Från vänster till höger: Vincent, Claudia, Marius.

 

Marius fyra månader - En liten kille som gillar att umgås. Det bästa han vet är när man pratar med honom. Han flirtar med de flesta, gillar glasögon och färgglada leksaker. Han börjar få rätt bra styr på sina händer. Kan underhålla sig själv rätt långa stunder om han är på humör. Men han har också dagar när han mest är missnöjd, även om de nöjda dagarna är fler. Sova på dagen gör han inga längre stunder om det inte rör sig - men i vagn i rörelse eller i bil kan han sova länge. Vi går på babysim och det gillar han, vatten och andra barn är mysigt. Fortfarande är ljus och kontraster väldigt tilldragande, och är tv:n på dras hans blick dit som en magnet. Ytterligare ett tv-barn har vi fått, vad det verkar. Marius sover natt mellan ca åtta och sex-sjutiden på morgonen, men ammar varannan till var tredje timme på natten. Han tycker väldigt mycket om sina syskon, och de tycker oftast om honom. Marius är stadig, kan stå om man håller honom i händerna, och nacken är inte alls vobblig längre. Det här med att rulla från rygg till mage är en helt ny färdighet som han håller på att utforska - inte det lättaste vid blödbyten. Han sitter också hyfsat bra i barnstol nu, också skönt. Det är roligt att se hur han upptäcker världen. 

För dagen inflyttad i sin första Hatley-pyjamas. Mitt favoritpyjamasmärke.

 

Idag gick jag och barnen upp någon timme efter att Pieter gått till jobbet, som vanligt. Jag lika trött som jag brukar, men idag hade vi det ändå hyfsat ostressigt. Klädde på oss, åt frukost (som barnen fixade delvis själva), och sedan gick Vincent och Claudia ut och hade springtävling runt sandlådan och gav varandra Pieters Blodomloppet-medalj från härom dagen (han sprang en mil på ca 45 min). Jag ammade och sedan fick vi mot dagis. För Vincent för sista gången, någonsin. Nu har barnen sommarlov, och till hösten börjar min äldsta i förskoleklass. Det är stort det.


Tur jag har två till barn som kommer göra dagis i många år till. Och tur att Vincent bara flyttar till andra sidan staketet nästa år. Jag var förresten med honom när han tillbringade dagen i förskoleklassen igår. Kul att se var de kommer vara, och vilka barn som kommer börja där. Sju av tio sexåringar från vårt dagis går till samma klass, det är en stor trygghet för Vincent. Och en av fröknarna är en förskollärare från vårt förra dagis, en trygghet för mig.

Medan de stora gjorde förskolan så var Marius och jag på babysim ihop med Sandra och Milla. Näst sista gången och idag fick bebisarna bland annat prova att flyta runt i flytväst.

 

Har äntligen fått ihop lite foton från påsken, någon månad sent bara. Emanuel, Nina och Oskar var kvar över påsk vilket var trevligt, och vi firade Påskafton ihop hos Annette och Lasse. Med äggfärgning, mormors Gullefjunsteater, sol, och buffé som intogs ute i trädgården. Något kyligt men härligt väder. 



Pieters föräldrar var bortresta (i Spanien för att fira svärfars 60-årsdag) så vår traditionella Påskdagsfrukost hos dem, med äggletande i trädgården, flyttade hem till oss istället. Och sedan hade vi kaffegäster.

 

 

De var rätt jämnstora om man kikar i BVC-korten:

Vincent 6600 g, 53 cm
Claudia 5640 g, 52,5 cm

Marius 5610 g, 53,5 cm

 

Hur de var som personligheter har jag svårt att minnas. Kanske måste gå tillbaka i mina dagböcker och kika. Fast tremånaders är väl som tremånaders är mest. Som Marius: Mitt uppe i att lära sig behärska sin kropp, han håller på att börja få styr på händerna. De rör sig i alla fall rätt så i rätt riktning. Han älskar att konversera, och att ställa sig upp med hjälp. Kan illkoncentrera sig på en leksak han vill få tag på, spänna hela kroppen, puta med munnen och sparka med benen. Följer människor som rör sig med jämn blick och jämn huvudrörelse. Och vill helst vara med, har börjat sitta i bumbon på köksbordet ibland när vi äter. Skrattar åt hur vi stoppar saker i våra munnar. 

 

Efter de högtidligare inslagen var det dags att äta. Jag hade gjort smörgåstårtor á la club sandwich. Till kaffet bjöds det på omas smarriga äppelkaka och Karros delikata kakor. Det var bara läckerheter rätt igenom. 

Marius fick fina presenter, tack så hemskt mycket! Av oss fick han (förutom persikoträdet) en namntavla som jag gjort tidigare i veckan. 

Vincent skulle ha Lego Movie-kalas och det var bara att acceptera. Han har inte ens sett filmen, vilket är lite lustigt, men han kan en massa om den ändå. Och så var det faktiskt lite kul med legotema. Dessutom innehåller Lego Movie alla möjliga olika figurer (batman m fl) så det fanns mycket att klä ut sig till. Han själv var riddare, och Claudia var drottning. Jag bakade en legobitstårta och legohuvuden i form av kristyrdoppade marschmallows. Doppade även en del i vit choklad och strössel. Sockret de var nedstuckna i var populärt att nalla av i förväg (Claudia kunde inte hålla fingrarna i styr), även smartiesarna som huvudena stod i. Men först bjöd vi på varmkorv från den lilla pappkiosken.


Vincent var riktigt nöjd med sitt kalas efteråt. Han fick nästan bara legopresenter dessutom. Och så hade barnen riktigt roligt. Det blev aldrig för rörigt. Barnen lekte fritt mest, både nere och uppe och ute. En liten skattjakt hade vi. Pieter hade gjort en liten film med legogubbar som i slutet berättade att de grävt ner en skatt i sandlådan, så barnen sprang ut och grävde upp den - vilket inte tog många minuter. I skatten (en plastlegolåda) låg godispåsar åt alla.

Jag klurar som bäst på hur man ska lyckas göra kalasen mindre sockerhaltiga. Det känns nästan omöjligt. Det var iaf bra att ha ett lunchkalas och börja med varmkorv så barnen får nåt annat i sig och förhoppningsvis blir aningens mätta. En månad kvar tills Claudia fyller år nu, och hon ska ha sagokalas, det har hon bestämt sedan länge.