Igår fyllde vår minsting år, två hela - som jag flera gånger råkat kalla ett. För han är ju bebis, eller hur var det nu... Det här kommer bli ett inlägg fyllt av kort. Och lite dåligt samvete för att jag inte skrivit i dagboken om barnen på ett år eller mer. Och för allt jag inte dokumenterar som jag egentligen vill. Nåt är det som jag prioriterar fel. Eller orken som tryter. Men det här tvåårsfirandet har i alla fall gått som en dans, det har känts både mysigt, lugnt och alldeles alldeles lagom. Och jag hann göra en fin och passande tårta till kalaset, utan att sova för lite. Sockerfri dessutom. Och en ännu enklare tårta till födelsedagsmorgonen. Och det blev precis lagom många paket, och far- och morföräldrakalaset var också lugnt (nåja, blandat med totalt stojkaos). Och Pieter har varit ledig redan sedan hela fredagen (alltså självaste föllsedan) och vi har liksom bara varit hemma och softat. Bra tvåårskalasande, helt enkelt.

Först, gårdagens födelsedagsfrukost (Dädi är vad Marius kallar sig själv):

Tårtan den här morgonen var enkelt gjord av en socker- och mjölfri chokladbotten med grädde och granatäppelkärnor. Marius kommentar efter att ha smakat (och fått med granatäpple): "Bluä! Bluä!" Nåja, vi andra gillade den. Presenthögen bestod av några tröjor och ett par byxor (Molo, H&M & Villervalla), stövlar från Hatley (mitt favoritstövelmärke), en muminmugg (gratisfådd från Formex-mässan, även V & C fick varsin), ett duplofödelsedagståg, en väska med doktorsleksaker och en med kakor, och en liten legofigur. Marius fick också öppna paket från gammalmormor, en liten docka som han blev glad över, och en peng som han själv ska få välja något för.

Vet ni vad? Jo ungefär nästan i förrgår då var Marius typ så här liten...

Ja han har ju vuxit lite på den där veckan eller månaden sedan han föddes. Han pratar massor nu, men nästan alla ord börjar på D. Det går att uttyda treordsmeningar - som "Dädi ditta Pippi!" som betyder "Marius vill spela Pippi" (på mobilen då), eller "Neej MIN brrrrmbiiil!" som betyder "Nej ta inte bilen, den är min!", för att ta några hyfsat o-D-iga exempel. Bil heter alltså brrrmbil. Pippi Långstrump, Mumintrollet och Baymax & Hiro (från filmen Big Hero 6) är favoriter. Framförallt Mumin, helst vill han att man ska läsa alla muminböcker vi har på kvällarna. "Däta muumin!" Och så tycker han om musik, "Dinta" (Blinka lilla stjärna), "Dinda" (Imse vimse spindel), "Pappappapp" (Upsydaisy med Dolly Style), och "oooOOO iiiIII!" (Slå dig loss, slå dig fri, från Frost).

Marius vill göra allt som Vincent och Claudia gör, han har länge ansett att han är precis lika stor som dem, och kan göra exakt samma saker, och leka med samma kompisar osv. Han har också lärt sig att de gärna tar saker från honom, så han kan börja gallskrika redan innan de hunnit fram, springer iväg med det han har i händerna och gömmer sig. Helst hos mamma. Stackars tredjebarn. Jag brukar undra hur det ska påverka honom att växa upp som yngst med två egensinniga envisa bossiga storasyskon. Om han blir en vilding även som större, eller om han blir härdad och filbunkelugn. Det visar sig tids nog.

Jag är ju himla förtjust i jämförelser. Här kommer våra tre barn, på sina respektive tvåårsdagar:

Jämförelserna med Mamma Kanin ja. Jag var ju tvungen att göra en till, eller försöka i alla fall. Fotade de två varje månad första året, men nu var det ett år sedan sist. Jag tänkte att det här går han väl inte med honom, men jag testade att lägga honom på mattan i Claudias rum, och han låg kvar! Verkade tycka det var rätt kul till och med. Eller så tyckte han bara att jag var ovanligt knäpp. 

Vi åt tacos på kvällen. Tänkte att han gillar det helt ok ändå. Och så är det min favoriträtt har jag insett. Jag blir alltid glad när vi bestämmer tacomiddag. Flådigt värre. 

Så gjorde jag tårta. Hann förbereda rätt bra och sätta ihop den redan innan det var barnnattningsdags, så det var bara ("bara") dekorationerna kvar när kidsen väl somnat. Temat var vinter. Dels fyller han ju i januari, och dels tycker han himla mycket om vinter, snö, utelek och både skidor och skridskor. Och Mumin och Baymax som sagt, så de fick vara med, med skidor och skridskor på fötterna. Och så lite is (isbanan av tårtgelé, och istaggarna av smälta klubbor), och snöstjärnor, och blått stänk av pastafärg utblandad i ättikssprit och påsprayad. Det blev riktigt bra sammantaget! Ett tacksamt tema, och roligt att göra.

Så är vi inte helt klara än ändå, trots att barnen somnat den här födelsedagsdagen. För sedan blev det morgon igen, och det blev eftermiddag och dags för det där kalaset för mor- och farföräldrar. Ingen morbror och farbror med familjer kunde komma vilket var tråkigt så klart, men vi hade det bra ändå. Paket öppnades, en bra mix och det kändes alldeles lagom. Och så drack vi kaffe, åt tårta, och spelade Hänga gubbe - vilket jag och Claudia har börjat med när vår förskollärare kommer hem några gånger i veckan för att jobba med C. Att en så enkel lek kan vara rolig, liksom för alla åldrar (utom de på två år och under som inte riktigt fattar det där med bokstäver än). Hur som helst, det såg ut på ett ungefär så här: