15 juni var det dags för Claudias första skolavslutning, och Vincents andra (eftersom han hade vattkoppor i f-klass). Passade på att syskonmatcha dem, och de gick t o m med på att ställa upp på ett ordentligt kort innan vi gick iväg på avslutningen. Så länge de fick var de tre aporna. De körde sten - sax - påse om vem som skulle göra vilken min. Ibland löser sig syskonkonflikter av sig själva. Väderprognosen var högst ostadig, men vi undvek regnet och det blev en lika superfin skolavslutning som förra året. Bra tradition de fått till, andra året som hela skolan haft avslutning ihop på kullen. 

Dagen efter födelsedagen var det dags för Claudias efterlängtade kalas. Cirkustema hade hon bestämt redan innan förra födelsedagen, så så skulle det vara. Vi gjorde det inte så avancerat, men fick till lite dekoration iaf, och lite roligt fika. Chokladdoppade marshmallows-tyngdlyftarstänger, hemgjorda små maränger, och cirkustårta så klart. Vi spände upp en slackline så barnen fick gå på lina, och tog ut lite jongleringsgrejer och satte upp trapetsen. Sedan skötte barnen resten själva. Claudia var akrobat, Vincent var clown och Marius som inte gillar att klä ut sig var nog också clown. säger han. 

 
Claudia, Vincent och Pieter hjälptes åt att rita teckningarna till skattjakten. Barnen delades upp i lag, och så fick de fylla i bokstäver i rätt ordning för att få ledtråden till var godispåsarna låg gömda. Claudias idé alltihop. Kul att hon ville testa något nytt efter flera år av fiskdamsmåste. Bubbelmaskinen var en av presenterna från oss, som vi tänkt ta fram på kalaset men glömde. Men brorsorna lekte iaf med den när gästerna gått hem. 

Igår fyllde hon äntligen år, Claudia. Sju stycken. SOM hon längtat! I år på en lördag dessutom, så perfekt. Och det kom bara lite regn. Och det blev en enda lång firardag hemma i ett alldeles lagom lugnt tempo, med presentöppning lite då och då, tårta och en massa familj. Så som man ska firas.

Dagen innan nioårsdagen, tillika en söndag, bjöd Vincent in (lite för många av) sina kompisar till Harry Potter-kalas. Till mammans stora glädje. Och syskonens. En hel del pyssel blev det innan, och jag hade kunnat göra minst lika mycket till, men det vi (jag) hann med räckte gott. Längst tid tog sömnaden av klädnaderna och att klippa, vika och limma alldeles för många Bertie Botts Bönor i alla smaker-askar - Som sedan fylldes med jelly beans och agerade pris för alla som klarade av skoldagens alla lektioner. Välkommen till Hogwarts och...

Idag fyller han nio, vårt aprilbarn, Vincent. <3

Igår var det barnkalas med Harry Potter-tema, och idag födelsedagsfirande både morgon, middag och kväll. Det kommer lite mer bilder snart. Tror Vincent har njutit på alla sätt. 

När någon fyller år på en helg är liksom allt lite lugnare. Som idag. Marius treårsdag, en skön söndag som bestod av hemmahäng och massor av kalasande när släkten byttes av över dagen. Marius har längtat efter sin treårsdag, även om han inte riktigt insett vad det är, och nog njöt han. Framförallt av alla paket. Men också av all lek, hemmalugnet, och att alla de han tycker bäst om turades om att fira honom.

Idag var Claudias sista dagisdag. Någonsin. 

Sista dagen innan sommaren för alla tre barnen. Marius behöver verkligen sommarlov nu känns det som. Han är känslig, grinig, lättstött, och liksom trött, och har varit så i några veckor. Nu får han vara hemma, det behövs. Claudia har vi nog motsatta bekymmer för. Hon behöver så kort sommarlov som möjligt, men ska inte gå på några andra sommardagis eller fritids med okända fröknar. Så vi ska försöka träffa kompisar - och framförallt dem hon ska gå i samma klass som - regelbundet under sommaren. Vincent gick sista dagen på fritids som förstaklassare. Han är väldigt peppad på att börja tvåan, och få lära sig engelska. Han kan redan en hel del, och jag tokgillar hans glädje inför nya språk. Språk är något jag alltid tyckt varit roligt att lära mig också, plugga nya ord och förstå allt mer. Men nu är det verkligen dags för sommar, en lång sommar, fylld av en massa roligheter, och samtidigt lugn och ostressig. Det önskar jag oss.

 

Här kommer Claudias födelsedag i bilder. Den varmaste dagen hittills i år, en solig och lugn och riktigt riktigt bra dag. Tror Claudia var riktigt nöjd också. Även om hon är bestämd med att hon inte fyllt sex år förrän hon också haft sitt barnkalas (vilket blir nästa helg).  

Det är bannemej alltid strålande fint på Claudias födelsedag, 3 juni är bästa dagen att fylla år. Och vilken ljuvlig dag vi har haft, lediga hela familjen (förutom Vincents skola på fm). Med frukostfirande, vattenplaskande i trädgården, bästisen som kom över med en grattisteckning, primiärbad i områdets pool, glass, och så långt firande hela kvällen med våra föräldrar och Pieters bror. Alla droppade in och droppade av som det passade dem. Vi fikade, köpte pizza, drack kaffe och åt tårta, och Claudia (och de andra barnen) öppnade paket utspritt under hela tiden. Bästa födelsedagen! Några kort på Claudia med nya skateboarden i nya klänningen, och några på lilla Claudia vs. stora Claudia. 



Mer från födelsedagen imorgon! Nu måste det sovas lite.

 

Fotbollspremiär idag för den här donnan. Hon var entusiastisk och hakade på uppvärmningen utan minsta tvekan, men när bästisen klev av så ville inte C heller. Men hon ville så gärna spela "på riktigt", så jag tror att det bara kan gå bättre. De övade boll entusiastiskt utanför gruppen, och sköt på mål gång på gång efter att träningen var slut. Roligt att se glädjen med bollen!

 

För ett par veckor sedan satte jag saxen i Vincents hår, som ville ha delvis snaggat så där fick jag dessutom premiäranvända trimmer. Tycker det blev coolt, speciellt innan jag halverade längden uppepå. Men Vincent ville ha det kortare, så det fick det bli.

Och så idag var det Marius tur. Med vemodigt hjärta, för han var ju så fin i det långa håret. Men vägran att både borsta och sätta i tofs (vilket hade behövts när han äter) gör att det praktiska fick vinna den här gången. Dessutom har det varit ett himla tjat från olika håll, och även om jag egentligen struntar i vad andra tycker så fick åtminstone Pieters åsikt väga in. Hur som helst, Marius är fin i kort hår också, och man kommer närmre ansiktet vilket ju är mysigt. 

Så nu är båda grabbarna korthåriga. Claudia däremot har valt borsten i år, för hon vill spara ut sitt hår. Så då får vi ett långhårigt barn i familjen i alla fall. Tills nästa år när pojkarnas snabbväxande hår hunnit i kapp igen.

Dagen före sin födelsedag bjöd Vincent en hel massa kompisar till sitt Minecraftkalas. Jag bakade innan, och sedan gjorde vi ungefär som vi brukar. Mest fri lek, med presentöppning och skattjakt. Pieter hade dessutom fixat en Minecraft-tipspromenad i huset. Det var intressant, uppenbart att de flesta aldrig gått tipspromenad förut. Det blev många frågor om hur man gör, var man skriver vad osv. Men uppskattat. Vincent var i sitt esse och plöjde på genom kalaset. Det var skönt när solen kom fram och vi kunde skicka ut alla barn, för i år var det stojigare än på länge av någon anledning. De lekte i skogen och utanför huset, och några var uppe med Claudia på hennes rum. Vims var himla nöjd med sitt kalas.

Saga stannade kvar och sov över vilket var planerat sedan länge. Det var kul och fungerade riktigt bra, trots att hon inte sovit hos oss sedan hon var bebis. Det betydde också att hon fick vara med om födelsedagsmorgonen nästa morgon, när vi väckte Vincent med tårta och paket på sängen. Men det får bli ett eget inlägg.

Här kommer påskens öden och äventyr. Vi börjar med påskandet. Claudia och Marius hade påskfest på dagis på onsdagen så då var de utklädda första gången. Två små påskkärringar lämnade jag av då. Vincent hade sin påskiga dag på skolan på skärtorsdagen, och ville vara påskgubbe. När de kom hem på torsdagen sminkade jag om hela trion. Vincent ville vara vithårig gubbe, och Marius ville också vara gubbe. Dessutom kom Emanuel över med sina pojkar (de hälsade på hela påskhelgen), och Oskar fick sig lite röda kinder och fräknar medan Johannes sov bort hela tillställningen. Vi mötte upp med några kompisar/grannar och så drog vi iväg på påskrunda. (Hur många gånger lyckades jag klämma in ordet "påsk" där?). Efter påskandet firade vi Emanuel som fyllde år dagen före, med god mat och några paket hemma hos föräldrarna.

Långfredagen jobbade Pieter, men jag och alla kidsen var lediga. Vi hakade på Lasse, Emanuel och Oskar till Lugnet, där vi tillbringade fyra fina timmar. Det var inte så mycket folk, och vi drog runt mellan de olika poolerna och relaxen. Bubbelpoolen var trevlig, bebispoolen poppis hos de minsta, mellanpoolen gillade alla, och vi var dessutom i den stora basängen länge i två omgångar, först bara jag och de stora barnen, sedan allihop. Vad kul det var! Första gången som jag varit så länge i det djupa med de stora. Vincent simmar ju själv nu, även om man vill hålla ett öga på honom hela tiden ändå. Och Claudia tog sig runt mest på egen hand med hjälp av en liten flytande hård grej hon hittade. Jag har aldrig sett en sån tidigare, men det var himla smidigt. Hon kunde hålla i den och få flythjälp medan hon plaskade runt. Picknick med kaffe lyckades vi dessutom få med oss så det blev lunch inne på relaxen. Mycket trevligt. Sedan körde vi hemåt och de två små barnen... somnade inte alls som planerat. Nåja. Int behöver man sova bara för att man är trött. =)

Ett av vinterns måsten - Barnens skidspel. Folkfest så det bara smäller om det, med mängder av barn som skidar och glada föräldrar som springer brevid. Oma var med och följde Marius i 200-metersspåret. Jag puttade på Claudia och peppade runt 600-metarn, och Pieter sprang efter Vincent som for runt det längsta spåret i 1,5 km. Barnens skidspel är också en av de sista grejerna som markerar vinter för mig, så från och med nu känns det helt ok om våren börjar sippra in.

 

Igår fyllde vår minsting år, två hela - som jag flera gånger råkat kalla ett. För han är ju bebis, eller hur var det nu... Det här kommer bli ett inlägg fyllt av kort. Och lite dåligt samvete för att jag inte skrivit i dagboken om barnen på ett år eller mer. Och för allt jag inte dokumenterar som jag egentligen vill. Nåt är det som jag prioriterar fel. Eller orken som tryter. Men det här tvåårsfirandet har i alla fall gått som en dans, det har känts både mysigt, lugnt och alldeles alldeles lagom. Och jag hann göra en fin och passande tårta till kalaset, utan att sova för lite. Sockerfri dessutom. Och en ännu enklare tårta till födelsedagsmorgonen. Och det blev precis lagom många paket, och far- och morföräldrakalaset var också lugnt (nåja, blandat med totalt stojkaos). Och Pieter har varit ledig redan sedan hela fredagen (alltså självaste föllsedan) och vi har liksom bara varit hemma och softat. Bra tvåårskalasande, helt enkelt.

Först, gårdagens födelsedagsfrukost (Dädi är vad Marius kallar sig själv):

Tårtan den här morgonen var enkelt gjord av en socker- och mjölfri chokladbotten med grädde och granatäppelkärnor. Marius kommentar efter att ha smakat (och fått med granatäpple): "Bluä! Bluä!" Nåja, vi andra gillade den. Presenthögen bestod av några tröjor och ett par byxor (Molo, H&M & Villervalla), stövlar från Hatley (mitt favoritstövelmärke), en muminmugg (gratisfådd från Formex-mässan, även V & C fick varsin), ett duplofödelsedagståg, en väska med doktorsleksaker och en med kakor, och en liten legofigur. Marius fick också öppna paket från gammalmormor, en liten docka som han blev glad över, och en peng som han själv ska få välja något för.

Vet ni vad? Jo ungefär nästan i förrgår då var Marius typ så här liten...

Ja han har ju vuxit lite på den där veckan eller månaden sedan han föddes. Han pratar massor nu, men nästan alla ord börjar på D. Det går att uttyda treordsmeningar - som "Dädi ditta Pippi!" som betyder "Marius vill spela Pippi" (på mobilen då), eller "Neej MIN brrrrmbiiil!" som betyder "Nej ta inte bilen, den är min!", för att ta några hyfsat o-D-iga exempel. Bil heter alltså brrrmbil. Pippi Långstrump, Mumintrollet och Baymax & Hiro (från filmen Big Hero 6) är favoriter. Framförallt Mumin, helst vill han att man ska läsa alla muminböcker vi har på kvällarna. "Däta muumin!" Och så tycker han om musik, "Dinta" (Blinka lilla stjärna), "Dinda" (Imse vimse spindel), "Pappappapp" (Upsydaisy med Dolly Style), och "oooOOO iiiIII!" (Slå dig loss, slå dig fri, från Frost).

Marius vill göra allt som Vincent och Claudia gör, han har länge ansett att han är precis lika stor som dem, och kan göra exakt samma saker, och leka med samma kompisar osv. Han har också lärt sig att de gärna tar saker från honom, så han kan börja gallskrika redan innan de hunnit fram, springer iväg med det han har i händerna och gömmer sig. Helst hos mamma. Stackars tredjebarn. Jag brukar undra hur det ska påverka honom att växa upp som yngst med två egensinniga envisa bossiga storasyskon. Om han blir en vilding även som större, eller om han blir härdad och filbunkelugn. Det visar sig tids nog.

Jag är ju himla förtjust i jämförelser. Här kommer våra tre barn, på sina respektive tvåårsdagar:

Jämförelserna med Mamma Kanin ja. Jag var ju tvungen att göra en till, eller försöka i alla fall. Fotade de två varje månad första året, men nu var det ett år sedan sist. Jag tänkte att det här går han väl inte med honom, men jag testade att lägga honom på mattan i Claudias rum, och han låg kvar! Verkade tycka det var rätt kul till och med. Eller så tyckte han bara att jag var ovanligt knäpp. 

Vi åt tacos på kvällen. Tänkte att han gillar det helt ok ändå. Och så är det min favoriträtt har jag insett. Jag blir alltid glad när vi bestämmer tacomiddag. Flådigt värre. 

Så gjorde jag tårta. Hann förbereda rätt bra och sätta ihop den redan innan det var barnnattningsdags, så det var bara ("bara") dekorationerna kvar när kidsen väl somnat. Temat var vinter. Dels fyller han ju i januari, och dels tycker han himla mycket om vinter, snö, utelek och både skidor och skridskor. Och Mumin och Baymax som sagt, så de fick vara med, med skidor och skridskor på fötterna. Och så lite is (isbanan av tårtgelé, och istaggarna av smälta klubbor), och snöstjärnor, och blått stänk av pastafärg utblandad i ättikssprit och påsprayad. Det blev riktigt bra sammantaget! Ett tacksamt tema, och roligt att göra.

Så är vi inte helt klara än ändå, trots att barnen somnat den här födelsedagsdagen. För sedan blev det morgon igen, och det blev eftermiddag och dags för det där kalaset för mor- och farföräldrar. Ingen morbror och farbror med familjer kunde komma vilket var tråkigt så klart, men vi hade det bra ändå. Paket öppnades, en bra mix och det kändes alldeles lagom. Och så drack vi kaffe, åt tårta, och spelade Hänga gubbe - vilket jag och Claudia har börjat med när vår förskollärare kommer hem några gånger i veckan för att jobba med C. Att en så enkel lek kan vara rolig, liksom för alla åldrar (utom de på två år och under som inte riktigt fattar det där med bokstäver än). Hur som helst, det såg ut på ett ungefär så här: