Det här med att odla grönsaker

Det är tredje eller fjärde året nu som jag försår grönsaker och sätter ut. För ett par år sedan växte sockerärt och tomat jättebra ute och vi fick en hel del ärtor och iaf några körsbärstomater. Men förra året blev det platt fall, allt vissnade. I år anstränger jag mig allt jag kan. Planterat om flera gånger bl a, och väntat ut temperaturen till en vecka in i juni innan utplantering. Men ändå vissnar sockerärten nu. Jag vet inte vad jag gör för fel. Tomaterna som jag satt ut lever iaf, och mycket är kvar inne i fönstren och får nog stanna där. Sedan har jag testat pumpa. Vet inte om jag lyckas få någon pumpa i slutändan även om de växer som ogräs, eller gjorde det till att börja med. Men ja, utvärdering får komma i slutet av säsongen. Här lite kort från härom veckan när sockerärten just flyttat ut och blommande pumpa med flera växter står och avhärdas dagtid.



Och så Marius som flyttat ut caféet i solen.
 

Claudias cirkuskalas

Dagen efter födelsedagen var det dags för Claudias efterlängtade kalas. Cirkustema hade hon bestämt redan innan förra födelsedagen, så så skulle det vara. Vi gjorde det inte så avancerat, men fick till lite dekoration iaf, och lite roligt fika. Chokladdoppade marshmallows-tyngdlyftarstänger, hemgjorda små maränger, och cirkustårta så klart. Vi spände upp en slackline så barnen fick gå på lina, och tog ut lite jongleringsgrejer och satte upp trapetsen. Sedan skötte barnen resten själva. Claudia var akrobat, Vincent var clown och Marius som inte gillar att klä ut sig var nog också clown. säger han. 

 
Claudia, Vincent och Pieter hjälptes åt att rita teckningarna till skattjakten. Barnen delades upp i lag, och så fick de fylla i bokstäver i rätt ordning för att få ledtråden till var godispåsarna låg gömda. Claudias idé alltihop. Kul att hon ville testa något nytt efter flera år av fiskdamsmåste. Bubbelmaskinen var en av presenterna från oss, som vi tänkt ta fram på kalaset men glömde. Men brorsorna lekte iaf med den när gästerna gått hem. 




Claudia fyller sju

Igår fyllde hon äntligen år, Claudia. Sju stycken. SOM hon längtat! I år på en lördag dessutom, så perfekt. Och det kom bara lite regn. Och det blev en enda lång firardag hemma i ett alldeles lagom lugnt tempo, med presentöppning lite då och då, tårta och en massa familj. Så som man ska firas.

 

Vincents Harry Potter-kalas

Dagen innan nioårsdagen, tillika en söndag, bjöd Vincent in (lite för många av) sina kompisar till Harry Potter-kalas. Till mammans stora glädje. Och syskonens. En hel del pyssel blev det innan, och jag hade kunnat göra minst lika mycket till, men det vi (jag) hann med räckte gott. Längst tid tog sömnaden av klädnaderna och att klippa, vika och limma alldeles för många Bertie Botts Bönor i alla smaker-askar - Som sedan fylldes med jelly beans och agerade pris för alla som klarade av skoldagens alla lektioner. Välkommen till Hogwarts och...

 

Vincent fyller nio

Vincent, nioåringen. Han som sjunger så fint och tonsäkert, och älskar att dansa. Som är mörkrädd och i så stort behov av sina älskade gosedjur. Som älskar att driva sina syskon till vansinne, men samtidigt kan vara så otroligt fin med mindre barn. Som kan leka med vem som helst. Som blir såå uttråkad men glömmer det i nästa sekund. Som älskar tv-spelet och hatar bollsporter. Men som alltid varit en klätterapa av rang och lever upp när han kommer ut i naturen. Han som har myror i brallan och vaknar först av alla. Som kan bli så arg och så förtvivlad, men också så himla glad och uppspelt. Vincent, min första bebis. Nio år.

 

Vincent nio år

Idag fyller han nio, vårt aprilbarn, Vincent. <3


Igår var det barnkalas med Harry Potter-tema, och idag födelsedagsfirande både morgon, middag och kväll. Det kommer lite mer bilder snart. Tror Vincent har njutit på alla sätt. 

Marius treårsdag

När någon fyller år på en helg är liksom allt lite lugnare. Som idag. Marius treårsdag, en skön söndag som bestod av hemmahäng och massor av kalasande när släkten byttes av över dagen. Marius har längtat efter sin treårsdag, även om han inte riktigt insett vad det är, och nog njöt han. Framförallt av alla paket. Men också av all lek, hemmalugnet, och att alla de han tycker bäst om turades om att fira honom.



Sen måste jag ju dra till med några jämförelser också, i en blandning av förtjusning och chock. ;)

 
 

Första dagen

Igår började det, ett nytt läsår, slut på sommarlovet, och ännu ett skolbarn i familjen. Vincent började tvåan, Claudia började förskoleklass, och Marius började sitt andra år på dagis. Jag var med Claudia hela dagen. Hon tyckte inte jag behövde, men det kändes ändå bra att sitta lite i utkanten och finnas om hon behövde det, och även se hur hennes dag såg ut. Det gick kanonfint, och hon har bästisen Wilma på stolen brevid. Samtidigt rörde hon sig både själv och med nya klasskompisar. Hon är inte blyg på det traditionellt blyga sättet, liksom. Men jag förväntar mig att svårigheter kommer dyka upp, och hon kommer få det jobbigt vissa stunder. När barn frågar henne varför hon inte pratar. När hon vill säga något, fråga något, när hon undrar eller när hon kan ett svar, men inte kan få ut det. Tur hon har den fröken hon har, som jobbat i två år med en annan tjej med selektiv mutism. Det känns tryggt mitt i otryggheten. Men Claudia tar det än så länge med ro, hon ska liksom börja skolan, så är det bara. Idag har jag lämnat henne själv där för första gången. Får se om hon vill berätta om dagen efteråt eller helst inte, som storebror. 

 

Sista dagisdagen

Idag var Claudias sista dagisdag. Någonsin. 


Sista dagen innan sommaren för alla tre barnen. Marius behöver verkligen sommarlov nu känns det som. Han är känslig, grinig, lättstött, och liksom trött, och har varit så i några veckor. Nu får han vara hemma, det behövs. Claudia har vi nog motsatta bekymmer för. Hon behöver så kort sommarlov som möjligt, men ska inte gå på några andra sommardagis eller fritids med okända fröknar. Så vi ska försöka träffa kompisar - och framförallt dem hon ska gå i samma klass som - regelbundet under sommaren. Vincent gick sista dagen på fritids som förstaklassare. Han är väldigt peppad på att börja tvåan, och få lära sig engelska. Han kan redan en hel del, och jag tokgillar hans glädje inför nya språk. Språk är något jag alltid tyckt varit roligt att lära mig också, plugga nya ord och förstå allt mer. Men nu är det verkligen dags för sommar, en lång sommar, fylld av en massa roligheter, och samtidigt lugn och ostressig. Det önskar jag oss.
 

Claudias Frost-kalas

Claudia har sedan länge planerat en tre-fyra kalas framåt i tiden. Det kommer bli Cirkuskalas, Halloweenkalas och allt vad det nu är för kalas. Problemet var länge att bestämma vilket av dem som skulle komma först, men för ett par månader sedan bestämde hon sig för Frost-kalas. Hon krävde också att vi gjorde inbjudningskort redan då, just efter att jag och Vincent gjort inbjudningskort åt honom. Så det gjorde vi. =) Idag var det dags att bjuda in elva kompisar från dagis, plus två bröder till en relativt prinsessig tillställning.

Vi började med "snurra flaskan", en av Claudias måsten på kalas. Sedan lekte barnen ett tag, både ute på altanen och uppe på Claudias rum. Så fort jag nämnde ordet TÅRTA kom alla rusandes med ett "JAAAAA!" Frosttårta, blå snurrsmördegskakor, Olofs näsor och armar (morötter och salta pinnar), och personliga läskflaskor med smält snö bjöds det på. Sedan for de runt igen innan vi samlades för utmaningen - pussel. Haha. Fyra team fick varsit Frost-pussel att lägga. När de var lagda - vilket tog sin tid, men alla var mycket engagerade - vann de ett metspö och alla rusade till fiskdammskön. Samtidigt anlände alla föräldrar, så vi fick skynda på med fiskandet och sedan vinkade vi adjö till alla kompisar.  



Ja och sedan
däckade hon på soffan. Det är slitigt att kalasa, uppenbarligen.
 

Födelsedagen 3 juni

Här kommer Claudias födelsedag i bilder. Den varmaste dagen hittills i år, en solig och lugn och riktigt riktigt bra dag. Tror Claudia var riktigt nöjd också. Även om hon är bestämd med att hon inte fyllt sex år förrän hon också haft sitt barnkalas (vilket blir nästa helg).  

 


Jag har visst inte fotat hennes presenter (mer än de från oss) inser jag nu, kanske får försöka samla ihop dem och ta en bild. Alltid bra för minnet om inte annat. Hon blev så glad för allt hon fick, tack alla för uppvaktningen av stora lilla dottern!
 

Claudia 6 år

Det är bannemej alltid strålande fint på Claudias födelsedag, 3 juni är bästa dagen att fylla år. Och vilken ljuvlig dag vi har haft, lediga hela familjen (förutom Vincents skola på fm). Med frukostfirande, vattenplaskande i trädgården, bästisen som kom över med en grattisteckning, primiärbad i områdets pool, glass, och så långt firande hela kvällen med våra föräldrar och Pieters bror. Alla droppade in och droppade av som det passade dem. Vi fikade, köpte pizza, drack kaffe och åt tårta, och Claudia (och de andra barnen) öppnade paket utspritt under hela tiden. Bästa födelsedagen! Några kort på Claudia med nya skateboarden i nya klänningen, och några på lilla Claudia vs. stora Claudia. 



Mer från födelsedagen imorgon! Nu måste det sovas lite.
 

Fotbollspremiär

Fotbollspremiär idag för den här donnan. Hon var entusiastisk och hakade på uppvärmningen utan minsta tvekan, men när bästisen klev av så ville inte C heller. Men hon ville så gärna spela "på riktigt", så jag tror att det bara kan gå bättre. De övade boll entusiastiskt utanför gruppen, och sköt på mål gång på gång efter att träningen var slut. Roligt att se glädjen med bollen!
 
Fyra fotbollstjejer som kommer börja i samma klass efter sommaren.




Två grabbar klippta.

För ett par veckor sedan satte jag saxen i Vincents hår, som ville ha delvis snaggat så där fick jag dessutom premiäranvända trimmer. Tycker det blev coolt, speciellt innan jag halverade längden uppepå. Men Vincent ville ha det kortare, så det fick det bli.

 
Och så idag var det Marius tur. Med vemodigt hjärta, för han var ju så fin i det långa håret. Men vägran att både borsta och sätta i tofs (vilket hade behövts när han äter) gör att det praktiska fick vinna den här gången. Dessutom har det varit ett himla tjat från olika håll, och även om jag egentligen struntar i vad andra tycker så fick åtminstone Pieters åsikt väga in. Hur som helst, Marius är fin i kort hår också, och man kommer närmre ansiktet vilket ju är mysigt. 

 
Så nu är båda grabbarna korthåriga. Claudia däremot har valt borsten i år, för hon vill spara ut sitt hår. Så då får vi ett långhårigt barn i familjen i alla fall. Tills nästa år när pojkarnas snabbväxande hår hunnit i kapp igen.



Vincent 8 år

10 april, en söndag i år, blev det äntligen födelsedag på riktigt för vår äldsting. Vincent fyllde åtta år. Jag och Pieter gick upp vid kl sex redan för att fixa tårta och förbereda det sista. Alltid lika morgonpigga Vincent vaknade så klart ändå och kom ner för trappan för att berätta något han kommit på. Men kilade upp igen och la sig i sängen. Både han, Claudia och Saga sov i rummet den natten. Så gick vi sjungandes upp för trappan med tårta med åtta ljus. Sedan ner till dukat kalasbord. Den största presenten var tv-spelet (ett nintendo WiiU till hela familjen) som invigdes under förmiddagen. 


Mitt på dagen var det dags att fira med våra familjer. Den här gången anslöt allihop upp, även morbror och farbror med familjer. Det var kyligt ute, men ändå tillräckligt varmt för att vi skulle våga oss ut på altanen för fika och presentöppning. Vincent var i sitt esse när han lyckligt öppnade paket efter paket. Han blir verkligen glad för allt han får, och det syns och hörs på honom. Marängtårta var beställd, så det fick han både till frukost och till kalaset på dagen.



Simskolan hanns med den också, han blir allt bättre på djupt vatten. Och sedan slocknade vår stora lilla grabb glad efter en hel helg av kalasande. Åtta är en fin siffra, min bästa. Hoppas det ska bli ett bra år för Vincent, som börjar tvåan efter sommaren. Tokiga känsliga gnälliga spralliga fantasirika fina barn.

Vincents Minecraftkalas

Dagen före sin födelsedag bjöd Vincent en hel massa kompisar till sitt Minecraftkalas. Jag bakade innan, och sedan gjorde vi ungefär som vi brukar. Mest fri lek, med presentöppning och skattjakt. Pieter hade dessutom fixat en Minecraft-tipspromenad i huset. Det var intressant, uppenbart att de flesta aldrig gått tipspromenad förut. Det blev många frågor om hur man gör, var man skriver vad osv. Men uppskattat. Vincent var i sitt esse och plöjde på genom kalaset. Det var skönt när solen kom fram och vi kunde skicka ut alla barn, för i år var det stojigare än på länge av någon anledning. De lekte i skogen och utanför huset, och några var uppe med Claudia på hennes rum. Vims var himla nöjd med sitt kalas.

 
Saga stannade kvar och sov över vilket var planerat sedan länge. Det var kul och fungerade riktigt bra, trots att hon inte sovit hos oss sedan hon var bebis. Det betydde också att hon fick vara med om födelsedagsmorgonen nästa morgon, när vi väckte Vincent med tårta och paket på sängen. Men det får bli ett eget inlägg.

Påsk påskepåsk påsk

Här kommer påskens öden och äventyr. Vi börjar med påskandet. Claudia och Marius hade påskfest på dagis på onsdagen så då var de utklädda första gången. Två små påskkärringar lämnade jag av då. Vincent hade sin påskiga dag på skolan på skärtorsdagen, och ville vara påskgubbe. När de kom hem på torsdagen sminkade jag om hela trion. Vincent ville vara vithårig gubbe, och Marius ville också vara gubbe. Dessutom kom Emanuel över med sina pojkar (de hälsade på hela påskhelgen), och Oskar fick sig lite röda kinder och fräknar medan Johannes sov bort hela tillställningen. Vi mötte upp med några kompisar/grannar och så drog vi iväg på påskrunda. (Hur många gånger lyckades jag klämma in ordet "påsk" där?). Efter påskandet firade vi Emanuel som fyllde år dagen före, med god mat och några paket hemma hos föräldrarna.


Långfredagen jobbade Pieter, men jag och alla kidsen var lediga. Vi hakade på Lasse, Emanuel och Oskar till Lugnet, där vi tillbringade fyra fina timmar. Det var inte så mycket folk, och vi drog runt mellan de olika poolerna och relaxen. Bubbelpoolen var trevlig, bebispoolen poppis hos de minsta, mellanpoolen gillade alla, och vi var dessutom i den stora basängen länge i två omgångar, först bara jag och de stora barnen, sedan allihop. Vad kul det var! Första gången som jag varit så länge i det djupa med de stora. Vincent simmar ju själv nu, även om man vill hålla ett öga på honom hela tiden ändå. Och Claudia tog sig runt mest på egen hand med hjälp av en liten flytande hård grej hon hittade. Jag har aldrig sett en sån tidigare, men det var himla smidigt. Hon kunde hålla i den och få flythjälp medan hon plaskade runt. Picknick med kaffe lyckades vi dessutom få med oss så det blev lunch inne på relaxen. Mycket trevligt. Sedan körde vi hemåt och de två små barnen... somnade inte alls som planerat. Nåja. Int behöver man sova bara för att man är trött. =)


Så blev det påskafton som tillbringades hemma hos Annette och Lasse med äggfärgning och påsklunch som vi brukar. Vi passade på att fota kusinerna också, när de var samlade och finklädda allihop. Och så blev det gullefjunföreställning av mormor/farmor. 


På Påskdagen gick vi upp till oma & opa för äggletning i trädgården, och brunch istället för den vanliga frukosten. Det var trevligt, mycket möjligt att traditionen har ändrats till brunch/lunch nu. Frank och Karro åkte från Fagerberget, så de har en bit att ta sig. Barnen spanade efter ägg genom fönstren innan de blev utsläppta, och vips var alla femton hittade.


Tänk att det blev mest soligt också, trots att prognoserna sagt mulet och regn. Det var riktig vårkänsla i luften. Till sist måste jag ju visa en liten jämförelse, för jag kan som vanligt inte låta bli. Alla mina tre barn i samma blå manchesterhängslebyxor på påskafton - 2010, 2012 och 2016:


Glad påsk från oss! Nu blir det nog vår tror jag allt. Imorgon är det första april.

På skidor

Ett av vinterns måsten - Barnens skidspel. Folkfest så det bara smäller om det, med mängder av barn som skidar och glada föräldrar som springer brevid. Oma var med och följde Marius i 200-metersspåret. Jag puttade på Claudia och peppade runt 600-metarn, och Pieter sprang efter Vincent som for runt det längsta spåret i 1,5 km. Barnens skidspel är också en av de sista grejerna som markerar vinter för mig, så från och med nu känns det helt ok om våren börjar sippra in.

 
 

Marius fyller två

Igår fyllde vår minsting år, två hela - som jag flera gånger råkat kalla ett. För han är ju bebis, eller hur var det nu... Det här kommer bli ett inlägg fyllt av kort. Och lite dåligt samvete för att jag inte skrivit i dagboken om barnen på ett år eller mer. Och för allt jag inte dokumenterar som jag egentligen vill. Nåt är det som jag prioriterar fel. Eller orken som tryter. Men det här tvåårsfirandet har i alla fall gått som en dans, det har känts både mysigt, lugnt och alldeles alldeles lagom. Och jag hann göra en fin och passande tårta till kalaset, utan att sova för lite. Sockerfri dessutom. Och en ännu enklare tårta till födelsedagsmorgonen. Och det blev precis lagom många paket, och far- och morföräldrakalaset var också lugnt (nåja, blandat med totalt stojkaos). Och Pieter har varit ledig redan sedan hela fredagen (alltså självaste föllsedan) och vi har liksom bara varit hemma och softat. Bra tvåårskalasande, helt enkelt.

Först, gårdagens födelsedagsfrukost (Dädi är vad Marius kallar sig själv):


Tårtan den här morgonen var enkelt gjord av en socker- och mjölfri chokladbotten med grädde och granatäppelkärnor. Marius kommentar efter att ha smakat (och fått med granatäpple): "Bluä! Bluä!" Nåja, vi andra gillade den. Presenthögen bestod av några tröjor och ett par byxor (Molo, H&M & Villervalla), stövlar från Hatley (mitt favoritstövelmärke), en muminmugg (gratisfådd från Formex-mässan, även V & C fick varsin), ett duplofödelsedagståg, en väska med doktorsleksaker och en med kakor, och en liten legofigur. Marius fick också öppna paket från gammalmormor, en liten docka som han blev glad över, och en peng som han själv ska få välja något för.

Vet ni vad? Jo ungefär nästan i förrgår då var Marius typ så här liten...

 
Ja han har ju vuxit lite på den där veckan eller månaden sedan han föddes. Han pratar massor nu, men nästan alla ord börjar på D. Det går att uttyda treordsmeningar - som "Dädi ditta Pippi!" som betyder "Marius vill spela Pippi" (på mobilen då), eller "Neej MIN brrrrmbiiil!" som betyder "Nej ta inte bilen, den är min!", för att ta några hyfsat o-D-iga exempel. Bil heter alltså brrrmbil. Pippi Långstrump, Mumintrollet och Baymax & Hiro (från filmen Big Hero 6) är favoriter. Framförallt Mumin, helst vill han att man ska läsa alla muminböcker vi har på kvällarna. "Däta muumin!" Och så tycker han om musik, "Dinta" (Blinka lilla stjärna), "Dinda" (Imse vimse spindel), "Pappappapp" (Upsydaisy med Dolly Style), och "oooOOO iiiIII!" (Slå dig loss, slå dig fri, från Frost).

Marius vill göra allt som Vincent och Claudia gör, han har länge ansett att han är precis lika stor som dem, och kan göra exakt samma saker, och leka med samma kompisar osv. Han har också lärt sig att de gärna tar saker från honom, så han kan börja gallskrika redan innan de hunnit fram, springer iväg med det han har i händerna och gömmer sig. Helst hos mamma. Stackars tredjebarn. Jag brukar undra hur det ska påverka honom att växa upp som yngst med två egensinniga envisa bossiga storasyskon. Om han blir en vilding även som större, eller om han blir härdad och filbunkelugn. Det visar sig tids nog.

Jag är ju himla förtjust i jämförelser. Här kommer våra tre barn, på sina respektive tvåårsdagar:

 
Jag fick lov att knäppa den här fina bilden (som kommer här under), en bild sedan drog han iväg i ett suddigt streck. Han ser så stor och klok ut. Barn har en förmåga att göra det på bilder (vuxna också kanske när jag tänker efter), men i verkligheten är de ändå så där små. Tröjan och byxorna hör till födelsedagspresenterna.
 
 
Jämförelserna med Mamma Kanin ja. Jag var ju tvungen att göra en till, eller försöka i alla fall. Fotade de två varje månad första året, men nu var det ett år sedan sist. Jag tänkte att det här går han väl inte med honom, men jag testade att lägga honom på mattan i Claudias rum, och han låg kvar! Verkade tycka det var rätt kul till och med. Eller så tyckte han bara att jag var ovanligt knäpp. 

Vi åt tacos på kvällen. Tänkte att han gillar det helt ok ändå. Och så är det min favoriträtt har jag insett. Jag blir alltid glad när vi bestämmer tacomiddag. Flådigt värre. 

Så gjorde jag tårta. Hann förbereda rätt bra och sätta ihop den redan innan det var barnnattningsdags, så det var bara ("bara") dekorationerna kvar när kidsen väl somnat. Temat var vinter. Dels fyller han ju i januari, och dels tycker han himla mycket om vinter, snö, utelek och både skidor och skridskor. Och Mumin och Baymax som sagt, så de fick vara med, med skidor och skridskor på fötterna. Och så lite is (isbanan av tårtgelé, och istaggarna av smälta klubbor), och snöstjärnor, och blått stänk av pastafärg utblandad i ättikssprit och påsprayad. Det blev riktigt bra sammantaget! Ett tacksamt tema, och roligt att göra.

 
Så är vi inte helt klara än ändå, trots att barnen somnat den här födelsedagsdagen. För sedan blev det morgon igen, och det blev eftermiddag och dags för det där kalaset för mor- och farföräldrar. Ingen morbror och farbror med familjer kunde komma vilket var tråkigt så klart, men vi hade det bra ändå. Paket öppnades, en bra mix och det kändes alldeles lagom. Och så drack vi kaffe, åt tårta, och spelade Hänga gubbe - vilket jag och Claudia har börjat med när vår förskollärare kommer hem några gånger i veckan för att jobba med C. Att en så enkel lek kan vara rolig, liksom för alla åldrar (utom de på två år och under som inte riktigt fattar det där med bokstäver än). Hur som helst, det såg ut på ett ungefär så här:


Adjö och godnatt för den här gången! Och ja, jag ligger fortfarande väldigt efter på uppdaterandet här, men jag ska försöka få mig lite mera tid. Ni vet det där man alltid behöver mer av, helst dubbelt eller tredubbelt mot vad man har tillgång till. Men för mig är dokumentationen jätteviktig, utan bilder och text försvinner en massa viktiga minnen. Men här har vi i alla fall en tvåårsdag, så gott den kunnat återberättas. Nattinatt!




Halloween 2015 officiellt inledd

I förrgår köpte jag och Vincent en stor pumpa på hemväg från skolan, och jag karvade ut ett ansikte på barnens beställning. De fick rita lite på de små prydnadspumporna samtidigt, men det var svårt. Jag får hitta på någon annan typ av pennor eller färg nästa gång åt dem. Jag kunde ju inte låta bli att rita på den stora pumpan, med tisdagens pumpakurbitstecknande på Nordiska museet i Stockholm färskt i händer och huvud (mer om det senare hoppas jag - annars finns bilder på instagram på @mollybob.se).



Så igår var det dags för första halloweenkalaset för i år - ihop med Saga och Josefin hemma hos dem. Jag tog med mig en kladdkaka och Jos fixade maten - grön spagetti och fingerkorvar (och en massa tilltugg av både nyttigare och mindre nyttigt slag). Vincent var ovanligt kräsmagad och vägrade smaka på den vackra maten, och Claudia var inte bättre hon. Vi andra blundade och åt, mat god som någon. Barnen busade runt och så såg vi Wallace & Gromit och Varulvskaninen. Skön stämning i oktobermörkret, och barnen trivdes. Marius som fisken i vattnet. Vincent var ängsligast av alla och tyckte det var läskigt att cykla hem i mörkret.

 
Bilderna på Claudia längst ner är från idag, för hon var nämligen häxa två dagar på raken. Idag var det dags för födelsedagskalas med halloweentema hos en kompis, och dottern ville ha sina nya kläder på sig igen, och samma sminkning som igår. Nästan i alla fall. Kläderna är f ö från Kappahl som fått in riktigt mysiga höstplagg. Bra med kläder som fungerar både till utklädnad och till vardags (även Marius nya skelettpyjamas som han har under vampyrvästen hör till den kategorin).

I år blir det mer halloween än någonsin känns det som. Och jag som var skeptisk för några år sedan har börjat ta till mig det ordentligt. Det behövs verkligen lite kalasstämning så här när det börjar bli riktigt mörkt och kylan lägger sig allt mer. Och barnen älskar det.
 
 

Tidigare inlägg