HUS/HEMSommarpaus
Hej från en sommarpausande bloggare! Återkommer när jag laddat batterierna med lite sommar, sol och lediga dagar.
Takkatten
Hon är uppe på taken och vandrar mest hela tiden, Aries vår katt. Men ner är tydligen svårt att komma, trots att hon övar varje dag. Hon ska lyftas ner helst. Annars får man höra.
Gå på en mur
det yngre barnet
Min brors bröllop
Så blev han gift, lillebror min, på en brygga vid havet, vid hennes föräldrars sommarstuga. Bland kära släktingar och nära vänner. Och solen strålade hela långa dagen, ikapp med allas leenden - störst av dem alla var Emanuels. Finare dag kunde de inte få, brudparet.
Jag hade ett sjå att ensam hålla koll på båda barnen under ceremonin eftersom alla mina närmsta var inblandade i den - min bror var brudgum, sambo marskalk och musiker, far vigselförrättare och mor läste dikt. Vincent gjorde några lovar runt omkring, ner till vattnet och t o m en sväng ut på bryggan där han la sig på mage och kikade ner i vattnet till allas andedragande (på ett av korten här ovan ligger han i sanden och solar lite). Till det en smågrinig och lite blyg Claudia som bara ville sitta knä.
Så kameran blev inte så flitigt använd, för jag ville ju uppleva också, vara där, närvarande i stunden. Och vilken fin stund det var. Jag satt med Claudia i knät och Vincent oftast brevid mig, medan alla andra stod runtomkring och följde vigselakten på nära håll. Nu är jag toknyfiken på att se de officiella bröllopsbilderna, de innan vigseln som vår halvsyster tog, och de på familj och släkt och under vigselakten som ett par studiekompisar var ansvariga för.
Jag hade ett sjå att ensam hålla koll på båda barnen under ceremonin eftersom alla mina närmsta var inblandade i den - min bror var brudgum, sambo marskalk och musiker, far vigselförrättare och mor läste dikt. Vincent gjorde några lovar runt omkring, ner till vattnet och t o m en sväng ut på bryggan där han la sig på mage och kikade ner i vattnet till allas andedragande (på ett av korten här ovan ligger han i sanden och solar lite). Till det en smågrinig och lite blyg Claudia som bara ville sitta knä.
Så kameran blev inte så flitigt använd, för jag ville ju uppleva också, vara där, närvarande i stunden. Och vilken fin stund det var. Jag satt med Claudia i knät och Vincent oftast brevid mig, medan alla andra stod runtomkring och följde vigselakten på nära håll. Nu är jag toknyfiken på att se de officiella bröllopsbilderna, de innan vigseln som vår halvsyster tog, och de på familj och släkt och under vigselakten som ett par studiekompisar var ansvariga för.
Gratulationer med vallmo
Platsen för bröllopet
Efter Astrid Lindgrens värld körde vi några timmar söderut, åkte vilse på vägen, och anlände till slut festplatsen där vi fick låna en liten gäststuga. Barnen hade somnat för länge sedan i bilen och vi packade ur dem och våra grejer och gick snart och la oss. På tomten var förberedelserna igång, det stora tältet på plats och alla föräldrar for runt och verkade ha läget nästan under kontroll.
Nästa morgon sken solen från en klarblå himmel. Vädret hade varit en thriller med prognoser som sa än det ena än det andra. Senaste rapporterna bjöd på mulet och eventuellt lite regn precis vid tiden för vigselakten. Men vet ni vad, det blev inget mulet och det blev inget regn. Förmiddagen var så harmonisk som bara en stilla och solig sommardag full av förväntan kan vara. Jag och barnen lekte vid bryggorna medan Pieter förberedde sig. Han skulle vara både marskalk och spela några låtar och gick runt och var nervös. Jag bara njöt.
Sedan blev det dags att göra iordning mig och barnen. Jag är lite sur på att jag inte såg till att bli fotad själv. Jag har bara ett kort jag tagit själv men där syns inte min klänning och hela jag nå vidare. Får se om det kommer några bra av de officiella bröllopsbilderna (med släkt och vänner i olika konstellationer) sedan. Hur som helst, folk började droppa in till den stora gräsklädda tomten som stod värd för min brors bröllop. Många kära vänner och nära släktingar och det var så kul. Fortsättning följer.
Nästa morgon sken solen från en klarblå himmel. Vädret hade varit en thriller med prognoser som sa än det ena än det andra. Senaste rapporterna bjöd på mulet och eventuellt lite regn precis vid tiden för vigselakten. Men vet ni vad, det blev inget mulet och det blev inget regn. Förmiddagen var så harmonisk som bara en stilla och solig sommardag full av förväntan kan vara. Jag och barnen lekte vid bryggorna medan Pieter förberedde sig. Han skulle vara både marskalk och spela några låtar och gick runt och var nervös. Jag bara njöt.
Sedan blev det dags att göra iordning mig och barnen. Jag är lite sur på att jag inte såg till att bli fotad själv. Jag har bara ett kort jag tagit själv men där syns inte min klänning och hela jag nå vidare. Får se om det kommer några bra av de officiella bröllopsbilderna (med släkt och vänner i olika konstellationer) sedan. Hur som helst, folk började droppa in till den stora gräsklädda tomten som stod värd för min brors bröllop. Många kära vänner och nära släktingar och det var så kul. Fortsättning följer.
Blommig begravningstårta
I lördags morse levererade jag den här lilla tiobitars blomstertårtan som var till en begravning. Första gången jag bakat för det ändamålet. Önskemålen var en rosa tårta med röda blommor, färgglatt och fint.
På insidan hittas vanlig tårtbotten med ett lager vit chokladmousse och ett lager hallonmousse - min klassiska kombo. Och glad jag blev över att de ville ha det färgglatt trots den trista anledningen. Minnas och glädjas är modellen.
På insidan hittas vanlig tårtbotten med ett lager vit chokladmousse och ett lager hallonmousse - min klassiska kombo. Och glad jag blev över att de ville ha det färgglatt trots den trista anledningen. Minnas och glädjas är modellen.
Mina namntavlor
Jag gör namntavlor! Ville bara säga det. Klicka på bilden så kommer du till min hemsida där det står hur man beställer och lite sånt.
Grillmiddag blev till lördagsgodis
Jag lånar några av Sandras instragrambilder och ett par av mina för att illustrera vårt fredag-lördag-dygn. Vi hade gäster till middag på fredag, grillade och satt ute och åt. Sedan kollade vi på Sveriges välspelade grymma förlustmatch i fotbolls-EM (och skrek av både glädje och förtvivlan så att stackars Molly blev alldeles rädd och hyssjade åt oss). Mollyfamiljen stannade över natt och vi hade en trevlig soft förmiddag med frukost och promenad i regnet till affären för att köpa lördagsgodis.
Vad skönt att man kan ha det så lagom oplanerat trevligt ibland. Barnen stojade runt, härmade varandra och lekte Pippi Långstrump-rollekar, verkligen lekte MED varandra. Och så var de söta och delade med sig av sitt godis till varandra.
Vad skönt att man kan ha det så lagom oplanerat trevligt ibland. Barnen stojade runt, härmade varandra och lekte Pippi Långstrump-rollekar, verkligen lekte MED varandra. Och så var de söta och delade med sig av sitt godis till varandra.
Astrid Lindgrens värld
När vi ändå skulle ner hela vägen till Småland för att gå på Emanuels och Ninas bröllop så passade vi på att bo två nätter i en campingstuga på Astrid Lindgrens värld. Det gav oss en heldag där på fredagen, och innan det dessutom några timmar på torsdag kväll efter vår 7-8 timmars bilresa (barnen klarade det otroligt bra!). Då såg vi Pippi och Villa Villerkulla för första gången och barnen var fascinerade. Vi träffade Emil i Lönneberga och skrattade åt Karlsson på taket. På kvällen åkte vi in till Vimmerby och åt pizza, och såg den där gulliga lilla lilla staden på riktigt...
Fredagen började med god frukostbuffé i restaurangen som bara kunde bokas för campinggäster, och som lät oss komma in i parken när vi ätit klart, redan vid halv nio-tiden (parken öppnar annars 10). Vi hade planerat för regn men fick inte en droppe på hela dagen, inte förrän vi satte oss i bilen på kvällen. Vi började med att gunga på en hel hjord Lilla gubben-gunghästar, gå inte-nudda-mark-bana, prova styltor, käpphästhoppning, labyrint och fota oss som en massa olika Astrid Lindgren-figurer.
Sedan följde en riktigt rolig dag fylld av möten med kända figurer och charmiga välbyggda miljöer att utforska. Nästan överallt kunde man gå in, i Mattisborgen (som klövs itu i en mäktig smäll), små minihus, Villa Villerkulla, upp på Karlssons tak osv. Kling och Klang cyklade förbi, stannade och småpratade med några barn, Jonatan Lejonhjärta stod och smög på en skogsstig. Det poppade upp skådespel lite här och var. Vi satte oss och åt glass på en liten gård där Rasmus på Luffen uppträdde med ett luffarband, och Madicken, Lisabet och Abbe gästspelade. Allting var så där mysigt och vältajmat och kul.
Innan vi lämnade parken valde vi oss varsin grej i butiken. Vincent ville ha en sjörövarhatt och sabel (som sjörövar-Fabbe), Claudia ville ha nya små Pippi-figurer (Pippi, Tommy och Annika) till hennes Villa Villekulla, Pieter ville ha filmen Pippi på de sju haven, och jag ville ha sexton guldmynt i metall, Pippimynt. Sedan satte vi oss i bilen (i samma stund kom första droppen) och körde söderut, passerade Kalmar och lite till och anlände bröllopsplatsen med två sovande barn i bilen. Redo för nästa äventyr.
Fredagen började med god frukostbuffé i restaurangen som bara kunde bokas för campinggäster, och som lät oss komma in i parken när vi ätit klart, redan vid halv nio-tiden (parken öppnar annars 10). Vi hade planerat för regn men fick inte en droppe på hela dagen, inte förrän vi satte oss i bilen på kvällen. Vi började med att gunga på en hel hjord Lilla gubben-gunghästar, gå inte-nudda-mark-bana, prova styltor, käpphästhoppning, labyrint och fota oss som en massa olika Astrid Lindgren-figurer.
Sedan följde en riktigt rolig dag fylld av möten med kända figurer och charmiga välbyggda miljöer att utforska. Nästan överallt kunde man gå in, i Mattisborgen (som klövs itu i en mäktig smäll), små minihus, Villa Villerkulla, upp på Karlssons tak osv. Kling och Klang cyklade förbi, stannade och småpratade med några barn, Jonatan Lejonhjärta stod och smög på en skogsstig. Det poppade upp skådespel lite här och var. Vi satte oss och åt glass på en liten gård där Rasmus på Luffen uppträdde med ett luffarband, och Madicken, Lisabet och Abbe gästspelade. Allting var så där mysigt och vältajmat och kul.
Innan vi lämnade parken valde vi oss varsin grej i butiken. Vincent ville ha en sjörövarhatt och sabel (som sjörövar-Fabbe), Claudia ville ha nya små Pippi-figurer (Pippi, Tommy och Annika) till hennes Villa Villekulla, Pieter ville ha filmen Pippi på de sju haven, och jag ville ha sexton guldmynt i metall, Pippimynt. Sedan satte vi oss i bilen (i samma stund kom första droppen) och körde söderut, passerade Kalmar och lite till och anlände bröllopsplatsen med två sovande barn i bilen. Redo för nästa äventyr.
iPhone-ägare till slut
Jag har hållit mig från att köpa en smartphone. Förra gången det var dags för ny mobil (för drygt två år sedan) så vägde jag för och nackdelar och den gången vann SonyEriksson med riktiga knappar och bra kamera. Jag hade planer nu på att vänta in iPhone5 men igår kunde jag inte hålla mig längre. Lagom till semestern har jag blivit med smartphone. En iPhone 4s fick det bli, en vit.
Vilket också betyder att det går att följa mina instagram-fotografier här: instagrid.me/sitamoia/
Här är barnen när jag lämnade dem på dagis imorse. Passade på att fota lite eftersom de går sista dagen innan semestern idag. Och för första gången på länge var Claudia inte ledsen när jag gick, mycket skönt. Vincent följde med in till Claudias avdelning, lekte där en stund och följde motvilligt med tillbaka till sin. Sedan kunde barnen vinka till varandra, från yngsta avdelningen till den äldsta. Ni ser väl Claudia där på andra sidan?!
Vilket också betyder att det går att följa mina instagram-fotografier här: instagrid.me/sitamoia/
Här är barnen när jag lämnade dem på dagis imorse. Passade på att fota lite eftersom de går sista dagen innan semestern idag. Och för första gången på länge var Claudia inte ledsen när jag gick, mycket skönt. Vincent följde med in till Claudias avdelning, lekte där en stund och följde motvilligt med tillbaka till sin. Sedan kunde barnen vinka till varandra, från yngsta avdelningen till den äldsta. Ni ser väl Claudia där på andra sidan?!
Nästan årets första dopp
Längst ut på badbryggan brevid platsen där morbror snart skulle gifta sig, där var Vincent mycket bestämd på att han ville bada. Precis som hans far just gjort. Men mer än ett tåplask blev det aldrig i det fjortongradiga vattnet.
Claudias tvåårsdag
Här kommer en bildkavalkad från Claudias födelsedag. Det var en fin och ledig söndag som började med födelsedagsfrukost följd av en lugn förmiddag. Vi hade hoppat över hennes middagssovning i två dagar men den här dagen sa hon själv att hon ville sova, och inte kunde jag neka henne det när det nu var hennes dag.
På eftermiddagen droppade gästerna in efter hand, både familj och vänner. Jag fick leja lite hjälp i köket för att få klart fikat, men det var mest trevligt. Till slut blev det pannkakstårta, bullar, cakepops och kaffe åt alla.
Det var full rulle på kalaset, men mycket trevligt. Tack alla som kom och firade dagen med oss! Efter kalaset stannade våra föräldrar kvar (Pieters pappa var bortrest, men resten av dem) och vi åt middag tillsammans. Öppnade några sista paket på kvällen innan det var läggdags och dottern blivit ordentligt firad. Vår tvååring.
På eftermiddagen droppade gästerna in efter hand, både familj och vänner. Jag fick leja lite hjälp i köket för att få klart fikat, men det var mest trevligt. Till slut blev det pannkakstårta, bullar, cakepops och kaffe åt alla.
Det var full rulle på kalaset, men mycket trevligt. Tack alla som kom och firade dagen med oss! Efter kalaset stannade våra föräldrar kvar (Pieters pappa var bortrest, men resten av dem) och vi åt middag tillsammans. Öppnade några sista paket på kvällen innan det var läggdags och dottern blivit ordentligt firad. Vår tvååring.
Resultat vecka tjugotvå - slutrapport
Här kommer den lite försenade sista rapporten. Jag hade som mål att gå ner från 88 kg 1 januari i år till 75 kg på Claudias födelsedag 3 juni. Jag lyckades inte riktigt, men är nöjd ändå. Nöjd över att ha lyckats fortsätta nedåt och ha kommit så nära målet som jag ändå gjort. Så här blev slutresultatet, bara 1,4 kg från målet. Och dagen innan invägning låg jag faktiskt på 75,6 kg vilket kändes otroligt bra.
Det här är ingen målgång utan bara slutet på min veckorapportering. Jag ska fortfarande ner till 75 kg, helst några kilon till. Och jag ska fortfarande jobba med att äta vettigt, att träna hyfsat regelbundet, och att sova mer. Det är en sak jag inte alls lyckats få till än.
Jag kommer säkert rapportera när jag nått 75-målet, och en del inlägg i den här kategorin droppar troligtvis in lite då och då. Min största utmaning just nu: Sommaren. Det får bli begränsningar på antalet glassar per vecka/månad och det får definitivt inte bli godis varje dag. Ska bara bestämma precis vilka begränsningar. Och skriva ner dem. Lycka till mig!
Det här är ingen målgång utan bara slutet på min veckorapportering. Jag ska fortfarande ner till 75 kg, helst några kilon till. Och jag ska fortfarande jobba med att äta vettigt, att träna hyfsat regelbundet, och att sova mer. Det är en sak jag inte alls lyckats få till än.
Jag kommer säkert rapportera när jag nått 75-målet, och en del inlägg i den här kategorin droppar troligtvis in lite då och då. Min största utmaning just nu: Sommaren. Det får bli begränsningar på antalet glassar per vecka/månad och det får definitivt inte bli godis varje dag. Ska bara bestämma precis vilka begränsningar. Och skriva ner dem. Lycka till mig!
Bloggpaus för bröllop
Oj vilka dagar jag har haft, helt underbara! Det har fått bli en liten bloggpaus här som ägnats åt förberedelser inför min brors bröllop, och sedan en Smålandsresa som innehöll själva bröllopet (sååå fint!) och ett besök på Astrid Lindgrens värld. Kanske dröjer det några dagar innan jag är back on track, har inte ens hunnit kika igenom kameran än. Men här hittade jag ett foto taget av kompis Anders. Det är jag som lånar brudbuketten för en stund.
Så på återseende om inte allt för länge, med både dotterfödelsedag och helgens alla fina äventyr.
Så på återseende om inte allt för länge, med både dotterfödelsedag och helgens alla fina äventyr.
Kalasfika - pannkakstårta, cakepops, rabarbersaft & bullar
...och inte vilka bullar som helst utan några riktigt smarriga med en fyllning av bland annat jordgubbar, rabarber, mandelmassa och kanel. Pannkakstårtan var verkligen toklyckad. Gott med en tårta som inte innehåller något socker och som är lite mättande på ett nästintill bra sätt. Som dessutom är väldans fin i all sin slarvighet.
Det här är alltså vad det bjöds på när vi firade Claudia. Gästerna fick hjälpa till att göra klart allt för jag låg inte helt bra till i tid. Men det var mest trevligt, och kaffe blev det till slut.
Allt är hemlagat, till och med rabarbersaften. Mycket stolt jag som plockade våra egna rabarber och lyckades koka saft på dem. En första. Cakepops har jag funderat på länge att jag skulle vilja testa. Chokladen på dessa hann inte stelna helt innan vi började mumsa på dem, men de var goda ändå. Innehöll chokladkaka mixat och blandat med färskost och rullat till bollar.
Det om det ätbara. Mer kalasande får komma en en annan dag.
Det här är alltså vad det bjöds på när vi firade Claudia. Gästerna fick hjälpa till att göra klart allt för jag låg inte helt bra till i tid. Men det var mest trevligt, och kaffe blev det till slut.
Allt är hemlagat, till och med rabarbersaften. Mycket stolt jag som plockade våra egna rabarber och lyckades koka saft på dem. En första. Cakepops har jag funderat på länge att jag skulle vilja testa. Chokladen på dessa hann inte stelna helt innan vi började mumsa på dem, men de var goda ändå. Innehöll chokladkaka mixat och blandat med färskost och rullat till bollar.
Det om det ätbara. Mer kalasande får komma en en annan dag.
En som fyller två
Nu passerar klockan midnatt när som helst. Vår lilltjej blir tvååring och som hon själv envist hävdar "ja e tooj ficka!" Bordet är dukat, Pippi Långstrump-ballongerna uppblåsta, paketen inslagna, och den enkla lilla tårtan står i kylskåpet och väntar på morgondagen.
Igår (1 juni) bestämde vi oss för att ta bort Claudias dagsovning. Hon har blivit svårlagd om kvällarna. Och det har gått riktigt bra att ha henne vaken de här två dagarna, knappt någon extra grinighet alls. Igår somnade hon också lätt på kvällen samtidigt som jag läste saga, men idag var det värre. Hon höll sig vaken (och hamnade i tv-soffan brevid Pieter därför) tills efter nio. Hon ville väl se till att bli så trött att vi ska lyckas vakna före henne imorgon bitti för att sjungande väcka henne vid sängen med tårta och paket. Lillhjärtat.
Igår (1 juni) bestämde vi oss för att ta bort Claudias dagsovning. Hon har blivit svårlagd om kvällarna. Och det har gått riktigt bra att ha henne vaken de här två dagarna, knappt någon extra grinighet alls. Igår somnade hon också lätt på kvällen samtidigt som jag läste saga, men idag var det värre. Hon höll sig vaken (och hamnade i tv-soffan brevid Pieter därför) tills efter nio. Hon ville väl se till att bli så trött att vi ska lyckas vakna före henne imorgon bitti för att sjungande väcka henne vid sängen med tårta och paket. Lillhjärtat.
mäta, titta, rita
Idag drog hela familjen till Familjecentralen. BVC-besök stod på schemat, men först en timmes lek och fika. Mycket trevligt att ha öppna förskolan (en riktigt bra sådan dessutom) och BVC i samma lokaler.
Vincent var på återbesök efter fyraårskontrollen eftersom han var rätt motvillig sist. Han klarade inte syntestet då (ville inte se de minsta figurerna), men idag gick det galant. Klart lillsyrran skulle testa också, med piratlapp och allt. Vincent gick dessutom med på att rita en gubbe (det blev ett ansikte med påskkärringsjalett enligt honom själv) och ett kryss - det vägrade han sist. Med beröm godkänt nu alltså.
Båda barnen blev vägda och mätta och resultaten lyder C: 88 cm och 13,6 kg. V: 106,5 cm och 18 kg. Båda ligger precis på eller något lite över medelkurvan överallt. Sen konstaterade bvc-tanten att Claudia redan pratar klart bättre än barn förväntas vid 2,5-årskollen. Känns mycket trevligt att ha två ungar som båda är tidiga med talet. Mycket blir så mycket enklare om man kan resonera med dem.
Och på tal om kläderna... Claudia i Lindex-tröja, Kappahl-jeans och Pop-strumpor. Vincent i Nova Star-tröja, Mini Rodini-manchesterbyxor och Pop-strumpor. Polarn och pyret har de klart bästa strumporna, love'em.
Vincent var på återbesök efter fyraårskontrollen eftersom han var rätt motvillig sist. Han klarade inte syntestet då (ville inte se de minsta figurerna), men idag gick det galant. Klart lillsyrran skulle testa också, med piratlapp och allt. Vincent gick dessutom med på att rita en gubbe (det blev ett ansikte med påskkärringsjalett enligt honom själv) och ett kryss - det vägrade han sist. Med beröm godkänt nu alltså.
Båda barnen blev vägda och mätta och resultaten lyder C: 88 cm och 13,6 kg. V: 106,5 cm och 18 kg. Båda ligger precis på eller något lite över medelkurvan överallt. Sen konstaterade bvc-tanten att Claudia redan pratar klart bättre än barn förväntas vid 2,5-årskollen. Känns mycket trevligt att ha två ungar som båda är tidiga med talet. Mycket blir så mycket enklare om man kan resonera med dem.
Och på tal om kläderna... Claudia i Lindex-tröja, Kappahl-jeans och Pop-strumpor. Vincent i Nova Star-tröja, Mini Rodini-manchesterbyxor och Pop-strumpor. Polarn och pyret har de klart bästa strumporna, love'em.
Kosläpp i Stora Tuna
Just ja, jag har ju inte lagt upp kosläppsbilderna än. Fixade iordning dem för ett tag sedan men det har inte blivit av att slänga upp här. Det var roligt iaf, helt klart något vi ska försöka göra fler år! Tråkigt att de utlovade bullarna hade blivit fellevererade någon helt annan stans bara (Vincent fick darrläpp när arrangörerna berättade att det inte fanns några bullar, bara mjölk). Och kön till mjölkningen såg evighetslång ut så den skippade vi. Men själva släppet var roligt! Korna söta och både barn och mamma och morföräldrar gillade de skuttande kossorna (och barnen - framförallt Claudia - var riktigt fascinerade av att kika in till korna i ladan innan släppet).
Jag tror vi ska försöka hitta mjölkning att kika på någon annanstans rätt snart, för den blev Vincent också besviken över att missa. Kanske Stora Lunåns gårdsmejeri utanför Falun! Dit är det helt klart på tiden att vi åker igen. Riktigt mysig liten minigård med café och hemgjorda ostar.
Jag tror vi ska försöka hitta mjölkning att kika på någon annanstans rätt snart, för den blev Vincent också besviken över att missa. Kanske Stora Lunåns gårdsmejeri utanför Falun! Dit är det helt klart på tiden att vi åker igen. Riktigt mysig liten minigård med café och hemgjorda ostar.
Trädet och vallmoknopparna
Trädet på framsidan är fint just nu, även om det har bröjat regna rosa blomblad på den lilla gräsplätten. Men det är fint det med. Jag tror det är ett paradisäppelträd (efter lite mindre eftersökningar). En nybörjare i trädgården får lära sig allt från början.
Inte riktigt lika fint som körsbärsträden som blommar så häftigt kraftfullt och skirt på samma gång, och nästan utan grönska. - Men nog är jag mycket gladare i det än i vintras kan jag säga. Det är så fult beskuret (långt upp och kraftigt) att jag nästan ville hugga ner det. Men inte nu längre.
Och kolla! Här kommer ju min kära rosa vallmo! (Även här har jag fått expertutlåtanden.) Den som jag var rädd inte skulle dyka upp igen. Jippi!
Plötsligt var där bara en massa stora knoppar bland de taggiga håriga bladen. Nyss syntes inte minsta tillstymmelse till knopp, undrar just var de höll hus.
Inte riktigt lika fint som körsbärsträden som blommar så häftigt kraftfullt och skirt på samma gång, och nästan utan grönska. - Men nog är jag mycket gladare i det än i vintras kan jag säga. Det är så fult beskuret (långt upp och kraftigt) att jag nästan ville hugga ner det. Men inte nu längre.
Och kolla! Här kommer ju min kära rosa vallmo! (Även här har jag fått expertutlåtanden.) Den som jag var rädd inte skulle dyka upp igen. Jippi!
Plötsligt var där bara en massa stora knoppar bland de taggiga håriga bladen. Nyss syntes inte minsta tillstymmelse till knopp, undrar just var de höll hus.
ARKIV
