Fjärde dagen på vår femdagars påsksemester i götet var full av trevligheter. Först bussen hem till min kusin med fru och dotter - som skulle fylla ett år några dagar senare. Så vi kom med present, och fick gott fika med kaffe och mackor och bullar. Kul att se hur de bor, första gången vi hälsade på. Och roligt att träffa lilla Lovisa igen som hunnit växa otroligt mycket sedan vi såg henne sist.

Därefter åkte vi vidare åt olika håll - jag och barnen tog bussen till Slottskogen där vi mötte upp med några vänner med barn i samma ålder. Vi håller kontakt via nätet, och börjar ha känt varandra riktigt länge vid det här laget. Försöker ses när jag är i Göteborg. Vi är ett rätt stort gäng så oftast passar det för några att ses när jag är på plats.

Efter några soliga mysiga timmar i Slottskogen (grabbarna hittade varandra jättesnabbt, det var så kul att se), åkte vi hem till mormor/gammalmormor där hon, Annette och Pieter redan befann sig. Barnen fick middag och jag gjorde mig redo för att åka ner på stan. Restaurangbesök med tre andra vänner från samma mammagrupp var inbokat, och ytterligare jättetrevliga timmar för mig. Sedan var det bara sova kvar innan resdagen hem stod för dörren.

Fortsättning på vår Göteborgsresa under påsklovsveckan kommer här, dags för dag tre.

På onsdagsförmiddagen promenerade vi iväg till spårvagnen allesammans. Solen strålade och vi njöt. Hoppade av i höjd med trädgårdsföreningen där vi gick in och styrde stegen mot palmhuset med paus på lekplatsen halvvägs dit. Inne i det enorma växthuset var växtligheten för stunden extra pyntad med stickade figurer. Mysigt över huvud taget där inne, som en liten djungel, med vatten och allt. När vi kom ut igen gick vi bort till rosencaféet för lunch och fika, innan vi vinkade av gammalmormor. Vi var ute en stund till och lekte, och sedan mötte vi upp med min halvsyster och hennes son (barnens kusin) inne i det nya Alfons Åbergs kulturhus med uppbyggda lekvänliga miljöer ur Alfons Åbergs värld.

Här kommer våra två första Göteborgsdagar i ett litet sammandrag. Tågresan tog som vanligt dryga sex timmar men den var trevlig. Barnen har äntligen blivit så stora att det inte känns som ett jätteprojekt att åka tåg med dem längre. Och det var som vanligt väldigt trevligt att komma hem till gammalmormor som barnen pratat om ett tag. Och Göteborg var så där soligt och vårigt med rensopade gator som vi hade hoppats på. 

Här kommer bildrapport från långweekendresan vi gjorde till Lövåsen vid Grövelsjön. Augusti i år var det, och vi hyrde stuga ihop med Pieters föräldrar. Väderleksrapporten utlovade konstant ösregnande, men det var inte mycket regn vi fick. Istället flera dagars jättefina naturupplevelser. 


Första dagen var alltså resdag, men vi hann med en liten tur på fjället eftersom stugan ligger precis mot berget. Vincent blir som en helt annan unge när han kommer ut i naturen, det är ljuvligt! Han som annars knappt orkar gå tio meter kan plötsligt springa hur långt som helst. Andra dagen körde vi en liten bit och vandrade Fäbodstigen, 2 km dit och lika långt tillbaka. Claudia fick vi mest bära (Ergoselen är toppen!) men från Vincent hördes knappt ett pip om ont i ben och slut på ork. 

Vi fick några droppar regn men mest uppehåll och t o m lite sol. Än mer sol kom fram när vi kört bort till Grövelsjöns kant (medan oma och opa åkte till stugan) och gjorde en liten extravandring upp en bit för stigen, vi och barnen. 

Hej! Nu är jag och barnen hemma igen efter en helg i ett vintervackert Stockholm (Pieter var kvar i Falun). Kylan och snön kom alldeles perfekt dagen innan vi tog tåget ner tillsammans med mina föräldrar. Efter en snabblunch på centralen tog barnen och deras morfar bussen till Tekniska muséet medan jag och min mamma strosade iväg mot Gamla stan för att gå igenom julmarknaden, kika in hos den bästa leksaksaffären och fika i lugn och ro, bland annat. Vi mötte upp med resten av gänget på Åhléns där vi åt en (inte jättegod) middag och var lite tröttsega när vi passerade leksaksavdelningen och sedan tog oss hem till Emanuel och Ninas lägenhet och klockan redan var efter nio. Men trevlig dag.


Igår (lördag) körde Emanuel, Nina och Annette till stationen och hämtade upp min mormor/barnens gammalmormor vid Göteborgståget. Jag, Lasse, Vincent och Claudia tog lokaltrafiken (tunnelbana + proppfull spårvagn) till Skansen. Vi köade oss in och åkte direkt upp för rulltrappan till närmsta restaurang där vi hittade två små bord och paxade dem. Beställde in jultallrikar som dök upp alldeles samtidigt som tågstationsgänget anlände. Efter lunchen var det strosande som gällde genom ett kallt och vintrigt Skansen. Barnen var inte på topphumör, speciellt inte Vincent, men vi fick lite julmarknadsstämning och det var trevligt innan vi åter tog oss hem till bror med fru. Där bjöds det på tjuvstart på adventsfirandet (tände ljuset en dag tidigt) med lussekatter och glögg. Barnen tinade upp och blev mycket gladare än ute i det kalla (inga vinterbarn direkt, mina). En väldigt mysig stund innan det var dags att skjutsa gammalmormor till tåget igen. 

Vi sov en natt till och i morse packade vi ihop oss. Jag hade en förhoppning om att hinna till Slussen där Sinterklaas och Zwarte Piet skulle komma med Djurgårdsfärjan fem i elva. Tio tänkte jag ge mig av men en kombo av att jag missbedömde tiden (alltid morgonseg) och att planeringen var lite för ofokuserad och missriktad (alla packade madrasser och lakan istället för att skicka iväg mig och barnen) gjorde att jag och barnen kastade oss iväg först fem i halv. Jag sprang allt jag hade till tunnelbanestationen. Hade total otur med tåget och fick vänta sex minuter (= sex minuter för länge), klev av i Gamla Stan när klockan precis slagit elva och fortsatte rusa för allt vad benen bar. Hoppades in i det sista att Sinterklaas dröjt sig kvar åtminstone fem minuter, men nej, han var väck. Men jag och Vincent fick syn på några Zwarte Pieten springa långt bort och vi sprang efter, Vincent fick kuta själv när det blev uppförsbacke. Vi jagade och jagade ända fram till dörren till Holländska ambassaden. Där hann vi äntligen ifatt den alldra sista Pieten och barnen fick varsin näve pepernoten av honom innan han slank in. Jag var (och är) så arg för att vi inte kom iväg i tid. Det var ju EFTER Sinterklaas vi skulle ha bråttom. Vilket vi också hade, så det var bara att vända om och fortsätta löpturen mot stationen. Jag kom fram med goda tio minuters marginal innan vårt Falutåg lämnade perongen. Sedan var det lugnt. Och vi kom hem till nästan tretton minusgrader och tjockt snötäcke. 

En väldigt trevlig helg som hade kunnat sluta på ett bättre sätt. Men jag ska försöka fokusera på det rolig vi haft, och på vad vi faktiskt hann med. Jag har lite kort i vanliga kameran också (de ovan är instagram från mobilen) så det kan dyka upp något mer kanske när jag lagt över dem i datorn.

Hemresan från Skåne till Dalarna tog några dagar den med. Först körde vi bort till Malmö och passade på att stanna till vid några slott på vägen. Vi hade någon form av slottsbehov både jag och Pieter och de blev tillräckligt uppfyllda av de här snabbstoppen vid Marsvinsholm och Svaneholm. Nästa snabbturistmål var Turning torso som ingen av oss sett på nära håll. Imponerande tyckte vi och Vincent (Claudia var nog inte så impad)! Vi spanade ut mot Öresundsbron och lånade ovanligt trevliga offentliga toaletter samt konstaterade att Sommarlov måste spelas in någonstans i Turning Torso-distriktet - innan vi kryssade in bilen till centrum för att slå oss ner på Stortorget och packa upp våra lantismackor på varsin parkbänk. Mycket trevligt i solen. Och sedan for vi norrut.


In i bilen med oss igen och mooooot Göteboooorg! Lasse tog tåget ner från sommarstugan och mötte oss för att ta med sig bilen tillbaka. Vår familj landade hos mormor/gammalmormor för ett par nätters vistelse.

Det var skönt att landa hos mormor efter allt bilåkande, och vi blev bjudna på mat och tog det lugnt där i några timmar innan läggdags. Nästa dags väderutsikter var regniga och vi funderade på hur vi bäst kunde spendera den. Jag mindes Sjöfartsmuséet från när jag själv var barn. Visste inte hur kul det var men att de i alla fall hade ett akvarium och lite båtmodeller. Vi slog till och hoppade på spårvagnen bort till Stigbergstorget. Muséet visade sig ha utvecklats rejält sedan jag senast var där och det var riktigt roligt och trevligt och väldigt barnvänligt. Kanon! Det droppade också in allt mer folk som också de ville ha inneaktiviteter i skydd av regnet. Regnet som för övrigt inte började hälla ner förrän vi kommit in till muséet - och när vi kom ut igen så var ösandet över. Tur man har ibland. Vi åt lunch där också, allt var slut utom ett par rätter men det var gott ändå.

Igår steg vi upp tidigt med väskorna färdigpackade. Min mamma kom för att passa barnen och började göra iordning frukost åt dem, medan jag och Pieter tog ryggorna på och cyklade genom ett kyligt (strax under nollstrecket) och morgonsoligt Falun till tågstationen. Glada och förväntansfulla. Mötte Emil där och vi flinade tillsammans när vi väntade på att Tobbe och Lena skulle dyka upp. Några minuter innan avfärd kom de traskandes med stora leenden.

Tobbe hade fyllt år dagen innan och fått ett kort i present av sin fru - där det stod att han skulle vara redo för avfärd 07.00 kommande morgon. Propert klädd. Fullt ovetandes vad som väntade kastades han in i lördagen. Kul att se hans min när vi stod där vid Stockholmståget, och ungefär så fortsatte dagen, för honom ovetandes om vad som skulle hända härnäst, och med nya vänner som dök upp med jämna mellanrum. Här kommer dagen i bilder:


Det där var i morse ja. Tobbe och Lena sov på hotell och vi hos bror min, men nu är vi hemma igen. Det var en riktigt fin dag vi hade, lugn och god och trevlig och rolig och åh vilken musikal! Riktigt kul att göra en sådan här grej tillsammans med vänner. Grattis Tobbe, igen! Undrar just hur jag ska lyckas överträffa detta till Pieters 30-årsdag i maj...

Mera Österlen! Det var inte många dagar vi var där, men intensiva (och trevliga!) och jag fotade mycket. Bäst att jobba klart fotorapporterandet så jag kan lägga sommaren till handlingarna innan snön kommer.

Här börjar vår sista hela dag med frukost på Backåkra vandrarhem. En dag som vi spenderade alldeles i närheten - först några timmar på den dimmiga stranden i Sandhammaren (vi glömde solskyddsdräkterna konstigt nog, men innebadkläderna var med), och sedan ett långt fikabesök med lek, bok och vila på Backagårdens växthuscafé, nästan granne med vandrarhemmet. ...som ju var helt kanonbra beläget mitt emellan allt. Rekommenderas helt klart!

Dags för fortsättning på sommarens lilla Österlensemester. Vår andra morgon vagnade vi upp till en dag vi visste skulle bli regnig. Yr.no som app i mobilen är rätt bra att ha. Vi satsade på att köra så långt norrut vi ville komma just här - nämligen till Kivik och äppelmusteriet. Inget regn än när vi anlände så vi började med en tur genom det lilla muséet och vidare ut i trädgården. Det var härligt friskt i luften och även om det började droppa från himlen så var det riktigt fint där ute bland äppelträden. Barnen sprang runt, läste på skyltar och jagade varandra mellan träden, och vi efter. Jag hade gärna stannat längre om vi inte känt oss inschasade av regnet. Köpte med oss lite juicer hem och sedan körde vi vidare.

Först in till hamnen i Kivik där vi satte oss under ett stort träd vid stranden och åt vår matsäckslunch i nästan-skydd från regnet. Sedan vidare till Kivik art centre - en utomhuskonstutställning med stora konstverk placerade efter en liten gångrunda. Vi var väl påpälsade med regnjackor och paraplyer, men var bra dyblöta när vi hunnit runt. Det var ändå häftigt på något sätt. Nästan ensamma var vi så klart, havsutsikten var bara dimma men vi njöt desto mer av våra bullar i det lilla caféet. Ljuset i skogen var nästan magiskt, och det var en upplevelse att treva sig upp i mörkret i det regnvåta betongtornet (först Pieter och Vincent och sedan jag eftersom man inte fick gå fler åt gången - en vakt stod där nere och dirigerade) och komma upp i ljuset. Därifrån ska man visst ha utsikt över Ulf Lundells gård, men den såg vi nog inte. Desto fler trädtoppar och ännu mer dimma.

Claudia var trött och fick åka bärsele större delen av promenaden runt den hällregnande konstrundan. Vincent gick även om han blev rätt grinig på slutet, kan man förstå för han var också genomvåt. Vi träffade i alla fall på en bonde som lät Vims åka med en liten bit på en stor fyrhjuling. Och när vi kom tillbaka till bondgården där rundan började så hälsade vi på tuppen och hönorna och kikade in i ladugården till korna. Sedan var det allt bra skönt att sätta sig i en torr bil.

På nedåtvägen körde vi in i Simrishamn där vi hann kika in i den gamla kyrkan och köpa jordgubbar på torget just innan torgstånden plockades ned. Sedan körde vi ut på fälten, kryssade oss med mobil-gps-ens hjälp på småvägar fram till Glimmingehus. Riktigt häftigt att se den gamla medeltidsborgen torna upp sig, och jag hade så gärna gått in och sett mer från insidan. Men just den här dagen höll finklädda människor på att samlas till någon typ av gille. Så vi fick inte gå in. Men strosade runt lite på borggården i alla fall, innan vi drog vidare.

Körde ut till kusten igen till den lilla byn Skillinge. Där handlade Pieter och Claudia mat i en affär vi noterat på uppvägen, medan jag och Vincent strosade iväg genom byn. Helt otroligt söta små hus och gångvägar. Vims hittade en klätterställning och var glad ända tills han halkade på regnvåta kullerstenar och bröt ihop så där som trötta fyraåringar kan göra ibland (ganska ofta). Till slut fick samlade han sig och vi lekte en stund bland gamla kanoner ute vid havet innan vi åter vände mot vandrarhemmet.

Det var en blöt och händelserik dag, gott att få i sig middag och sedan somna i våra sköna sängar.

Jag minns inte om det var just den här natten, men jag tror det - som brandlarmet plötsligt gick. Mitt i natten. Vi blev jätterädda så klart, tog varsitt barn i famnen och sprang ut i korridoren och vidare ut på vandrarhemmets gård tillsammans med resten av gästerna. Efter en stund kom en av personalen och berättade att det var fukten i luften som utlöst brandlarmet. Ingen eld alltså. Så fuktigt var det de här dagarna i Österlen.

Direkt från våra två veckor i sommarstugan i Bohuslän styrde vi bilen söderut och körde hela kuststräckan ner till Malmö (med lunch- bad- och glasspaus i solen vid kallbadhuset i Varberg), svängde runt hörnet och stannade inte förrän vi var framme vid ett vitrappat vandrarhem bland dimmiga åkrar. Backåkra. Bara lite för sent men vi fick checka in och blev tipsade om Kafferosteriet för de godaste pizzor man kan tänka sig. Vi hittade dit, väntade för länge på maten och fick som lite för sen middag verkligen pizzor att minnas. Kan gott varit godaste pizzan jag ätit.

Nästa morgon åt vi vistelsens enda köpefrukost, jättemysig liten ekologisk frukostbuffé i vandrarhemmets egen minimatsal. Packade sedan ihop oss och körde in till Ystad. Träffade direkt på turistbyrån så vi kunde plocka på oss en bunt kartor, och Vincent visade sig vara bästa sortens turist. Så strosade vi runt i stan, tittade på fina hus, vallade barn hit och dit, klättrade på statyer, försökte äta lunch (jo det gick till slut), fyndade barnkläder och Marimekkoporslin, och hittade en liten marknad precis vid klostret med ponnyridning, traktorer att provsitta, arbetshästar och lammungar att klappa, och en och annan kanin i bur.


Vi fick också syn på turistfärdmedlet nummer ett i Ystad - en gammal öppen brandbil. Den hade jag ju velat åka (och alldeles säkert barnen med) men vid det laget var klockan för mycket och vi ville köra tillbaka mot vandrarhemmet för att se lite kust däromkring.

Vi parkerade bilen på en plats som verkade rätt (gps i telefonen är en rätt bra grej) och började gå upp för en lång grusväg. Traskade på en stund tills vi kom upp till krönet. Och ängsmarken. Och staketen mot stupet, framme! Hammars backar. Lite läskigt magkittlande, framförallt att vara där med barnen, men staketet var betryggande och vi höll oss nära dem, och höll hårt i dem när vi kikade över kanten.


Vincent verkade njuta. Han blev så där harmoniskt lugn ett tag (innan tokfransen kom fram igen, som synes på slutet), strosade och tittade. Det kändes befriande att se honom sådan, på något sätt, nästan grubblande filosoferande lugn och inte så där småbarnsflackande. 

Disigt var det, och det var något som hängde med alla våra Österlendagar. Det var aldrig riktigt klart. Ständigt en dimslöja över världen. Vackert det med, även om utsikten säkert hade blivit ännu mer hänförande i klar luft.

Vi gick tillbaka till bilen och körde en liten kort bit för att åter svänga ut mot havet. Parkerade vid hamnen i Kåseberga och fick återigen en promenad uppåt, brantare den här gången, och mer välbefolkat. Upp kom vi till en kohage och den stora stensättningen Ales Stenar.


Det blev riktigt riktigt varmt där någon gång på väg mot stenarna. Och barnens kläder var klart för varma. Vincents byxor kunde i alla fall kavlas upp och han tog av sig skorna och gick barfota en stund. Men Claudias strumpbyxor var lite för meckiga (och hon klagade inte), ingenting på huvudet hade hon heller. Orutinerad man blir en regnig sommar som denna.

När Claudia såg stenarna påpekade hon självsäkert "Häj haj vi vaaajit!" när vi såg stensättningen. Hon hade visst vårt senaste skeppssättningsbesök färskt i minnet. På väg ner mot bilen igen såg jag en vallmo jag ville fota, och fick en liten humla på köpet. Ibland har man bara fotoflyt.

Tillbaka på vandrarhemmet lagade vi enklast möjliga middag - gulaschsoppa från burk. Men det är allt bra gott, speciellt när man är på resa. Barnen gillar det. Och med surdegsbrödet från bageriet i Kåseberga till satt det som ett smäck med utemiddag efter en lång händelserik dag.


Inte var det svårt att somna på kvällen heller. Gäsp! Snart redo för nya äventyr.

Här kommer sista delen av vår två veckor långa Bohuslänsemester. Den nya lilla gäststugan hann vi nästan grundmåla klart första lagret. Den blev fin vit, men ska bli gul. Jag och Annette var iväg och möbelshoppade, och fick hemlevererat en stor fin våningsäng som jag skruvade ihop med lite hjälp av Pieter och barnen. Den är bred nedtill och rymmer många. Blev genast barnens favoritlekplats.


Vi tränade Claudia på att gå utan blöja och hon fick på sig sina nya Pippi-trosor. Det gick inte så bra, men värt lite övning i alla fall. Sedan dök mina bröder upp, den första med fru och den andra med barn, och det var full rulle i ett par dagar.


Vädret var som den här sommaren varit mest, väldigt växlande, med regn och mulet men även en hel del sol mellan varven. Blåsigt mest hela tiden också, perfekt för att testa drakens vingar. Vi hann med ett besök i Fjällbaka där vi åt, och där jag och Pieter klättrade upp till Kungsklyftan medan barnen stannade i havsnivå på en rolig lekplats med mormor och morfar. Riktigt fint där uppe. Jag släpade inte med mig kameran men hade mobilen som reserv.


Daftöland och Rossöstrandmyset klämde vi in på en solig heldag. Vincent var helt lyrisk över att äntligen få komma in på den stora lekplatsen som blivit mininöjespark. Han sprang runt som en rusig fnissande kalv och klättrade på alla skepp, vadade i poolerna, åkte mini-Flumeride och det höga tornet tillsammans med Pieter, och utnyttjade parken till fullo. Claudia var lite liten än men trivdes hon med. Vi föräldrar var väl måttligt roade, även om det alltid är roligt att se sina barn ha kul.

Ännu härligare var timmarna vid stranden. Vi behövde verkligen lite lugnt strandhäng. Det stod högt på att-göra-listan, och hade inte riktigt hunnits med än de här väderhalvtaskiga veckorna. Men nu äntligen. Vi mötte först upp med Annette och Lasse och när vi badat, lunchfikat och lekt och myst i solen så byttes de ut mot min sommarvän Sofia med familj.

Och med det var vår Bohuslänsemester slut för året. Två veckor behövde jag. Förra året kändes det så snopet att åka hem efter bara en dryg vecka, jag var inte alls klar. Men i år prickade jag nog ändå in alla måsten och det kändes som att jag kunde släppa taget om stugan med tillfredställelse. Vi ses nästa år, kära hav och kära klippor!

Jag fortsätter med semesterbilder från sommaren, som trots allt regn och kyla bjöd på många fina dagar också. Som när vi åkte in till Strömstad och hade en härlig liten stund på bryggan med varsin kanelbulle...


Barnen fick varsin mjukisfisk, Vincent en abborre och Claudia en lax. Är man på västkusten så är man. =) Och så filmade jag dem lite också, så här kommer barnen live (jag testade att filma på höjden bara för att man kan, det har ju aldrig fungerat förr med vanliga filmkameror men med iphone går det):



På kvällen åkte vi och hälsade på vänner som tillfälligt flyttat upp från Göteborg till ett hus alldeles i närheten av vår sommarstuga. Roligt att träffas här och barnen trivdes, speciellt grabbarna. Härligt väder fick vi dessutom. Och god middag och en trevlig pratstund. 



Nästa dag var det dags att hämta upp gammalmormor på den lilla tågperrongen. Barnen spanade efter tåget och vi var alla glada att se mamma/ mormor/ gammalmormor kliva av. En av sommarens finaste dagar fick vi, och den tillbringade vi mest i stugan men tog även en sväng till Grebbestad för att strosa och äta glass.



Fina dagar, fortsättning följer...

Nu är vi hemma igen efter en fyradagars minisemester i Grövelsjöfjällen. Vi har haft det riktigt fint och en lite längre rapport kommer senare. Nu måste jag sova och orka upp till jobbet imorgon bitti. Härligt med fjällnatur och frisk luft.


Godnatt!

Semesterrapport del två... i vilken vi besöker ett gravfält, drar på oss målarkläder, fikar och spanar på havet.

Gravfältet ligger alldeles när man kör in till Grebbestad och man ser det från vägen. Jag har pratat i flera år om att jag skulle vilja stanna till där, i år hände det! Det var riktigt fint och barnen - framförallt Vincent - for runt och var spring-i-benen-glada. Och jag fotade gräs och barn och stenar. Och vi hade tur med vädret som skickade regnskuren på oss först när vi nästan var vid bilen.



Sedan förra sommaren har det hänt att en ny liten friggebod anlänt, en som kommer fungera som gästhus, bland annat för vår familj. Och vi har därmed också lovat att hjälpa till med underhåll. Så när det nu var dags för grundmålning så doppade vi penslarna i burken och satte i gång. Även om det är en del jobb så är det ändå rätt kul att måla. Och barnen satte jag i arbete med att måla båten - med vatten. Det fungerade som avledningsmanöver en riktigt lång stund.



Det blev flera målardagar, här är det Pieter som hugger in medan Annette fixar fika i trädgården. Så idylliskt det bara kan bli. Vincent f ö i ytterst coola tröjan från Mini Rodini och leggings från Molo.



För första gången på fyra år lyckades vi träffa Sofia vars familj har sommarstuga nära vår. Sist det hände (sist vi var här samtidigt) var Vincent ett par månader gammal och Klara låg i magen. Rossö är platsen, först Rossö hamn där vi lekte i sanden, några badade (Annette och Pieter) och vi träffade vännerna och åt glass, och sedan badplatsen på Västra Rossö där jag äntligen doppade mig i havet för första gången i år, och vi letade snäckor, sprang på klipporna, spanade på det vackra kalla havet och lekte Pippi som rider på Lilla Gubben aka. en stor sten (Claudias bidrag).


Semestern så långt. Fortsättning följer.

Dags för semesterrapportering... Del ett, i vilken vi packar in oss i bilen och kör en hel dag för att landa i Bohuslän och mina föräldrars sommarstuga.


Nästa dag var det dags för midsommarafton, och trevligt nog fick vi mestadels sol. Efter en lugn förmiddag åkte vi iväg mot Grebbestad för att fira där. Med dans och fika och allt det där. Lite lustigt att musiken bestod av en iphone inkopplad till en liten högtalare, men det fick duga. Det är ju inte Dalarna liksom. Där var mycket folk och barnen sprang runt och var glada.


Nästa dag tog vi båten ut på havet...


De första dagarna, check.

Så blev han gift, lillebror min, på en brygga vid havet, vid hennes föräldrars sommarstuga. Bland kära släktingar och nära vänner. Och solen strålade hela långa dagen, ikapp med allas leenden - störst av dem alla var Emanuels. Finare dag kunde de inte få, brudparet.


Jag hade ett sjå att ensam hålla koll på båda barnen under ceremonin eftersom alla mina närmsta var inblandade i den - min bror var brudgum, sambo marskalk och musiker, far vigselförrättare och mor läste dikt. Vincent gjorde några lovar runt omkring, ner till vattnet och t o m en sväng ut på bryggan där han la sig på mage och kikade ner i vattnet till allas andedragande (på ett av korten här ovan ligger han i sanden och solar lite). Till det en smågrinig och lite blyg Claudia som bara ville sitta knä.

Så kameran blev inte så flitigt använd, för jag ville ju uppleva också, vara där, närvarande i stunden. Och vilken fin stund det var. Jag satt med Claudia i knät och Vincent oftast brevid mig, medan alla andra stod runtomkring och följde vigselakten på nära håll. Nu är jag toknyfiken på att se de officiella bröllopsbilderna, de innan vigseln som vår halvsyster tog, och de på familj och släkt och under vigselakten som ett par studiekompisar var ansvariga för.

När vi ändå skulle ner hela vägen till Småland för att gå på Emanuels och Ninas bröllop så passade vi på att bo två nätter i en campingstuga på Astrid Lindgrens värld. Det gav oss en heldag där på fredagen, och innan det dessutom några timmar på torsdag kväll efter vår 7-8 timmars bilresa (barnen klarade det otroligt bra!). Då såg vi Pippi och Villa Villerkulla för första gången och barnen var fascinerade. Vi träffade Emil i Lönneberga och skrattade åt Karlsson på taket. På kvällen åkte vi in till Vimmerby och åt pizza, och såg den där gulliga lilla lilla staden på riktigt...


Fredagen började med god frukostbuffé i restaurangen som bara kunde bokas för campinggäster, och som lät oss komma in i parken när vi ätit klart, redan vid halv nio-tiden (parken öppnar annars 10). Vi hade planerat för regn men fick inte en droppe på hela dagen, inte förrän vi satte oss i bilen på kvällen. Vi började med att gunga på en hel hjord Lilla gubben-gunghästar, gå inte-nudda-mark-bana, prova styltor, käpphästhoppning, labyrint och fota oss som en massa olika Astrid Lindgren-figurer.


Sedan följde en riktigt rolig dag fylld av möten med kända figurer och charmiga välbyggda miljöer att utforska. Nästan överallt kunde man gå in, i Mattisborgen (som klövs itu i en mäktig smäll), små minihus, Villa Villerkulla, upp på Karlssons tak osv. Kling och Klang cyklade förbi, stannade och småpratade med några barn, Jonatan Lejonhjärta stod och smög på en skogsstig. Det poppade upp skådespel lite här och var. Vi satte oss och åt glass på en liten gård där Rasmus på Luffen uppträdde med ett luffarband, och Madicken, Lisabet och Abbe gästspelade. Allting var så där mysigt och vältajmat och kul.


Innan vi lämnade parken valde vi oss varsin grej i butiken. Vincent ville ha en sjörövarhatt och sabel (som sjörövar-Fabbe), Claudia ville ha nya små Pippi-figurer (Pippi, Tommy och Annika) till hennes Villa Villekulla, Pieter ville ha filmen Pippi på de sju haven, och jag ville ha sexton guldmynt i metall, Pippimynt. Sedan satte vi oss i bilen (i samma stund kom första droppen) och körde söderut, passerade Kalmar och lite till och anlände bröllopsplatsen med två sovande barn i bilen. Redo för nästa äventyr.