Det här är vi

Här får du lite koll på mig och de mina. 



Emma är alltså jag. Jag är född och uppvuxen i Falun. Återvände hit efter ett par utsvävningar till England (& den charmiga byn Wargrave) och Göteborg. Käresta till min holländskättade Pieter sedan elva år tillbaka (sambo sedan fem). Nu ska vi flytta till vårt tredje gemensamma hem - dags för hus!

Jag jobbar som grafisk formgivare genom mitt egna företag Molly bild&bokstav - Mollybob.se. Har pluggat lite av varje, tagit ut examen med mediekommunikation som sammanhängande kitt. Önskar mig en veckas skrivarkurs på trevlig plats.



När jag är kreativ utsmyckar jag tårtor, jobbar på namntavlor eller andra grafiska projekt, fotograferar (oftast barnen), knåpar med min nya hobby - att sy barnkläder, eller hittar på något nytt, som att rita dinosaurier med mina nyinköpta lyxtuschpennor. Det kommer bli en del inredningssurr framöver när vi fått vårt lilla radhus.

Jag har varit gravid två gånger. Det är så häftigt!



I april 2008 blev vi tre när vår förstföding Vincent anlände. En liten rödhårig buse som visade upp en fin punkfrilla redan på BB. Min gos och min vilding - han är en riktig klätterapa som tidigt var högt och överallt. Biltokig, pratsam, älskar böcker och kräver ofta att få se på film. Vi är mitt inne i frågvisa åldern - "Men... varför då då?". Vincent är riktigt intresserad av bokstäver just nu. Och så är det mycket "ja snaaart" och "nej mamma, gööör inte så!". Bestämda åsikter och tvära kast. Och en hel del skratt. Vackra buse.



Juni 2010 innebar en lillasyster, Claudia med den något mer sparsamma frisyren (hon brås på mamma sin). Hon verkar vara den där lugna pysseltjejen som vi beställde, är haj på att pincettgreppa och gillar att passa in ringar på pinnar. Claudia tycker om när det händer saker och att vara bland folk, men det ska vara med en trygg mamma- eller pappafamn nära. Roligast av allt är storebror, även om det protesteras ljudligt när han är för hårdhänt. 



Jag lider av en konstant sömnbrist som delvis beror på Claudias halvtaskiga sovvanor - som visserligen förbättrats till nästan godkända på sistone - och att jag är en utpräglad kvällsmänniska. Vilket även innebär att jag är morgontrött så in i bänken. Lägger mig alldeles för sent alldeles för ofta. Tur jag har en snäll sambo som ger mig sovmorgnar ibland så att jag kan ladda upp igen. Hur en så morgontrött mamma kan få två så morgonpigga barn är ett mysterium (morgon inträffar runt kl sex här i huset, inte sällan tidigare).



Det här med syskon är så häftigt, och det kommer bara bli roligare att se de två små tillsammans. Vilken glädje (och nytta) de har av varandra. Och så är det ju kul att jämföra också, utseende och personlighet. Kan inte låta bli att gilla det. Det är inget lätt jobb att vara flerbarnsförälder när barnen är små, men det ger så mycket tillbaka. Svårt att kalla det något annat än en livsstil.



Vi har ytterligare en familjemedlem. En som inte står så högt i kurs hos mig vissa stunder - som värst har hon varit när jag ammat, då är hon en utstuderad retsticka å det grövsta. Men hon är fin och har en stark personlighet. Aries, vår katt. Med huvudet högt, en vildkatts jamande och krav på uppmärksamhet på hennes villkor. Hon är av rasen bengal. Eller bengalning som jag brukar säga. Oftast går hon under namnen Aries Kanaries eller Asis. Kan tillägga att jag egentligen är mer av en hundmänniska (hade finaste cairnterriertjejen Brolin i fjorton år), men har inte tiden och orken för att äga hund just nu.

Det här är vi. Och jag borde gå och lägga mig som vanligt.