Claudia 6 år

Det är bannemej alltid strålande fint på Claudias födelsedag, 3 juni är bästa dagen att fylla år. Och vilken ljuvlig dag vi har haft, lediga hela familjen (förutom Vincents skola på fm). Med frukostfirande, vattenplaskande i trädgården, bästisen som kom över med en grattisteckning, primiärbad i områdets pool, glass, och så långt firande hela kvällen med våra föräldrar och Pieters bror. Alla droppade in och droppade av som det passade dem. Vi fikade, köpte pizza, drack kaffe och åt tårta, och Claudia (och de andra barnen) öppnade paket utspritt under hela tiden. Bästa födelsedagen! Några kort på Claudia med nya skateboarden i nya klänningen, och några på lilla Claudia vs. stora Claudia. 



Mer från födelsedagen imorgon! Nu måste det sovas lite.
 

Påsk påskepåsk påsk

Här kommer påskens öden och äventyr. Vi börjar med påskandet. Claudia och Marius hade påskfest på dagis på onsdagen så då var de utklädda första gången. Två små påskkärringar lämnade jag av då. Vincent hade sin påskiga dag på skolan på skärtorsdagen, och ville vara påskgubbe. När de kom hem på torsdagen sminkade jag om hela trion. Vincent ville vara vithårig gubbe, och Marius ville också vara gubbe. Dessutom kom Emanuel över med sina pojkar (de hälsade på hela påskhelgen), och Oskar fick sig lite röda kinder och fräknar medan Johannes sov bort hela tillställningen. Vi mötte upp med några kompisar/grannar och så drog vi iväg på påskrunda. (Hur många gånger lyckades jag klämma in ordet "påsk" där?). Efter påskandet firade vi Emanuel som fyllde år dagen före, med god mat och några paket hemma hos föräldrarna.


Långfredagen jobbade Pieter, men jag och alla kidsen var lediga. Vi hakade på Lasse, Emanuel och Oskar till Lugnet, där vi tillbringade fyra fina timmar. Det var inte så mycket folk, och vi drog runt mellan de olika poolerna och relaxen. Bubbelpoolen var trevlig, bebispoolen poppis hos de minsta, mellanpoolen gillade alla, och vi var dessutom i den stora basängen länge i två omgångar, först bara jag och de stora barnen, sedan allihop. Vad kul det var! Första gången som jag varit så länge i det djupa med de stora. Vincent simmar ju själv nu, även om man vill hålla ett öga på honom hela tiden ändå. Och Claudia tog sig runt mest på egen hand med hjälp av en liten flytande hård grej hon hittade. Jag har aldrig sett en sån tidigare, men det var himla smidigt. Hon kunde hålla i den och få flythjälp medan hon plaskade runt. Picknick med kaffe lyckades vi dessutom få med oss så det blev lunch inne på relaxen. Mycket trevligt. Sedan körde vi hemåt och de två små barnen... somnade inte alls som planerat. Nåja. Int behöver man sova bara för att man är trött. =)


Så blev det påskafton som tillbringades hemma hos Annette och Lasse med äggfärgning och påsklunch som vi brukar. Vi passade på att fota kusinerna också, när de var samlade och finklädda allihop. Och så blev det gullefjunföreställning av mormor/farmor. 


På Påskdagen gick vi upp till oma & opa för äggletning i trädgården, och brunch istället för den vanliga frukosten. Det var trevligt, mycket möjligt att traditionen har ändrats till brunch/lunch nu. Frank och Karro åkte från Fagerberget, så de har en bit att ta sig. Barnen spanade efter ägg genom fönstren innan de blev utsläppta, och vips var alla femton hittade.


Tänk att det blev mest soligt också, trots att prognoserna sagt mulet och regn. Det var riktig vårkänsla i luften. Till sist måste jag ju visa en liten jämförelse, för jag kan som vanligt inte låta bli. Alla mina tre barn i samma blå manchesterhängslebyxor på påskafton - 2010, 2012 och 2016:


Glad påsk från oss! Nu blir det nog vår tror jag allt. Imorgon är det första april.

Marius fyller två

Igår fyllde vår minsting år, två hela - som jag flera gånger råkat kalla ett. För han är ju bebis, eller hur var det nu... Det här kommer bli ett inlägg fyllt av kort. Och lite dåligt samvete för att jag inte skrivit i dagboken om barnen på ett år eller mer. Och för allt jag inte dokumenterar som jag egentligen vill. Nåt är det som jag prioriterar fel. Eller orken som tryter. Men det här tvåårsfirandet har i alla fall gått som en dans, det har känts både mysigt, lugnt och alldeles alldeles lagom. Och jag hann göra en fin och passande tårta till kalaset, utan att sova för lite. Sockerfri dessutom. Och en ännu enklare tårta till födelsedagsmorgonen. Och det blev precis lagom många paket, och far- och morföräldrakalaset var också lugnt (nåja, blandat med totalt stojkaos). Och Pieter har varit ledig redan sedan hela fredagen (alltså självaste föllsedan) och vi har liksom bara varit hemma och softat. Bra tvåårskalasande, helt enkelt.

Först, gårdagens födelsedagsfrukost (Dädi är vad Marius kallar sig själv):


Tårtan den här morgonen var enkelt gjord av en socker- och mjölfri chokladbotten med grädde och granatäppelkärnor. Marius kommentar efter att ha smakat (och fått med granatäpple): "Bluä! Bluä!" Nåja, vi andra gillade den. Presenthögen bestod av några tröjor och ett par byxor (Molo, H&M & Villervalla), stövlar från Hatley (mitt favoritstövelmärke), en muminmugg (gratisfådd från Formex-mässan, även V & C fick varsin), ett duplofödelsedagståg, en väska med doktorsleksaker och en med kakor, och en liten legofigur. Marius fick också öppna paket från gammalmormor, en liten docka som han blev glad över, och en peng som han själv ska få välja något för.

Vet ni vad? Jo ungefär nästan i förrgår då var Marius typ så här liten...

 
Ja han har ju vuxit lite på den där veckan eller månaden sedan han föddes. Han pratar massor nu, men nästan alla ord börjar på D. Det går att uttyda treordsmeningar - som "Dädi ditta Pippi!" som betyder "Marius vill spela Pippi" (på mobilen då), eller "Neej MIN brrrrmbiiil!" som betyder "Nej ta inte bilen, den är min!", för att ta några hyfsat o-D-iga exempel. Bil heter alltså brrrmbil. Pippi Långstrump, Mumintrollet och Baymax & Hiro (från filmen Big Hero 6) är favoriter. Framförallt Mumin, helst vill han att man ska läsa alla muminböcker vi har på kvällarna. "Däta muumin!" Och så tycker han om musik, "Dinta" (Blinka lilla stjärna), "Dinda" (Imse vimse spindel), "Pappappapp" (Upsydaisy med Dolly Style), och "oooOOO iiiIII!" (Slå dig loss, slå dig fri, från Frost).

Marius vill göra allt som Vincent och Claudia gör, han har länge ansett att han är precis lika stor som dem, och kan göra exakt samma saker, och leka med samma kompisar osv. Han har också lärt sig att de gärna tar saker från honom, så han kan börja gallskrika redan innan de hunnit fram, springer iväg med det han har i händerna och gömmer sig. Helst hos mamma. Stackars tredjebarn. Jag brukar undra hur det ska påverka honom att växa upp som yngst med två egensinniga envisa bossiga storasyskon. Om han blir en vilding även som större, eller om han blir härdad och filbunkelugn. Det visar sig tids nog.

Jag är ju himla förtjust i jämförelser. Här kommer våra tre barn, på sina respektive tvåårsdagar:

 
Jag fick lov att knäppa den här fina bilden (som kommer här under), en bild sedan drog han iväg i ett suddigt streck. Han ser så stor och klok ut. Barn har en förmåga att göra det på bilder (vuxna också kanske när jag tänker efter), men i verkligheten är de ändå så där små. Tröjan och byxorna hör till födelsedagspresenterna.
 
 
Jämförelserna med Mamma Kanin ja. Jag var ju tvungen att göra en till, eller försöka i alla fall. Fotade de två varje månad första året, men nu var det ett år sedan sist. Jag tänkte att det här går han väl inte med honom, men jag testade att lägga honom på mattan i Claudias rum, och han låg kvar! Verkade tycka det var rätt kul till och med. Eller så tyckte han bara att jag var ovanligt knäpp. 

Vi åt tacos på kvällen. Tänkte att han gillar det helt ok ändå. Och så är det min favoriträtt har jag insett. Jag blir alltid glad när vi bestämmer tacomiddag. Flådigt värre. 

Så gjorde jag tårta. Hann förbereda rätt bra och sätta ihop den redan innan det var barnnattningsdags, så det var bara ("bara") dekorationerna kvar när kidsen väl somnat. Temat var vinter. Dels fyller han ju i januari, och dels tycker han himla mycket om vinter, snö, utelek och både skidor och skridskor. Och Mumin och Baymax som sagt, så de fick vara med, med skidor och skridskor på fötterna. Och så lite is (isbanan av tårtgelé, och istaggarna av smälta klubbor), och snöstjärnor, och blått stänk av pastafärg utblandad i ättikssprit och påsprayad. Det blev riktigt bra sammantaget! Ett tacksamt tema, och roligt att göra.

 
Så är vi inte helt klara än ändå, trots att barnen somnat den här födelsedagsdagen. För sedan blev det morgon igen, och det blev eftermiddag och dags för det där kalaset för mor- och farföräldrar. Ingen morbror och farbror med familjer kunde komma vilket var tråkigt så klart, men vi hade det bra ändå. Paket öppnades, en bra mix och det kändes alldeles lagom. Och så drack vi kaffe, åt tårta, och spelade Hänga gubbe - vilket jag och Claudia har börjat med när vår förskollärare kommer hem några gånger i veckan för att jobba med C. Att en så enkel lek kan vara rolig, liksom för alla åldrar (utom de på två år och under som inte riktigt fattar det där med bokstäver än). Hur som helst, det såg ut på ett ungefär så här:


Adjö och godnatt för den här gången! Och ja, jag ligger fortfarande väldigt efter på uppdaterandet här, men jag ska försöka få mig lite mera tid. Ni vet det där man alltid behöver mer av, helst dubbelt eller tredubbelt mot vad man har tillgång till. Men för mig är dokumentationen jätteviktig, utan bilder och text försvinner en massa viktiga minnen. Men här har vi i alla fall en tvåårsdag, så gott den kunnat återberättas. Nattinatt!




Marius och Mamma Kanin - the story continues

 

Lika-länge-ute-som-inne-dagen

Idag fyller Marius nio månader, trekvarts år. 



Nio månader idag, och alltså den här åldern... inte alls lätt. Det är nu man verkligen längtar tillbaka till när han låg på en filt och inte kunde röra på sig. Jätteroligt att följa hans upptäcksfärd genom livet, men otroligt krävande också. Favoritleksaker just nu: Alla dörrar, skåp, lådor, tvättmaskin osv (öppna & stänga & klämma sig & ta ur och stoppa i), och så att dra ut alla filmer/skivor på golvet, metodiskt i en jättehög.

Marius vet när han gör saker han inte får (vilket också är det enda han vill göra) och klättrar snabbt som en pil upp för trappan, men har noll självbevarelsedrift så han kan lätt kasta sig ut för stup både framåt och bakåt. Katterna är också kul, att gräva i kattlådor, dra katter i pälsen, äta kattmat osv. Alltså krävs konstant sällskap av en rätt sliten morsa. Men söt är han.

Ännu en favorit är att trycka på knapparna på stereon. Stänga av och sätta på ljudet sjuttioelva gånger så att storsyskornen blir tokiga. Vi bygger murar, men han tar sig förbi dem. Och så det här med öron och näsor och de där starka nyporna med sylvassa naglar som borrar sig in i valfri föräldranäsa mitt i natten. Behagligt är det inte.

En del bebisar i den här åldern verkar öva på att gå, men jag vet inte om Marius tänker göra det. Han är väldigt haj på att ställa sig mot allt möjligt, bord, pianon, grindar, lådor, väggar, det har han gjort i flera månader. Men han har också en väldig fart, både när han går utefter saker och när han kryper. Han är inte stelbent. Kan gå om man håller honom i händerna, men släpper man så sjunker han direkt ner och far iväg.

Det är inte lätt att vara lillebror. Den här grabben får stå ut med mycket från sina syskon. Han får inte vara med och leka med deras saker, men de drar gärna runt med honom, busar till överdrift. Han får lära sig både att klara av hårdhänta storsyskonhänder och att bli skriken på, både inbjuden och utesluten i hastig växlande händelseförlopp. Han kommer nog bli bra på att ta för sig, minstingen.

Måste ju göra en jämförelse igen. Här är jag och Pieter överst, lite oklart riktigt hur gamla vi är men i närheten av nio månader iaf. Och så de tre niomånadersavkommorna.



En till på kidsen också. =)

 
Sötungar.
 
 

Fem femmånaders

Pieter och jag överst, och våra tre ungar under. Alla runt fem månader (osäker på Pieters ålder dock, men någonstans i närheten iaf).


Lite kul att Claudia och Marius har storkbett, precis som jag. Sedan ser man ju olika likheter och olikheter i olika bilder, så det är väl bara att fortsätta jämförelserna så kanske vi kommer lite gener på spåren efter hand.
 

Marius och Mamma Kanin

Fortsättning på mitt lilla bebisen-växer-projekt. Marius och hans stora gosedjur Mamma Kanin (döpt av storasyskonen), noll månader, två månader, och nu fyra månader...

Roligt att se hur han växer. Bäst syns det med bilderna brevid varandra, men det fungerar inte här i bloggen för då blir de så pyttesmå.

Tre gånger fyra månader

Jag tycker det här är lite för roligt för att kunna låta bli, haha. Nästa månadsjämförelse mellan mina tre bebisar, här kommer de fyra månader gamla:


Från vänster till höger: Vincent, Claudia, Marius.
 

Jämförelse mellan tre tremånaders


De var rätt jämnstora om man kikar i BVC-korten:

Vincent 6600 g, 53 cm
Claudia 5640 g, 52,5 cm
Marius 5610 g, 53,5 cm
 
Hur de var som personligheter har jag svårt att minnas. Kanske måste gå tillbaka i mina dagböcker och kika. Fast tremånaders är väl som tremånaders är mest. Som Marius: Mitt uppe i att lära sig behärska sin kropp, han håller på att börja få styr på händerna. De rör sig i alla fall rätt så i rätt riktning. Han älskar att konversera, och att ställa sig upp med hjälp. Kan illkoncentrera sig på en leksak han vill få tag på, spänna hela kroppen, puta med munnen och sparka med benen. Följer människor som rör sig med jämn blick och jämn huvudrörelse. Och vill helst vara med, har börjat sitta i bumbon på köksbordet ibland när vi äter. Skrattar åt hur vi stoppar saker i våra munnar. 
 

Jul hos mormor och morfar 1982

Jag har en del gamla kort inscannade, och fler album från när jag var liten ligger och väntar på sin tur. Det närmar sig ju jul nu och jag minns så tydligt hur det brukade vara förut, när jag och Emanuel var små. När vi vaknade upp hemma hos mormor och morfar i Göteborg på julaftonsmorgonen och tassade ut i vardagsrummet. Levande ljus och sandbakelser. De står där i kortet på soffbordet med marsipantomtar på. Precis som vi fortfarande gör dem. Men numera hemma hos mina barns mormor och morfar. Och jag och min lillebror har tomteluvorna på som mina två barn numera använder.


Och julbocken kommer fortfarande med morgonklappar. De där gamla tomtarna är så fina, tar du fram dem till julaftonsmorgonen mormor? Jag älskar verkligen julafton, bästa och mysigaste dagen på hela året. Tur vi har hela adventstiden framför oss, jag ska njuta som sjutton.

Två tvååringar i samma klänning

Gillar att jämföra jag ju. Här har vi två tvååringar: 


Lite lika kanske. Frisyren är ju ett tydligt arv i alla fall. Och klänningen.

När han var som hon är nu...

På fredag blir Claudia två år och två månader gammal. När Vincent var precis så gammal hade vi en en-veckasbebis hemma, lilla C. Vad enormt stor Vincent kändes när Claudia var nyfödd, på ett ynka dygn förvandlades han från liten bebis till stort barn, och det var ganska chockartat.


Tänk va, så gammal som Clauda är nu - hon som känns så liten, vår lillplutt - så gammal var Vincent när lillasyster föddes.

Fyra tvååringar

Mindre än en vecka tills minstingen i familjen fyller två år, och dags för en ny jämförelse. Här är vi, fyra tvååringar...


mamma Emma   ---   Vincent
Claudia   ---   pappa Pieter

Fyraåringar

Pieter, jag (värst vad vi hade lika frisyrer för övrigt) och så Vincent - tre fyraåringar. Vem är han mest lik här då?!

Det beror ju helt på korten hur jämförelserna blir egentligen, men en del drag borde man kunna urskilja. Jag kan fortfarande inte bestämma mig för vem han är mest lik. Inte Claudia heller. Båda är liksom totala blandningar, fast på helt olika sätt. Eller?!

Sju timmar gammal

Jag har äntligen börjat kika igenom lite foton för att välja ut och framkalla till Claudias bebisbok. Har inte kommit så långt än, hon är inte mycket mer än kommen till världen. De där skrynkliga små händerna är så speciella...



Imorgon drar jag och barnen till Mora för att hälsa på två av mina kollegor som också är lediga på fredagar och har små barn. Ska bli trevligt. Och helgen är redan fullbokad och även de kommande helgerna för flera månader framåt känns det som. Fast bara med roliga saker. Men ändå.

Och tänk liksom...

...att det här är snart fyra år sedan...



Bebisar i tripptrappar

Hittade de här två bilderna på barnen i sina Stokkestolar. Bågen är samma men de har fått varsin stol, de följer ju med upp i ålder eftersom man kan ta bort bågen och flytta ner både sits och fotstöd. Nästan lika gamla barn. 


Andra delen av årskrönikan är på väg, på tal om ingenting. Men den tar sina kvällar. Jag vill inte sitta jättelånga stunder (sitter tillräckligt länge som det är) men hoppet lever om att den kan komma upp innan april. Haha.

Lillprinsen och storprinsen

Jag har ju ett par prinsar hemma också, lucky me!



För ett år sedan

Så här såg det ut hemma hos oss för ett år sedan...


Finaste!

Tillbakablickar och jobbar klart

Medan jag jobbar sista dagen innan jul tjohoo (blir hemma imorgon med mina sjuka barn medan Pieter sover efter nattjobbandet) och blinkar bort ögoninflammationen så måste jag bara slänga upp ett par gamla kort igen. Vincent dryga året, sommaren 2009, på vår gamla balkong.


Längst ner är Claudia lika gammal och sitter vid matbordet i vårt kök i huset.

Ikväll ska jag julklappspyssla men mer än så säger jag inte. *Hemligstämplat*

Tidigare inlägg