I förrgår promenerade jag och barnen de några hundra metrarna hem till momo och mofa för att äta, leka, prata, äta lite mer och sova över. Allt medan familjefadern jobbade, kalasade med jobbet, kom hem sent och sovmornade. En fin grej med att ha dem så nära. Sova borta är så enkelt.

För övrigt var det den finaste novemberdagen hittills.

'
Nu längtar jag tills staden blir insvept i frostvit vinterskrud. Och hoppas att det händer innan snön faller för tungt, för det ska vara just det där lätta frostiga, när varje träd är vitt ut på varenda liten kvist.