Höstkyla och korvgrillning i Stångtjärn

I lördags drog vi upp till Stångtjärn med tre mål - ta vara på finvädret, fota barnen, och träffa vänner för att grilla korv. Väldigt kyligt men också väldigt vackert. När vi kom upp drog dimman över vattenytan. Det har varit tjock dimma i snart en vecka nu varje morgon, och den har legat kvar långt in på dagen. Det är fint, jag är himla förtjust i dimma jag. Här hade den just lättat, men några slöjor låg kvar över vattenytan och for in mot land.


Skön liten naturstund uppe vid tjärnen med vännerna. Välbehövligt.

Stockholmstur för att fira Oskar

För precis en vecka sedan körde jag till Stockholm med mina tre kiddos för att fira brorson Oskars 2-årsdag. Pieter var samtidigt i Holland med föräldrar och bror för att fira sin mormors 95-årsdag. Jag var inte helt peppad på tre timmar i en bil med barnen som har en fin förmåga att tokstoja så fort de hamnar i en bil tillsammans. Men vi fick låna mina föräldrars bil vilket gjorde att jag kunde sätta Marius stol fram, brevid mig. Det var nog lite av räddningen. Plus att jag hade packat massor av snacks av olika slag. Vi åkte kl nio prick, och åt väl ditt och datt halva vägen. Andra halvan sov Marius medan Vincent och Claudia och jag lyssnade på Lassemajas detektivbyrå i bilstereon. De ville inte stanna, minstingen sov, och jag körde på. Så 2,5 timme precis tog bilresan, och den gick så galant så jag trodde knappt det var sant. Ett enormt molntäcke låg hela tiden över oss, men långt bort i horisonten såg jag en strimma ljus, redan vid Sala. Och just som jag körde in i Stockholm så körde jag också under molnkanten och solen strålade med ens. 

Vi klev ur bilen och barnen fick sina ryggsäckar (packade med extrakläder och några leksaker), presenterna, och så promenerade vi bort till huset där de bor, Emanuel, Nina, Oskar och minsta lilla kusin Johannes som just blivit en månad gammal. Ninas föräldrar och bröder droppade in efter hand, och Annette kom med tåget från Göteborg. Så öppnades det paket, och åts mat och glasståg. Vi lekte, både inne och ute. Och Oskar var så fascinerad av sina nya grävskopor och allt vad det var. En riktig biltok. 



Det blev ett mycket trevligt avslappnat firande. Och Vincent och Claudia fick ge sina noga utvalda presenter även till minsta kusin Johannes. Efter att ha gjort lite extra matsäcksmackor och te så var det dags att köra hemåt igen. Nu med Annette i bilen, tack och lov, för det skymde redan. Vi åt mackor och det utlovade lördagsgodiset, och det dröjde inte så länge förrän alla barnen hade somnat, och vi vuxna kunde småprata tills jag körde fram till huset och fick hjälpa barnen i säng, en och en. Bilkörningen gick galant igen. Jag som lätt blir trött när jag kör bil hade inga problem alls. En lång dag, men bra.
 



Solig hösthelg med två barn

I helgen har solen strålat från klarblå himmel, riktigt så där otroligt fint höstväder. Träden håller på att bli gula men hinner bli ännu finare innan de ramlar av. Förutom när det kommer till vår Lönn utanför huset. Den brukar vara först med höstfärger, och först att tappa alla löv. Så just nu illnjuter vi för trädet är så otroligt fint.

Pieter jobbade både lördag och söndag, och Vincent sov över hos oma och opa från lördag till söndag, så jag har haft en del tid med bara Claudia och Marius. Skönt var det att kunna öppna dörren och flytta ut både teckningar och mellis. Och Marius som tidigare varit lite rädd för springcykeln - den har varit för hög - blev plötsligt oerhört förtjust och cyklade (nåja, traskade mycket långsamt) flera varv runt sandlådan. Heja Marre!


Söndag mitt på dagen hämtade vi upp Vincent och oma och åkte upp till Stångtjärn för att promenera runt. Som vi konstaterade ihop med de bekanta vi mötte där uppe - man lär passa på. 

Marius stora plåster i pannan förresten - Han ramlade och dunkade huvudet i en vass sten på dagis i fredags, så jag fick hämta honom och åka till vårdcentralen där de tejpade ihop såret. Så nu ska han gå så här i tre veckor. Han är jätteduktig och petar knappt på plåstret, bara pekar lite ibland när han vill prata om det med sitt vanliga "däääe!" F ö ett myket användbart ord som han kan ändra i oändlighet för att passa just det han vill kommentera eller fråga eller protestera mot eller visa eller bekymrat påpeka. Han har inte många ord än, men han är ändå väldigt talför och uppmärksam på sitt eget språkliga sätt. 

Claudia, simskolan och modigboken

Så glad och lättad över att min grymma lilla tjej klarade av simskolan som började idag. 💕 och så bra också. I januari var hon stel som en pinne, så vi sköt på starten till nu. Men idag var hon med på de flesta övningarna. Hon t o m ställde sig upp och sträckte armarna i vädret när de ropade upp henne - helt själv. Glädjen i något så litet. Och tack och lov att bästisen fick börja i samma grupp, det betyder så mycket för min tösabit. ❤️


Claudia och Vincent har simskolegrupper som börjar nästan samtidigt, så de var i varsin del av mellanpoolen. Perfekt. Vincent var också himla duktig, och speciellt med tanke på att kompisen han gått å simningen med innan har hamnat i en annan grupp nu, så han känner ingen.


Efter badet var det obligatorisk klipp- och statyklättring. Som Vincent alltid brukat, och nu är lillasyster med på simskoletraditionerna. Mysigt.



De hade cirkusföreställning och tvingade mig att filma. :)) Våghalsiga balansakter, clownkonster och trolleri. Sedan åkte vi hem och åt en ovanligt sen restmiddag innan de fick hoppa i säng med bara en lite kort saga.

Jo vi hann börja på Claudias modigbok Idag också. En loggbok över modiga och bra saker C gör varje dag - ett av tipsen vi fått från vår logoped.


Och för att återknyta till vårt senaste bup-möte (C är aldrig med på dem), så ritade Claudia sig själv också. <3 


Vi jobbar mycket med att stärka henne nu, och hjälpa henne bygga bilden av sig själv.



Dagisbarn nr tre

Idag, den allra första dagisdagen. Marius tur att göra förskolan osäker. 
 
 





1,5 års-kontroll

Härom dagen var jag och alla barn till BVC för Marius 1,5-årskontroll. Spruta fick han också. Kul att se hur mycket han vuxit för nu var det ett tag sedan han blev vägd och mätt. Han nådde precis utanför mätbordets sticka, så nästa gång blir det definitivt ståmätning för honom. 



Barnen var jättepeppade på att jag skulle fota dem, helt sant! Haha. Claudia i nya kläderna från Bobo Choses som hon är så glad över. Kjolen allra mest, den är hon tokförtjust i. Marius i nya Mini Rodini-leggings och tröja från Ebbe kids. Och Vincent har också Mini Rodini upptill.
 

I blåbärsskogen

Igår gjorde vi årets första tur i blåbärsskogen, ihop med Sandra och barnen. Fick en fin stund i naturen, lite fika i magen, och varsin liter i hinkarna.
 








Jag hoppas hinna med flera vändor till, för det är inte mycket som slår blåbär. Mums!

Vincent på gungan

Vi är nyss hemkomna från några veckor i sommarstugan i Bohuslän. Jag brukar fota Vincent varje år på gungan i plommonträdet. Barnen gungar där titt som tätt så det blir alltid tillfälle att bara lyfta kameran och knäppa ett par kort. Hur som helst, roligt att se honom växa. Även om det är lite skrämmande hur åren går. Men han är fortfarande liten, bara lite större liten.



Två, tre, fyra, fem, sex, och sju år.
 



Olofdagen och halvårsdagen

Marius Olof Daniel. Idag fyller du 1,5 år och idag har du namnsdag - Olof efter din biologiska gammelmorfar som varken du eller jag fick träffa. 




Prickbarnen på bättringsvägen

Nu håller prickarna på att försvinna på våra två sista vattkoppsbarn. Vad skönt att ha den här pricksjukan avklarad i familjen! Så här såg Marius ut för några dagar sedan:


Marius har haft mellanmycket prickar, Vincent hade färre och Claudia (stackarn) hade fler. Hon var också klart värst drabbad av hög feber och så, riktigt sjuk. Medan Marius bara varit lite mer gnällig kanske än vanligt, och hade iofs feber en eller två nätter. Vincent hade ingen feber och var inte hängig, utan led mest av själva grejen att ha prickar. Hans har försvunnit nästan helt och hållet nu, men så ligger han också två veckor före syskonen. Så det dröjer nog lite till innan vi har helt prickfria barn.

Stångtjärnspremiär

Idag var vädret så här ljuvligt somrigt äntligen, utan att vara fööör varmt. Vi tog bilen upp till Stångtjärn och tog med oss lunchen. Trodde att det skulle vara smockat med folk - första soliga lördagen den här sommaren. Men det var bara några till som tagit sig dit, även om fler droppade in efter hand. Hinkar fram och barnen direkt ner till vattnet och ut på bryggan. 



Barnen var modiga och alla doppade sig mer eller mindre i det kyliga vattnet. Marius traskade runt till knähöjd ungefär, och Claudia kom i till magen, medan Vincent doppade hela huvudet ett par gånger. Han som inte ens ville åka dit, och absolut inte skulle bada. Han skrattade och doppade sig gång på gång. Lovely. Sedan var det gott med lunch och lugnet på filten i solen på grässtranden. Aah!
 

Grattis gammalmormor!

Grattis på födelsedagen gammalmormor! Och hoppas du får ett fint midsommarfirande! Här regnar det lite till och från, men nu är vi hos oma och opa och ska äta gott. Kramar från oss! Vincent ville inte vara med på bild eftersom han har prickar kvar från vattkopporna, men både han, Marius och Claudia hälsar så gott!
 







Glassiga barn

Glassar från Polarn o Pyret (Vincents från förra året och Claudias från i år) på pappa Pieters födelsedag 23 maj. En av få varmare dagar hittills i år. 


Men sommaren verkar vara på ingång sent om sider. Hoppas på det nu då så att man kan få hoppa ur jeansen nån gång.

Vad-som-helst-kalaset

Hon var bestämd - Vad-som-helst-kalas skulle det vara och det var precis vad som skulle stå på inbjudningarna. I söndags kom en stor bunt kompisar på kalas hem till nyblivna femåringen. Utklädd fick man vara, till vad som helst. Bara samma förmiddag upptäckte vi att Vincent hade fått vattkoppor. Så vi skickade hem honom till oma och opa, och sms:ade alla kalasinbjudna om läget hos oss. De flesta kom trots det, tur för Claudia som annars hade blivit rätt förstörd. Hon var sååå nöjd med kalaset, och skrattade högt och ofta. Här kommer lite bilder...



Och Claudias femårstårta då - Hon hade beställt ett jordklot, och hon själv skulle sitta ovanpå med en liten liten vit kanin i knät. Storhetsvansinne? Kanhända, haha. Men jag gjorde så gott jag kunde. Blev inte nöjd med ansiktet dock, det ser lite för vuxet och lite för galet ut, men i övrigt blev det som jag tänkt mig. Och på ett ungefär som Claudia tänkt sig tror jag. Kaninen var det första hon åt upp.


Årets kalassäsong avslutad på topp. Nu behöver vi vila lite från godis och paket tror jag. I semestertider. Och så behöver vi en frisk Vincent (och friska syskon) så att vi kommer iväg på vår planerade Astrid Lindgrens Värld-resa. Vi håller tummarna.
 

Kosläpp och hästgård

Idag sken solen på våra utflyktsplaner. Efter en tidig morgon (runt femsnåret som tyvärr är Marius vanliga vaknatid) så segade vi oss på morgonen fram tills klockan slog tio. Då kom mormodern och hämtade upp oss, och så åkte vi iväg mot Sundborn och Bröderna Bengtssons ekologiska gård (som levererar till Gefleortens). Vi var lite sena och aningen stressade, och när vi kom fram så stod bilarna uppradade utefter vägen eftersom parkeringsåkern redan fyllts upp. Men vi klev ur och kom snabbt fram till en äng som sluttade nedåt mot gården och alla människor. Och med tio minuter till godo kunde vi stressa av och njuta av solen och utflykten. 



Barnen gillade nog bullarna och kakorna allra mest, men de verkade trivas över lag. Vi såg ystra kor kila ut i hagen, rulla sig i höhögar, göra glädjeskutt, och stångas lite lagom vänligt med varandra. Vi kikade på kalvar i olika åldrar som man kom riktigt nära, och just som vi traskade tillbaka mot bilen så somnade Marius och sov den lilla bilresan mot nästa mål, och fortsatte sova någon timme till i vagnen.

Vi körde den lilla biten till Svedens hästgård - där Claudia normalt går på ridskola på måndagar - för att vara med på Svedendagen. Vi hann fram till ridhuset just som den sista hästen presenterades. Tror vi missade någon uppvisning där, men det gjorde inte så mycket. Vi satte oss utanför och fikade lite mer och köpte varmkorv. Såg hästar galoppera fram och tillbaka i hagen nedanför. Sedan blev det barnridning och Vincent ville rida och såg så glad ut på hästen. Claudia ville inte däremot, eftersom inte jag ledde hästen. 



Så vaknade Marius alldeles lagom för att få hälsa hönsen, tuppen, och de två kaninerna (andra varvet för oss andra). Vi kikade på den lilla bäcken med minibro över, och barnen plockade maskrosbuketter på väg mot parkeringen. 

Vi stannade till på Ica på hemvägen för att köpa lördagsgodis, och sedan var vi hemma hos Annette ett tag medan Pieter sov färdigt efter nattjobb därhemma. Barnen målade, Marius också (han krävde det). Och det blev fina målningar, men även fina ansikten och fina kläder... Hem till en vaknad pappa sedan, och vi beställde pizza till middag, sedan i säng med barnen. Och här sitter jag och det är sovdags för mig med. Bra lördag! Imorgon nya äventyr (hem till Claudias dagiskompis Kasper och lillebror Elton). Godnatt!
 

Skateparkspremiär

I morse testade vi skateparken för första gången. Kul, och skönt att vara där tidigt - och tillsammans med vänner - innan resten av stan ramlade in.










Fotboll, fest, vänner och äventyr

Idag mutade vi en mycket ovillig sjuåring att göra premiär på fotbollsplanen - tillsammans med stans alla 08-or och 09-or. Under protest och efter legomuta gick han dit, och det visade sig vara minst lika tråkigt som han trodde. Han ville gå hem halvvägs, trots kompisarna, men stannade tiden ut (och såg visserligen inte ut att ha jättetråkigt). Bollkille är det sista han är, men tanken var dels att han skulle få mer tid med sina kompisar (de flesta går på fotbollen), och dels att han verkligen behöver röra på sig. Men det lär bli svårt (eller dyrt) att få dit honom även nästa söndag. Småsyskonen verkade desto mer sugna på att kicka boll, så imorgon ska Pieter ta dem till fotbollsplanen medan Vincent är i skolan. Claudia får börja fotbollsskola nästa år, så hoppas hon kommer vilja det fortfarande då. 

Tidigare idag hade vi städdag i samfälligheten, och pensionärerna var ute och tjuvstädade långt innan utsatt tid som vanligt. Inte mig emot. Sedan sedvanlig fika, paus, och därefter korvgrillning med hela området.



Tidigare i veckan har jag - förutom att vara riktigt dunderförkyld - varit på 30-årsfest hos en vän med utgång (det var länge sedan sist), och haft besök av Sandra, Molly och Milla. Jag tillbringade en eftermiddag och kväll, medan Pieter jobbade, själv med tre kids på City Gross (utan regnskursblöt kundvagn) och middag på Sibylla (utan bälte och haklapp). Modigt eller korkat, det är frågan. Och så har jag pimpat bilen med rosa ryggstödsfickor åt de två stora barnen, och en mycket efterlängtad spegel så att jag kan se Marius i baksätet. En sådan har jag önskat mig sedan Vincent föddes för sju år sedan. Vi har ju lånat bilar fram tills nu i år, och inte haft riktiga incitament att köpa attiraljer eller koppla bort framsäteskrockkudde (för att kunna ha bebis i framsäte). Så det här känns skönt. Förbereder för sommarens längre bilresor.

Nu är helgen slut och det är jobbdags igen. Jag är fortfarande lite för förkyld, men inte tillräckligt för att avstå ännu fler jobbdagar, så imorgon blir det dags att vara dagisfröken igen. Hej måndag!
 
 

Hela familjen i plurret

Vincent och Claudia har länge velat åka och bada med hela familjen. Igår blev det äntligen av. Vi åkte till Lugnet och hoppade i - hela familjen. Roligt.


Typisk sak som man sällan hinner med - en riktig familjeutflykt. Vi ska också försöka få till att få egentid med de två stora barnen, både jag och Pieter. Värdefullt att hinna med att umgås med bara ett av barnen.
 

Hej våren!

Våren tågar in med stormsteg, and we love it!

 

Cirkuskalas

Idag bjöd nyblivna sjuåringen på cirkuskalas. Roligt tema (eftersom han nu kräver tema) efter att ha svängt runt superhjältekalas (vilket vi i princip haft de senaste åren) och det fina (ehum) förslaget - krigskalas. Så när han med glad röst meddelade att han kommit på att han ville ha cirkuskalas så tjohoo. Lite färgglada papperstallrikar, dekorerade sugrör, och vimplar fick bli dekoration. Så drog vi fram de cirkusliknande leksaker vi har ut på altanen och i trädgården. Och så en tårta så klart. Vips: Cirkuskalas!

Vincent ville vara clown och Claudia akrobatflicka. Marius fick på sig sin tigerdräkt så var han redo. Jag var bara (?) uppe till två-ish i natt för att göra tårtan. Som vanligt går en bit av natten åt när man inte kan dekorera dagtid. Tur jag inte gör tårtor så ofta. Barnen klämde f ö in sig i mina tårtbilder när jag försökte fota. Därför de ser så glada ut, sötpropparna.



Det var tårtan. Här kommer kalasungarna mina...



Kidsen fick leka fritt, och så bjöd vi på korvmebröd och tårta. Och popcorn. De obligatoriska godispåsarna hittade barnen med hjälp av en ledtråd i en film där skådespelarna var duplocirkusfigurer (med Pieters och Claudias röster). Nu ska vi pusta ut hela söndagen. Och bygga massor av lego. =)
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg