Marius födelsedag

Torsdag 29:e januari klev Marius och Pieter upp först, som vanligt. Minsting är en riktig morgonpigg en, precis som Vincent alltid varit. Och Pieter som ändå ska upp och till jobbet tidigt brukar ta det första passet. Strax därefter vaknade Vincent och Claudia, och de och jag traskade ner och satte oss för att fira födelsedagsfrukost för vår lille ettåring. Med tårta (aka semla) och paket.



Sedan gick Pieter till jobbet, och jag gick iväg och lämnade Vincent och Claudia på skola och dagis. Sedan lämnade jag av Marius hemma hos sin mormor och morfar där han fick vara på förmiddagen så att jag kunde göra klart födelsedagstårtan (och egentligen städa lite mer, men det hann jag inte). 



Så vips var det dags att hämta hem alla barnen igen. Det är full rulle när alla tre är hemma, och Marius måste man följa någon halvmeter bakom hela tiden, för han klättrar precis överallt, öppnar alla lock och dörrar, gräver och drar ut och slänger runt och ja, stökar helt enkelt. Vi lekte i alla fall lite på Vincents rum, och jag lyckades få till Marius-och-Mamma-Kanin-fotograferingen som jag haft som projekt en gång varannan månad. Det är riktigt roligt att se hur han vuxit. Lite overkligt. Det känns alldeles nyss som han föddes, men ändå jättelänge sedan.



Jag försökte lite då och då under dagen att få något fint kort på födelsedagsbarnet. Det är inte lätt, ljuset hemma hos oss är dåligt, barnet för snabbt och suddigt, och min gamla kamera hade jag helst bytt ut för länge sedan (min nyare gick sönder för över ett år sedan, så jag är tvungen att använda min äldsta halvkassa kamera). Bäst gick det med den externa blixten (bl a Mamma Kanin-bilderna här ovan), även om det stör rätt präktigt med en kraftig blixt i rummet. Tur mina ungar är vana vid kameror. Ibland vill de inte bli fotade, då låter jag bli. Ibland bryr de sig inte, och ibland kräver de att få vara med i bild.



Strax innan Pieter kom hem från jobbet lyckades jag få alla barnen i badet för att bli födelsedagsrena. Och en knapp timme senare började gästerna droppa in. Först oma sedan mormor och morfar, sedan farbror Frank och faster Karro, och så opa som kom direkt från VM-volontärsmöte. Så öppnades det paket, och vi åt middag (pajer som Pieter förberett kvällen innan) och så kaffe och tårta.

 
Det blev en bra födelsedag, även om det är svårt att hitta lugnet en vanlig vardag bland arbete, skola, dagis och röjande bebis. Barnen kom sent i säng och Marius var toktrött, men vaknade ändå vanlig tid (runt halv sex-snåret) morgonen därpå. Nu har vi en ettåring i familjen igen. Grattis Marius, kära lilla hålligångbarn!

kommentarer
av: Annette

Tack för senast, och tack för fina bilder!

2015-02-01 @ 12:45:37

namn:
spara mig

mejl:


blogg:


kommentar:

trackback
RSS 2.0