Jag kan sy barnkläder, tjohoo! Igår gjorde jag klart bodyn jag började på häromdagen, och så sydde jag ett par byxor dessutom - båda åt Claudia. Det är en hel del fel och konstigheter här och där, men för att vara de första kläder jag någonsin sytt så är jag rätt nöjd.

Nu blir det ett hastinlägg. Måste stänga av datorn för jag har lovat Pieter att få den alldeles strax. Jag vill bara säga att jag har testat att ladda ner "actions" till Photoshop. Det är som snabbredigering av bilder. Jag har bara hunnit testa helt kort, men ska ge det lite mer tid senare.

Hellner och Kalla, och alla de andra. Äntligen har skid-VM satt igång! Gissa vem som tänker sitta klistrad. Så gott det nu går bland barn och jobb. Men alltså längdskidor. Jag verkligen älskar det! Överlägset roligaste tv-sporten. Och med hemtrevliga Vinterstudion i SVT däremellan, och Pops och allt. Och Södergren och Anna Haag och femmil och skiatlon och... Hörs det att jag är lite lyrisk?

Lillasyster är grinig, gnuggar sig i ögonen, vill inte göra något alls. Dags för förmiddagsvilan. Jag lägger henne i sängen med napp och snutte. Hon ser ut att somna. Jag går in till storebror som leker på sitt rum. Tycker jag hör något från andra rummet. Öppnar dörren, och vad får jag se?!

Har du sett mina namntavlor? Jag gör egna (grafiska) namntavlor med namn och födelseinfo. Håller på att bygga upp ett större urval, men redan finns ett antal att välja mellan. Om du vill sprida ordet så blir jag väldigt glad! Tänk om jag kunde få jobba lite mer med det här... Så tipsa gärna vänner och bekanta, eller ge bort själv i doppresent eller till någon litens födelsedag!

Igår kväll passerade en riktigt fin fullmåne högt över staden rakt utanför vår balkong. Var ju tvungen att ta med stativet och teleobjektivet ut i minusgraderna och fota lite.

Idag har vi varit på två husvisningar, de två enplaningarna med källare i Järlinden. Man kan väl säga så här att husen drunknade - i mängden folk. 55 anmälda på ena huset och drygt 30 på det andra. Jag tappar sugen redan i dörren när ett hus översvämmas av människor. Dessutom har både jag och Pieter blivit mer negativa till källarvåning igen.

Någon mer som upptäckt detta fenomen?

Det var stor skillnad på den Claudia som jag nattade igår kväll och den som jag kom hem till idag efter jobbet. Hon var mycket mer sitt vanliga jag. Babblade och lekte. Skönt. De trivs på Vincents rum båda två. Så här soft kan man ha det på kvällarna i väntan på välling, pyamas och tandborstning, med en Claudia som lirar tunna...



Jag borde testa igen att lägga upp något klipp från den riktiga filmkameran. Hittills har jag bara fått upp filmer från mobilen. Det är liksom enklast. Bara att ta över filen från mobilen och ladda upp på Youtube. Fast kvalitén blir därefter. Nåja, det blir ett senare projekt, att få till lite snyggare film. Inget för ikväll.

Än har jag inte hunnit/lyckats dra upp symaskinen och sätta nålen i tyget. Men jag får väl kalla det här för startrakan. Jag laddar! Mentalt. Haha. Inspiration finns det gott om på nätet, men jag skulle vilja ha lite fler handfasta tips, lite steg-för-steg-instruktioner och tydliga förklaringar. Som hos KarinOttilia. Hon inte bara syr fina saker, hon delar med sig också, sånt gillas. Mer tack!

Kolla in KarinOttilias blogg här, och klicka på bilden för att få hela beskrivningen till hyr man syr en mössa:


(bild från karinottilia.se)

Jag ska skriva ut instruktionerna och försöka klippa ut något som liknar en mössform i ett av mina fina tyger, och se om jag vågar sätta nålen i.

Idag har Claudia stylats efter Kejsarens nya kläder-modet. Efter att sjukvårdsrådgivartanten föreslog naken med enbart strumpor så drog jag av den varma bebisen tröjan. Benen kändes kalla så hon fick behålla ett par tunna byxor på. Och strumpor och tossor på de iskalla blåskimrande små fossingarna. Mage, rygg, nacke och huvud var blossande heta. Min stackars lilla sjukling.

Vi är inte så där väldigt romantiska av oss. Brukar därför knappt fira Alla hjärtans dag heller. Fast vissa år mer än andra. I år var ambitionsnivån dock ytterst låg. Jag köpte i alla fall hem ett paket valentinhjärtan med texten "Kan innehålla spår av kärlek" som vi knaprade till kvällskaffet. Alltid nåt.

Jag skulle haft Me&I-träff förra söndagen, men då hade Vincent just varit magsjuk. Lyckades boka om till idag, men vad händer? Säljaren ringer på morgonen... och har fått magsjuka. Boka om igen? Frysa in allt fikabröd igen och ringa runt till alla inbjudna ytterligare en gång och skjuta på det hela? Jag hann bli ganska så matt innan räddningen kom, en ersättare. Tänk att t o m homepartysäljare har inbytare. Puh!

Vi är på god väg att växa ur vår lägenhet. Därav (eller bland annat därav) husletandet. Vi växer samtidigt som lägenheten krymper. Den håller inte längre riktigt för vårt liv. Inte för mitt i alla fall.

Okej jag älskar henne ändå, men alltså. Om jag fick önska mig två saker just nu så vore det att Claudia slutar snora och sen att hon slutar gnälla. En till förresten, att hon slutar vakna hela tiden på natten. Man kan ju bryta ihop för mindre.

Han kanske blir musiker, Vinceprinsen. Som han sjunger. Just nu är det en låt ur filmen Bilar som får stämbanden att vibrera. Den är på engelska och det låter så gulligt så det finns inte när Vincent tar ton... "Lajfisanaolin... awonaolin ånajt long..."  Igår ackompanjerade han sig själv med pianot på öppna förskolan. Idag var det en liten porslinsängelpingla (på väg ner i jullådan) som stod för musiken.

Det har blivit dags och mer än så. Ett tunt lager damm har vuxit till sig över hela lägenheten. Äntligen slog vi till med storstädning idag, och den fortsätter imorgon och säkert längre ändå. När det väl är, då är det mycket.

Jag har lagt över lite kort och filmsnuttar från mobilen så här bjuder jag på en film från häromdagen. Barnen leker på köksgolvet, spelar trummor och busar med varandra.


Mot slutet dyker hennes eviga gnäll upp. Hoppas gnällperioden går över snart. Puh säger trötta öron. Claudia har annars jobbat fram sina första ord under den senaste veckan. Både "mamma" och "pappa" står på repertoaren. Snällt av barnet att dra till med båda föräldrarna på samma gång.


Tänk att Claudias polare Molly passade på att börja krypa idag också. De är rätt bra synkade de där två: Molly kryper

Claudia vill förresten skicka en stor blöt tackpuss till sina tjejpolare Signe och Molly som grattade så fint på åttamåndersdagen. Här är Mollys hälsning, och här är Signes. Tack raringar!

Jag är barnsligt förtjust i brittiska husprogram. Grand Designs är en stor favorit, och Location location location har seglat upp högt på topplistan. Kanske inte så konstigt när jag dels älskar inredningsdesign och dessutom själv är på husjakt. Serien visas på Kanal 9 och går ut på att två "husjägare" letar bostäder åt par på jakt. Jag gillar Kirstie Allsopp och Phil Spencer, programledarna aka husjägarna. Brittiskt behagliga och med den där torra humorn som sätter små leenden på mina läppar. Och så alla hus man får kika in i så klart!

Claudia hittade dagens gå-till-jobbet-skiva igår, hon drog ut den ur cd-stället och slängde den i golvet. Ibland krävs det nya metoder för att hitta tillbaka till gamla skivor, för nu var det längesedan jag lyssnade på den, Radioheads Pablo Honey. Riktig nittiotalsnostalgi det här. Hur det nu kan vara nostalgi, det var ju nittiotal alldeles alldeles precis nyss, eller som Vincent skulle säga: "i förrgår". Den mest kända kända låten från skivan är Creep, men den trängs med pärlor som denna:



Det både låter och ser nittiotal ut. Jag undrar just hur tiotalet kommer låta och se ut i efterhand. Tiotalet... vad konstigt det är. Tänk när vi når det nya femtiotalet, eller åttiotalet. Om man nu får uppleva det. Tiden slår knut på sig själv. Fast nu ska jag inte tänka mer på tiden, det är alldeles för obehagligt. Avslutar istället med huvudvickarmusik som jag upptäckte genom filmen Kill Bill för några år sedan. För övrigt en favoritrulle.



Jobbjobb på er!

De senaste dagarna har Claido (flickan that is) börjat hoppa upp och ner på knäna med ett stort flin i ansiktet när hon ser och hör oss skaka vällingflaskan. Hon vet vad som väntar, upprymd. Söto!

Vi har kikat på hus i snart två år. Inte jätteambitiöst, men dock. Gått på visningar när möjliga hus dykt upp. Varit med på en budgivning (som vi hoppade av ganska tidigt). Men än har vi inte hittat vårat hus. Det är framförallt jag som känner mig allt mer trångbodd. Trivs visserligen i vår centrala hyrestrea, men mina tankar får allt mindre plats. Jag behöver utrymme för mina saker, mina papper och mina hobbys. När jag inte har utrymme för det fysiska så får inte heller det psykiska plats.

Vincent börjar bli stor. På många sätt är han fortfarande min lilla bebis, men t ex så känns det inte lika rätt att rikta kameran mot honom hela tiden. För han noterar den. Klart att jag fotar mycket ändå, men det blir oftare Claudia. Hon är än så länge förhållandevis stilla, och hon är inte på samma sätt medveten. Därför ser ni mer av den här tjejen i bloggen:

Här är ett av få ställen där det kan fungera rätt bra att sätta ner henne, Claudia, just nu. Har jag sagt att hon är klängig...? Men i hörnet i vardagsrummet, vid tv-bänken bland en massa leksaker. Där kan hon sitta och pyssla ganska länge om man har tur. Pilla med stereon, lägga saker i hyllan och öva arm- och benstyrka. Tills hon inser att hon är dumpad.

...i tron att den ska passa flickan. Fast om ett litet tag, så man tar i lite på storleken. Men så vill pojken prova tröjan, och den sitter som gjuten. Kanske att man har felbedömt storleken en aning. Eller så är vissa kläder helt enkelt kameleonter. De passar, länge.

Nu har jag hämtat ut paket nummer två och tre med tyger! Jag beställde från tre ställen samtidigt, NeaNobelle, JNY Design och Stoff&Stil. Jag ville ha lite tyger att välja mellan, känna på olika kvalitéer och ha en hyfsad grund att stå på vad gäller material så att mitt lilla (eller ja, stora) projekt verkligen blir av. Förutom tyger har jag beställt lite tryckknappar och lite kantband. Vet inte om jag är ute och seglar eller om jag har köpt rätt. Om någon sykunnig kikar in här så ge mig alla råd du har! Jag kan behöva det.

...hoppas jag. Ända sedan Vincent var nyfödd har jag varit sugen på att testa att sy egna barnkläder. Äger en symaskin sedan ett par år tillbaka, men plockar sällan upp den. Jag saknar en plats där den kan stå uppställd alltid, eftersom det är en så stor grej att sy om man varje gång måste packa upp, koppla in, fixa och greja, sy och sedan plocka undan allt igen. Så jag kommer inte riktigt till skott. Fast nu är jag steget närmare, för jag har nämligen lagt tre beställningar. Den första hämtade jag ut häromdagen och den såg ut så här:

Nu blir det musik för hela slanten!

Veckans traska-till-jobbet-musik till att börja med. Tisdagens örongodis var faktiskt ingen mindre än min egen kära sambo. Lyssnade på Red Light Shades senaste skiva. Kolla in deras Myspace-sida och lyssna på några låtar! Ikväll spelar de i Hedemora i tävlingen Rockkarusellen.

Det blir läggning av barn ensam ikväll alltså, men har jag tur (dvs de är snälla och synkade) så flyter det på utan problem. Läggdags är de faktiskt rätt bra på, oftast. När de har somnat ska jag baka morotskaka inför Me&I-träffen på söndag. Då blir det avsteg från min nyttighet, jag längtar redan. Mums! Kläderna ser jag också fram emot, och alla vänner och vänners vänner som kommer och hälsar på. Måste lyckas städa lite innan bara, inte det lättaste när Pieter jobbar hela helgen.

Mera musik var det ja. Igår hade jag Rainbow i lurarna (inspirerad av Karin) och deras - tycker jag - bästa skiva, Difficult to Cure. Jag skippar att bädda in youtubeklippen i det här inlägget, för jag har problem med text- och bildhanteringen när jag bäddar in. Tyvärr. Vet inte varför. Här är iaf en riktig rockklassiker i mina öron: I surrender

Idag hade jag ingen musik alls med mig på jobbpromenixen, för det REGNADE. Hu! Så jag struntade i att stoppa cd-spelaren (ja jag är lite omodern, så kan det gå) i jackfickan eftersom fickorna är helt öppna. Vill inte ha vatten i spelaren. Fast när jag kom till jobbet drog jag igång Spotify med Cornelis Vreeswijk, den ursvenske holländaren. Han är ett säkert kort. Deirdres samba

Blev påmind idag av min kollega Johan om ett klipp jag fick för ett tag sedan, en pappa och en dotter som sjunger en så fin låt. Och de är så söta. Titta själv: Home - Jorge & Alexa Narvaez Låten är egentligen Edward Sharpe & the Magnetic Zeroes. Måste köpa en skiva med dem tror jag, kanske Up from Below (lyssna på Spotify!).

Just det, Catatonia var det ja. Skivan jag hade tänkt lyssna på idag på morgonpromenaden, Equally Cursed and Blessed. DET om något är en klassisk skiva i min kropp. Älskar den. Jag köpte skivan när jag var i Dublin med skolan på gymnasiet. Minns inte ens hur jag hittade bandet, men jag tror det var en klasskamrat som tipsade. Bara helt underbart. Kolla in den här videon : Dead from the waist down.

Over and out. Ikväll blir det hyllningar till en månadsfirare!

När den stora protesterar vilt mot borstningen i perioder (just nu är protesterna relativt milda) så älskar den lilla sin nya tuggleksak - tandborsten. Inte en enda liten tandsing har visat sig i hennes mun än, fast lika bra är det. Vi väntar så gärna ett tag till.

Nu var det ett tag sedan de blev tuggade på och slängda i backen, våra cd-skivor. Även om Vincents skivälskande /-förstörande period kändes väldigt långvarig så har de ändå hunnit vila upp sig. Men nu är det dags igen, nästa marodör är här. Bara att försöka organisera de minst älskade skivorna längst ner, för de som är inom bebisräckhåll kan få sig en och annan törn.