HUS/HEMSkid-VM i Falun är invigt!
Nu är det igång... Skid-VM! Såå häftigt att ha det här i Falun, det liksom känns i luften. Hela stan är i feststämning. Igår kväll var jag, Pieter, Vincent och Claudia på invigningen på Lugnet (medan Marius fick vara hos mormor och morfar, och sova borta själv för första gången!). Barnen var väl inte så roade direkt, speciellt inte Vincent som mest ville hem. Fast de rockigare musikinslagen gick hem, och ljusspelen. Kanske fyrverkerierna också, även om de var lite för högljudda. Skönt att vi cyklade dit också. Bara att stuva in kidsen i cykelvagnen (som Pieter fick dra, hehe) efteråt och rulla hem ner för alla backar.
Idag var det dags för första tävlingarna, sprinten. Jag, Vincent och Claudia tog bussen upp till Lugnet (Marius fick vara ännu lite mer hos mormor och morfar). Redan på första bussen träffade vi en av Claudias dagiskompisar, så vi slog följer och det var kul för barnen att ha en polare på plats. De tyckte det var rätt kul i början, men tröttnade ganska snabbt. Tur då att kompisen hade ett spel med sig som de turades om med. Svårt att se skidåkarna ordentligt för barnen, men jag försökte turas om att lyfta dem så de skulle få lite bättre överblick. Och så gäller det att ha bra med muta med i form av russin, nötter, choklad, tuggummi osv. Jag tyckte det var himla kul att komma dit, och barnen gillade nog stämningen. Det blev rätt många timmar, men de höll sig för det mesta vid gott mod. Vi mellansnackade på varmkorv (efter en lååång kö), och köpte lite mer snacks. Allt för att hålla ångan uppe.
Och vad spännande det blev, och silver till Stina Nilsson! Såå kul!!! Innan vi tog bussen hem så hängde vi lite i Vattenfalls tält/hus. Där kunde man värma/torka sina skor en stund, rita, och ta kort på sig så det såg ut som att man hoppade backhoppning. Sånt gillar man. Bjällror fick vi också.
Nu hoppas jag på fler svenska medaljer, så tar jag nog med mig kidsen ner till stan på medaljceremoni någon kväll isåfall. Imorgon kväll kanske vi kikar på lite backhoppning, för det ville Vincent väldigt gärna. Och på lördag ska jag gå själv på skiathlon, kommer bli jätteskönt, haha.
Och vad spännande det blev, och silver till Stina Nilsson! Såå kul!!! Innan vi tog bussen hem så hängde vi lite i Vattenfalls tält/hus. Där kunde man värma/torka sina skor en stund, rita, och ta kort på sig så det såg ut som att man hoppade backhoppning. Sånt gillar man. Bjällror fick vi också.
Vi har provkört VM-banorna
Igår hade vi chansen att åka skidor i VM-preparerade längdspår på Lugnet. Roligt tyckte jag. Barnen var inte lika peppade, men när vi väl kom dit så åkte de i alla fall en bit. Och fick dessutom träffa nya Bubo. Claudia sa åt mig att säga till Bubo att hon inte villa krama henom, mycket viktigt. Vincent var gladare. När jag promenerat blevid barnen en bit och tillbaka så åkte de, Pieter och lillebror hem igen, så att jag kunde ta en lite längre vända. Jag körde 5-km-rundan på väldigt bakhala skidor och skakiga ben. Plogade nervöst i nerförsbackarna, och hade svårt att komma uppför även när jag gick på skidorna. Måste kolla upp spannet på mina skidor, jag tror jag sliter bort vallan så fort jag ställer mig på dem. Hur som helst, det var riktigt roligt att åka på Lugnet, på VM-banorna. Vilken känsla det ligger i luften nu! Bara några dagar kvar till invigningen. Luften vibrerar av förväntan!
Vincent har varit med om en häftig VM-relaterad grej. Tillsammans med ca 600 andra förskoleklassare i Falun så var han med sin klass vid gruvan i torsdags och dansade ihop med Gustaf och Björn från Mando Diao. I några veckor så har de övat på koreografi till VM-låten, och så blev det dags för filminspelning. Jag är så nyfiken på vad det kommer resultera i, det pratas om musikvideo och film som ska visas lite här och där under VM.
På regionalnyheterna fick vi i alla fall se lite (och även en snutt på Lilla Aktuellt Barnkanalen): De dansar till Mando Diao på Gruvan
Här är en artikel om det från DT: Barnens egen VM-låt
Och här en artikel från DD: 600 barn dansade till VM-låten
Vincent har varit med om en häftig VM-relaterad grej. Tillsammans med ca 600 andra förskoleklassare i Falun så var han med sin klass vid gruvan i torsdags och dansade ihop med Gustaf och Björn från Mando Diao. I några veckor så har de övat på koreografi till VM-låten, och så blev det dags för filminspelning. Jag är så nyfiken på vad det kommer resultera i, det pratas om musikvideo och film som ska visas lite här och där under VM.
På regionalnyheterna fick vi i alla fall se lite (och även en snutt på Lilla Aktuellt Barnkanalen): De dansar till Mando Diao på Gruvan
Här är en artikel om det från DT: Barnens egen VM-låt
Och här en artikel från DD: 600 barn dansade till VM-låten
Vincent har regnbågsrandig jacka och brun mössa och syns både i tv-klippet och i tidningarna. Roligt. På onsdag är det dags för invigning, och då är vi på plats!
Marius födelsedag
Torsdag 29:e januari klev Marius och Pieter upp först, som vanligt. Minsting är en riktig morgonpigg en, precis som Vincent alltid varit. Och Pieter som ändå ska upp och till jobbet tidigt brukar ta det första passet. Strax därefter vaknade Vincent och Claudia, och de och jag traskade ner och satte oss för att fira födelsedagsfrukost för vår lille ettåring. Med tårta (aka semla) och paket.
Sedan gick Pieter till jobbet, och jag gick iväg och lämnade Vincent och Claudia på skola och dagis. Sedan lämnade jag av Marius hemma hos sin mormor och morfar där han fick vara på förmiddagen så att jag kunde göra klart födelsedagstårtan (och egentligen städa lite mer, men det hann jag inte).
Så vips var det dags att hämta hem alla barnen igen. Det är full rulle när alla tre är hemma, och Marius måste man följa någon halvmeter bakom hela tiden, för han klättrar precis överallt, öppnar alla lock och dörrar, gräver och drar ut och slänger runt och ja, stökar helt enkelt. Vi lekte i alla fall lite på Vincents rum, och jag lyckades få till Marius-och-Mamma-Kanin-fotograferingen som jag haft som projekt en gång varannan månad. Det är riktigt roligt att se hur han vuxit. Lite overkligt. Det känns alldeles nyss som han föddes, men ändå jättelänge sedan.
Jag försökte lite då och då under dagen att få något fint kort på födelsedagsbarnet. Det är inte lätt, ljuset hemma hos oss är dåligt, barnet för snabbt och suddigt, och min gamla kamera hade jag helst bytt ut för länge sedan (min nyare gick sönder för över ett år sedan, så jag är tvungen att använda min äldsta halvkassa kamera). Bäst gick det med den externa blixten (bl a Mamma Kanin-bilderna här ovan), även om det stör rätt präktigt med en kraftig blixt i rummet. Tur mina ungar är vana vid kameror. Ibland vill de inte bli fotade, då låter jag bli. Ibland bryr de sig inte, och ibland kräver de att få vara med i bild.
Strax innan Pieter kom hem från jobbet lyckades jag få alla barnen i badet för att bli födelsedagsrena. Och en knapp timme senare började gästerna droppa in. Först oma sedan mormor och morfar, sedan farbror Frank och faster Karro, och så opa som kom direkt från VM-volontärsmöte. Så öppnades det paket, och vi åt middag (pajer som Pieter förberett kvällen innan) och så kaffe och tårta.
Det blev en bra födelsedag, även om det är svårt att hitta lugnet en vanlig vardag bland arbete, skola, dagis och röjande bebis. Barnen kom sent i säng och Marius var toktrött, men vaknade ändå vanlig tid (runt halv sex-snåret) morgonen därpå. Nu har vi en ettåring i familjen igen. Grattis Marius, kära lilla hålligångbarn!
ARKIV
