Direkt från våra två veckor i sommarstugan i Bohuslän styrde vi bilen söderut och körde hela kuststräckan ner till Malmö (med lunch- bad- och glasspaus i solen vid kallbadhuset i Varberg), svängde runt hörnet och stannade inte förrän vi var framme vid ett vitrappat vandrarhem bland dimmiga åkrar. Backåkra. Bara lite för sent men vi fick checka in och blev tipsade om Kafferosteriet för de godaste pizzor man kan tänka sig. Vi hittade dit, väntade för länge på maten och fick som lite för sen middag verkligen pizzor att minnas. Kan gott varit godaste pizzan jag ätit.

Nästa morgon åt vi vistelsens enda köpefrukost, jättemysig liten ekologisk frukostbuffé i vandrarhemmets egen minimatsal. Packade sedan ihop oss och körde in till Ystad. Träffade direkt på turistbyrån så vi kunde plocka på oss en bunt kartor, och Vincent visade sig vara bästa sortens turist. Så strosade vi runt i stan, tittade på fina hus, vallade barn hit och dit, klättrade på statyer, försökte äta lunch (jo det gick till slut), fyndade barnkläder och Marimekkoporslin, och hittade en liten marknad precis vid klostret med ponnyridning, traktorer att provsitta, arbetshästar och lammungar att klappa, och en och annan kanin i bur.


Vi fick också syn på turistfärdmedlet nummer ett i Ystad - en gammal öppen brandbil. Den hade jag ju velat åka (och alldeles säkert barnen med) men vid det laget var klockan för mycket och vi ville köra tillbaka mot vandrarhemmet för att se lite kust däromkring.

Vi parkerade bilen på en plats som verkade rätt (gps i telefonen är en rätt bra grej) och började gå upp för en lång grusväg. Traskade på en stund tills vi kom upp till krönet. Och ängsmarken. Och staketen mot stupet, framme! Hammars backar. Lite läskigt magkittlande, framförallt att vara där med barnen, men staketet var betryggande och vi höll oss nära dem, och höll hårt i dem när vi kikade över kanten.


Vincent verkade njuta. Han blev så där harmoniskt lugn ett tag (innan tokfransen kom fram igen, som synes på slutet), strosade och tittade. Det kändes befriande att se honom sådan, på något sätt, nästan grubblande filosoferande lugn och inte så där småbarnsflackande. 

Disigt var det, och det var något som hängde med alla våra Österlendagar. Det var aldrig riktigt klart. Ständigt en dimslöja över världen. Vackert det med, även om utsikten säkert hade blivit ännu mer hänförande i klar luft.

Vi gick tillbaka till bilen och körde en liten kort bit för att åter svänga ut mot havet. Parkerade vid hamnen i Kåseberga och fick återigen en promenad uppåt, brantare den här gången, och mer välbefolkat. Upp kom vi till en kohage och den stora stensättningen Ales Stenar.


Det blev riktigt riktigt varmt där någon gång på väg mot stenarna. Och barnens kläder var klart för varma. Vincents byxor kunde i alla fall kavlas upp och han tog av sig skorna och gick barfota en stund. Men Claudias strumpbyxor var lite för meckiga (och hon klagade inte), ingenting på huvudet hade hon heller. Orutinerad man blir en regnig sommar som denna.

När Claudia såg stenarna påpekade hon självsäkert "Häj haj vi vaaajit!" när vi såg stensättningen. Hon hade visst vårt senaste skeppssättningsbesök färskt i minnet. På väg ner mot bilen igen såg jag en vallmo jag ville fota, och fick en liten humla på köpet. Ibland har man bara fotoflyt.

Tillbaka på vandrarhemmet lagade vi enklast möjliga middag - gulaschsoppa från burk. Men det är allt bra gott, speciellt när man är på resa. Barnen gillar det. Och med surdegsbrödet från bageriet i Kåseberga till satt det som ett smäck med utemiddag efter en lång händelserik dag.


Inte var det svårt att somna på kvällen heller. Gäsp! Snart redo för nya äventyr.

Jag har länge tänkt sätta upp krokar i barnens höjd i hallen. Jag började redan när vi flyttade in för mer än ett år sedan. Köpte krokarna med djurhuvuden och satte upp dem. Men de satt jättedåligt. De har bara ett hål på baksidan för att hängas på skruv, och det dög inte, definitivt inte för barns undersökande händer. Krokarna snurrade runt och plockades av och föll ner. Så det blev inget av hela krokar-i-barnens-höjd-grejen. Min tanke har nog ända sedan dess varit att göra någon typ av bräda att skruva fast diverse olika krokar på, fästa dem ordentligt och sedan i väggen. Idag blev det verklighet!


Redan för några veckor sedan sågade jag till brädan. Jag hade tänkt måla den men vi hade ingen färg hemma, så jag limmade fast en tapet runt den istället. Som satt dåligt och det blev inge vidare snyggt. Så brädan har legat där ute på altanen i väntan på mig. Idag insåg jag att jag så klart skulle plocka fram något av alla tyger jag har i mina lådor + häftpistolen. Tjoff tjoff så satt tyget på. Krokarna både limmades och skruvades, och hjorten och hästen fick några extra (inte så snygga) spikar för att undvika snurrfasoner. Sen var det bara (ehum, aldrig bara, men vi säger väl så) att fästa brädan i väggen och hallen var klar. 

Jag passade på att flytta runt några tavlor och dessutom sätta upp ett par extra krokar vi hade hemma istället för de fula som satt innan - och flytta ner barnens ryggsäckar. Tycker allt de ska bo i hallen istället för på barnrummen, även om det är en liten plutthall.

Nu kanske vi äntligen kan börja lära barnen att hänga upp sina egna jackor. Kunde vara på tiden.

...så skulle jag köpa en ljuvlig pandaoverall var åt mina barn, från Mini Rodini, att traska runt i i vinter. 8000 i vattenpelare och 1.499:- i pengar. Nej så många har jag inte. Men fin är den, tokfin. Och troligtvis väldigt bra. Sen tar jag gärna varsit par prickiga skor åt barnen också, och varsin kattmössa. Klicka in hos Oii barnkläder för att se alla nya plagg.


Och den här overallen och jackan är ju också fina, och de däringa byxorna med kaniner på längst ner. Jag förstår att Mini Rodini blivit så hypade på sistone, de gör ju otroligt fina kläder i bra kvalité och med udda designinslag. De tänker helt enkelt ett steg längre än många andra märken. Omöjligt att ogilla.

Fastnade för lite fina tapeter. Typiskt att man har en vitväggsälskare till sambo. Eller så är det lite tur, så att hemmet inte blev ett enda stort brokigt hav av olika mönster. Kolla in, fina tapeter från Midbec! Först en hel radda med Marimekko som avsändare och sedan ur kollektionen Missprint.


Uppifrån från vänster: Marimekko Aarni 13005, Marimekko Biloba 13043, Marimekko Lumimarja 13022, Marimekko Lumimarja 13021, Marimekko 214111, Marimekko Pienet kivet 13063, Marimekko Pienet kivet 13062, Marimekko Pienet kivet 13061, Marimekko Korsi 13046, Marimekko Korsi 13045, marimekko 214101, och väggmotiv med träd Marimekko 15402 Kaiku.



Uppifrån från vänster: misp1047, misp1045, misp1046, misp1020, 
misp1024, misp1023, misp1012, misp1009.


Så kunde man ha det lite så här hemma:

Alla bilder är lånade från Midbec.se

Jag håller på att räkna ut vad det kommer kosta att renovera Vincents rum. Eftersom jag blir arbetslös snart så har vi inte råd med några stora grejer, men jag fick öronmärkt bidrag till just detta i födelsedagspresent. Superglad blev jag för det här är något jag verkligen vill göra och helst på en gång. Hur som helst, jag gick till närmsta måleributiken idag på lunchen och kollade upp mängd och priser på färg och tapeter.


Allt övrigt kommer vi få bygga vidare på när det finns tid och pengar. Det viktigaste är att göra den grundläggande renoveringen. Ev. tillkommer förresten nya lister, eller alt. målande av befintliga lister. Ska kika på dem. Och jag vill även göra iordning kojan som Vincent har i kattvinden på sitt rum - och även Claudias som är likadan.

Det vi ska köpa nu (så fort tapeterna är uppe) är iaf sängstomme som vi köper begagnat av en bekant. En IKEAs Hemnes dagbädd med utdragsmöjlighet så den blir en dubbelsäng om man vill, och med tre lådor under. Till den behöver vi skaffa någon typ av madrass. Jag vill helst ha en som är ca 110-120 cm bred och dra ut sängen en liten bit så den blir lagom för sängläsning och samsovning. Men vi får se vad vi hittar till ett vettigt pris.

Jag har iaf hittat strömbrytare som jag vill ha (efter att ha snokat runt efter något roligare än vita, kanske rosa eller gula), nämligen som man kan designa själv! De har en genomskinlig front som man kan sätta vad man vill under. Perfekt! Exxact heter dem och kommer från Schneider.


Vi håller på att boka in en helg nu, i september, med barnvakt. Ser fram emot att få riva ut allt i det beiga barnrummet och börja från scratch. Roligt.

Igår kom hösten. Dagen var solig, luften riktigt kylig. I natt har det visst varit frost lite här och där. I morse cyklade jag till jobbet i vantar och luva. Brrr. Och halsont varnar för säsongens första förkylning. Höst helt klart.


Jag gillar hösten, det är i vanliga fall min favoritårstid. Och jo jag kommer säkert komma in i mitt alltid något gladare hösthumör om jag får vackra soliga dagar med klar krispig luft. Det hade bara behövts en gnutta sommarvärme till, några sådana där illvarma veckor så att jag som vanligt hade kunnat tröttna på den. Men jag fick ju min sommarkväll i söndags så jag får väl acceptera att det är höst nu helt enkelt. Men då förväntar jag mig en bra sådan, solig. Med många höstpromenader bland gulnande löv. Ring mig gärna och dra med mig och barnen ut i skogen, det behöver vi! Frisk luft.

Äh vi kör väl en dagens outfit på lilljäntan bara för att jag tycker de här plaggen blev så fina ihop (och för att jag lyckades matcha in en kjol, annars ett ganska sällan använt plagg här hemma). Mini Rodini, Me&I och Pomp de Lux (med ankstjärt), fotat innan söndagsmiddagen hos oma & opa:


Eftersom pappsen fortfarande nattjobbar så drog jag och barnen hem till en av Vincents gamla dagiskompisar idag. Han och hans familj har nyligen köpt hus i en av byarna utanför stan. Vi körde och körde rätt ut i skogen och sedan svängde vi ner på en grusväg och körde lite till. Vincent och hans kompis lekte och busade i flera timmar, mest ute i kojan. Claudia hittade en gigantisk Pippi Långstrump och några små plastgubbar som hon glatt och länge lekte med, och jag fick prata och dricka kaffe och mest ta det lugnt. Win-win-win. 


Förutom de stunder som dyker upp någon gång ibland när jag riktigt kan njuta av att umgås själv med barnen (oftast händer det när jag är ensam med ett av dem på något äventyr) så tycker jag bäst om dem när vi umgås med andra. Lustigt det där. 

Min knäppa blomko blev ungefär sisåhär:


Coming up: Katt, elefant och kanske någon mer insekt. Önskemål?!

En sommar som gjort mig regnarg gav efter för en stund den här eftermiddagen och kvällen. Solen kom fram, värmde, och vädret var så där harmoniskt. På hemväg från mormor och morfar, promenerandes tillsammans med mormor och en fullastad vagn, svängde barnen in på lekplatsen. Och solen sken och vi stannade till. Och jag la mig på en bänk och solvärmdes och det var alldeles välbehövligt.

Den nattjobbande pappan hade vaknat efter dagsovningen och vi bytte mormor mot far och lånade bil och körde upp till vår tjärn för att han skulle kunna springa - tre varv på under halvtimmen var visst godkänt - medan jag och barnen bara kvällssolsnjöt på bryggan. De små plaskade tills de blev för blöta och fick springa nakna istället. Och vädret tillät. Och jag bytte om till den i sista sekund medtagna baddräkten och tog ett dopp. Senaugusti bjöd på bad och nakna barn, så där alldeles nödvändigt bonussomrigt och inför-den-mörka-årshalvan-uppfyllande.


Innan solharmoniska kvällen var vi till bondens marknad på stan. Hoppade över höstmarknaden som fyllde resten av centrum med troligtvis mestadels skräp och dyra skrangliga karuseller. Bara handlade lokalodlade grönsaker, trampade minitraktorer och fikade. Barnen sprang som vanligt hit och dit och helst ner mot ån dit man minst vill dem. Men vi var tre vuxna så det blev ändå trevligare än bara barnvallande.

Och innan bondemarknad gick vi ganska morgontidigt hemifrån eftersom pappan kom hem från det där nattjobbandet och skulle sova. Så nyvakna morföräldrar fick besök och barnen lekte förtjusta i sorteringsröran, mest med det nyåterhittade dockskåpet. Claudia satt där länge länge länge.


Den där morgonpromenaden var också skön, kort men bra. Två barn som inte var arga på varandra, hade gummistövlarna på och fick plaska så mycket i pölarna de ville. Ibland hand i hand som Olle och Ellen, och ibland springandes vattenskvättandes påhejad av syskon eller mor. Ibland backandes och ibland gruskastplaskandes.

Min lördag.

Senaste teckningen - Liten uggla.


Jag har en annan uggla planerad också, så det dyker nog upp en polare här snart. Fast just nu håller jag på med en konstig ko.

Jag har väl inte direkt kommenterat Villervallas höstkollektion än, trots att det var ett litet tag sedan de släppte första gänget kläder ur höstkollektionen (ett till släpp kommer troligtvis i september). Färgglatt som alltid, och i mjuka material och lekvänlig passform. Jag har mixat och matchat en brokig skara plagg här. Det mesta kan matchas med varandra för färgsskådespel, eller med svart eller jeans för att plocka fram ett specifikt plagg. Jag vill ha allt, på ett ungefär.


Den rosa-röd-randiga heldressen föll Vincent pladask för när han såg den på Villervallas hemsida, samma dag som nyhetssläppet när jag klickade runt lite. Han ville absolut ha den, nu och på en gång. Eftersom jag blir arbetslös har jag tvingat ner mitt barnklädesshoppande till ett minimum, men som tur var har barnen goa morföräldrar och Vincent fick sin älskade dress. Och den är precis så fin och mjuk och ljuvlig som vi trodde, jag och Vims.


Önskar mig något svartvitrandigt, en klänning t ex, och gärna lite mörkblå velour, ett par dragkedjeströjor t ex. När plånboken håller för det. =)

Ikväll småfixade jag lite med hemmet. Små förändringar kan lyfta ett helt rum ibland. Riktigt nöjd med de två servetterna från Marimekko som jag köpte i Ystad tidigare i sommar, och som passade perfekt i två 30x30-ramar vi hade hemma.

Tapeten Dotty Yellow (från Ferm Living som gör superfina grejer) har jag gillat länge. Eftersom jag bestämt att inte tapetsera med den så fick ett tapetprov bli en tavla som ska in i Vincents rum efter att det renoverats.


Äntligen har våra två födelseannonsfoton fått platser brevid varandra. Det senaste har vi haft uppe i hallen ett tag nu, medan det äldsta har legat i en låda. Men nu sammanstrålar de ovanför min farmors sekretär som nyligen flyttat in i vardagsrummet.

Tapetrullen längst ner köpte jag för 99:- när vi var till det nyöppnade Rusta idag uppe på regementsområdet. Flera nya butiker hade premiär idag och bjöd på varm korv och extrapriser. Vi köpte billig kattsand bland annat. Hur som helst, tapeten liknar en favorit från Boråstapeter. Den här kommer nog hamna på lite lådfronter och/eller skåpsdörrar inne hos sonen. Jag gillar när en tapet kan berätta historier, som denna gör.

Här kommer sista delen av vår två veckor långa Bohuslänsemester. Den nya lilla gäststugan hann vi nästan grundmåla klart första lagret. Den blev fin vit, men ska bli gul. Jag och Annette var iväg och möbelshoppade, och fick hemlevererat en stor fin våningsäng som jag skruvade ihop med lite hjälp av Pieter och barnen. Den är bred nedtill och rymmer många. Blev genast barnens favoritlekplats.


Vi tränade Claudia på att gå utan blöja och hon fick på sig sina nya Pippi-trosor. Det gick inte så bra, men värt lite övning i alla fall. Sedan dök mina bröder upp, den första med fru och den andra med barn, och det var full rulle i ett par dagar.


Vädret var som den här sommaren varit mest, väldigt växlande, med regn och mulet men även en hel del sol mellan varven. Blåsigt mest hela tiden också, perfekt för att testa drakens vingar. Vi hann med ett besök i Fjällbaka där vi åt, och där jag och Pieter klättrade upp till Kungsklyftan medan barnen stannade i havsnivå på en rolig lekplats med mormor och morfar. Riktigt fint där uppe. Jag släpade inte med mig kameran men hade mobilen som reserv.


Daftöland och Rossöstrandmyset klämde vi in på en solig heldag. Vincent var helt lyrisk över att äntligen få komma in på den stora lekplatsen som blivit mininöjespark. Han sprang runt som en rusig fnissande kalv och klättrade på alla skepp, vadade i poolerna, åkte mini-Flumeride och det höga tornet tillsammans med Pieter, och utnyttjade parken till fullo. Claudia var lite liten än men trivdes hon med. Vi föräldrar var väl måttligt roade, även om det alltid är roligt att se sina barn ha kul.

Ännu härligare var timmarna vid stranden. Vi behövde verkligen lite lugnt strandhäng. Det stod högt på att-göra-listan, och hade inte riktigt hunnits med än de här väderhalvtaskiga veckorna. Men nu äntligen. Vi mötte först upp med Annette och Lasse och när vi badat, lunchfikat och lekt och myst i solen så byttes de ut mot min sommarvän Sofia med familj.

Och med det var vår Bohuslänsemester slut för året. Två veckor behövde jag. Förra året kändes det så snopet att åka hem efter bara en dryg vecka, jag var inte alls klar. Men i år prickade jag nog ändå in alla måsten och det kändes som att jag kunde släppa taget om stugan med tillfredställelse. Vi ses nästa år, kära hav och kära klippor!

Hjälp vilket skyfall vi fick till middagssällskap. Vi satt och åt tacos när åskan drog fram med blixtar och dunder, och ett riktigt monsunregn smällde runt huset. Nästan så man inte vågade kika ut i oväsendet och vattenmassorna som dränkte allt. Vi fick sjöar på både fram- och baksidan. Vädrets makter alltså. Häftigt!


Läs mer och kolla in läsarbilder hos Dalarnas Tidningar!

Gillar att jämföra jag ju. Här har vi två tvååringar: 


Lite lika kanske. Frisyren är ju ett tydligt arv i alla fall. Och klänningen.

Jag gillar alla möjliga stilar på barnkläder. Ett märke som - liksom Blingo och Me&I - också säljs via homepartyn är PompDeLux. Men fler likheter har de inte. Det här danska märket gör kläder i dova färger och mycket lager-på-lager. Superfint och elegant. Billigt också, per plagg. Men så vill man också ha mååånga plagg för att få hela uppsättningar, eftersom de kan vara lite svåra att matcha med annat.


Här är mina favoriter från nya höstkollektionen som börjar säljas på hemsidan om en vecka. De kan redan shoppas via hemsäljare, och här finns hela katalogen: Pompdelux aw12. 

Claudia hade Pomp på sig i helgen, från en tidigare säsong. Här balanserar de på en tom blomlåda, och Vincent har tröja Villervalla och byxor från Geggamoja:


Mina finingar.

Min nya mobilkamera konkurrerar en hel del med min riktiga kamera. Inte så konstigt eftersom jag alltid har den med mig. Och eftersom det är så roligt att lägga upp små ögonblicksbilder på fotobloggen instagram (HÄR kan du följa mig på instagram, eller så hittar du mig i smartphonen). Jag fotade ändå en del i helgen med min riktiga stora systemkamera. Fast ingenting är överlagt till datorn än. Så här följer min helg ur instagramarkivet:


Äntligen helg och äntligen Stångtjärnshäng (alldeles för sällan i sommar). Claudia i min gamla klänning. Vi gick igenom gamla sportprylar hos mina föräldrar - sparas, slängas, säljas - och Vincent var riddare i slalompjäxor, ridhjälm och piska flera dagar på raken. En morgon vågade jag låta barnen målarkladda, nästan första gången någonsin skämmigt nog, kritor är nog så kladdigt i min värld av överalltmålande småbarn. Vincent målade Danmark med racerbana och öresundsbro som gick över i Claudias målning föreställande pappa mest och så några små jag, hon och bror. Vi lekte med Vincents bästis, och vi träffade gamla Falugänget (med en i-bilen-somnad-och-synnerligen-svårväckt Claudia). Åt brunsch med min familj medan bror och svägerska var kvar i stan, hoppade lite, ritade lite, och avslutade med klädparty delux, Bling och Me&I i finfin kombo.

Igår släppte Blingo sin höstkollektion och jag måste ju välja ut lite favoriter där också. En Blingosäljare kommer (tillsammans med en Me&I-säjlare) och visar upp kläderna live på söndag, hos Sandra, som sagt. Köpstopp köpstopp på mig, men det är alltid roligt att se kläderna live. En kompisdejt bland fina barnkläder kan aldrig bli fel. här är mina favoriter just nu (bl a en till mig för en gångs skull):


Kika in på hemsidan för hela kollektionen: Blingo.se - eller kom på söndag!

...eller vad det nu är. Utgångspunkten är nyckelpiga iaf. Tecknad med bläckpenna på frihand utan plan. Så som jag helst gör.


Jag försöker hitta annat att fokusera på än det jobbiga, som sagt. Och försöker söka mig bort från datorn som suger in mig alldeles för stor del av tiden. Vill göra mer sånt här, det är bra för mig. Världen snurrar runt.

Härom dagen tyckte barnafadern att det var smart att ta ut en hink med tvålvatten som barnen kunde tvätta händerna i innan vi åt middag ute på framsidan. Kanske en bra idé i teorin, men i praktiken var det ju aningen roligare med vatten än med mat...


Eftersom jag ändå barnklädesbloggar så mycket just nu (behöver fokusera bort från jobbigheter och på lite mer värdsliga roligheter) så kan jag ju påpeka att Claudias kläder kommer från Blingo, ett svenskt ekologiskt klädmärke som släpper sin höstkollektion idag. Inlägg om mina favoriter kommer säkerligen senare idag. Regntröjan på C är från vårens kollektion och byxorna med mitt favvomönster (föreställande stormande hav) är några år gamla. De är också i stl 74/80 och fungerar fortfarande på unga damen som annars drar minst stl 92 på kläder.

Vims har Villervallatröja och hans tuppkam på vänsterbilden gjorde jag på beställning. De andra frisyrerna är han egna verk. 

Jag kan ju inte låta bli att välja ut lite favoriter nu när hela kollektionen finns uppe hos Me&I. De här gillar jag allra mest - igelkottar, brandbilar och nallar i orange, rosa och turkost i kombo med brunt och svart, fiiiint. Och massor av gosig velour. Så nu vet ni vad som står på min önskelista. ;)


Vilka är dina favoriter?

Idag kl 12 släpper det svenska barnklädesmärket Me&I sin höstkollektion. Håll utkik på hemsidan meandi.se för att spana in hela kollektionen! Fler vuxenplagg än tidigare utlovas, och många gamla godingar. Diverse förhandskik har poppat upp här och där allt oftare fram emot idag, och jag måste ju säga att jag totalälskar igelkottarna. Det är en figur som Me&I haft tidigare, innan jag var på min första visning (hösten 2010). Hade jag haft en bebis (och pengar) hade jag slagit till på lite kottar direkt.



På söndag blir det visning! Hemma hos Sandra ska vi vara (alla är välkomna!) och det blir både Me&I och Blingo (som släpper sin höstkollektion imorgon!). Hör av dig om du vill följa med! Det är helt ok att göra som jag - bara titta och känna men inte köpa (strikt köpförbud vad gäller barnkläder har jag gett mig själv just nu). Det går alltid att lägga in en beställning till säljaren någon annan gång, efter en funderare eller när ekonomin tillåter.

Jättetack för kommentarer på mitt dagisprobleminlägg, både här på bloggen och ni som gett mig input från andra håll! Jag suger åt mig och gråter några brännande tårar (för att det här verkligen illkänns). Jag behöver er för att hjälpa mig och oss att sortera tankarna och strukturera besluten. Jag vet inte var vi landar än. Det är rörigt i mitt huvud. Jag skrev offentligt för att jag vill gräva fram de kloka kommentarer som finns out there. 

Sedan måste jag poängtera en sak, bara så det är tydligt. Alla intryck jag får av det nya dagiset, personalen osv. färgas så klart otroligt mycket av mina känslor. I omvälvande lägen tar mina tolkningar av saker och ting ton av smärtan i allt som jag tvingas lämna, och gör att det nya för mig verkar värre än det säkerligen är. Det här "aldrig mer" är mitt svarta hål. Aldrig mer får mina barn leka just de lekarna med just de barnen i just de rummen med just de fröknarna... Om ett år kanske jag tycker det nya dagiset är toppen, om vi nu inte mot förmodan har valt och lyckats få byta tillbaka (vilket är världens minsta kryphål).

Anyways. Igår och idag har jag knappt kommit ur sängen. Tung som bly har jag varit. Idag var Claudia lika osugen på att vakna, inte så konstigt efter hennes kvällsmangling igår när hon var tokpigg tills klockan blev tio eller så.



Jag brukar inte prata personliga problem i bloggen på det här sättet. Oftast ser ni bara ytligare ting, men ibland uppstår situationer som i alla fall för mig behöver att fler kan ta del av dem. För att lyckas bena ut och strukturera. Tack!

Igår kväll jobbade Pieter kväll så när barnen somnat var det jag, tekannan, tecknarblocket och pennan. Jag är inte klar än, får se om jag lyckas sno mig en liten stund ikväll också. Vad det ska bli får ni se när det är klart.


Jag har en frände i teckna-och-göra-grafiska-barntavlor-och-gilla-fina-barnkläder-genren. =)) Hon har en kanonmysig blogg och alltid fina bilder, fin inredning också. Kika in hos elinochalva.blogg.se

Vi har bytt dagis. Sökte till ett i området där vi bor och barnen kom in. För en vecka sedan började inskolningen. Barnen finner sig nog till rätta, till viss del, men jag märker på framförallt Vincent att han inte är så glad. Nära till darrläpp. Och jag anar att han kommer tycka det är allt jobbigare nu när han lämnas ensam där. När han inser att det är där han ska vara och inte på det han kallar sitt "riktiga dagis".

Det är så nära att Vincent själv kan cykla, och jag tar Claudia i cykelstolen. Men inte går det fort för det. Idag gick Vims mer än cyklade, och han var så tvungen att vila hela tiden. Det dubbla i mig - att vara stressad för att vi är sena och samtidigt känna den där obehagskänslan över att behöva lämna barnen just där...



Till problemet, det största, som mest finns inuti mig. Jag vantrivs med dagisflytten, gråten står i halsen för att det känns så fel med allting, kan nästan inte andas, det tynger i bröstet. Jag är oerhört känslostyrd, framförallt när det kommer till uppbrott och förändringar. Om ett par månader blir jag av med jobbet och redan där skakas min värld om en hel del just nu. Och ovanpå det den här flytten, från det välkända och bra till något nytt och fel.

För att börja från början. I juni förra året flyttade vi från en hyrestrea i stan till ett kedjehus i ett område i utkanten av Falun. Jag kände då att jag inte var redo att bryta upp också med dagiset, och ville att Vincent skulle ha kvar någon trygghet mitt i allt det nya. Så han gick kvar på sitt dagis och vi skolade även in Claudia där. En cykeltur genom hela stan i uppförsbacke med cykelkärra bakom, ett 25-30 minutersträningspass. Det har fungerat väldigt bra. Slitigt när det regnar och ännu mer i snömodd och halka. Men vi cyklade hela vintern och det gick.

Under första året i huset försökte jag vänja mig vid tanken på att flytta barnen till ett dagis närmare, Pieter har hela tiden velat det. Så vi ställde dem i kö och de kom in. Anledningarna är framförallt dessa: Det är mycket närmare vilket gör det lättare att lämna och hämta barnen. Lättare för mor- och farföräldrar att hjälpa till (de bor också nära). I vinter vet vi inte ens om det fungerar med båda barnen overallklädda i cykelvagnen, det var trångt redan den som var. Bussarna tar evigheter dit bort. Till nya dagiset kan vi alltid promenera. Så får vi förhoppningsvis en chans att lära känna nya barnfamiljer i vårt område, och barnen kanske får vänner som de kan följa med upp i skolan.

Men i mig hände helt andra saker när jag satt på det kalla golvet i det kala nya dagiset första inskolningsdagen. Det kändes bara så fel, fel fel fel. Dagiset är granne med min gamla låg- och mellanstadieskola, och det dök upp vilande panikkänslorna över att inte ha kommit någonstans, att släpa mig fram på samma gamla gator som jag alltid gjort. De som jag befarade skulle ta över när vi flyttade till mitt gamla område men som inte blev så betydande då. Vi har ändå rört oss bortåt, till andra sidor av stan. Men nu plötsligt, nu är jag fast.

Den mest andningstyngande känslan är den över allt vi missar. Att alla Vincents och Claudias kompisar börjar nu efter semestern och leker tillsammans, lär känna varandra allt mer, går på sina små skogsutflykter med ryggsäckar tillsammans, leker i dinosarielandskapet tillsammans, klär ut sig tillsammans, leker att de lagar mat, bygger bilbanor tillsammans. ...tillsammans ...utan mina barn. De är inte där.

Mina barn har ryckts upp från sina sammanhang och hamnat på ett nytt dagis. Ett där jag inte ser ens i närheten av samma engagemang i att skapa kreativa, fantasieggande och mysiga rum och miljöer. Ett dagis där jag inte fått någon känsla för en enda av fröknarna, sånt brukar kännas direkt - om man passar, om det klaffar. Ett dagis där barnen i samma ålder som mina är mycket färre, för få, och där många av barnen jag träffat hittills är varken snälla eller charmiga (även om de säkert växer när man lär känna dem). Vincent har redan hunnit bli retad av några av barnen, och Claudia har bara några få jämnåriga. Jag har bara hört gott om just det här dagiset, från olika håll. Men jag ser det inte.

Jag vill tillbaka... Jag vet bara inte hur det ska gå till. Får vi ens komma tillbaka? Hur ska vi klara vintern? Hur blir det när Vincent börjar i förskoleklass (troligtvis i vårt område, men det vet vi ju inte) och vi ska lämna på olika ställen i stan. Med cykel. Hur kan jag tvinga Pieter att återgå till de långa cykelturerna till andra sidan stan? Hur blir det för oss om jag driver igenom något som han inte vill?

Det är som att hela jag håller på att explodera medan alla människor runt mig säger att vi gjort rätt val, att det är så här det är och ska vara, att det bara är att hålla ut, att det blir bättre, att jag vänjer mig, att barnen vänjer sig, att det bara är att gilla läget.

Men det känns bara så otroligt fel. Och jag kan inte förstå hur jag ska lösa det.

Jag har haft mig en tjejfest. Igår var vi åtta ladies som lagade middag ihop och hade trevligt ute på vår altan. Det var vänner från alla möjliga håll och tider i mitt liv, roligt att föra dem samman. Pieter och barnen övernattade hos föräldrar/ farföräldrar och passade på att ha kräftskiva där. Jag gillar inte kräftor. Jackpot.

Idag har jag sovit (najs), och när familjen kommit hem och lunchat tog jag min dotter i cykelstolen och cyklade till affären. Handla blir så mycket mer hanterbar när man bara har ett barn med sig. Två är liksom valla får. Ett är utflykt. Claudia ville ta med sig sin giraff som dagen till ära fått agera Affen från en av våra barnböcker av Catarina Kruusval (en favorit). Claudia blev Fia. 


Jag tror giraffen Affen gillade att handla, i alla fall första hälften av shoppingturen - innan han blev nedklämd av äggkartonger, kattmat och tvättmedel. Och så köpte vi oss varsin glass (inte Affen men resten av oss) och satte oss på bänken i solen utanför affären. Träffade morfar som också skulle handla, passade hans cykel och vinkade sedan hejdå för en liten stund.

Hemma igen och OS-handbollsfinalen började och sedan dök Lasse och Annette upp för att fira mig lite mer. Och vi såg Sverige ta silver och barnen lekte med smålego och vi åt middag ute och sedan var det pyamasdags och mormor läste saga och så blev det kaffe och sedan kväll. Och nu sitter jag själv och tittar på OS-avslutningen som håller på i en evighet men är så fin så (musiken liksom!). Typiskt att man måste upp och jobba imorgon bitti. Jag skriver på mitt CV också, dags att göra mig ett uppdaterat sådant. Nattinatt!

Jag fortsätter med semesterbilder från sommaren, som trots allt regn och kyla bjöd på många fina dagar också. Som när vi åkte in till Strömstad och hade en härlig liten stund på bryggan med varsin kanelbulle...


Barnen fick varsin mjukisfisk, Vincent en abborre och Claudia en lax. Är man på västkusten så är man. =) Och så filmade jag dem lite också, så här kommer barnen live (jag testade att filma på höjden bara för att man kan, det har ju aldrig fungerat förr med vanliga filmkameror men med iphone går det):



På kvällen åkte vi och hälsade på vänner som tillfälligt flyttat upp från Göteborg till ett hus alldeles i närheten av vår sommarstuga. Roligt att träffas här och barnen trivdes, speciellt grabbarna. Härligt väder fick vi dessutom. Och god middag och en trevlig pratstund. 



Nästa dag var det dags att hämta upp gammalmormor på den lilla tågperrongen. Barnen spanade efter tåget och vi var alla glada att se mamma/ mormor/ gammalmormor kliva av. En av sommarens finaste dagar fick vi, och den tillbringade vi mest i stugan men tog även en sväng till Grebbestad för att strosa och äta glass.



Fina dagar, fortsättning följer...

Ja jag fyllde ju år igår. Och jag jobbade ju mest hela dagen. Men runtomkring de där timmarna vid datorn så var det en otroligt trevlig dag. Den började med att jag blev väckt på sängen och att vi åt frukost ihop hela familjen, och jag fick paket. Jag fastnade inte själv på bild, men tog ett par själv. Sedan cyklade Pieter och barnen upp till deras nya dagis för första inskolningsdagen.


Nu hoppar vi till klockan kvart i nio när jag lämnade jobbet. Gick ut och började cykla iväg när jag hörde mitt namn. Där stod Sandra, Daniel och Molly och var besvikna för att de inte hunnit genomföra sitt lilla skämt där min cykel var inblandad. Men de berättade om det och jag fick en liten present och mitt humör höjdes genast från jobbdassighet till glädje och jag cyklade hem genom solnedgången med ett stort leende på läpparna.

Hemma väntade mina föräldrar som varit barnvakter, och när jag kom plockade de fram riktigt smarrigt kvällsfika. Jag fick blommor, och fina presenter. Bland annat hade de med sig den stora sykorgen/skrinet som min morfars far snickrat och som jag fått nu av min mormor.


Pieter dök upp en liten stund efter mig när också han slutat jobbet. Det blev en riktigt trevlig kväll och jag kunde inte få en bättre final på min födelsedag. Tack alla som firat mig, jag somnade så glad så!

Idag fick jag öppna paket till frukost.
Idag jobbar jag tolv timmar vid en trist dator.
Idag är jag glad fast jag är less, och
idag önskar jag att jag vore ledig.
Idag är min födelsedag.


(Fotot är från min brors bröllop i början av sommaren)

Klockan nio cyklar jag hem och löser av mina föräldrar som varit barnvakter sedan lunch ungefär. Pieter jobbar också kväll. På förmiddagen gick barnen sin första dag på inskolningen på sitt nya dagis som ligger i vårt område. Inget mer cyklande till andra sidan stan för att lämna dem om morgnarna och hämta dem om eftermiddagarna. Det känns sorgligt att lämna det gamla men samtidigt skönt att göra flytten nu, förhoppningsvis lära känna lite barn och föräldrar som bor nära oss, och förhoppningsvis trivas minst lika bra på det nya dagiset som vi gjort på det gamla. Men jag sörjer Vincents kompisgäng, dem måste vi bjuda hem ofta framöver.

Men ikväll ja, hoppas jag bli lite mer firad.

Idag på hemväg från Grövelsjön hämtade vi upp familjens nyaste medlem, lilla Fiona som är 2,5 månad gammal.


Vi har påbörjat det lite svåra jobbet med att introducera Aries och Fiona för varandra. Vår gammelkatt är inte direkt en vän liten misse, utan snarare en väldigt egensinnig och stark kattdam som kommer kräva en del jobb innan hon kan acceptera den nya familjemedlemmen. Lillkatten verkar annars trivas finfint än så länge. Hon har både lekt, ätit och sovit. Katterna får turas om att vara lösa i huset. Fiona får ibland hålla till på kontoret med mat, vatten, säng och kattlåda. Och Aries går ute rätt mycket.

Och barnen är mycket stolta över att ha hämtat hem vår nya katt. Namnet Fiona var det Vincent som föreslog, efter träsktrollet Shreks fru. Det passar lillmisse alldeles utmärkt.

Nu är vi hemma igen efter en fyradagars minisemester i Grövelsjöfjällen. Vi har haft det riktigt fint och en lite längre rapport kommer senare. Nu måste jag sova och orka upp till jobbet imorgon bitti. Härligt med fjällnatur och frisk luft.


Godnatt!

Jag filmade lite härom morgonen när Claudia skulle läsa saga för nallen och dockan. Kan förvarna att det håller på i sju och en halv minut, men jag som är partisk tycker det är mycket fängslande, haha.



Hon började med att placera de två åhörarna mycket bestämt på var sin sida om sig, fast sedan tror jag nog hon glömde bort de små stackarna och slukade boken själv istället. Hon har en så gullig bebisröst. Jag tittade på film nyligen från när Vincent var precis i tvåårsåldern och han har en mycket mörkare röst, det är så roligt att lyssna på.

Förresten, jag kan leta upp ett gammal klipp på Youtube! Här är Claudia liten plutt (typ några månader) och Vincent dryga tvååringen. Han låter ännu roligare när han är ännu lite yngre, men kul att jämföra (ni känner väl mig)...

Tihi tihi.

På fredag blir Claudia två år och två månader gammal. När Vincent var precis så gammal hade vi en en-veckasbebis hemma, lilla C. Vad enormt stor Vincent kändes när Claudia var nyfödd, på ett ynka dygn förvandlades han från liten bebis till stort barn, och det var ganska chockartat.


Tänk va, så gammal som Clauda är nu - hon som känns så liten, vår lillplutt - så gammal var Vincent när lillasyster föddes.