HUS/HEMMina fyra musikaler - men mest Jesus Christ Superstar
Nästa var Lejonkungen, också den i London. Vi såg den när mina föräldrar, bror, mormor och morfar var för att hälsa på mig medan jag jobbade ett halvår (i Wargrave nära Reading), så 1999 var året. Det var också en stor upplevelse, men framförallt för scenografin eller snarare kostymernas skull. Titta bara:
Några år senare blev vi bjudna av Emanuel och Nina på musikalen Kiss me Kate på Göteborgsoperan (2005-2006 gick den, så då någon gång). Definitivt en som inte kan ha gjort något stort intryck, för jag hade helt glömt bort den tills besöket där poppade upp i huvudet nu i helgen. Jag var tvungen att googla för att hitta vad den hette t o m. Tja, den var väl inte jättebra helt enkelt. Men jag minns att vi hade trevligt, hur vi strosade utanför operan i natten och det kändes högtidligt, och att Emanuel och Nina fixat påsar med mackor, godis och dricka åt oss. Minnet från den kvällen förblir helt enkelt sällskapet och situationen mer än föreställningen.
Och så nu i lördags äntligen dags för min stora favoritmusikal - Jesus Christ Superstar. Rockmusikalen från 1970 där original-Jesus roll sjöngs av Deep Purple-sångaren Ian Gillan. Vi har skivan hemma och den går varm. Jag har även sett de två filmer som gjorts av musikalen (tror vi äger den ena bara), och så har vi dessutom den svenska versionen på skiva från Malmö-uppsättningen 2008 (där Ola Salo gjorde en nyöversättning). Ja alltså, jag älskar musiken. Den bär fram det känslofyllda dramat som är den här musikalen, och jag satt där i min stol och bara njöt. De dryga två timmarna flög förbi alldeles för snabbt...
Jag vill se den igen! Hej Tomten! ;) Fast den går väl kanske inte till våren fortfarande. Hur som helst, det är allt bra ljuvligt att kunna musiken så bra, det liksom höjer upplevelsen rätt många grader. Nu snöar jag in lite här, men jag var tvungen att samla ihop lite länkar om den här 2012 års uppsättning på Göta Lejon - som är en fortsättning på Malmö-uppsättningen men rätt så omgjord vad jag förstår. Ny scenografi, ny kostym och en lite annan vinkling och känsla. Först en radda pressbilder och sedan länkar till diverse intervjuer mm...
Pressbilder från Göta Lejon, fotade av Peter Knutson
Jag vet inte om jag kan recensera den objektivt direkt, jag tyckte precis allt var bra. Ola Salo så klart i titelrollen, som en ömtålig och utsatt och i grunden väldigt vanlig människa. En som hamnat i strålkastarljuset och som slits mellan sitt kall, sitt öde och sina mänskliga behov. Och Patrik Martinsson i den egentliga huvudrollen som Judas, som är en utböling i gänget och på många sätt den som ser allting lite klarare. Den som ifrågasätter och samtidigt den som står Jesus allra närmast på flera sätt. Otroligt bra, trovärdig och känslofylld och den som levererade de största sångnumren.
Roligt också att se Morgan Alling som Herodes och Faluskådisen Janne Åström som Herodes. Jag hade gärna sett Fred Johanson också, men han delar sin roll som Pontius Pilatus med en annan skådis, eftersom han även spelar i Evita (i Malmö tror jag den går). Han gjorde iaf Herodes i en av de internationella filmatiseringarna av musikalen så han är lite intern-JCS-kändis så där. Jag satt och kikade ner till musikerna ibland, även om man bara skymtade dem under scenkanten. Kul med ett rockband där under golvet, bra var de också. Ah ja, vad säger man, fem av fem! =))
Länksamlingen då...
Om föreställningen på Göta Lejons hemsida
Göta Lejon på Facebook
Eurovision liksom ba...
Och alltså ja, omöjligt att inte hamna en lätt lyckochock när Loreen och Sverige går och vinner! Såå skönt att det var i år med en bra låt och bra artist, och inte förra året med stolpskottet Saade. Final i Stockholm nästa år alltså, hjälp vilken schlageryra det kommer bli i det här landet 2013...
Den som är mer nyfiken på Loreen kan kolla på hennes "karriär" i Idol för några år sedan här...
Och så vinnarlåten i årets ESC, idag, så klart...
Eurovision song contest, me like
Jag gillar Eurovision song contest. Oftast är det mesta rätt kasst musikaliskt sett, men jag kan ändå inte låta bli att gilla hela grejen. Med förprogram och expertpaneler och semifinaler och allt. Att sitta tillsammans och hissa och dissa. Att så många länder samlas runt musik. Eurovision är världens största direktsända program, bara en sån sak! Vi kommer liksom aningens närmre varandra, vi små människor utspridda över så stora ytor.
I år tycker jag kvalitén på låtarna var snudd på usel, både i svenska Melodifestivalen och i den stora. Men åren som har varit har varit desto bättre. En klar favorit på sistone är Bosnien Herzegovinas bidrag 2009, Regina med låten Bistra Voda.
Just 2009 var Eurovision extra bra. Tycker jag. Den enda samlings-cd jag köpt efteråt är från det året. =) Förutom favoriten Bistra Voda så ligger de här 2009-bidragen bra till hos mig:
Sverige Malena Ernman - La Voix (Sverige i toppform!)
Portugal Flor-de-lis - Todas As Ruas Do Amor (Fin, svängigt och söt tjej)
Estland Urban Symphony - Rändajad (Tungt och vackert, språket är så häftigt)
Ryssland Anastasia Prikhodko - Mamo (Det enda bra Ryssland gjort)
Norge Alexander Rybak - Fairytale (Den uppenbara vinnaren)
Rumänien Elena - The Balkan Girls (Var det bara jag som gillade den?)
Och så var det ju isländska Yohanna och senska Arash för Azerbadjan och fler ändå. Fin årgång helt enkelt.
Kommer ni ihåg den här gamla dängan då?! Brainstorm med My star. Deras album köpte jag efteråt. Modern lettisk popmusik när den är som bäst! =)) År 2000 i Stockholm.
För övrigt blev jag grymt sugen på att baka den här pecanpajen
(från Söta Saker):
(bilden lånad från sotasaker.com)
...eller de här hasselnötsbullarna, muuhuuuums!
Happy listening and baking!
Sunday Bloody Sunday
Jag köpte min första U2-skiva när jag gick på gymnasiet och fortfarande letade med ljus och lykta efter bra musik. Jag kände ingen som var musikfreak, hade inte så mycket att gå på. Joshua Tree var en av de skivor jag stötte på och köpte då och en av de allra första som jag fortfarande tycker är riktigt bra.
Mitt musikliv började framförallt efter gymnasiet och utvecklades massor efter att jag blev tillsammans med Pieter år 2000. Jag köpte skivor, många skivor. Hittade stickspår inom olika genrar. Upplevde 70-talets storhet. Gav mig in på hårdrock och sedan synt och elektronika. Gick på konserter och besökte några festivaler. Pratade musik med människor. Vilket universom som öppnade sig!
Jag lyssnar på mycket olika typ av musik. Har väldigt svårt att förstå människor som bara lyssnar på radio. Lika svårt att förstå dem som fastnar i en genre. Jag behöver allt! Olika sinnesstämningar kräver olika typer av musik. Så är det bara.
Det är lite sant i mitt fall att småbarnsåren dövar musiklyssnandet. Ofta orkar jag inte sätta på musik, är trött ändå av allt ljud. Men när jag väl gör det så ångrar jag mig aldrig. Jag hoppas jag kan gå på Peace&Love i sommar och återuppliva den där känslan av musik som går rakt igenom kroppen. Om ryggen håller.
Svenska kvinnor
I musikens värld är det så mycket män, män män män, brittiska och amerikanska män. Men! Just nu är det tre svenska kvinnor jag lyssnar allra mest på, tre som är liksom nästan hur bra som helst, jag kan bara inte tröttna.
... Lykke Li
... Robyn
... Veronica Maggio
En liten hyllning till er!
>
I år kommer många band och artister som jag vill se till Peace&Love-festivalen i Borlänge. Känns ju helt kanon att grannstaden (knappa två mil bort) byggt upp en av Sveriges största festivaler. Det gör det så mycket lättare att få uppleva riktigt bra musik live - och ändå kunna åka hem och sova i sin egen säng på kvällen.
Jag vill se de här allra minst: Bob Dylan, Kings of Leon, The Strokes, Mando Diao, Oskar Linnros, Lykke Li, Veronica Maggio, Patrick Wolf, Säkert! Alla (hittills bokade) artister hittar du HÄR.
Marina and the Airborn Toxic
Onsdagar jobbar jag 12-21, i alla fall just nu. Idag innebar det en halvtimmes promenad med frisk luft och sol sol sol. Härligt! Marina and the Diamonds i lurarna, skivan "The Family Jewels". Hiten "I'm not a robot" är helfin promenadmusik, liksom bland annat inledningsspåret "Are you satisfied"...
Sen är det ju trevligt att ha jobbarpolare med bra musiksmak så att man hittar nya bekantskaper i musikvärlden. Dagens: The Airborne Toxic Event.
Någon out there som vill dela med sig av musikaliska favoriter eller nya upptäckter? Jag tackar och tar emot så jag har något att fylla jobbdatorns Spotify med. Musik tack!
Vem som helst kan spela gitarr
Det både låter och ser nittiotal ut. Jag undrar just hur tiotalet kommer låta och se ut i efterhand. Tiotalet... vad konstigt det är. Tänk när vi når det nya femtiotalet, eller åttiotalet. Om man nu får uppleva det. Tiden slår knut på sig själv. Fast nu ska jag inte tänka mer på tiden, det är alldeles för obehagligt. Avslutar istället med huvudvickarmusik som jag upptäckte genom filmen Kill Bill för några år sedan. För övrigt en favoritrulle.
Jobbjobb på er!
Rainbow, Cornelis och Catatonia
Veckans traska-till-jobbet-musik till att börja med. Tisdagens örongodis var faktiskt ingen mindre än min egen kära sambo. Lyssnade på Red Light Shades senaste skiva. Kolla in deras Myspace-sida och lyssna på några låtar! Ikväll spelar de i Hedemora i tävlingen Rockkarusellen.
Det blir läggning av barn ensam ikväll alltså, men har jag tur (dvs de är snälla och synkade) så flyter det på utan problem. Läggdags är de faktiskt rätt bra på, oftast. När de har somnat ska jag baka morotskaka inför Me&I-träffen på söndag. Då blir det avsteg från min nyttighet, jag längtar redan. Mums! Kläderna ser jag också fram emot, och alla vänner och vänners vänner som kommer och hälsar på. Måste lyckas städa lite innan bara, inte det lättaste när Pieter jobbar hela helgen.
Mera musik var det ja. Igår hade jag Rainbow i lurarna (inspirerad av Karin) och deras - tycker jag - bästa skiva, Difficult to Cure. Jag skippar att bädda in youtubeklippen i det här inlägget, för jag har problem med text- och bildhanteringen när jag bäddar in. Tyvärr. Vet inte varför. Här är iaf en riktig rockklassiker i mina öron: I surrender
Idag hade jag ingen musik alls med mig på jobbpromenixen, för det REGNADE. Hu! Så jag struntade i att stoppa cd-spelaren (ja jag är lite omodern, så kan det gå) i jackfickan eftersom fickorna är helt öppna. Vill inte ha vatten i spelaren. Fast när jag kom till jobbet drog jag igång Spotify med Cornelis Vreeswijk, den ursvenske holländaren. Han är ett säkert kort. Deirdres samba
Blev påmind idag av min kollega Johan om ett klipp jag fick för ett tag sedan, en pappa och en dotter som sjunger en så fin låt. Och de är så söta. Titta själv: Home - Jorge & Alexa Narvaez Låten är egentligen Edward Sharpe & the Magnetic Zeroes. Måste köpa en skiva med dem tror jag, kanske Up from Below (lyssna på Spotify!).
Just det, Catatonia var det ja. Skivan jag hade tänkt lyssna på idag på morgonpromenaden, Equally Cursed and Blessed. DET om något är en klassisk skiva i min kropp. Älskar den. Jag köpte skivan när jag var i Dublin med skolan på gymnasiet. Minns inte ens hur jag hittade bandet, men jag tror det var en klasskamrat som tipsade. Bara helt underbart. Kolla in den här videon : Dead from the waist down.
Over and out. Ikväll blir det hyllningar till en månadsfirare!
Onsdagsmusik, torsdagsmusik
Elias and the Wizzkids är lite av motsatsen. Elias Åkesson är från Falun, och jag lärde mig att gilla honom när han körde Elias one man band, enmansbandet med en stor resväska som bastrumma, på Falu folkmusikfestival. Wizzkids är ett av de här banden som man följt från att de var unga och som vilka lokala band som helst, som vänner. Mando Diao är ett annat av dem, såg dem t ex på ungdomsgården Valla i Falun för en massa år sedan, då var de bara några grabbar från Borlänge. Men nu gällde det Elias and the Wizzkids - rätt bra promenadtakt på deras låtar. De är glädje! T ex Mr Right Guy från nyaste skivan:
Nu jobbar jag inte förrän på tisdag igen, men om inte förr så blir det nog mer musik då. Strax lite mer barnbilder.
En till.
Måste bara, en till favoritlåt. Motoboy och Titiyo duellerar:
Nej det är inte jättemycket att göra på jobbet idag, dessutom behöver jag musik för att skynad på tiden lite. Snart hem till middag och barn. Får skynda mig att krama på dem de korta timmarna på kvällen. Sedan ska jag upp till dagis på utvecklingssamtal medan Pieter nattar.
Dagens låt...ar
Blev påmind om en annan favorit från förra våren, Bon Iver och den här videon (Det gör ju inget att den är till mig dessutom, "For Emma":
Vincent är mer intresserad av Bilar och för tillfället går Bärgarns hejdlösa historier varm på tv:n hemma: El Bärgador (YouTube)
Nu ska jag klicka igång lite Bruce Springsteen The E Street Shuffle på Spotify och jobba järnet. Jobbjobb!
En låt på hjärnan
Jobb innebär konstigt nog mer musik för mig. Hemma orkar jag ofta inte sätta på någon skiva eftersom det ständigt är ljud, barn som pratar, skriker, sjunger, äter, gnäller, skrattar, bankar, smäller och grejar med saker. Hjärnan orkar inte med mer ljud då. Men på jobbet gör musik att tiden går lite fortare. Jag kör Spotify (en gratis musiktjänst på nätet) för fullt. Men jag återkommer också till samma låt om och om igen på youtube - Nicos "These Days" sjungen av Pauline i tv häromveckan, i programmet På Spåret. Blir helt varm och lycklig av den:
Tillbaka till arbetet.
Musik är livet
ARKIV
