för varje sort. Jag har fortfarande inte så stor koll på vad som är vad, men det kommer väl. Jag tror i alla fall att det mesta var som jag tänkt mig när jag klickade hem det.

Nästa tyg att klippa i blir nog den gepardmönstrade tunna fuskpälsen. =)

Igår kväll satt jag med symaskinen i några timmar. Framför tv:n eftersom min syhörna inte är fixad ännu. Inte så optimalt med symaskin vid ett soffbord, men det gick. Resultatet: En klänning åt Claudia.


Den sitter kanon med lite utrymme att växa i (ca stl 86/92). Och jag är jättenöjd. Använde ett mönster från Minikrea, som jag modifierat lite. Bra mönster, men det är på danska vilket gör det hela lite knepigare.

Jag funderar på att sy några till sömmar, och eventuellt sätta resår längst ner för att göra ballongklänning av den. Vi får se. Det här var annars första gången jag sydde en klänning, första gången jag sydde foder i ett plagg, och första gången jag satte hakar (eller vad de heter) för knappar.

När vi ska flyga om ett litet tag så har vi insett att det till slut blivit dags för avledningsmanöverprylen nr 1. I alla fall om man har en filmälskande unge som vår. Så, nu ingår en liten bärbar dvd-spelare i familjen. Vincent har provkört den i ett par dagar.

Det går liksom rätt så okej med toaletträningen här hemma. Vincent har varit utan blöja i ca två veckor nu, fast han har blöja på natten. Det är ett evigt tjat från vår sida, men det händer också ganska ofta att han säger till själv. Då brukar det vara bråttom, om det inte redan är för sent.

I förrgår morse imponerade han riktigt stort. Han och Claudia var uppe och stökade runt själva innan jag och Pieter orkat ur sängen ens. Så hör jag skrap från toaletten. Det visar sig att Vincent själv gått dit, dragit ner pyamasbyxor och blöja och satt sig och kissat. Åh vad jag blev stolt och glad!

Vincent får ett klistermärke för varje lyckat toa/pottbesök. I helgen fyllde han upp sitt klistermärkeshus och fick sig det utlovade leksaksafffärsbesöket. Pieter hade nog tänkt sig något mindre som belöning, men jag föll för Vincents val. Så vi kom hem med en dinosauriebilbana, och en minst sagt lycklig son.

När jag var i Göteborg senast fick jag med mig min gamla hund (tror jag att det är) från min mormor. Jag fick den någon gång när jag var liten, och min jämngamla kusin Tobias hade också en. Och de har bott hos mormor genom åren. Jag mindes den knappt nu när jag fick den, även om jag någonstans ändå kände igen den.

Mormor kan nog berätta mer, eller hur?! Du får skriva en kommentar om den, mormor, så jag för höra mer om hur jag fick den och när!


Jag tycker på något sätt att den är så väldigt fin. I all sin trasighet. Charmig. Fin. Gammal. Och min.

En favorit i klädväg har det senaste året varit Vincents lurvfleece från Molo som han fick förra året. Nu har också Claudia fått sig en, en begagnad men åh så fin.


Lite varm just nu (som tur är) men de kommer vara så fina ihop i höst. =) Här är Vinnepinnen från i februari, när det fortfarande var kyligt nog för hans mysiga lurv...

Vincents har jag köpt hos Spillevinken, och Claudia från en privatperson via Facebook. Det har dykt upp specialgrupper för att köpa och sälja olika märkesbarnkläder. Bra, för att det är begagnat. Men lite farligt ändå för plånboken.

Jag minns att jag gick och klämde på lurvfleecear i en affär i Fjällbacka redan Vincents första sommar. Tyckte de var så fina men alldeles för dyra. Uppenbarligen har min smärttröskel vad gäller priset för ett barnklädesplagg höjts en bit sedan dess.

Jag är vääldigt sent ute med det här, men äntligen har jag kollat igenom korten från Mammabloggalan som jag var på i början av maj i år. Kollat igenom ordentligt alltså, och valt ut och lagt ihop. Jag åkte direkt vidare till Göteborg och han inte fixa med korten när jag kom hem, och då blev det liksom bara inte av.

Här kommer de i alla fall, korten. Och får tala mest för sig själva. Vi hade en trevlig liten resa, jag Sandra och Theres. Nästan mest för att vi fick tillfälle att umgås lite mer vi tre, vi som inte känt varandra mer än ett år men som helt klart kommer känna varandra länge. Men det fanns några höjdpunkter här och där under de två dagarna i Stockholm...





Sedan tog vi taxi till centralen, köade (lite för länge) för att kunna låsa in våra stora resväskor, och så gjorde Gamla stan. Vilket väder!


Sen tuffade vi hem igen till våra små godingar som väntade på oss.