På lördag är det Sinterklaas avond i Holland, men vi ska fira på söndag hos barnens opa och oma. Kanske att de här stiliga figurerna dyker upp då, vem vet?!



På söndag är det även Gammaldags julmarknad vid Falu Gruva, den är ett årligt måste! Jag och Annette ska gå dit direkt när de öppnar så att jag kan dra vidare på Sint Nikolaas-firande sedan, men marknaden håller på hela dagen 10-17.

I söndags fyllde en liten fjärilsälskande tös fyra år, och jag fick äran att göra hennes tårta. 

Jag hoppas hon blev glad. Den här fjärilen är fylld med vit chokladmousse och jordgubbs- och blåbärsmousse.

När badrummet är klart kommer det bli fokus på att få till Vincents rum. Här ska målas och tapetseras och organiseras och få till något som liknar en helhet. Ett rum för fantasin. Ett rum att verkligen trivas i. Så fort jag kommer in dit så känner jag det där behovet av att göra något åt det. Fast barnen leker så klart på oavsett väggfärg och typ av förvaring.

Inte för att det är någon nyhet att han är en klättrare, och att ta sig över grinden lärde han sig så fort vi satte in den (den är ändå till för Claudia), men så här kan det i alla fall se ut hemma hos oss...

Vi får väl se hur lång tid det tar för lillasyster att lära sig alla bus.

I fredags la hantverkarna in elektrisk golvvärme och hällde ut det nya golvet, som fått härda över helgen.


Imorgon rullar de ut den vita pappersmattan genom vårt hus igen. In med byggdamm och maskiner. Nästan skönt att man har ett jobb att sitta på medan de är här och röjer. Och spännande att se vad de tänker hitta på härnäst. Jag tror det står fuktspärr på morgondagens schema.

Lite har allt hänt idag!

Jag längtar tills kaklet börjar sättas, men det var två veckors leveranstid på det så vi får vänta ett tag till. Rätt mycket som ska fixas innan bygget kommit så långt också. Vad lyxigt det känns att ha folk som jobbar och sliter så här mycket hemma hos oss.

För vid det här laget ganska många år sedan hittade jag ett recept på en kola som sedan dess har blivit min traditionella julkola. Den är mjuk att bita i och inte så seg som andra kolor, och den är ljuvligt god. För att använda en floskel, den riktigt smälter i munnen.

Det är min ljusa chokladkola det. Och i år har jag redan hunnit göra den två gånger och det är inte ens december. Jag kunde bara inte hålla mig. Någon som vill prova? Självklart, recept följer...



Emmas ljusa chokladkola

3 dl grädde
3 dl strösocker
1 dl ljus sirap
50 g smör
2 msk honung
100 g ljus choklad (t ex Marabou)

1. Blanda grädde, socker och sirap i en tjockbottnad gryta.

2. Koka upp och låt sjuda till 120 grader (jag använder koktermometer)

3. Rör i smör och honung. Låt koka ytterligare 2 minuter.

4. Ta grytan från värmen och rör i den hackade chokladen. Rör om tills den smält.

5. Häll upp kolasmeten i en form, ca 20x25 cm, klädd med bakpapper. När kolan har stelnat skärs den i lagom stora bitar. Förvara kolan svalt. Bitarna klibbar inte ihop med varandra så de behöver inte slås in en och en.

6. Njut och bjud!

Jag brukar experimentera med lite olika smaker ibland. Min första sats fick smak av kanel, kardemumma och ingerfära, och i min andra sats bytte jag ut hälften av sockret mot mörkt muscovadosocker. Nästa sats tror jag jag testar att använda apelsincrispchoklad istället för vanlig mjölkchoklad... Mmmmm.

Att "sätta skon" känns lite som Sint Nicolaas-firandets advent. En gång per helg i en knapp månads tid innan "den stora dagen" sjunger man lite, sätter skon vid brasan (eller vad man har), och hoppas på att få några pepernoten, lite godis och kanske något litet paket i sin sko nästa morgon. I helgen som var satte vi skon hemma hos oma och opa, vid öppna spisen som sig bör.


I helgen som kommer bjuder vi nog in mina föräldrar, de har aldrig satt skon förut. Och på söndag är det advent på riktigt, tjohoo! Måste plocka fram alla ljusstakar och adventsstjärnor nu. Äntligen.

Okej, jag trodde rivningen var avklarad, men det fanns ett sista lager att skala av. Jag inspekterade tillsammans med barnen imorse, innan det blev dags för nya väggar. Enter, städpatrullen:


Jag förväntade mig nya väggar idag, men de hann inte jobba så mycket förrän elektrikern saknades. Imorgon tror jag det har hänt lite mer.

På näst sista kortet syns avloppsröret där förra toaletten suttit. Det går inte ner i golvet som de flesta avlopp tydligen gör nu för tiden utan rätt in i väggen. Vilket medför att vi inte kan välja den toastol vi gjort utan måste ta en lite dyrare som är beställningsvara. Inte så mycket dyrare dock så det gör inte så mycket. Vi har två att välja mellan, en Ifö och en Gustafsberg och det lutar åt den förstnämna. Nämligen denna:

PS. Jag har lyckats ge bort vår gamla toalett och handfat! Tjohoo! Det kändes så dumt att slänga dem på tippen så jag skrev i Dalarnas köp & säljgrupp på Facebook och undrade om någon ville ha dem. Och fick napp! En tjej i Ludvika ville för att byta ut en äldre uppsättning. Och hennes svägerska råkade befinna sig i Falun just idag, så hon kom förbi redan nu på kvällen och hämtade upp dem. Trallala, vad det kändes bra.

Jag letade efter andra foton men fastnade lite i mappen från årets Bohusvecka. Så här kommer ett par sommarminnen. Och en påminnelse till mig själv om att jag inte lagt upp alla dagar från Bohuslänsommaren än. Har några riktiga höjdare kvar så jag tänker inte låta bli. Lite kul till och med att dyka rätt in i sommaren ibland mitt i blivande smällvinter.

Så här ser det ut en trappa upp hos oss just nu...


Måndag drar arbetarna in igen, kommer bli väldigt spännande att komma hem från jobbet varje dag nu. Tjohoo!

I förrgår promenerade jag och barnen de några hundra metrarna hem till momo och mofa för att äta, leka, prata, äta lite mer och sova över. Allt medan familjefadern jobbade, kalasade med jobbet, kom hem sent och sovmornade. En fin grej med att ha dem så nära. Sova borta är så enkelt.

För övrigt var det den finaste novemberdagen hittills.

'
Nu längtar jag tills staden blir insvept i frostvit vinterskrud. Och hoppas att det händer innan snön faller för tungt, för det ska vara just det där lätta frostiga, när varje träd är vitt ut på varenda liten kvist.

Vi var tvugna att pusha fram Claudias middagssovning ett par timmar för att hinna till badrumsaffären igår (igen). Flera val som behöver vara gjorda innan måndag. Det gick riktigt smidigt att komma överrens, överraskande bra nästan. Barnen var visserligen lite överallt men de stod ut rätt bra ändå. 

Här är tre av våra val...

Badkaret är på kampanj just nu så det är 35% billigare än normalt vilket ger ett riktigt bra pris. Känns roligt med den organiska formen, och badkaret är både lättstädat och lätt - gjort i plast och det går utan problem att lyfta upp ena sidan med enhandsfattning. Badkaret hittar du här.

Badrumsskåpen hade jag egentligen gärna haft i trä, men den variant vi fastnade för fanns bara i vitt, svart och ek - och ek är jag otroligt trött på. Så det fick bli vitt ändå. Själva handfatet har en helmysig form, precis så mjuk och svängd som jag tänkt mig. Tvättställsmöblemanget hittar du här.

Jag har länge haft en dröm om en vattenfallskran, och även om den här är något smalare än i min vision så är jag ändå sååå glad över att det blir just en sådan kran i vårt badrum! Det fanns nämligen hela tre olika varianter på kampanj just nu till vettiga priser (även om 2.000:- är mycket pengar, så kan man lätt lägga det tredubbla på en kran). Blandaren hittar du här.

Förutom dessa val så har vi även bestämt toalettstol. Återstår att välja dusch, badkarsblandare och småsaker som toaletthållare, krokar och handdukshängare.

Jag har så klart fotat vårt badrum inför renoveringen så här kommer - tadaaa... Förebilderna!


Jag har redan fotat nästa del, rivet badrum, för det gick på en dag så var det utslitet med väggar och allt. Men det får jag visa imorgon eller så. Kommer även ett inlägg om lite inredning som vi har valt idag - badkar och handfat bland annat.

Yes nu drar det igång! Imorgon bitti drar hela menangeriet av hantverkare in i vårt lilla kedjehus och börjar riva ut vårt fjärilsbeströdda 80-talsbadrum. Det är nästan så jag kommer sakna den där fjärilstapeten, men bara nästan. Måste komma ihåg att fota badrummet imorgon innan de sätter igång.

Idag har vi intensivkollat på kakel. Först cyklade jag och barnen direkt från dagis till Kakelgruvan och kollade och frågade och stojade runt. Pieter kom dit när han slutat och vi pratade och tittade lite mer. Jag var inte helt nöjd så sedan delade vi upp oss. Pieter och barnen åkte och handlade och for hemåt, medan jag cyklade upp till Interkakel på Ingarvet. Och där gick det bättre.

Efter myyyyyycket funderande (jag riktigt kände hur det knakade inuti mitt huvud) så tror jag att jag hittat rätt plattor. Min vision på förhand har varit ungefär: Mycket matt vitt, gärna stora och/eller avlånga plattor, och kombinerat med varmt mörkbrunt och medelhavsturkost åt det gröna hållet. Här är plattorna som det troligtvis blir:

Efter att ha kännt mig totalsnurrig ett tag så träffade jag slutligen en kvinna på den andra butiken som guidade mina tankar rätt. Nu tror jag att det finns en plan för hur vi vill ha det. Eller ja, hur jag vill ha det. Pieter verkar godkänna det hela i stort sett så nu kör vi!

Jag har bara en riktig obeslutsamhet kvar nu... Vilken storlek på kaklet? 25x40 (vilket jag har prov med på hem) eller 10x40? Imorgon måste allt beställas eftersom det är två veckors leveranstid... Iiik! Och så funderar jag på om det ska bli några vertikala bårder eventuellt... En vit vid badkaret och en mosaikturkos på motsatta kortändan... eller om det blir för plottrigt?

Med Sint Nicolaas-säsongen följer böcker, filmer och musik. Barnen har fastnat för musiken till en av filmerna, och Vincent kallar den till och med för Oo oh eh oh... "Mamma, jag vill titta på oo oh eh oh!" Nu på kvällen rockade båda kidsen loss till musiken som spelades om och om igen till dvd-menyn.


Claudia i tröjan från Me&I som jag fyndade på loppis nyligen, och i leggings från Blingo. Och Vincent redan ombytt till pyamas (från Åhléns). På golvet ligger nallen lill-Vincent som Vimse fick av gammalmormor på sin första namnsdag. Under soffbordet skymtar hans kära krokodil Koko.

Aaah onsdagskvällar, tv-kväll i min smak. Först Bonde söker fru och sedan Grand Designs. Lite te och en macka till det så är jag på banan igen (efter ett par tuffa dagar).

(bilderna Googlade - Grand Designs-bilden är från kvällens avsnitt)

PS. Jag vann ett av de tre prisen i Smultronbyns tävling!!! Hihi! Så nu är en piratväska på väg hem till min brevlåda. Barnen - framförallt Vincent - kommer bli jätteglada. Tänk att man ibland kan fixa julklappar liksom helt gratis. Yey!

Det finns många webshoppar out there som säljer leksaker. En av dem jag gillar mer än andra är Smultronbyn. Smultronbyn drivs av två systrar, och shoppen som mest säljer träleksaker har fokus på barnens lekglädje, pedagogik, hög kvalité, omsorg om miljön och en personlig kundservice utöver det vanliga.

Nu måste jag passa på att tävla om leksaker från dem genom att visa upp vad jag helst vill ge bort. Det får just nu bli den här fina doktorsväskan åt barnen mina, eftersom båda två mer än gärna leker med doktorssaker när vi hälsar på hos andra. Lyssnar på lungorna, ger låtsassprutor och medicin. Eller ja, Vincent gör och Claudia härmar.

Lite andra godingar är bland annat dessa...


Den som också vill tävla kan kika in på Smultronbyns blogg HÄR, tävlingen avslutas idag kl 20.00.

Claudias förskollärare har bett om en sovsäck eller liknande åt henne för middagsvilan. På våra barns dagis sover de nämligen utomhus i vagn, och nu blir det allt mer kyligt. De har filtar, men det börjar behövas tyngre artilleri. Alltså satte jag mig vid symaskinen och provade mig fram. Resultatet (efter att ha testats ett par dagar på dagis och jag sedan sytt till luvdelen för att förlänga den) blev så här:

Claudia var inte jättelycklig över att behöva prova sovsäcken, men förhoppningsvis blir den väldigt mysig i dagisvagnen. Efter sovsäcksprovningen byggde Vincent en bilbana (som så ofta) och båda barnen satte igång med att köra bilar ner i lådan. De har varit lediga med pappa idag (detta var i morse) men jag fick snällt klä på mig och cykla till jobbet. Hå hå ja ja.

Sovsäcken är sydd av fleecetyg (det limegröna) och en jättemjuk och mysig filt jag köpt på Jysk just för sylådan. Mönstret är helt improviserat medan jag höll på. Tyget är dubbelt med både fleece och filt, förutom i "luvan" som är dubbelt fleece. Sovsäcken är ihopsydd i fotändan, och går omlott hela vägen så att de kan bädda in min lilla Claudis ordentligt. Hoppas den fungerar som den ska nu. =)

Ikväll satte vi skon för första gången i år. Blir nog ett par gånger till innan Sinterklaas avond. Alla grejer har åkt fram också, böcker, filmer och de fina handdockorna. Barnen kastade sig över allt på en gång. Kul med traditioner som man plockar undan och plockar fram. De uppskattas desto mer.



Helgen har annars varit fylld av lite av varje, såg Sinterklaas anlända med sin ångbåt till Holland på en tv i Bjursås, stojade runt på halloweenfest med dagiskompisar i mörkret i Sundborn, badade på badhus med morfar, och var hem till ett par andra dagispolare idag på eftermiddagen. Full rulle.



Typiskt att man ska jobba imorgon för jag hade gärna fortsatt helgen några dagar till. Men det kommer ju en ny snart igen.

Oj vilka häftiga barntapeter från Paper Boy (paperboywallpaper.co.uk)! Bara namnen liksom... "D'ya-think-e-saurus" och "Ere be dragons" och "How it works". Jag vill ha dem alla! Några av dem finns hos Tapetorama men kika in hos tillverkaren och känn fantasin flöda: Paperboy är namnet för dagen.



Andra jag funderar på är "Dotty Yellow" från Ferm Living, "Hanna 1314" från Boråstapeter om det ska vara lite barnsligt livat och färgglatt (fast utan att vara allt för plottrigt). Ett annat spår är mer bibliotek/herrum med något rutigt på väggen, t ex "New Classics 2519" från Boråstapeter eller "Tweed 9759" från Eco, eller "Ranold beige/röd" (eller grågrön/röd/blå) från Sandberg.



För att dra iväg lite mer åt natur/djungeltemat så gillar jag "Palm Leaves 03" från Cole&Son, den här alltså:



Och så vill jag ha de här tre kuddarna med Pariskartor från Bonjour Mon Coussin (finns hos Tapetorama): 


Jag har funderat på att samla lite olika varianter på kartkuddar (och liknande) till Vincents rese/äventyr/naturvetenskap/upptäckarrum. Några fler finns hos Åhléns...

Fast nu borde jag börja koncentrera mig på kakel istället för barnrumstapeter, för nu har vi lagt en beställning på nytt badrum och det är hög tid att välja inredning. Jättekul, men på något sätt så mycket svårare. Det är liksom så definitivt när man väl valt en kakelplatta. Inte som att man kaklar om i första taget, eller någonsin...

Idag anländer Sinterklaas (eller Sint Nikolaas) med ångbåt till Holland! 

Kika in här nu på en gång: Sinterklaasjournaal och se om du förstår tillräckligt mycket holländska för att kunna lyssna på sinterklaaslåtar (liedjes), eller titta på tv-sändningarna, eller dra i spaken på kassaskåpet och fastna i pepernotenregnet. =)) Varje dag fram till pakjesavond (="paketkvällen") 5 december sänds ett nytt avsnitt av sinterklaasnyheterna. Men idag så drar som sagt det hela igång på allvar när ångbåten anländer. Sedan rider Sinterklaas runt i Holland på sin vita häst och folk ute i stugorna käkar pepernoten för glatta livet och sjunger och sätter skor vid sina eldstäder.

Det brukar alltid strula till sig lite för Sinterklaas när han är på väg till Holland. I år verkar han ha tappat bort alla sina zwarte Pieten (de färgglada följeslagarna som är lite av hans tomtenissar). Vi får väl se hur det går för honom idag. Vid tolvsnåret ska han i alla fall anlända är tanken. Och den som är i krokarna av Doordrecht gör bäst i att hålla utkik efter denna:


(bilden googlad)

Två favvosar för Claudia, två ord hon gärna använder, "pippi" och "ippi" - det första är så klart Långstrump, det andra betyder äpple. Vincents Pippi-docka har fått en ny beundrare. Hon sjunger t o m "Här kommer Pippi Långstrump" fast det låter ungefär "pippi pippi pippiii...".


Orden fortsätter trilla in, dagligen nya, det är ett ständigt härmande här hemma. Kanske därför som Vincent har börjat uppskatta henne så mycket mer, för att de kan sitta och härma varandra i en halv evighet. Ett ord eller ljud som sudsar fram och tillbaka från barn till barn. Det kan driva en förälder till vansinne, eller till en enorm och kärleksfull känsla av glädje.

Idag är den där dagen som består av de här siffrorna som bara gör att man liksom vill fylla den med någon speciellt, något som kommer bestå. 111111, hur enormt låter inte det? Men jag kan för mitt liv inte komma på vad det skulle vara. Varken barnafödande eller bröllop står på agendan idag, så vad gör man?

Tja, barnen firade med att inte bara borsta sina tänder utan även sina ögon, sitt hår och sina fötter - yes, med tandborste och tandkräm. Liggandes på madrassen inne på kontoret. DET är väl lite speciellt kanske.


Och vad har jag gjort för att bidra? Hm, jag kokade faktiskt blå potatisar till middag. Jo sant - blå! Jag var tvungen att testa att hälla lite blå hushållsfärg (av pastafärgen som jag färgar tårtdeg med) i potatisvattnet. Barnen åt inte fler potatisar än vanligt (dvs inga), men ändå. Till dem åt vi hemlagade supergoda fiskbullar (jag köpte färsk lax i affären till detta ändamål), med inspiration från min mormors smarriga fiskbullar. Och dem äter barnen massor av. Yum.

Sedan har min kusin Lisa faktiskt disputerat idag, så jag har fått en doktorskusin. Grattis Lisa! Mina föräldrar var med i Göteborg på disputationen och imorgon är det fest. Här hemma i Falun - imorgon - ska vi först se Sinterklaas anlända till Holland med ångbåt (på tv hemma hos holländska vänner till mina svärföräldrar), och sedan på halloweenfest hos en av Vincents dagiskompisar.

Men ja, 111111 har ändå passerat väldigt obemärkt. Och liksom Chandler från tv-serien Friends som medan klockan slår tolv på nyårsafton desperat försöker hitta någon att kyssa, så sitter jag här och liksom tänker så det knakar för att komma på hur jag ska lyckas ta tillvara på detta datum. Och ingenting händer i mitt huvud förutom att jag ska posta det här inläget på min blogg. Och på något sätt kanske det räcker. Det är ju trots allt en dag imorgon också.

Förra vintern såg kidsen ut ungefär så här:


Den här vintern har Claudia vuxit ur alla de kläder hon bar förra, men Vincent kan nog ha vartenda plagg. Med undantag för overallen som han redan använt två säsonger (från han var 1,5 tills han var nästan 3).

Man undrar när första snön tänker falla. För min del får den gärna vänta ett par veckor till, sedan ska det frysa på och så snöa massor och vara illvinter i några månader utan minsta töande. Vi ska åka pulka och bygga snölyktor och åka längdskidor och bygga snögubbar. Sedan får det blir vår.

Åh vad jag längtar efter att få hänga upp adventsstjärnor i alla fönster.

Jag har tömt min mobilkamera och hittade den här söta saken från i somras:


Enda gången jag köpt färdiga barnyoghurtar vad jag kan minnas. Den här var till Vincent, men han var mindre intresserad än tjejen som obemärkt slank ut i köket och tog hans plats.

Vi har låtit henne äta helt själv länge, och någon gång runt ettårsdagen slutade vi mata henne. Gångerna jag matat sedan dess kan räknas på ena handens fingrar. Hon äter bra, om hon äter. Och gör hon det inte så kommer det ett nytt mål inom några timmar.

Vincent matade vi bra mycket längre, för matade vi så åt han, annars inte. När han fyllde två bestämde vi oss för att helt enkelt sluta mata, och så fick han äta eller inte äta. Blir han hungrig så äter han väl, resonerade vi. Och det gör han. Inte allt och inte alltid, han är fortfarande knepig och petig med mat, alldeles för rastlös och ointresserad för att ägna ätandet någon längre stund. Men han kan.

Men skillnaden syns, faktum är att det ofta ligger mer mat utspritt runt Vincent (på golvet, stolen, bordet, barnet) än vad det gör runt Claudia. Jag önskar bara att båda ungarna var lite mindre selektiva i sina matval, men vi fortsätter att bjuda dem på det mesta så kommer väl matglädjen på köpet så småningom. Hoppas jag.

Ååååh vad mycket fint det finns! Nu snackar jag tyger och tapeter. Igen. De här tygerna hittade jag på Åhléns (ursäkta de mobilfotade bilderna, allt är mycket finare på riktigt):



Och när jag härom veckan tog mig en lunch hos Bergnils några minuters promenad från jobbet så kände och tänkte och klämde jag på de här tapeterna, (nästan) bara med Vincents rum i åtanke:



Men så otroligt svårt, det det här med Vincents rum. Jag vill på något sätt försöka få ihop det i mitt huvud innan jag börja handla tapeter och färg och annat. Men jag kan inte riktigt samla tankarna. Tror jag måste sätta mig ner någon kväll med papper och pennor, diverse utskrifter på tapeter, lite färgprover, och skissa. Det låter hur kul som helst faktiskt. När ska jag få tid till det nu då...?

När Pieter jobbade natt nu innan helgen så sov vi som jag redan skrivit över hos min mamma. Väldigt skönt att inte behöva vara sjäv i ett ensligt mörkt hus (okej, barnen är där, men ändå). Fredagen blev sedan en lugn och trevlig mormordag, så lugn den nu kan vara med en 3,5-åring och en 1,5-åring... Vi var mest inne, men hann även med ett biobesök (efter att Claudia lämpats över på sin far). Och så hälsade sotaren på, och flinade vänligt åt Vincents ansiktsmålning. 


Båda barnens tröjor (de på fikakortet + Vincents blå velourhuvtröja) var precis nyshoppade kvällen innan, när Calimero i Sågmyra hade kvällsöppet. Bl a bjöds det på 50% på deras kläder i Villervalla-outleten. Fast självklart drogs jag mer åt ordinarie-pris-delen på butiken. Men det blev lite från båda sidorna.

Det är för övrigt skönt att alltid ha mobilen med mig, eftersom den även innehåller en kamera. En ganska värdelös sådan, men ändå, fullt fungerande substitut när jag får fotograferarabstinens. Jag varken kan eller vill ju släpa med mig den stora kameran precis överallt. Som tur är.

I förra veckan gick jag en vända på Myrornas här i stan, på en lunchrast. Kikade igenom barnkläderna som vanligt, men hittade inget. Var precis på väg ut när jag vände om och gjorde en liten runda förbi leksakerna. Där på en hylla fastnade mina ögon vid en genomskinlig plastlåda. Den var fylld med en massa små kort och väldigt ihoptejpad. Det enda jag såg var en bild på en sprattelgubbe som såg ut att komma från 50- 60-talet någon gång. Tio kronor kostade den hemlighetsfulla lådan. Som hittat!

När jag lyckats pilla bort all tejp och äntligen fick plocka upp korten så var den den här bildrikedomen i memoryform som visade sig:



Det här är vad jag kallar loppisfynd. Jag som sällan köper begagnat, även om det händer allt oftare. Tio kronor för ett otroligt fint memoryspel. Nu är bara frågan, fortsätta låta det bo i sin låda att plockas fram och lekas med av barnen, eller limma upp alltihop på en platta och göra en stor tavla av det?

Natten som var sov vi (jag och barnen) över hos min mamma. Pieter jobbade nämligen natt och min pappa är ute och reser (till Galapagosöarna!), så då tyckte vi det var mysigt med lite övernattning. Och det var det, vi har haft det så trevligt.

Igår blev Claudia sjutton månader, så nu är det bara en månad kvar till 1,5-årsdagen. Jag passade på att filma lite (fortfarande hemma hos "momo") innan jag la dotra för lunchvilan idag.



Och då måste jag ju bara bjuda på ett gammalt filmklipp också, från ganska precis ett år sedan. Tänk vad som händer med ett barn på bara tolv månader...



Och i foton, för ett år sedan:


Men numera är det här vår lilltjej:



Hon är sig ju rätt lik, men samtidigt har hon ett helt annat uttryck i ansiktet nu. Eller snarare en mängd olika uttryck, som hon inte hade då. Jag tycker det är så tydligt när man träffar barn hur kunskap och erfarenheter bygger på den lilla personen, det syns på något sätt i deras ögon och kroppsspråk.

Åh vad jag gillar den här utvecklingen av syskonskapet! Tänk att de plötsligt kan leka tillsammans, och det länge, utan ständiga avbrott för skrik och gråt och bråk och knuffar. November för visst med sig trevliga saker för vår familj!


Bilgaraget (det som pappapipi byggde) är väldans populärt, det kan jag intyga! Luigi ser dock lite skakad ut. Han var nog för stor för att få en parkeringsplats skulle jag tro.

Idag efter jobbet cyklade jag iväg och mötte upp med Pieter och barnen för middag hos goda vänner. Och så fick jag bära runt på den här lilla gobiten...


Så mysigt så. Vi fixade pastasallad med gemensamma krafter, pratade och drack kaffe. Så ska en vardagsmiddag spenderas.